Var ute på en liten kvällspromenad med mina två stora hanhundar. Då möter jag grannen som har två löpande tikar. Hå hå ja ja, ibland är vardagen tuff också för en hundägare. Just nu sitter de och ylar i kapp i varsitt rum. Sova blir nog svårt. Synd att bloggen inte har ljudfiler.
Tranorna har kommit tillbaka till byn kan jag meddela och kanadagässen. Tre älgar har också skymtats.
Jag såg att Anna Sjödin tänker tala på Första Maj. Vad ska man säga? Några ämnen lär i alla fall vara tabu. Alkoholpolitik och integration bör hon undvika. Liksom att skälla på andra politiker. Det är farligt när man själv sitter i glasbur.
Usch vad jag är trött på politiska representanter som inte inser när de gått för långt.

Det italianska valet blev så långdraget och så jämt att det nästan inte ens blev spännande.

Jag såg på nyheterna i TV4 att Göran Persson stöd för Anna Sjödin hade förändrats. Nu var det upp till henne själv att bestämma om hon skulle stanna kvar slog han fast. Mitt tips är att det innebär att hon avgår ganska snart!

I mina ögon är Anna Sjödin förbrukad och borta som politisk kraft. Hon är inget föredöme för ungdomen och hon inger inget förtroende. Krogbråket har hon hnaterat på sämsta sätt och det är en gåta att partiledningen säger sig ha förtroende för henne. En person åtalad på fyra punkter ska alltså sida vid sida med Göran Persson vara vallokomotiv för sossarna.
Göran Persson har lite för många skyddslingar under sina vingar, allt från Lars Danielsson till Anitra. Det är lite för mycket affärer och det är inte bra för partiet.

Alliansen bråkar om en landsbygdminister. Märkligt att de går ut i pressen och visar sin oenighet på en "skitfråga". Ursäkta att jag skriver så. Men när det gäller är det inget parti som bryr sig om landsbygden och det absolut inte fråga som skulle spräcka alliansen. Ändå väljer det att bråka om den offentligt. Det verkar vara särskilt spänt läge mellan centern och kristdemokraterna. Där stämmer det inte riktigt i relationen tror jag.
Jag blir så trött att alla partier just nu säger sig att vilja satsa på landsbygden. När valet är över har alla glömt vad de lovade.
Det är enkelt att satsa på landsbygden. Det bästa är att inte utpeka den som ett problem utan att se landsbygden som en möjlighet. Det innebär att företagen på landsbygden ska ha samma möjligheter till tillväxt och utveckling som företagen i storstadsregioner. Det innebar satsningar på infrastruktur, riskkapital och framför allt en slut på övertron på att tillväxtcentra sprider utveckling til hela landet.
Det behövs inte någon särskilt landsbygdminister. Det behövs en näringsminister som ser hela landet som en tillgång.Och som förstår att också små företag bidrar till tillväxten.

Jag undrar om alliansen håller på att tröttna - på varandra?

Det är ett otroligt ståhej kring Jan Eliassons utnämning. Det som bryr journalister mest märkligt nog är att Eliasson inte har någon erfarenhet som statsråd. Det är inte många av Perssons minisrar som hade det när de tillträdde. Vissa hade inte ens någon erfarenhet av politik såsom Tomas Bodström.
Tänk om vi kunde granska de övriga i regeringen på samma satt. Det är många som inte håller måttet. Då handlar dessutom om kunskap och erfarenhet av de ämnesområde de ska vara bäst i Sverige på.
Jan Eliasson är en manlig motsvarighet till Alva Myrdal. Han är oerhört kunnig, internationellt erkänd och alltid fått vara i bakgrunden. Alva fick inte heller några tyngre poster förrän hon var över 60. Inte erkänd hemma.
Eliasson har utan att synas fått lära upp noviser. Vad hade Lena Hjelm wallen varit utan Eliasson? Hon hade problem ändå. Anna Lindh när hon tillträdde. Det var tur hon fick en läromästare som Eliasson.
Jag blir lite förvånad när folk sitter och ropar på Carin Jämtin. Hon är bra tycker jag också, men Eliassons klass når hon inte. Det väl toppen att hon får gå i hans skola.
Jag tycker det mest befriande är att få en person i regeringen som är erkänt skicklig. Gud så skönt- Äntligen!

Först måste jag säga att Göran Persson äntligen har gjort en bra utnämning. Jan Eliasson är den bäste! Tänk att han fick vänta så länge på att bli minister. Men nu är han där. Hurra nu finns det en person jag beundrar i regeringen, en som jag ser upp till på grund av hans kunskap och kompetens. Bra utbrister jag!!!!!!

Laila Freivalds har avgått igen! Denna gång för sin inblandning i nedsläckningen av Sverigedemokraternas hemsida. Vad ska man säga? Hennes inblandning i Sverigedemokraternas hemsida är betydligt mer allvarlig än det hon inte gjorde under tsunamin. Det kan handla om ett grundlagsbrott. Genom att hon avgår tyder det på att hon är betydligt mer inblandad än vad hon hittills erkänt.
Egentligen tycker jag synd om henne. Hon har haft ett väldigt tufft år. Den kritik som hon har utsatts för skulle knäcka vem som helst. Dessutom är hon lite kantig och får inga sympatier för sin charm direkt.
Men hon räddade i alla fall regeringen. Misstroendevotumet mot henne försvann. Det är inte någon som törs väcka något misstroendevotum mot Persson.
En viktig anledning till att Laila Freivalds misslyckades är att hon saknar politisk fingertoppskänsla. Det är mer besvärligt för kvinnor än för män har jag förstått. Bosse Ringholm har heller ingen politisk fingertoppskänsla och borde kanske ha avgått för länge sedan. Nu blir han istället till förordnad utrikesminister.
Göran Persson saknar absolut fingertoppskänsla när det gäller att utse ministrar. Jag förstår nu att han är i full färd med att toppa laget inför valrörelsen.

Oj, då jag läste en saga för dotterna och somnade. Vaknande först nu. Klockan är halv sex på morgonen och jag är utsövd. Han får skäll Göran Persson. I går var det flera som talade om hans insatser efter tio år på vid makten. Egentligen har Persson alltid fått skäll. Han hade en persiod då han hyllades väldigt ac oppositionen. Det var då han körde över sina egna i EU-frågan och lade om den svenska ekonomiska politiken. Jag vet inte om han någonsin har hyllats av sina egna. Men Persson tillträdde också i en svår tid. För sossar är det svårt att acceptera omsvägningen av den ekonomiska poltiken. Det svårt att acceptera att arbetslösheten prioriterats ned och att klyftorna i samhället växer. Det är också därför folk blir så förbannade på Perssons val av boende. Stora gårdar för miljoner. Hade socialdemokratin rattat en politik som minskade orättvisorna, höll arbetslösheten nera och bidrog till att välfärden kom alla till del då hade Persson fått bo var han ville. Per Albin Hansson fick sommarstugor och bilar och folk var glada för det. Han gav människor hopp om framtiden. Regeringen Persson ger just ingen något hopp. Bortsett från budgetbalansen förstås. Avdankande politiker som kan få toppjobb. (Fy vad elakt detta var!)
Ändå är Göran Persson oerhört skicklig som politiker. Han är en lysande talare. Men han faller på bilden av maktfullkomlighet. Det är en gåta att regeringen i tider som dessa väljer att ta en stor strid med UD om utnämningen av andra mannen på ambassaden i Helsingfors. Regeringen har valt en fd detta politiker förstås. En centerpartist Anders Ljunggren.
Visst har Anders Ljunggren sina förtjänster. Han har jobbat på Nordiska Rådet en längre tid. En sann nordiskt skulle vi kunna säga. Men ändå. Det är viktig post på amabssaden i Helsingfors och givetvis blir det märkligt när erfarna kompetenta sökande körs över. Regeringens och Freivalds enda kommentar är att vi gör bedömningen vem som är kompetent. Ack ja, den bedömningen har de gjort många gånger. Lika många gånger har man blivit mörkrädd.
Jag kanske ska ta en macka.....

Jag såg att JO skulle granska Lars Danielsson, Göran Perssons statssekreterare. Det är inte särskilt förvånande eftersom den mannen lämnat dubbla budskap, ljugit och ändrat sin historia. Det är intressant att följa fortsättningen. Göran Persson säger ingenting mer än att alla har gjort sitt bästa. Han tar på sig ett huvudansvar för allt schabbel och hoppas därmed att ingenting mer behöver hända. Men det är en nyckelfråga som behöver besvaras i det här sammanhanget och det är var det innebär att ställa en poltiiker till svars.

Jag såg också att Abu Ghurayb-fängelset i Irak ska stängas inom tre månader. Jag tror inte det är på grund av den internationella kritiken mot USA som går ut på att fångarna behandlas dåligt. Inte tror jag att fångarnas mänskliga rättigheter kommer att stärkas. Det blir bara ett nytt fängelse och möjligtvis lite andrum för USA. Irak kommer att överta ansvaret och då hamnar åtminstone inte USA i skottgluggen.

när de upptäcker att jag ger goda råd till unga hur de ska ta sig fram i politiken. Det viktigaste budskapet är givetvis tänk själv och tro på vad du säger. Vill ni läsa mer gå till Ungt Val på webben .
På söndag är det final för toppkandidaterna. Det blir spännande att se vem som vinner.

Det är söndag kväll och brorsan spelar fortfarande dataspel online. Han börjar se glåmig ut. Det måste ta slut snart hoppas jag annars drar jag ur sladden till datorn. Jag såg på Rapport att sossarna inte ändrat sin utnämningspolitik under de senaste fyra åren. Jag undrar varför? Politiken är skämmig och kritiken hård från alla håll. Inte bara från oppositionen utan också internt inom partiet. Det är ett allvarligt tecken på maktfullkomlighet när ett regeringsparti i huvudsak utser sina egna och dessutom hävdar att dessa gamla avdankande politiker är de mest kompetenta till posterna.
Det blir tufft i valrörelsen om oppositionen lyfter fram den här frågan.

För tillfället sitter min bror uppe hela nätterna. Han spelar något dataspel online. Det är folk från praktiskt taget hela Europa som deltar. De arbetar sig upp nivå efter nivå. Brorsan går och lägger sig när jag vaknar. Tänk vad den nya tekniken medför. Just nu hojtade han och berättade att han spelade med någon i Israel.
Ute bara snöar det. Jag som trodde att jag skulle sakna snön i Norrbotten.
Jag har fått många mejl om Palme. Han håller oss igång även fast han varit död i 20 år.
Jag undrar hur valrörelsen blir? Hur många partier som kommer att ställa upp i riksdagsvalet. Det finns en risk för att affärer kommer att överskugga politiken. Det senaste upprörda politiska utspelet som kom sedan socialdemokraternas valplattform läckt ut är närmast löjlig. Det var inget märkvärdigt med den taktiken, det är samma gamla taktik som alltid har använts från partihögkvarteret. Moderaterna är huvudfiende, kristdemokraterna ska tigas ihjäl och centerpartiet ska bearbetas så att de framstår som svikare av sina egna väljare och sina gamla ideal. De enda som har anledningen att bli upprörda över detta är de socialdemokratiska sympatisörerna. Samma gamla skåpmat som tidigare! Finns det inte några nya tankar i högkvarteret?
Jag undrar vad de gamla partirävarna tänker när de val efter val får samma strategi presenterad för sig. De borde åtminstone reflektera över att de har hört det här förr!

Du Lotta är skeptisk till vänster och höger i politiken. Debattglad invandrare menar att den skalan inte alls finns! Och du verkar instämma.
Vad är detta för dumheter. Jag har rest ett år i Latinamerika och där ser man minsann tydligt att skalan gäller. Likadant i arabvärlden och Sydasien. Där är högerspöket verkligt och består av livslevande människor.
Skalan finns också i Sverige även om politikerna försöker trängas i mitten för att bli populära.
Höger betyder förstås stora klasskillnader där de välbeställda präglas av cynisk skyll-dig-själv-inställning och konsumerar mer än de producerar. Underklassen är flitig och snäll, kuvad av skola, kyrka och de konservativa och enögda massmedierna.
Så var det för hundra år sedan också i Sverige. Det är liberalernas och sedan sossarnas envetna kamp som har trängt tillbaka överklassen med deras makt och privilegier. Rösträtt, semester och anständig lön är ingenting som kom av sig självt. Det var resultat av hård vänsterpolitik.
Att vänster är klasskamp och utjämning av livsvillkoren är självklart.
Att man kan inta en mellanposition mellan vänster och höger är lika självklart.
Detta är väl ingenting att diskutera. Vad man själv vill verka för är det viktiga.
Den präktige snickaren tycker inte att man ska kritisera Persson för hans nya ställe för 12 miljoner + det nya huset.
Jag kan inte för mitt liv tänka mig Erlander eller Palme i Perssons ställe. Palme bodde i ett enkelt radhus i Vällingby. Jag såg honom en gång parkera sin lilla bild på torget utanför LO-borgen, stoppa några mynt i parkeringsautomaten och sedan gå in.
Persson och en stor del av hans sossekamrater är i dag högborgerliga i värderingar och livsstil. Partiet är mest en stege till makttoppen. Mäster Palm skulle ha manat till kamp mot dessa förtryckare.
Kanske är Persson realist? Bättre än mäster Palm vore vid statsrodret. Det kan man diskutera.
Men nog finns vänster och höger i politiken! Eller hur?

Leif Berg

Det är inte så att jag tycker alla politiker idag är dåliga Men jag blir frustrerad av politikens likformighet, oavsett parti. Det är få politiker numera som sticker ut och driver sina egna frågor och går sin egen väg. Det blev så tydligt med Palme. Jag hörde Carl Bildt idag kommentera Palme. Han sa att Palme ofta sa någonting som han bara måste bemöta. Det är något av nyckeln för en framgångsrik politiker att väcka känslor, oavsett om folk blir arga eller glada. Som statsminister hade Olof Palme taktpinnen. Han lyfte andra tack vare sitt temperament. Visst var det hårda ord han använde. Satans mödare, diktaurens kreatur osv.
Det är ordval som just ingen statschef skulle använda idag. Åtminstone inte i unionen. Likformigheten har blivit lag och regel och ingen tycker någonting.
I morse när jag körde in till jobbet skrattade jag högt. Då kom nyheten på Ekot att EUs utrikesministrar nu enats om ett uttalande om de danska karikatyrteckningarna på Muhammed. Freivalds var jättenöjd. Hon trodde upploppen kunde få ett slut nu.
Tyvärr i mina ögon blir det närmast löjligt. EU säger sig dessutom ha ambitionen att bli en motkraft till USA. Bush och alla andra kommenterade karikatyrteckningarna för flera veckor sedan då upploppen rasade som värst. Då när EUs statschefer och utrikesministrar satt tysta och funderade på hur de skulle reagera.

Minnesprogrammen om Olof Palme avlöser varandra. Visst hade Palme också fel och brister, men han hade någonting som dagens politiker helt saknar. Han hade temperament, känslor, drömmar och visioner. Det svängde med Olof Palme. Han kunde vara dum, han kunde vara lysande, han var arg och briljant, men han var aldrig lagom. Dagens poltiker är så lagoma att de inte ens orkar driva sina sakfrågor ordentligt EU har dessutom gjort dem till en samling tysta får. Ingen tycker någonting. Ingen protesterar och ingen sticker ut halan. Vi är medlemmar i en klubb och där tycker vi lika - samtidigt.
Fy fasiken vad less jag blir.
Förbannad blev jag också när både Ingvar Carlsson och Per Nuder tar avstånd från Palmes "politiska stil". Givetvis måste de försvara sitt eget agerande, men frågan är om det ligger i någon annans intresse än deras eget. Vem representerar dagens politiker? Sig själva?
Med Palme dog en del av den politiska glädjen och ilskan. Politik ska ju väcka känslor, det handlar ändå om vår vardag och framtid. Om politiken får oss att välja bingolotto istället är det något som är fel.
Om jag förlorar mitt temperament och mina drömmar är jag slut som politiker sa Olof Palme. Fler borde ha den insikten.

Att en organiserad smutskastningskampanj mot Fredrik Reinfeldt och hans familj kommer från det socialdemokratiska högkvarteret är oerhört besvärligt för partiet. Förhoppningsvis är det bara en person som skickat otaliga mejl bland annat till nyhetsredaktioner för att svartmåla Reinfeldt.
Det går ändå inte att komma ifrån att det är partihögkvarteret som står som avsändare. Det är svårt att veta vad man ska tro ärligt talat. Rimligtvis borde ansvariga på partistyrelsen veta bättre än att understödja förtalskampanjer. Visst är striden om makten hård och valrörelserna ofta smutsiga. Men det här är lite för grovt för att vara sant. Framför allt för klantigt. Det har pågått i månader. Förmodligen är det en entusiastisk socialdemokratisk valarbetare som tappade huvudet och var beredd att göra allt för att motarbeta Reinfeldt.
Marita Ulvskog beklagar givetvis det inträffade, men det faller ändå en skugga på socialdemokraterna. Vi befinner oss i ett gränsland där ingen riktigt vet vad som är sagt och gjort.

Hela dagen har jag gått och tänkt på en rubrik. Jag har skrivit ett kapitel i en antologi och valt att striva om strukturer. Rubrikssättning är svårt. Men uppdraget har varit roligt. Vi skulle skriva om Sverige om 15 år, hur vi tror att det blir. 15 år är inte så särskilt långt tid ändå är det mycket som kan hända.
Det är snart 20 år sedan Palme mördades. Jag brukar sitta och bläddra i hans skrifter lite då och då. Jag läste nyss Palmes minnesord över Tage Erlander. Palme berättade att Tage Erlander sa när han lämnade riksdagen 1973 att den enskilde individen var värnlös om han var lämnad åt sig själv. Räddningen låg i sammanhållning, samarbete och disciplin. Det är socialdemokratins gamla honörsord. På Hjalmar Brantings tid i början av 1900-talet var det enighet, uppoffring och disciplin.
Frågan är om de där honörsorden fungerar så bra idag? Bortsett då från partiledningen eftersom den i högsta grad förtfarande lever efter devisen. Men ska denna kollektiva sammanhållning fungera med disciplin som yttersta ledstjärna måste rimligtvis demokratin också vara stark och genomträngande. Problemet idag är att vi har så olika behov och olika förutsättningar. Det räcker liksom inte att kräva välfärd åt alla. Det är för generellt och allmängiltigt. Dessutom måste folk känna att de kan påverka politiken. Det blir nästan banalt när partiledningen kräver lojalitet med en vi-vet-bäst-politik.
Socialdemokratin i 2000.talet kräver förnyelse. Inte av idéer och visioner men i synen på männsikan och den enskilda individen. Massan är inte så enformig längre och arbetarklassen har ju partiet själv avskaffat med bestämdhet. Medarbetare ska vi ju kallas numera. Det bestämde 90-talsguppen på sin tid i vilken självaste Stig Maln satt. Medarbetare i alla länder förenen eder. Det är något helt annat!
Socialdemokratin är i grunden ett parti för förändring och det borde kunna anpassa sig till ett nytt samhälle. men det tar oroväckande lång tid.
Å andra sidan är moderaternas anspassning till en mer socialdemokratiskt kostym väldigt knasig. Jag undrar vad Gösta Boman om han levt sagt om detta? Carl Bildt förutspådde under sin tid som partiledare socialdemokratins död. Men han kunde säkert inte i sin vildaste fantasi tänka sig en efterträdare som marknadsförde moderaterna som det nya arbetarpartiet och sa nej till skattesäkningar och ja till kollektivavtal.
Det är inte konstigt att folk slutar rösta!

Jag har varit i Göteborg. Därav tystnaden. Jag missade partiledardebatten för att jag kom hem så sent. Men jag har läst en del sammandrag och hört en del kommentater. Jag får trösta mig med att det lär bli väldigt många fler debatter innan valdagen.
Arbetslösheten är förstås en väldigt viktigt fråga. Den var också uppe i kvällens debatt, Men jag har roat mig att läsa en del av Olof Palmes tal och jag inser att det är ljusår till hans syn på arbetslösheten och hur den behandlas idag. Det hade varit helt omöjligt för Olof Palme på sin tid att låta arbetslösheten stiga över 3 procent. Den syn som socialdemokraterna hade då innebar att arbetslösheten var det viktigaste och största problemet för en regering. Palme underströk ofta att arbetslösheten hotade både demokratin och välfärden.
Frågan är hur stark samhällssolidariteten är idag. De som har jobb tycker de att arbetslösheten är en viktig fråga? Sverige har ju delats mellan dem som har och dem som inte har. Båda grupperna tenderar ju att få klara sig på egen hand. Har du pengar och kontakter då klarar du dig i livet. Har du ingenting får du ingenting. Knappt a-kassa.
Samhällets sammanhållande kitt är på väg att upplösas. Det är otäckt. Kanske beror det på att politiken inte har så mycket visioner om framtidens samhälle. Bara att utgiftstaket ska hållas.
Kanske borde valrörelsen handla om vilket samhälle vi vill ha i framtiden. Alla partier accepterar en hög arbetslöshet idag. Det är ett par procents arbetslösa man tvistar om. So what?

Hej Lotta!
Läser först SvD framför VC i längdskidor, och sen din blogg. Jag upphör aldrig att förvånas över medias framställning av Vänsterpartiet och de som väljer att lämna riksdagen. "V-profil hoppar av" stod det på Svenskans framsida imorse. "Oj, tappar de en riksdagsledamot TILL till ett annat parti!" tänkte jag då.
Men nej, det handlar ju om att Lars Bäckström lämnar riksdagen efter 18 års tjänstgöring. Det är väl inget uppseendeväckande, utan snarare toppenbra att man byter ut sina riksdagsledamöter i partierna. Att bytsa hälften av ledamöterna varje val, som V nu verkar göra, är väl ett alldeles ypperligt antal att byta?
I riksdagen ska man inte sitta för länge. Politik är något som "vanligt folk" ska syssla med, inga "proffspolitiker" som ska sitta i riksdagen i hela sina liv. Gustav Fridolin är ju ett ypperligt exempel, som lämnar nu, som han sagt innan, för att kunna komma tillbaka om någon period när han har mer erfarenhet från det "verkliga livet". Det är så demokratin ska funka.

Robert Damberg
Förbundsordförande
Ungdomens Nykterhetsförbund

Hej Robert! Du har förmodligen rätt! Alltså om att politiker inte ska sitta för länge

Ibland är det som förgjort, dagarna tar bara slut. Jag har inte hunnit skriva på bloggen. Trots att det har hänt massor. Upplopp, brända ambassader, Lars Leijonborgutspel, KU-förhör och Laila Freivalds. Ja och så räntan förstås - riksbankschefens prognoser. 6 procent troddeStefan Ingves på! Vilket underbetyg för den eknomiska politiken.
Willy Bergström har jag ju skrivit en del om på bloggen. Han som pensionerades från Riksbanken och som alltid varit en tydlig röd ekonom, men som av någon anledning inte längre tror på den fulla sysselsättningen. Jag har fått en del reaktioner på Willy. Så här skriver Bo

IT och produktivitetsökningen innebär att det inte
behövs så många anställda som tidigare. Willy
Bergström kan faktiskt inte trolla. I f. d. Sovjetunionen
fanns ingen arbetslöshet. Alla var statsanställda med
låga löner. På arbetsplatserna trängdes de översysselsatta.
MÅNGA skolkade från arbetet. Det
fanns ju alltid någon som skötte själva jobbet.
Kommer ni ihåg ANDROPOVS disciplindrive på
80-talet innan GORBATJOV fick hand om ruinen
SOVJETUNIONEN. Praktiskt taget ingen produktivitets-
ökning, inga konsumtionsvaror, inga hästar och
hundar till journalisterna.
Dock 2006 blir ett bra år. 3,5 procent
tillväxt. Ökad efterfrågan inom service och handel
till ganska låga löner. Staten kan aldrig hitta på plusjobb
som skulle kunna täcka upp den minskade efterfrågan på
arbetskraft. Sovjetunionen är ett alltför avskräckande exempel.

Några tankar från BO

Idag satt jag i God Morgon världens panel. Vi diskuterade möjligheterna för ett nytt vänsterdemokratiskt parti. Helt omöjligt är det inte, men givetvis beror det på vilka sossar de får med sig. Det räcker inte med förnyare inom vänsterpartiet. Jag hörde när jag åkte till radion att vänsterns profilstarke man Lars Bäckström nu väljer att lämna riksdagen. Synd tycker jag. Han är rolig att lyssna på och en lite udda politiker som vågar sticka ut. Nu blir de ekonomiska debatterna i riksdagen mycket tråkigare.


Apropå ekonomisk politik finns det anledning att fortsätta fundera över Willy Bergströms omsvängning när det gäller den fulla sysselsättningen. Det är en gåta att denne man just nu överger grunderna i en vänsterinriktad ekonomisk politik, Nu när nyliberalismens idéer allt tydligare visar att de inte fungerar i praktiken. Nu när ekonomer världen runt till och med börjar återgå till en viss keynesiansk grundhållning i synen på hur de ekonomiska problemen ska tacklas.
Willy vad har hänt? Varför gör du på detta viset? ???

Oj då! Nu vaknade jag. Klockan är lite över ett. Jag är förskyld och somnade på soffan. Det var nog den nya EU-myndigheten som knockade mig. Den som ska administrera demokrati. Jag tycker det är hemskt och jag skäms över sådana politiska beslut. Jag tycker det är oansvarigt. Vi ska komma ihåg att alla politiska partier står bakom beslutet, utom folkpartiet. Det är inte bara en socialdemokratisk fråga. Men utnämningspolitiken står givetvis sossarna för.
Nu bildas också ett nytt vänsterdemokratiskt parti. Det var svårt att sia om partiet kommer att ha någon framgång. Men det bygger på besvikna vänsterpartister och socialdemokrater. Sådana finns det gått om. Men framgången beror givetvis på vad partiet driver för frågor och får för framtoning. Konkurrensen blir också extra stor eftersom det är flera andranya partier som vänder sig till samma väljare. Alla nya missnöjespartier vänder sig egentligen till samma väljargrupp, det är bara inriktningen som skiljer. Junilistan slår på den illa hanterade demokratin, sjukvårdspartiet på hur sjukvården fungerar, FI på jämställdhetspolitiken och nu vänsterdemokraterna som mer tycks ta glappet mellan ideologi och praktisk politik på sin agenda.
Vi får se vad som händer. Etablissamanget har i många år nu kluckat föraktfullt om missnöjespartier. Men de är ganska framgångsrika i alla fall kommunalt. Det lustiga är att gamla etablerade partier också ställer upp i nya konstellationer bara får att få bort gamla ingrodda styren. Ett samarbete mellan vänsterpartister och kristdemokrater går jättebra på kommunal nivå, bara för att nämna ett exempel.
Det börjar röras om i grytan och det är oundvikligt. Jag är oerhört förvånad över att det gamla partietablissemangen inte tar sitt ansvar för demokratin.Beslut som den nya EU-myndigheten får åtminstone mig att skämmas. Så illa är det! Jag skäms över poltiiken.

Jag tycker Göran Persson var bra i dagens partiledardebatt i P1. Det var också en ganska bra debatt, inte det vanliga gnölet. Det visar också vad viktigt det är med en programledare som styr istället för en som står vid sidan av och tittar på. Tv-debatterna som varit under senare tid har varit gräsliga.

Jisses vad det går bra för Ericsson! Kul tycker jag att det gamla anrika företaget kan hävda sig på världsmarknaden.
Brorsan sa just att en av hans kompisar hävdade bestämt att valrörelsen bara är på låtsas. Jag förstår faktiskt vad han menade. Så kan jag också känna ibland. Valrörelsen blir ett skådespel och vi väljare är publiken som på sin höjd sår applådera och bua. Vi får fina erbjudanden som vi vet åtminstone håller till december. Men sedan kan ekonomin gå åt skogen och vallöftena ätas upp av inflationen. Det har hänt förr och det kan hända igen.
Så förundras jag över hur etablerade politiker kan gnälla över den nya dokusåpan toppkandidaterna. De arga för att vanliga människor får komma till tals och att politiken inte framställs som seriös. Valrörelsen ger den en serios bild av politiken undrar jag? Med slipade PR-byråer, med retoriska debattknep och gärna en väldig massa affärer som drabbar motståndaren. Tar politikerna i valrörelsen väljarna på allvar?

Jag tvivlar på att Anna Sjödin kan stanna kvar på sin post. Givetvis beror det på vad som händer härnäst. Kanske upptäcker man att vakten har ljugit, kansle framkommer fakta som stärker hennes berättelse. Men jag tvivlar. Allt är en soppa och jag har svårt att se Anna Sjödin just nu sida vid sida med Göran Persson i valrörelsen. Snacka om dålig start på valåret för sossarna. Partiets problem är egentligen inte politiken. Snarare alla affärer, dumma utnämningar och betonghäcksbeteende. Det sista var i praktiken ett nytt ord. Förstår ni vad jag menar? Saker som politiker gör och säger som tyder på att de suttit lite för länge vid makten.
Jag träffade en inbiten sosse som sa att egentligen skulle partiet må bra av att förlora. Det måste till något radiktalt för att politiken ska bli bättre och framför allt ta avstamp i den verklighet vi lever i. Nya idéer måste släppas fram, nya människor måste släppas in. Det var hårda ord från de egna leden. Men många är less och besvikna och den känslan hos de egna väljarna är socialdemokratins största problem.

Så här skriver signaturen YA bland annat;
De nya krafterna blir inte långvariga när partipiskan viner, och det gäller socialdemokraterna och f.ö alla partier. Likriktningen är för stor… Och ingen vågar visa civilkurage, det har de inte råd med , måste ju försörja sig! Nya ideer, oavsett om de är mycket små, och relevanta speciellt på kommunnivå, du/de som är intresserade blir mobbade, /och/ eller utfryses. Och detta gäller INTE enbart ungdomar.
Många ungdomar har försökt engagera sig, men efter några möten, då de fått veta att de inget begriper,
Tjänstemannastyre förekommer i alldeles för många kommuner. Vi har ju egentligen ett fåvälde ,hårddraget ,,,,som kallas demokrati.. Jämfört med många andra länder så har vi demokrati,, men i mångt och mycket är det en skendemokrati… Naturligtvis skall vi inte ha anarki.. men någon måtta får det vara på regler och lagar som enbart drabbar de ickebesuttna. Arbetarklasen betalar .men röstar kanske eller kanske inte ..på s pest eller kolera. S har förlorat sin själ.. lever för långt ifrån människor vardag..och lyssnar inte..nedåt.

Lite nytt blod hade vi i politiken med SSUs nya ordförande Anna Sjödin. Vad ska man säga om henne? Hon kom som en stormvind. Genast började hon utmana moderpartiet i flyktingpolitiken. Så försvann hon. Fick väl på moppe kan jag tänka. Så där gör inte SSU. Länge var hon ganska beskedlig. Snäll och välartad. De absolut snällaste var när hon i SVTs morgonsoffa refererade partiledardebatten. Göran Persson var bäst i allt enligt Anna Sjödin. Hon gick till överdrift. Till och med programledaren blev smått desperat. Tänker du inget själv frågade hon. Jo, jo svarade Anna och återkom efter några dagar med ny kritik gentemot partiet. Lite snällare den här gången.
I morse vaknade hon alltså upp i en fyllecell. Hon anklagas för att ha pucklat på en vakt och gjort motstånd mot tjänsteman. Hon hade också själv fått sig några rejäla smällar såg jag i tv.
Vad säger man om Anna Sjödin?
Marita Ulvskog meddelade i alla fall att hon hade fullt förtroende för henne fortfarande.
Vad tycker de inom SSU månne och vad tycker väljarna?
En sak är säker. Sprit leder till elände och dumhet och bidrar till att folk tappar sitt förnuft och sin trovärdighet.
Jag tror på nolltolerans för Anna Sjödin i fortsättningen åtminstone när det gäller alkohol.
Tycker dessutom folk att Anna Sjödin varit för stöddig i partiet då sitter hon nog inte så värst länge till. Det återstår att se hur mycket partiet tål.

Jag hörde på P1 när jag åkte hem att Willy Bergström den röde ekonomen som i nyligen pensionerades från Riksbanken inte längre trodde på full sysselsättning. Jag blev förvånad, det ska villigt erkännas. Willy Bergström har varit en av de sista entusiasterna. När den socialdemokratiska regeringen redan i början på 90-talet skrev bort den fulla sysselsättningen var han en av de argaste krtikerna. Willy har alltid stått för en alternativ syn på samhällsutvecklingen. Han har tillhört de ekonomer som inte sällat sig till alla andra. Det gör han säkert fortfarande. Men han har inte varit så där värst synlig sedan han började på riksbanken.
Hur som helst blev jag förskräckt. Skälen som Willy radade upp i Ekot var typiska traditionella ekonomiskäl, Inte riktigt likt honom må jag säga. Detta måste jag helt klart rota vidare i.

Tack Lotta för dina reaktioner häromdagen på dagens undermåliga politiska debatt.
Vi har i Sverige i dag många allvarliga problem som vi borde diskutera och försöka lösa på ett konstruktivt sätt - arbetslösheten är det mest allvarliga - men broilerpolitikerna ägnar sig bara åt sitt eget politiska mediaspel. Visst kan vi ha olika bakgrund och ideologi men ändå kunna ta oss an problemen men en viss respekt för varandra och varandras åsikter. Det märkliga är att politikerna tror att vi inte genomskådar deras själviskhet och ytlighet utan tror att vi går på deras finter och tricks. Det är ju snarare så att man blir förtvivlad och börjar känna ett politikerförakt.
Vad i all världen kan man göra åt det? Min kritik gäller inte företrädarna för något visst parti - det gäller i stort sett alla proffspolitiker (men det kanske finns undantag).
Kan du inte fortsätta att reagera på deras utspel när de blir alltför inkonstruktiva. Var då partipolitiskt neutral annars anses gå vara med i spelet och dina kommentarer biter inte.
Heja, heja

Gösta S

Hej Gösta! Jag känner mig precis som du bekymmrad över politiken. Ta arbetslösheten till exempel, Det är så otroligt många människor som inte vill något hellre än att få ett jobb men är totalt maktlösa och nästan fängslade i tokiga system coh regelverk. De skickas från socialen, till sjukkassan, till a-kassan och till slut tvångspensioneras de, Detta som pågår handlar inte om att bekämpa någon arbetslöshet, det handlar om att skyffla undan människor från statisitken och givetvis från allt vad människovärde står för. Tar politiker arbetslösheten på allvar? Jag börjar tvivla och tror mer på finter och tricks.
Vad värre är, politiken har förmodligen inga andra lösningar på problemen.
Jag blir mer och mer övertygad om att det krävs nya krafter i politiken. Vi lever i en ny tid som kräver nya lösningar och det går inte att komma släpandes med 1900-talets systemtänkande.

I år är det 20 år sedan Olof Palme blev brutalt mördad på öppen gata. 20 år och polisen har inte kommit ett steg närmare mördaren. Bara det är en skandal. Men politiskt är tomrummeet efter Olof Palme oerhört stort. Det finns ingen politiker i Sverige idag som ens kommer i närheten av Olof Palme. Han hade en unik egenskap och det var att han fick människor att tro på politiken. Han hade visioner och ett stort intresse för människor han faktiskt representerade. Idag tycker jag politikerna ofta verkar helt ointresserade av sina väljare. Bortsett från valår förstås.
Det var mycket som dög med Palme. Socialdemokratin som iderörelse till exempel. Politiken handlar mest om att administera en maktinstitution och uppnådda segrar. Några nya djärva mål hör vi inte talas om.
Både Ingvar Carlsson och Göran Persson förösker sudda ut Olof Palme. Ingvar Carlsson kan jag på ett sätt förstå. Det var inte lätt att efterträda Palme. Vad Carlsson än gjorde tyckte nog de allra flesta att det blev fel. Göran Person däremot har verkligen kunnat framhålla Palme mer än vad han gör. Men också han är slagen med hästlängder av Palme och det kanske han har svårt att tåla. Persson lyfter hellre fram Per-Albin och Tage Erlander.
Det märkliga är att socialdemokratin har en "ikon" som lever starkt bland många s-sympatisörer. Ändå förmår inte partiledningen att tala om honom. Men å andra sidan. Det kanske är bra med tanke på den politik som förs. Folk skulle bara bli förbannade.
Jag saknar Palme oerhört! Jag funderar ofta över hur det ska gå med partiet.

Snart börjar toppkandidaterna. Jag har förstått att det är hårt tryck på programmet från alla möjliga håll. Diverse politiska krafter tycks vara särskilt oroliga. De har kanske fog för sin oro. Här kommer ett gäng unga människor utan partipolitiska bindningar och gör anspråk på rollen som opinionsbildare. Det är farligt för de gamla etablissemanget som har svårt att hävda sig bland dagens unga människor.
Efter partiledardebatten hade SVT en debatt mellan SSUs nya ordförande Anna Sjödin och CUFs Fredrick Federley. Det var en bedrövlig tillställning. Jag fattar inte ens varför tv plockar in så förutsägbara debattörer. De skällde bara på varandra och talade om hur förträffliga det egna partiet är. Totalt ointressant för utomstånde. Med sådana ungdomsförbundare lär de mer skrämma en locka ungdomar.
Partiernas sätt att hantera samtal och debatt måste förnyas. De har snart ingen trovärdighet. Jag blir vansinning, politik är ju jätteroligt. Varför finns det inget behov av förnyelse och förändring bland utövarna? De måste ju själva ha jättetråkigt. Orkar de lyssna på sig själva?

Tre advokater ska förhöra Freivalds i KU om tsunamin. Löjligt tycker jag. Borde inte tsunamikatastrofen vara utagerad nu. Att fortsätta jaga Frevalds ger inga politiska poänger. Gränsen nåddes när Freivalds inte fick delta i minneshögtiden, dä övergick kritik till mobbing. KU är ett skämt sedan tidigare. Det brukar inte ha någon betydelse hur utfrågningarna går, folk röstar ändå efter partifärg. I den här situationen är miljöpartiet visserligen ett osäkert kort. Men det är ändå tveksamt hur de agerar i sluändan. Det är i praktiken omöjligt att pricka Freivalds utan att pricka Persson, Det går inte att komma ifrån att Göran Persson är ytterst ansvarig.

Jag läste i Aftonbladet att regeringen fick urusla betyg i en sifo. Det vinnande laget har med andra ord problem. Det är trist! Det har varit nedförsbacke länge nu för Persson och hans gäng. Det är svårt att se hur de ska komma ur den onda cirekeln. Jag har alltid en förmåga att längta efter nya ministrar. Men när nya ministrar presenteras längtar jag ändå efter nya. Det är inga lysande stjärnor i laget, men förmodligen goda spelare i ett fungerande kollektiv. Det kanske räcker för Persson, men det är tveksamt om det räcker för väljarna.
Ändå kan mycket hända innan valrörelsen. Men det blir inte regeringen som står för förändringen. Socialdemokraterna kan sitta kvar om det går dåligt för alliansen. Också den har ju en svacka just nu. Maud har kommit tillbaka men är fortfarande lika osynlig. Vad är det om har hänt med den kaxiga centerledaren?

Drevet mot Freivalds fortsätter och jag vill fortfarande inte vara med.

Turerna kring Lars Danielsson är smått patetiska och de visar återigen på att regeringen inte har någon som heslt kontroll över situationen.
Men vad gör det?
Opinionssiffrorna ökar!
Det förvånade till och med den gamle statsvetaren Sören Holmberg. Det borde inte ske hävdade han. Men det gjorde det!
Kanske har väljarna överseende med tabbarna och konstaterar att poliitker trots allt bara är människor dom också.

Jag säger att Lars Danielsson statssekreterare åt Göran Persson för oss bakom ljuset. Jag tror alltså att han ljuger! Man behöver inte ha så stor erfarenhet av pressade situationer eller kriser för att veta vad man gör och inte gör. Att Lars Danielsson nu hävdar att han kanske inte har pratat med Hans Dahlgren på UD och tillråga på allt säger sig veta att han pratade med någon men inte kommer i håg med vem då har karln förlorat fotfästet i en lögnhärva. Tyvärr!
Han försökte troligen rädda sitt eget skinn inför katastrofkommissionen, men nu har samvetet slagit till. Det blir fel också för Lars Danielsson om Hans Dahlgren får ta all skuld. Antar jag!
Vad ger det för bild av Göran Perssons närmaste man?

Devisen; enade vi stå söndrade vi falla, bör kompleteras. Enade vi stå ändå vi falla!

Visst är det så att för mycket slitningar innebär en minskad trovärdighet. Samtidigt är det inte längre trovärdigt att sossar sitter tyst och inte opponerar sig över en politik som inte fungerar. Vad ska då väljarna tro. Aktiva socialdemokrater som kan kristiera nuet och förstå de krav som människor ställer på politiken ger både hopp och tro om framtiden. Socialdemokratin var faktiskt från början ett parti som stod för förändring och lovade att stå för förändring. Men det har visat sig vara svårt när maktstolarna är så bekväma och så bra insuttna. Ledarskiktet ruckar inte på sin egen ställning och sin egen makt.
Tyvärr har vi nu kommit dithän där det krävs både intern och offentlig debatt för att förnya partiet. Det krävs självkritk, det krävs nya insikter och en förändrad politik. Klarar partiledningen det ska de applåderas. men än så länge går det trögt. Ta bara utnämningspolitiken som ett exempel. Jag kan nog lova att de flesta sossar skäms över den. Det har blivit lite för mycket inavel. Här bör partiledningen presentera en ny policy före valet,

I går snöade det och en granne tog med mig ut på isen. Idag regnar det och isen töar bort. Jag har nyss kommit in från hästarna. Hagen hade gått sönder.
I morgon fyller Aftonbladet år! 175 och vi ska fira förstås. Det blir stor fest och den stora frågan inför morgondagen har varit vilken klädsel som passar för denna tillställning.
Jag hör att alliansen fortfarande funderar över att väcka misstroendeförklaring gentemot regeringen. Det lär ju bli för syns skull för vare sig vänsterpartiet eller miljöpartiet lär ställa sig bakom ett misstroende. Regeringen seglar under tiden vidare som om inget har hänt. Nu utlovar man miljarder till en ny tandreform och tillsätter en snabbutredning. Ibland blir politiken lite patetisk.
Visst är det bra att folk får möjlighet att laga sina tänder. Det har ju gått så långt att klasskillnaderna syns i munnen på folk igen. Sossarna har med vetskap om detta lovat tandvård i alla val. Men det har inte blivit något mer än tomma ord. Nu tar Persson alltså nya tag. Men att det blir mitt i den värsta kritikerstormen genom tiderna blir som en undanmanöver. Det vore också bra om Persson tog kritiken på allvar. Jag menar inte att han ska avgå men den bristfälliga organisationen bör åtgärdas. Dessutom visade tv-programmet Uppdrag Granskning häromdagen på bristerna i regeringens utnämningspolitik. Den är så dålig så att jag skäms!
Vill Persson behålla makten efter valet måste han visa att han klarar av uppdraget. Det innebär bland annat självkritik, demokratisering och mindre nya myndigheter och generaldirektörer.

När vi studerar samhällsorganisationen och ser det ökande antalet myndigheter som tar över ansvaret i olika frågor, när vi ser hur byråkratin växer och frodas och hur regelsystemet omfattar tusentals volymer, tänker jag att det är ett under att samhället fungerar. Sedan slår det mig, samhället fungerar ju inte.
Tsunamikatastrofen är ett ypperligt bevis. Men det finns många fler. När ska socialdemokraterna och regeringen börja ta i den maktstruktur som de har byggt upp men som nu börjar växa dem över huvudet?

Klockan är 14:12 och än så länge är det ganska tyst från regeringens sida. Laila Freivalds har visserligen uttalat sig men värjt sig mot kritiken. Vi hade ingen organsation var hennes slutsats. Hans Dahlgren kabinettsekreteraren har också slagit fast att han minsann inte tänker avgå. Annars är det nog ganska tyst från Rosenbad.
Däremot konstaterade valforskaren och statsvetaren Sören Holmberg att det aldrig i modern tid riktats en så stark kritik mot en sittande regering.

Det som förvånar mig mest är att trots denna massiva kritik är det fortfarande ingen ansvarig som tar ansvar. Att ta ansvar behöver inte innebära att man avgår. Att ta ansvar är också att kunna erkänna att man gjort fel, att man inte förmådde hantera situationen och Göran Persson kliva fram i rollen som statsminister!
Var är du Persson?

Kriskommissionen har avlagt en rapport. Den har noga analyserat händelseförloppet tre dagar efter det att Tsunamikatastrofen inträffade. Vad gjorde Sveriges högsta ledning eller rättare sagt; vad var det som de inte gjorde?
Kritiken från kriskommissionen är brutal. Det fanns ingen ledning i regeringskansliet. Det fanns ingen som tog något ansvar! I princip alla högre tjänstemän och ansvariga ministrar får en förödande kritik. Göran Persson som hade det övergripande ansvaret tog det inte. Men det var inte bara han som brast.
Lalia Freiwalds får kritik
Hans Dahlgren som är kabinettsekreterare på UD får kritik. Liksom flera andra höga tjänstemän på UD. Vårdminister Ylva Johansson kritiserars också framför allt för brister brister i stödet vid omvårdnaden.
Listan på folk som kritiseras är lång och jag tänker inte räkna upp alla.
Slutsatsen vi kan dra är att Sveriges beredskap inte var god. Ingen ansvarig begrep allvaret i situationen och när de väl gjorde det var det liksom för sent. För många misstag hade redan begåtts. Drabbade och anhöriga hade redan hamnat i kläm och förlorat tron på statens förmåga att hjälpa till.
Människor i kris som möter en behård byråkrati som följer sina givna regler får en obehaglig överraskning. Många har frågat sig; är detta verkligen Välfärdssverige? Det samhälle som vi brukar vara så stolta över?

Svaret är givet; Så har dåligt fungerar Sverige i krissituationer. Vi kan inte bättre. Ansvaret är bortrationaliserat, helhetssynen uppsplittrad på femtioelva myndigheter och reglerna går före medmänsklighet. Det gäller ju att ha ryggen fri!

De rör på sig i väljarkåren. Avståndet mellan höger- och vänsterblocket minskar. Reinfeldt har förlorat sitt försprång. Kanske var det så att alliansen toppade sin form lite för tidigt. Ett helt år före valet kom de igång och brände av sitt krut. Först var tufft, nyvaket och uppstudsigt. Vi blev nog till mans lite imponerade över att de kunde komma överens, att de tog tag i svåra strukturella problem och ifrågasatte regeringen på ett sätt som var modigt och utmanande.
Sedan kom vardagen. Jag tror den kom hemma hos Göran Hägglund i Bankeryd. Det blev mest en trevlig samvaro med familjefest på gården. Nyfikna eventuella väljare samlades kring Hägglunds villa och bjöds på varmkorv. Barnen fick hink och spade. Lejonborg var svårast att tackla då. Förslagen om nedragningar i försäkringssystemen var lite för brutala redan då. Göran plockade en bukett Lejongap för att bidka honom. Det gick bra en tid. Sedan brakade oenigheten lös.
Vad jag inte begriper är hur en borgerlig allians efter år av trånande efter makten ändå går till val på att sänka ersättningarna i trygghetssystemen och tillråga på allt utpeka folk som fuskare.
Det är dömt att misslyckats.
Nu är alliansen liksom försvunnen. Maud sålde sina tidningar och blev osynlig. Jag har nog inte sett henne sedan dess. Är det någon som vet var hon är? Det ringde en desperat företagare till mig på tidningen som sa sig jagat Maud Oloffsson i nästan ett år. Men det är omöjligt att nå henne suckade han.
Han hade en ide om företagare i glesbygd.
Reinfeldt låter som vilken gammal högerpolitiker som helst. Det som kändes nytt har blivit gammal skåpmat.
Lejonborg har helt tappat styrfarten och har stora interna problem. Liberalismen vart tog den vägen????
Göran Hägglund har blivit omyndigförklarad av sin egen välgörare Alf Svensson, som till och med tänker sig en comeback för att rädda partiet.
Suck, nu får vi vänta på nästa toppmöte. Förmodligen äger det rum någonstans i stockholmstrakten.

Under tiden kan Göran Persson sitta lugnt i båten. Alliansen kom, sågs och försvann. Vi får se om den dyker upp igen.

Nu såg jag att Morgan Johansson har fått sällskap på bänken för illa behandlade politiker. Invandrarminister Barbro Holmberg slog sig just ner. Hon ville också ha en nyanserad debatt om de politiska flyktingbarnen. De är föräldrarna och inte en misslyckad politik som misshandlar dem slog hon också fast. Det som styrker den tesen är att alla apatsiak barn är i Stockholm enligt invandrarministern.
Nu var det nog så att minst ett fall fans utanför huvudstaten. En flicka i Luleå hamnade i ett apatiskt tillstånd om jag inte missminner mig. Det var efter åtskilliga turer om utvisning. Hopp och förtvivlan knäckte henne till slut. Eller var det kanske föräldrarna som inte stod pall för trycket?

Usch vad less jag är på en illa fungerande flyktingpolitik.

Jag såg valundersökningen från Göteborgs universitet som presenterades idag. Där hade dryga 2000 personer intervjuats och en slutsats var att Junilistan vann så stort därför att folk 'var okunniga om EU. Dessutom hävdar statsvetarna i Göteborg att många trodde att Junilistan krävde utträde ur EU.
Jag tror inte på deras slutsatser. De må vara statsvetare men svenskarna är inte okunniga om EU. Vi är nog det folk i unionen som ändå vet mest. Med två folkomröstningar i ryggen. Folkomröstningar ger nämligen kunskap därför att debatten och engagemanget ökar. Det är också "vetenskapligt bevisat".
Att Juni listan skulle ha lovat utträde ur EU, det har vi också hört förr. Visst, det var säker några som trodde det. Men Junilistans framgångar tror jag berodde på kravet på att besluten ska fattas närmare folket. Alltså - att stärka demokratin.
Det blir i alla fall spännande att se vad som händer inför valrörelsen. Om Junilistan klarar fyra procentsspärren och om folk fortfarande är lika okunniga.

God kväll! Jag håller på att piggna till efter min förskylning, men den sitter i förvånandsvärt länge. Paris brinner och det får mig att tänka på vilket samhälle vi skapat. Jag kommer ihåg när vi bytte ekonomiskt system. Sverige höll ut länge. Det var först i början på 90-talet som den socialdemokratiska regeringen då Allan Larsson var finansminister gav upp den fulla sysselsättningen. Då hade redan större delen av västvärlden släppt Keynes teorier och accepterat att en låg inflation var viktigare att uppnå än låg arbetslöshet. Den socialdemokratiska regeringen konstaterade att en arbetslöshet på bara någon procent var alldeles för lite. Inte bra för ekonomin. De skrev in i finansplanen att tre procents arbetslöshet var lagom.
Jag minns också diskussionerna om systemskiftet. Hur vänstersossar varnade för det samhälle som nyliberalismen skulle skapa. Utslagning, fattigdom, hög arbetslöshet användes ofta i debatten. EU som sedan länge hoppat på det nyliberala tåget kom in som en brandfackla mellan nysossarna och traditionalisterna. Det var hårda strider. Nysossarna vann och partiet gick minst 39 steg till höger.
Fotfolket suckade över ett parti de inte längre kände igen. "I mörkret blir alla katter grå" Sossarna blev blågrå. Folk fick svårt att se skillnad mellan en borgerlig och socialdemokratisk politik.
Där är vi idag.
Vi är också i fattiglandet. Tänk vad rätt de hade vänstersossarna! Vad är det för samhälle vi har skapat? Ska vi vara stolta tycker ni?
Att fattigdomen har kommit tillbaka, att folk tigger och sover på gatan. Att ghetton för utanförskap har bildats och att demokratin inte längre fungerar som den ska.
Vissa har fått gräddfiler. Javisst. Vissa har det mycket bättre än tidigare - javisst. Med folkhemmet utan styvbarn finns inte längre. Det är rivet. Det är nog bara Mona Sahlin som lever på hoppet. Hon tror sig kunna rädda trädgården. Det behövdes visst bara planteras lite blommor sa hon när hon blev samhällsbyggnadsminister för något år sedan.
Paris brinner och jag kan inte låta bli att tänka på franska revolutionen. Varför skriker de så förskräckligt frågade drottning Marie Antoinette? Hon syftade på folket.
De är hungriga, de har inget bröd svarade någon henne. Hon tittade förskräckt och utbrast, men de kan väl äta bakelser istället.

"Hello lottasblogg,

Vad är kundnyttan med Politiker?

Tänk om dagens politiker kunde börja fungera o fundera lika som ett företag är tvunget att göra för att
klara konkurrensen
Tyvärr så har väl den politiska processen blivit som ett självspelande piano. Man är i en oligopol ställning
så man behöver inte bry sig nämnvärt. Snart drar valtåget i gång med en förmodad överbudspolitik med därtill hörande pajkastning.
Sedan kommer Sverige att överösas med olika "kundreklam" Tyvärr inte hälften så spännande som IKEA katalogen där produkterna både är mer prisvärda och innehåller garantiutfästelser.
Nej - Är det inte dags att vi "kunder" snart börjar kräva lite i motprestation av dem vi försörjer. Vi är ju trots
allt deras arbetsgivare. Eller stämmer det inte med grundlagen att all makt utgår från folket? Fast det verkar snarare som om vi är kunden med litet k , man behöver inte bry sig.
Men nog borde vi kunna kräva att ALLA Sveriges riksdagsledamöter började ta ett gemensamt ansvar för de funktioner som driver och gör ett samhälle till en fungerande enhet.
Vad hände med kampanjen Vård Skola Omsorg? Var den på x;a pris eller är den slutsåld.
Nu är det ju som "Sveriges styrelse" bestod av en massa olika styrelserepresentanter som bevakar sina särintressen - Junilistan, sjukvårdpartiet, FI m.fl. och med en trött VD vid rodret.
Inte finns det något bolag som i längden kan bedriva en lönsam verksamhet på det sättet.
Vore det inte dags att vi "kunder" tog och började protestera? Tyvärr så kan man ju inte reklamera varan ,
eller har vi blivit så förslöade och förblindade av budskapet att Sverige är världens bästa land tyvärr nog
bara inom "tullarna"
Inte hjälper det med att "Vd?n" sa i radion nu att ja men regeringen behöver ju inte följa kongressens beslut.
Nej men varför då spilla en hel veckas arbete för tre hundra personer, vore väl bättre att de gjorde samhällstjänst i stället eller ?

Anders i Malmö"

Jag tror att jag har fått halsfluss. Totalt ointressant för er men själv är jag lite påverkad. Är inte på topp om jag säger så! Hur som helst ser jag med tillfredställelse på den socialdemokratiska kongressen. Rörelsen lever det är ju säkert eftersom ombuden inte säger ja och amen till alla förslag från partistyrelsen. Hurra!
Frågan om kvotering i föräldraförsäkringen är inte riktigt min grej. Den blev som väntat kongressens stora strid. Jag hade hellre sett att drabbningen blivit om arbetslösheten. Där gör inte regeringen tillräckligt och det finns ingen analys och inga vettiga åtgärder för att lösa problemen. Ännu större krav från kongressen hade varit välkommet.
Fyra år till med Göran Persson! Vad ska vi säga om detta? Jag tycker ändå att det är bra. Det finns ingen given efterträdare och kanske tonar det fram någon under åren som kommer.
Det jag skulle önska däremot är att Göran Persson inför valrörelsen ändå självkritiskt tänker över sitt ledarskap. Det är ju ingen nyhet att många är trötta på Perssons sätt att leda partiet och regeringen. Det största hotet just nu mot sossarna i valrörelsen är människor är trötta på sossarnas maktfullkomlighet. De vill helt enkelt ha någon annan i ledningen för landet.
Jag har verkligen trott på Göran Persson. Han har otroliga kvalifikationer. Men han har slarvat bort sina ideal och tappat kontakten med väljarna och övergivit sina vänner. Det är inga bra utgångspunkter.
Samtidigt är han väl inte sämre karl att han kan ändra sig.
Det vore bra.

Det är nog bara ledarskribenter och några få medlemmar utan höga förtroendeuppdrag som ändå valts till ombud som kan tycka att kongresser är kul.
Ledarskribenter därför att de får bryta vardagen och frottera sig med likasinnade. Skvallra lite, analysera lite, ta ett glas vin med en minister och snacka runt i korridorerna.
Vanliga medlemmar kan också se fram mot en kongress. De som fortfarande tycker kongresser är viktiga och utgår ifrån att poliken kan påverkas.
Ibland kan också en kongress tända till. När många bestämmer sig för att inte säga ja och amen till alla förslag från partistyrelsen. Ska det bli en riktig nytändning då gäller det att upproret sker i någon oväntad fråga.
Alla kongresser är väldigt välregisserade. Redan innan kongressen finns klara slutsatser över vad kongressen har sagt. Det låter inte klokt, men så är det.
Partiledningen har allt i sin hand. Det blir oftast som den vill. Tänker vi efter är också kongresserna en arena för enskilda ministrar att göra sina utspel. Det var Göran Persson igår, Per Nuder idag. Han lovade jaga svartjobbare inom restaurangbranschen. Undrar om det är en framgångsrik valfråga?

På lördag börjar den socialdemokratiska partikongressen. Jag vet inte om det blir så spännande. Det viktigaste för partiet är att visa upp enighet och styrka inför den kommande valrörelsen. Det är i och för sig inte fel särskilt inte om det politiska budskapet blommar ut i lite visioner och utvecklingsidéer. En gnutta självkritik vore heller inte fel.
Bråken kommer att handla om föräldraförsäkringen, lite regionalpolitiskt gnissel, lite vu-poster, kantat med en del miljöpolitiska krav.
Huruvida debatten om högervridning kommer upp är svårt att säga. Visst kommer en del ombud att kritisera partiledningen för den förda politiken, men någon större schism tror jag inte på.

Det blir väl som Stig malm sa i radio i morse. Massarbetslösheten får betydligt mindre tid på kongressen än kvoteringen i föräldraförsäkringen. Så är det nog. Jag önskar att frågan om jämställdhet tog ett större grepp än fördelningen av tid i föräldraförsäkringen.

"Var i det socialdemokratiska programmet finns de värderingar som säger att vi solidariskt skall subventionera städningen hos kriminellt svartbetalande, välbeställda, friska människor med arbete i deras stora hem, istället för att med dessa skattepengar inom välfärdssytemets hemstjänstsektors ramar hjälpa äldre behövande med deras städning, matlagning och andra sysslor.

Bengt Nilsson, ännu mer rödare gråsosse hur närmare valet vi kommer

PS. En bra partiledare tror jag Karin Jämtin kan bli. Sätt henne på tillväxt istället för Thomas Bodström!DS"


I God Morgon Världens Panel diskuterade vi också om Tomas Bodström skulle kunna bli partiledare. Jag tycker han är en sådan där typisk kompromisskandidat som inte retar någon. Men jag håller med Bengt att Karin Jämtin är en person att sätta på tillväxt. Hon verkar både duktig och kompetent.

I morse var jag med i God Morgon Världens panel. Vi diskuterade bland annat Pigjobb med anledningen av att fyra fackliga ordföranden i en debattartikel i DN häromdagen vill att skattesubventioner ska införas för hushållsnära tjänster. Det har länge funnits en motstånd inom arbetarrörelsen mot sådana förslag. Vi ska inte betala överklasskärringarnas pigor har det allt som ofta hetat.
Jag har själv varit hård motståndare. Samtidigt har jag med årens lopp börjat förstå att behovet av hjälp hemma långtifrån är ett överklassproblem. De som förmodligen skulle behöva det bäst är de kvinnor och män som sliter från sju till fem dagarna och stressar med att hinna allt hemma. Vara en bra mamma eller pappa, laga goda middagar och engasgera sig i barnens fritidssysslor. Egen tid vet de inte ens vad det är.
Eller alla äldre människor som inte längre får någon hemtjänst. Att få nybakde bullar, att få gå ut, att få hjälp med städning.
Varför är det okej att att städbolag städar trappen i huset där vi bor men att det blir fult så fort de ska stada på andra sidan dörren. Eller varför är det okej att en rörmokare fixar rören i din toalett med avskyvärt om någon utomstånde städar den. Vi har fördomar. Allt jobb i hemmet som kan härledas till kvinnoarbete är fult. Då stämplar vi det som pigjobb. Frågan är om det är bättre med de så kallade plusjobben där arbetslösa kvinnor för låga löner får sätta upp gardiner hos äldre. Det är kanske okej om "skitjobben" är statlig regi?
De typiska kvinnojobben måste uppvärderas. Det är inte dåliga jobb. Den offentliga sektorn är med att hålla nere lönerna och statusen på jobben.
Vi lever i ett tjänstesamhälle. Dagens arbetsmarknad bygger väldigt mycket på att vi uträttar olika tjänster till varandra.
Det bästa vore om vi fick bort en del av svartjobben.

Tiina Rosenberg lämnar Fi och visst katten har hon varit förföljd. Utan tvekan! Det beror givetvis på att hon har stuckit ut hakan i kontroversiella frågor. Det är synd på ett sätt att hon inte orkar med trycket .

Samtidigt har FI blivit stämplat som ett extremfeministiskt parti och allt fler har tagit avstånd från dem. Det är ett fiasko för ett parti som innan det bildades hade ett förhållandevis starkt stöd i opinionen. Ebba Witt Brattström som inlett någon form av kampanj mot FI konstaterade i DN i söndags att partiet förstör för feminismen. Det som redan har uppnåtts riskeras att försvinna på grund av den framtoning som Fi valt. Det har hon rätt i. Det är också många som i sin feminisktiska politik tar avstånd från Fi och bedyrar att de inte står för några överdrifter.

Tiina Rosenberg har ett ansvar för detta, hon har varit tuff och krävande och utmanande. Det var uppenbarligen för mycket i den politiska världen. Vilket också är sorgligt. Vi ska vara lagoma för att passa in. Vill vi sticka ut hakan är det bra om vi pumpar brösten och svänger oss med könsord som knulla. Då stämplas man som häftig och vägad. Sådan går hem bland maktens gubbar.
Men att kräva inflytande och lika rättigheter för exemplvis homosexuella är bara för mycket. Då är den politiska karriären slut.

Inte ens i regeringsfrågan blev Persson trovärdig. Till och med där tog Reinfeldt poängerna. Det är inte trovärdigt sa moderatledaren att som sossarna gå till val på att de ska få egen majoritet. Väljarna har rätt att få se vilka regeringsalternativ som finns.
Det är ju också sant. Chansen är minimal att sossarna ska få egen majoritet. Samverkan med vänstern och miljöpartiet känns onekligen svajig. Vänsterpartiet håller på att upplösas och miljöpartiet letar sin trogna valform att flirta med alla. "Får vi inte som vi vill går vi till alliansen istället strategin."
Några gemensamma analyser finns inte, inte heller någon samstämmighet om hur de stora samhällsproblemen ska lösas.
Även om alliansen är ett synnerligen osäkert kort så finns ändå en ambition att hitta gemensamma lösningar.

Göran Persson kan inte tackla Reinfeldt. Jag har sagt det förr. Fredrik Reinfeldt är en fräck typ. Han är den första som vågar angripa Göran Persson ordentligt. Han vågar sig till och med på slag under bältet. Det är nytt. Även om Persson fått mycket kritik så har han bland sina politiska motståndare ändå behandlats med oerhörd respekt. Det gäller inte längre.
Reinfeldt försöker få Persson att framstå som inkompetent och som en betongkloss med siktet inställt bara på makt. Dem här taktiken har fått Persson ur spel. Han försöker med samma taktik som han alltid har gjort. Angripa moderaterna från vänster och hota med högerspöket. Det går inte hem. I riksdagsdebatten blev klyftan mellan dem tydig. Efter det att Reinfeldt hållit sitt visionära tal baserat på människors ilska över olika samhällsproblem kliver Persson upp i talarstolen och lyfter fram ersättningsnivåerna. Det blev som god dag yxskaft. Nästan lite löjligt. Detta fast jag vet att angreppet på sjukskrivna och arbetsslösa är hutlöst.

Det är partiledardebatt i Riksdagen. Jag lyssnade på den på vägen in till jobbet. Moderatledaren var först ut. Sanna mina ord från en som bevakad dessa debatter i 13 år, Reinfeldt kom med ett nytt grepp. Han berättade vad han ville göra, Han visionerade och pekade ut samhällsproblem som de flesta kunde nicka instämmande i och han skällde just inte alls på sossarna.Det går inte att säga annat än att han är nydanande Fredrik Reinfeldt.

Jag känner mig politiskt tom! Det händer just ingenting nytt och det mesta som just nu diskuteras är gammal skåpmat. Kan det bero på att älgjakten har börjat månne? De flesta gubbar med makt sitter väl ute i skogen just nu. Alla utiom Lars Ohly som sliter med sitt sargade parti. Hur ska det gå för väntern?
Tänk att Lars Ohly var så fel! Oppositionen inom partiet skyller på att Ohlys kommuniststämpel, men det kan inte vara så banalt. Det handlar snarare om politikens inriktning. När gamkommunisterna tar över tappar partiet kontakten med verkligheten. De värsta exemplet på det är vänsterns agerande i Kiruna i BB-debatten.
Vänstern lovade att öppna BB i Kiruna. men när det gällde så partiet nej eftersom det enda alternativet för ett BB var att en privat entreprenör tog ansvaret. Då glömde partiet både vad man lovat och vilka väljare man representerade.
Stig Henriksson i Fagersta som har stöd av over 50 procent av väljarna är en helt annan typ av vänsterpartist. Han sänker skatten och satsar på välfärden. Nu ska Fagersta-vänstern besluta om de ska distansera sig från moderpartiet. Precis som de gjort i Uddevalla.
Det är märkligt inte ens framgångsrika vänsterpartister tycks ha möjlöighet att få gehör för sina idéer.
Å andra sidan är det nog exakt samma tendenser i alla partier. Framgångsrika politiker som går i takt med väljarna stämplas ofta som populister. Numera tycks ledorden för en bra politiker vara att fatta obehagliga beslut.

Miljöpartiet har ineltt sina kommundagar idag. Enligt TT säger Maria Wetterstrand språkrör att pressen på statsminister Göran Persson ska öka i regeringsfrågan. "Man kan inte vara ett trovärdigt regeringsalternativ utan kompisar".
Tänk så olika åsikter man kan ha!
Jag tycker regeringen har lite för många kompisar! Tittar vi på utnämningspolitiken blir man ju mörkrädd för att bekantskapskretsen är så stor. Det är många som ska ha jobb. Det vore nog bättre om regeringen hade färre kompisar och mer kompetens i den närmaste kretsen.

Snart håller socialdemokraterna sin kongress. Det har spekulerats i om Göran Persson tänker avgå. På tåget från Göteborg och bokmässan träffade jag Lena Hjelm Wallén. Hon är ju ordförande i valkommittén inför kongressen. Jag frågade henne rent om om hon fick jobbet bara för att Göran Persson tänkte avgå. Ingen skulle vara mer lämplig än Lena Hjelm Wallén att hitta en ersättare till Persson. Hon retar ingen och har de rätta diplomatiska färdigheterna. Men Lena Hjelm Wallén bara skrattade. Nej sa hon. Jag tog inte jobbet för att hitta en ny ordförande.
Det är förstås inte säkert att hon talar sanning. Har hon fått uppdraget för att Persson ska ersättas säger hon givetvis inte det till mig.
Ett tag trodde jag Persson skulle avgå. Han var så sur och vresig och osynlig. Allt gick dåligt. Nu tror jag inte det längre. Socialdemokraterna vädrar lite morgonluft med tanke på alliansens svårigheter att enas om en gemensam politik. Lägger vi dessutom till deras huvudbudskap att svenskarna är ett fuskande folk, lata som grisar som inte vill arbeta så finns det möjligheter.

Men socialdemokratin har stora problem. Huvuddelen av deras väljarkår säger sig inte längre känna igen partiet. Många har tröttnat på sossarnas långa maktinnehav.
Jag har länge hoppats på att partiet ska vakna till liv. Men det förutsätter att de förstår att de har tappat kontakten med sina väljare och inte som nu utgår ifrån att väljarna ingenting begriper.
Sossar längtar efter visioner. De längtar efter en politik som genomsyras av tron på människan och övertygelsen om att alla är viktiga i ett samhällsbygge. Den vi och dom politik som förs är folk oerhört trötta på.
Politik är att vilja sa Olof Palme med idag vet nog ingen vad socialdemokraterna vill. Bortsett från att vara duktig i EU och ha en ekonomi i balans. Men hur inspirerande är det?

Nu vill vänsterpartiet ha ett jämställdhetsdepartement och en jämställdhetsminister! Anledningen tycks vara att de ska skärpa sin feministiska profil gentemot Fi.
Jag blir bara trött. Så fort ett parti ska visa att det gör något kräver det nya grepp inom byråkratin. Antingen en myndighet, en utredningt eller som nu ett nytt departement. Hur vore det att göra något aktivt istället? Politik är att vilja heter det alltsom oftast åtminstone inom vänstern. Men det uttrycket borde kanske revideras till; politik är en ny myndighet.
Jag börjar bli allergisk mot politruker!

Junilistans intåg i svensk inrikespolitik gör valet extra spännande. Nu får vi se hur ett parti som har en spännvidd mellan moderaterna och socialdemokraterna klarar den politiska konkurrensen. Dessutom ska de låta sina kandidater till riksdagen spela relativit fritt. Personvalet får med andra ord en djupare innebörd. Bara detta är utgångspunkter som får de flesta gamla politruker att kraxa extra mycket.
Just nu kraxas det både till höger och vänster och mitt emellan. O vad de etablerade politiska bedömarna inte tror på detta parti.
-Det är ju en så tydlig ideologisk skiljelinje nu mellan alliansen och socialdemokraterna. Därför är det svårt för ett nytt parti att slå sig in, säger en bedömare. Han fortsatte också med att konstatera att EU-frågan dessutom är död på hemmaplan.
Jag frågar mig om det inte bara är vi som har politik som yrke som orkar följa spelet mellan socialdemokraterna och alliansen. Så särskilt mycket nytt och hett förekommer knappast i debatten. Även om inte EU-frågan debatteras särskilt mycket så finns det en upparbetad ilska bland väljarna över att demokratin just nu fungerar dåligt. Junilistans krav på att fler beslut ska flyttas närmare männskorna tas säkerligen emot med öppna armar.
Sedan återstår det att se vilka ytterligare profilfrågor Junilistan lanserar. Skulle de börja ifrågasätta myndighetsraseriet och överbyråkratiseringen lär de bli ännu mer populära. Junilistan har inte som alla andra partier en massa folk som behöver fina reträttposter till pension. Med andra ord partiet är inte beroende av maktapparaten.
Junilistan kommer säkerligen att röra om i den politiska grytan. Det behövs eftersom de gamla etablerade partierna är sig själva nog. De orkar inte ens ta väljarna på allvar.

Tänk att det blir så att Junilistan ställer upp i riksdagsvalet. Det blir ett riktigt spännande alternativ. Det blir också intressant att se vad de formulerar för politik. Nu gäller det betydligt mer än EU. Jag antar att demokratifrågorna kommer högt på dagordningen.
Jag hälsar detta parti välkommet eftersom det behövs nytt blod i politiken.

Folkpartiet krymper stadigt. Ju fler utspel Fredrik Reinfeldt gör desto mindre blir folkpartiet. Det är inte lätt att ha fått en gökunge i det borgerliga nästet. Det gick snabbt att spräcka överenskommelsen i Bankeryd. Hur ska det gå är vi många som undrar. Men vi förstår givetvis att alliansen gör allt för att hålla ihop fram till valet. Men med sviktande väljarstöd och risk för att förpassas bort från riksdagen lär det bli svårt för de små att sitta still medan moderatledaren lägger fast politiken.
Jag tror att det är ett stolpskott att försöka vinna valet på att människor är fuskande typer som bara nyttjar systemen. Vill inte folk ha en politik som tror på den enskilda människans kraft och förmåga och som dessutom skapar delaktighet och inte utanförskap.

Det är turbulens i politiken må jag säga. Vänsterpartiets valdokument som kan förpassa detta sargade parti till ett fornminne. Snacka om statssocialism i fel tid. Dessutom lova 200 000 nya jobb utan att ha en aning om var dessa jobb ska komma någonstans eller hur de ska finansieras. Stackars Lars Bäckström vänsterpartiets trogne ekonomiske talesman. Han som alltid stått stadigt i partimyllan. Nu skakar det under fötterna. Hans förvånande och lite beska kommentarer till detta program var en befrielse faktiskt. Jag hoppas också att Bäckström får rätt att partiets kongress inte tar programmet. Men sannolikheten för detta är inte så stor. Kongresserna brukar befolkas av många gamkommunister. Sedan Gudrun Schyman försvann vädrar de morgonluft. Lars Ohly tycks inte ha en susning om hur han ska hantera partiet.

"Hello lottasblogg,

Följande citat är hämtat ur Sveriges nu gällande grundlag:
1 kap. Statsskickets grunder
1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket
4 § Riksdagen är folkets främsta företrädare.
Riksdagen stiftar lag, beslutar om skatt till staten och
bestämmer hur statens medel skall användas. Riksdagen granskar
rikets styrelse och förvaltning. Lag (1976:871).
6 § Regeringen styr riket. Den är ansvarig inför riksdagen. Lag
(1976:871).
Man frågar sig om grundlagen fortfarande gäller med hänsyn till den icke offentliggjorda uppgörelsen mellan nuvarande regeringspartiet och dess samarbetspartner miljöpartiet..
Detta är bara det senast tillskottet till undran om verkligen demokratin fungerar som ovanstående text åskådliggör.
Denna fråga om något bör belysas i större utsträckning, för att förtroendet inte helt skall försvinna för våra förtroendevalda.
Anders i Malmö"

Satt i tv 4:s morgonstolar i morse och diskuterade Bosse Ringholms uttalande om polisen med förre partisekreteraren Lars Stjernkvist och statsvetaren Tommy Möller. Frågan var; skapar Rimgholms uttalande politikerförakt. Vi hade väl lite olika svar men den intressanta frågan är hur mycket sanning tål demokratin? Mina båda motdebattörer var inne på att politiker inte kan säga sanningar. Hur skulle det se ut? Svaret på frågan blir då att demokratin inte tål särskilt mycket.
Sanningssägare är illa tålda och det tycks finnas en tyst överenskommelse att ingenting ska sägas som kan stöta någon eller få en myndighet att känna sig kränkt. Det är helt absurt. Det är förmodligen därför som etablissemanget maktställning bara blir starkare och starkare. Missförhållanden kan då inte rättas tille ftersom det alltid finns någon vi trampar på tårna.
När vi nu får uppleva indignationen hos polisen och hos oppositionspolitikerna och inom regeringen av Bosse Ringholms uttalanden känns Sverige bra futtigt. Betänker vi dessutom på det nya massmediala samhälle vi lever i där tonåringar förstorar brösten för att få vara med i en dokusåpa, där fula ord och nakenhet blir ett sätt att göra sig nyskapande och märkvärdig - då blir denna politiska strid enbart löjlig.Hur mycket underskattning och folkförakt tål vi som medborgare undrar jag?

Jag har varit på ett kul Rotarymöte. God frukost och bra diskussioner. Jag tänker alltid när jag träffat människor i olika sammanhang att det är bland folk jag ska vara som debattredaktör. Hela tiden får jag tips om bra artiklar och träffar intressanta människor. Bakom ett skrivbord på en redaktion händer inte så särskilt mycket.
Men dagens stora diskussionsämne är nog ändå Bosse Ringholm. Jag såg inslaget på nyheterna klockan tio i går kväll. Jag led med Ringholm gick dubbelvikt över golvet och kostaterade oj, oj oj.
Samtidigt stod det klart att RIngholm har ju rätt. Ju mer kritik han fick desto mer övertygad blev jag. Här satt en enad oppostion som annars skäller som bandhundar på en ineffektiv politik både när det gäller rättssamhället och polisen på Ringholms uttalanden. I sådana här fall blir politiken simpel. Borde de inte utbrista äntligen en politiker som talar klarspråk. Den naturliga frågan till RIngholm vore; vad gör ni nu inom regeringen för att förbättra villkoren för polisen att göra sitt arbete?
Bosse Ringholm skulle absolut inte ha ändrat sig och börja be om ursäkt. Han kunde bara ha sagt att det var lite väl hårda ord men grundproblematiken står jag för. Polisen fungerar inte tillfredsställande. Det är ingen hemlighet att det inte finns någon exakt siffra på antalet illegala spelautomater.
Nu stod inte Ringholm för sina uttalanden istället bad han om ursaökt och sa att polisen är jätteduktiga. Snacka om att förlora trovärdigheten. Återigen har en toffelhjälte fötts. Men vad gör man inte för att sitta kvar vid makten?

Ett mejl från Norrbotten om Fi

"Hej Lotta!
Jag känner att jag måste skriva lite om FI och Tiina Rosenberg. Jag tror inte att det är det att Tiina har starka åsikter och är homosexuell som är det grundläggande problemet till varför det verkar vara så många som retar sig på henne och att hon skaffat ovänner inom FI. Starka åsikter är bra och något jag alltid uppskattat. Jag tror det är att hon inte har en folklighet och inte har en känsla för hur det är att vara kvinna och riktig gräsrot. Jonas Gradell som också är homosexuell går ganska bra hemma i stugorna för att han har en känsla för det vardagsnära och folkliga så jag tror inte att det är primärt det som problemet. Att vissa tycker det är "lyx" att FI fokuserar på hbt-frågor kan jag förstå eftersom det är en fråga som i praktiken angår en minoritet och kanske inte en majoritet av frusterarde kvinnor ute i landet. Vad är rätten att få ingå äktenskap istället för partnerskap för något i relation till att du blir lönediskrimerad för att du är kvinna? Det förra är en lek med ord och det senare ett verkligt problem som drabbat många. FI kommer aldrig att överleva om de kommer vara ett akademiskt sällskap som inte fokuserar på det vanliga arbetande kvinnor upplever som problem i sin vardag. Det FI idag verkar koncentrera sig på är feministisk revolution byggt på akademiska studier ovanifrån om patriarkatet och inte feministisk revolution byggt på vanliga kvinnor, gräsrötter om du så vill, och deras erfarenheter och problem i patrialkala strukturer..........

Med vänliga hälsningar 26 årig tjej från Norrbotten:

____________________

Vad ska vi säga om FI? Finns det någonting som grundarna har gjort rätt? När beskedet kom att ett parti skulle bildas visade sig att det fanns ett stöd inom väljarkåren för att driva feministiska frågor. Många tänkte säkert på Gudrun Schyman och hennes kamp för kvinnornas situation inom den offentliga sektorn med låga löner och och dåliga arbetsmiljöer. Jag är säker på att många tyckte det var bra att Gudrun tog tag i frågorna. Hon var ett ljus i den annars så gubbiga politiken.
Sedan hände det mesta. Men jag tror ändå inte att den politiska affären som rullades upp när det gäller kvinnojourerna har så mycket med FI att göra. Bortsett då för att de har vissa representanter som verkligen tycks hata män. Det passar inte kvinnor i gemen.
Förmodligen blev de lite för optimistiska. Det starka stödet för feminismen gjorde att de tappade kontakten med verkligheten. Det blev inte de vardagsnära frågorna som fördes fram i ljuset utan snare kom allt ljus att riktas mot de mer extrema och för många helt obegripliga politiska kraven. Att en man ska kunna heta Elsa och att äktenskapsbalken ska avskaffas och ersättas med en lag som inte lägger sig i om vi lever två, tre eller fem personer tillsammans.
Gudrun Schyman som ändå är en politisk räv borde ha begripit hur massmedia fungerar i sådana här situationer. Vi springer efter nyheterna. Detta var sannerligen en nyhet. Lägg dessutom till de interna stridigheterna som numera fått halva styrelsen att lämna nätverket.
Striden handlar om hur mycket och hur hårt de homosexuella kvinnornas krav ska lyftas fram i politiken. De som stack ansåg att det redan var för mycket. De talar också om manshatet som florerar.
Det har bara blivit för mycket.

Nu börjar det röra sig i opinionsmätningarna. Den borgerliga ledningen minskar. Kristdemokraterna ligger väldigt nära fyraprocentspärren och folkpartiet tappar sympatisörer. Moderaterna däremot har fortsayy starkt stöd.
Inom vänsterblocket är det miljöpartiet som brukar dala ner mot fyra procentspärren. Men inte i den SIfo som presenterades idag. Miljöpartiet har till och med bättre opinionssiffror än vänsterpartiet. Det är säkert miljöpartiets tuffa linje i budgetförhandlingarna som gett resultat. Jag tvivlar dock på att det handlar om den gröna skatteväxlingen. Hittills har svenska folket bara sett kostnader och inga lättnader med den politiken. Nu fick vi också beskedet att hushållselen höjs. Det är inte klokt rent ut sagt. Däremot skulle jag tro att partiets tuffa linje när det gäller de gömda och asylsökande flyktningarna har gett resultat. Många svenskar skäms över den förda politken och skäms över att vi har stark krtik från FN för att vi bryter mot de mänskliga rättigheterna.
Sedan Gudrun Schyman försvann har vänsterpartiet mer än halverats om vi betänker att partiet en period hade över 12 procent av väljarna bakom sig. Vänstern är en sorglig historia och nu är också ett nytt parti på gång. Utbrytarna talar om att starta eget.
Socialdemokraterna har sina 34 procent i senaste Sifomätningen. Det är väl varken bra eller urdåligt. Det är snarare ett bevis på att partiet inte förmår att lyfta sin politik. Det är sorgligt. Efter år av missnöje och stor ilska från många väljare tycks förmågan att vara nyskapande noll. Det visar att varningsflaggan behöver höjas. Ska socialdemokratin klara även detta århundrade måste partiledningen komma ihåg att grundidén för partiet är förändring inte att bevara och slå vakt om uppnådda maktpositioner.

Centern fortsätter också att minska. Men vad gör det? Om de ny säljer sina ord - dvs tidningarna - blir de ju världens rikaste parti.

Det är oerhört tragiskt att Gudrun Schyman och Tiina Rosenberg från FI har blivit dödshotade. Det är otäckt att åsikter väcker så mycket ont blod. I Tiina Rosenbergs fall handlar det givetvis också om att hon trakasseras för att hon är homosexuell. Men det är lågt i tak överallt just nu. Vi tål inga fritänkare, inga som bryer mönstret för mycket och som inte anpassar sig till kollektivet.
Politiker är utsatta. Vi vet det i Sverige eftersom två av landets ledande politiker har blivit mördade på öppen gata. Åtskilliga andra mordhotas och trakasseras.
Kanske beror det på att vi lever i en brytningstid. Vi har inte samma verklighet, inte samma normer och inte samma drömmar om framtiden. Det handlar inte bara om politiker. Folk mobbas på sina arbetsplatser. De arbetsskador som ökar mest just nu är de psykosociala.

På söndag är det kyrkoval och i sanningens namn är det inte så många som bryr sig. Valdeltagandet brukar ligga rint 16 procent. Jag fick ett mejl från någon jag vet inte vem men bland annat stod det så här;
"Lotta!
På söndag är det kyrkoval. Är det bekant? Är det helt ointressant för dig om vi får in halvnassar och
kvinnoprästmotståndare i kyrkans värld? Svenska kyrkan är en del av samhället och det som händer där berör oss alla på olika sätt. För mig är svenska kyrkans folkliga perspektiv ett
av dess nav, ett av dess pulsåder som inte får slitas sönder av bakåtsträvare. Svenska kyrkan skall inte sluta sig, utan precis tvärtom öppna upp sig. Jag vill att Svenska kyrkan skall vara en trygghet när det krisar. Vi som medlemmar väljer själva när vi vill ha kyrkans stöd och hjälp i livet. Kyrkovalet är viktigt för oss alla, även de som inte är aktiva men ändå är medlemmar.
Jag tänker ofta på vad Jesus skulle ha tyckt och tänkt om det som pågår idag. Vad som skulle vara viktigast för honom?
Skall vi ha en kyrka där exklusivitet råder, där vi värderas olika beroende på vem vi är? Jag vill inte alls det, utan kämpar för att alla skall vara välkomna! Det låter väl självklart för de flesta, men är man uppmärksam och på allvar läser både sverigedemokraternas och frimodig kyrkas önskade inriktning så handlar det om att exkludera vissa människor. Det går liksom inte att komma runt hur de än försöker.
Att sitta hemma och gnälla över hur kyrkan sköts och skall skötas leder bara till frustration. På söndag har vi chansen att få den kyrka vi vill ha. Gå och rösta för en svensk kyrka där alla är välkomna.
Även du Lotta."

Ja, jag brukar rösta i kyrkovalet och jag tänker fortsätta vara medlem i Svenska kyrkan. Men jag vet ändå inte om jag håller med den okände skribenten.
Det är mycket som jag ifrågasätter när det gäller kyrkan. Till exempel varför det är så självklarft att de politiska partierna ska ha en plattform i kyrkovalet. Vi har inte längre någon statskyrka och precis som alla andra föreningar bör kyrkan själv få välja sina representanter. Hör partipolitiken överhuvudtaget hemma i kyrkan? jag tycker inte det.
Dessutom är det inte så högt i tak. Talet om att alla ska få plats gäller inte. Det är precis som inom politiken har du inte rätt åsikt platsar du inte idag. Några fritänkare tål vi inte.
Jag tänker på kvinnoprästmotståndarna. Själv tycker jag det är självklart med kvinnliga präster och det är lika självklart att de som jobbar inom kyrkan inte ska motarbeta sina kvinnliga kolleger. Men det ska inte hindra någon i en fungerande demokrati att få ha en åsikt. Självklart borde man ha rätt att vara motståndare till kvinnliga präster förutsatt att man accepterar de regler som gäller inom kyrkan. Men si det går inte. Du får inte ens tycka att kvinnliga präster är fel även om du samarbetar med dem och har bra relationer till dem.
Detta skrämmer mig lika mycket som de fanatiska kvinnoprästmotståndarna. Nu pågår en utrensing inom kyrklan av allt som kvinnoprästmotståndare heter. Jag har lärt mig att det är självklart att även om jag inte delar en åsikt bör jag respektera människor som tycker annorlunda.
Respekten för andra människor det är någonting som också framhålls i Bibeln.

Nu är de osams - regeringen och miljöpartiet. Relationen är minst sagt frostig. Pär Nuder går inte att samarbeta med dundrar miljöpartisterna och röster inom regeringen hävdar att miljöpartiserna inte ens kommer på mötena. Det är nya tider nu! Det var inte länge sedan de var bästisar de båda partierna. Göran och Peter träffades och åt middag. De ordnande gemensamma seminarier för öka förståelsen partierna emellan. Det verkade inte alls omöjligt att miljöpartiet skulle få sina efterlängtade ministerposter.
Vänsterpartiet lämnades helt utanför.
När det gäller tycks det vara vänstern som ställer upp. De gav snabbt upp kravet på allmän flyktingamnesti och gjorde uppgörelsen om budgeten.
Vad gäller miljöpartiet kan de nu tänka sig att hoppa av. Om det inte blir några eftergifter från regeringen i flyktingfrågan lägger de en egen ekonomisk motion som lutar mer åt alliansens förslag. Om vi nu ska tro på vad de säger.
Det är inte lätt med samarbete.

Alliansen har på sin hemsida en lista man kan skriva på för att visa att man vill ha maktskifte. Generellt sett går det väl inte så där jättebra med underskrifterna. Inte ens 10 000 personer har skrivit under listan och det är ju ändå tre partier vi talar om som vädjar till sina väljare. Jag kom att tänka på detta för att jag fick ett mejl från Kjell.
Så här skriver han; "I går skrev Littorin på moderaternas blogg att det var "en bra dag för alliansen" När jag läste det var jag tvungen att titta in på alliansens sajt, döm om min förvåning när jag upptäckte att det är färre som skrivit på i dag än det var den 1 september. 181 personer har hoppat av.
Så nu undrar jag hur ser det ut när det går dåligt?"
Ja, Kjell det undrar jag också!

Det var bråk i riksdagen idag. Flyktingfrågan diskuterades och demonstranter på läktaren slängde ner papper på migrationsminister Barbro Holmberg och sjöng elaka visor. Hon blev chockad och debatten avbröts.
Det är ett tufft debattklimat när det gäller flyktingfrågan. Det är svårt att förstå varför regeringen har så svårt att hantera den. Varför de så envist biter sig fast vid moderaterna i en sådan känslig fråga som handlar om människovärde. Men det är väl som i EU-frågan. Prestigen är viktigare än förnuftet. Viljan att alltid ha rätt är överstående allt annat. Det här med att folk ska kunna påverka politiken och att lyssna på gräsrötterna finns inte med på dagordningen. Det är alla andra som inte begriper att de har fel.

Gud vad jag är trött på dessa regeringsförklaringar. Denna upprabbling av löften som tillråga på allt är så många att Persson måste prata extra fort för att hinna få med allt på sin talartid. Det är allt från lägre arbetsgivaravgifter till litteraturstöd och satsningar på äldre som presenteras. Vi har hört det mesta förr, det är ju stora delar av budgeten plus lite egna löften.
Jag har ett förslag tryck upp listan på löften och skicka ut den som ett pressmeddelande och gör något nytt av regeringsförklaringen istället. Tala till människors hjärtan, tala om vardgasnära ting som berör folk. För fram lite visioner om framtiden. Nu rabblar Persson löften för brinannde livet och vi medborgare reduceras till röstboskap.
Vad vill du Göran Persson? Vad har du för mål som statsminister, hur ser Sverige ut om du får fortsätta att bestämma. Måste musiken alltid vara så högtravande. De är nästan som en sorgehögtid.
Var finns glädjen och lusten och livsgnistan?????
Det är inte konstigt att folk somnar på läktarna.

Då var det dags igen för riksdagens högtidliga öppnande. Kungen och drottningen och speciellt inbjudna gäster. Så alla partiledarna förstås med alla sina riksdagsledamöter. De kommer i flock. Det är extra tydligt när det är valår. Idag finns också Gudrun Scyman där med eget nystartat parti. Än är hon ensam och vad framtiden innebär för henne vet ingen.
De högtidliga öppnandet brukar vara en ganska tråkig tillställning. I tv brukar vi få se hur en del av gästerna sitter och sover på läktarna. De väntar förmodligen på buffén som serveras när allt är över. Vad gör man inte för ett glas vin och lite goda snittar.
Göran Persson presenterar som vanlig regeringsförklaringen. Den brukar låta lika varje år det är bara löftena som varierar. I år är listan särskilt lång. Om ens det. Arbetslösheten har regeringen lovat att satsa på i alla år nu och det är inget nytt. Likaså med tandvården. Men i år fick Persson se det löftet försvinna ut i tomma intet. Bättre tandvård förhandlades bort i budgeten. Men det gjorde också det samma. Persson har lovat en bättre tandvård sedan 90-talet och hittills är den refomen lika tandlös som många gommar hos en attlmer utmärglad befolkning. Folk är fatiiga i Sverige idag. Vi svälter inte, men ha råd att laga tänderna är en omöjlighet för många. Precis som det är att köpa en falukorv. Det är för dyrt om man lever på 5 000 i månaden.
Men ska vi tro huvuddelen av riksdagens ledamöter som går där i korridorerna och äter snittar och drickar vin gratis så har de sig själva att skylla. De fattiga alltså. De väljer ju att leva på bidrag. De är lata och vill inte jobba.
Löftet om sänkt spritskatt försvann också i budgetmanglingen. Det var ju en miss för Persson. Han hade ju satt in förslaget i budgeten för att slippa den egna oppositionen. Kanske har han en fått en räddare i nöden. Brottsförebyggande rådet kräver i sin remiss på alkoholutredningen sänkt spritskatt bara i Skåne. Systembolaget måste räddas utbrister de.
Hå hå ja ja! Ibland är det svårt att förstå hur myndigheter tänker. Kanske är generaldirektören kompis med Anitra Steen.

Ett brev från Anders;
"Hej !
Sorry men vart är Sverige på väg?
Terrorhoten hänger över hela världen, halva välden svälter naturkatastrofer inträffar dagligen. Till detta kommer skott lossning mot polishus i natt i Södertälje, 13 rån i Malmö på en natt. Skola vård o omsorg saknar pengar o resurser.
Då bildas ett nytt parti i Sverige som har som en av huvuduppgifterna att se till att namnlagen ändras, äktenskapsbalken ändras,6 timmars dag till alla med bibehållen lön. Jättebra -men är Svenskar något speciellt folkslag som lever isolerat gentemot omvärlden.Dessutom skall det skapas en ny lag som utformar stadsplanerna ur feministisk synvinkel. Är vi män så illa sedda så vi skall utrotas även i städerna?
Förlåt det pratas om allas rättigheter men varför är då Sverige det enda land som inte undertecknat FN´s deklarationer om ursprungsbefolkningen?. Man kan ju undra. Tydligen skall Sveriges befolknnig framöver enbart rösta på särintressen. Vart har solidariteten, ansvaret - skylldigheten mot dina medmänniskor tagit vägen.
Med vänliga hälsningar
Anders"

Budgetförhandlingarna fortsätter att krångla. Det är ju en valbudget som ska läggas och alla partier vill ha igenom sina krav. Göran Persson satte en deadline till i lördags, men det har alla glömt nu. Framför allt är det flyktingfrågan som spökar. Det är inte lätt för regeringen att vara så rörande överens med moderaterna i denna fråga. Anmärkningsvärt är att moderaternas samarbetspartier inte säger något om detta samarbete med regeringen. Både kristdemokraterna och folkpartiet brukar ju skälla på centern för energiuppgörelsen. Men i flyktingfrågan är det tyst.

Ja, vad ska man säga? FI fortsätter att bråka och ännu ett avhopp har drabbat partiet. Denna gång är det Susanne Linde som blev välkänd för alla i våras när hon anklagades för att vara sjukskriven för utbrändhet men arbetade för fullt. Det var nog den första affären för FI. Nu hoppar hon på grund av missnöje med Tiina Rosenberg. Hon är nog inte den första. Ebba Witt-Brattström älskar nog inte heller Tiina. Hon har lite udda tankar. Jag kan tänka mig att det är Tiina som driver frågor om förändringar av äktenskapsbalken och namnlagen.
Tar inte dessa bråk slut snart förstör FI för andra mer seriösa femnister. De späder på fördomar om att kvinnor inte kan samarbeta och deras poltiik ses knappast som seriös så länge som det är krig intern.
Enighet, uppoffring och disciplin vore inte så dumt om de ska ha en chans att nå fyra procentspärren till Riksdagen.

Det är med bedrövelse jag konstaterar att FI fortsätter att slåss. Ebba Witt-Brattström ger inte upp. Hon tyckte allt var odemokratiskt och hoppade av Fi;s styrelse. Samtidigt säger folk omkring henne att Ebba tycker allt är odemokratiskt om hon inte får bestämma. Nu fortsätter hon alltså sin kamp mot sitt forna nätverk. Mest arg tycks hon vara på Sofia Karlsson. Hon är en streber som vill synas och göra karriär tycker Ebba.
Tina Rosenberg fortsätter att vara extrem. Hon skällde ut en FI syster för att hon inte uttalade ett utländskt namn rätt. Kallade henne för rasist.
Hur ska detta sluta?
I natt var det nästan frost i vår by!
Nu ska jag ut och bygga hage.
Panelen var lite kul idag. Lugn och sansad och inga stora konflikter.
Och det är den 11 september.
Jag är sugen på blåbärspaj och glass.
Jo förresten kd demonstrerade utanför Fi:s kongresslokaler. Det var det roligaste det partiet gjort på länge.

Noterade just att FI valt sin styrelse. Så är ser den ut;
Anna Jutterdal, 35, Huddinge
Carl-Johan Folkesson, 24, Malmö
Kerstin Staver, 52, Växjö
Kristina Niva, 56, Luleå
Lourdes Daza-Gilman, 59, Stockholm
Maria Hagberg, 48, Höganäs
Maria Jansson, 37, Stockholm
Mattias Hansson, 33, Umeå
Monica Lao Barrientos Amante, 26, Stockholm
My Brottom, 52, Stockholm
Stina Sundberg, 51, Göteborg
Tiina Rosenberg, 47, Stockholm

Två män är med men jag vet inte vilka det är. Kristina Niva är sosse från Luleå. Eller f d sosse ska jag väl säga. Hon skrev en debattartikel i Aftonbladet för en tid sedan. Där talade hon om hur svårt det var att inte tycka som majoriteten, hur människor mobbas och sparkas ut.

"Hej Lotta!
Nu har FI bildats, men vad har dom att luta sig emot annat än vad professorskan Eva Lundgren kommit fram till i sin forskning om genus. Jag tror att FI kanske har insett detta och därför kommer tokigheter som att det inte skall finnas speciella pojk- och flicknamn samt att giftermål är en kvinnofälla. Det jag hoppas är att få se hur Gudrun Schyman som är van att bestämma skall hantera sina medsystrar i partiets ledning som även de är vana att bli åtlydda. Min gissning är att om de lyckas ta sig in i riksdagen då får vi se en smekmånad kanske två och högst tre, men sedan kommer krismötena att radas upp på löpmeter. Vi får se om Persson kan neutralisera dessa uppstickare. Om inte, ja då blir det med all sannolikhet borgarna som tar över rodret. En röst på Fi är alltså en röst på den blågröna röran!
MVH Göran Norén"

Ett mejl från Britt-Marie
"Hej Lotta !
Brukar följa de debatter och bloggar du gör. Bra… om jag får säga.
Tänk om - äktenskapet upphör. Har haft tanken länge då jag är ensamstående.
Kunde då flytta ihop med någon (vilket förhållande vi har - kamratskap eller mer vänskapligt - är ju ingen som kan kontrollera.
Men !!! - betänk alla utgifter som blir delade på två. Vilken fröjd…. Det nuvarande systemet är inte rättvist för oss som lever singel.
Tidning, telefon, mat mm mm - skulle bli mycket mindre kostnader för. I stil med det nuvarande systemet för gifta par.
Nåja - nu tror jag väl inte att det kommer till, för det blir ju för dyrt - kan ju vem som helst räkna ut.
Nej - det kommer nog att sugas ut vad som sugas kan - av oss singlar… (kvinnor - som oftast är mindre avlönade).
Männen kanske inte märker så mycket av det med sina höga/re löner.
En tanke - från en singel i Örebro som är i precis 60+-åldern.
Ha det så gott och fortsätt blogga… och gärna att vara med i debatter med
hälsningar från Britt-Marie M"

Det är en intressant tanke som Britt-Marie för fram. Det är säkert många singlar som tänker som du. Underbart att ha någon att dela räkningarna med.

Givetvis blev det Gudrun Schyman som valdes till taleskvinna för FI. Hon har två kompanjoner Sofia Karlsson och Devrim Mavi. Det återstår att se om de kan hävda sig i den tuffa mediaklimatet. Det är självklart att Gudrun kommer att vara den journalisterna helst vill tala med. Det brukar vara så!
FI:s årsmöte innebar egentligen inga överraskningar. Att det skulle bli ett parti som ställde upp i riksdagsvalet och Gudrun Schyman skulle bli en av partiledarna visste vi redan.
Nu återstår det bara att önska dem lycka till. Det lär bli tufft att komma ända fram.

har nästan gått vilse in de stora kongresslokalerna. Hon ringer och säger att det är roliga diskussioner. Nu diskuteras hela organisationen. Att Fi ställer upp i riksdagsvalet har betecknats som en världshistorisk händelse. Men det är nog ändå att ta i. Kvinnopartier finns i andra länder och redan i slutet av 1800-talet hade vi kvinnliga fackförbund. Men de övertalades att ansluta sig till männen för att som de hette få mera inflytande. Resultatet blev att att kvinnorna fortfarande kommer i andra hand i alla politiska sammanhang.
Den finns några sossar på kongressen också. Annars tycks det mest vara gamla vänsterpartister och miljöpartister.

Det kan ju tyckas märkligt att jag sitter och följer ett litet partis födelse på detta viset. Det är ju klart nu att FI ställer upp i riksdagsvalet. Det har förresten varit klart hela tiden. Det är väl inte någon som trodde att de inte skulle göra det. Gudrun Schyman har fått ett nytt parti. Hon gör comeback som partiledare. Hon vet vad hon ger sig in på. Att hon skulle följa Per Gahrtons råd från Aftonbladet debatt idag att träda tillbaka för att inte dominera hela partiet är inte att tänka på. FI blir i mångas ögon Gudrun Schymans parti.
Hittills är det nästan bara tokigheter som kommit ut till allmänheten. Att pojkar ska kunna heta Lisa , att äktenskapet ska avskaffas och ersättas med en samlevnadsbalk för två eller flera personer. Helt klart att Fi;s start inte varit den allra bästa. Frågan är hur framtiden ter sig? Självklart ska vi inte räkna ut partiet redan. Men det har ett visst dilemma. Alla partier är ju numera feminister och Fi måste givetvis ha ett program som skiljer sig nämnvärt från dessa. Samtidigt bör ju inte heller partiet vara för extremt. Det skrämmer också både kvinnor och män.
Samtidigt ska vi komma ihåg att det är många som välkomnar nya partier. De gamla har tacklat av och tar inte längre sitt demokratiska ansvar. Men jag hoppas också på andra partier. Mest på att Junilistan ska göra slag i saken och även bli riksdagsparti.

Nu kan Stefan Holm döpa om sig till Lisa om han vill. Det är ett av de nya grepp som FI tänker ta nu när de bildar parti. Att vi ska få heta vad vi vill. Killar kan ta tjejnamn och tvärtom.
Det känns som en angelägen reform. Själv har jag inte bestämt hur jag ska göra än.

Nu har Fi bestämt att årsmötet ska vara öppet för media. Det var ju bra både för media och för FI. Ska man bilda parti kan man inte låsa dörrarna och vara hemliga. Min hemliga källa kommer ändå att vara hemlig. Vi får se om hon snappar upp några roliga detaljer.

"Hej Lotta!
Om FI håller möte med stängda dörrar tycker jag de ska byta namn t.ex. FBI Feministiskt Burka Initiativ
ha det
Marianne"

Nu går Gudrun Schyman till motattack mot Tina Rosenberg som vill avskaffa äktenskapet. I ett pressmeddelande säger Schyman att FI inte vill hindra människor från att gifta sig. Se där.

"- Äktenskapets historia handlar ju inte om kärlek och samlevnad, det handlar om ägande, säger styrelseledamoten Tiina Rosenberg till Svenska Dagbladet.
Om tre eller fler personer vill leva i sexuella relationer ska dessa, enligt FI, ha möjlighet till samma rättigheter som i dag är reserverade för äktenskap och partnerskap."

Detta är alltså Fi:s senaste inlägg i den politiska debatten. Hur ska detta sluta undrar jag. Lägger vi dessutom till att Fi;s ledning till stor del består av gamla vänsterpartister lär många kritiker få vatten på sin kvarn. Gudrun Schyman har skaffat sig en ny plattform. Innehållet är det samma det är bara förpackningen som är ny.
Det finns en sosse som är föreslagen till Fi.s styrelse också. Det är Luleåbon och s-kvinnan Kristina Niva, Hon säger till TT att hon vill gå med i FI som en protest mot socialdemokraternas förda politik. När Marita Ulvskog bildade nätverket Feministas kände hon sig helt åsidosatt som kvinnoförbundare.

Ännu har det inte bildats någon feministiskt parti, men ändå har ledningsgruppen spelat ut alla kort.
Först presenterade de sig själva med buller och bång men vägrade tala om vilken politik de skulle föra.
Därefter blev de kränkta. Taleskvinnorna granskades och anklagades för fusk och Fi utnämnde pressen som rovdjur jagandes i flock.
Sedan kom de interna stridgheterna. Anklagelser om maktbegär hos vissa i ledningen och odemokratiska metoder. Ebba Witt-Brattström hoppade av.
Därefter utnämnde de sig själva som offer. De vågar nog inte ha ett årsmöte öppet för pressen eftersom det är "så tufft" att vara feminist idag. Finns det någon utom Göran Hägglund som inte är feminist undrar jag?
Nu senast går Gudrun Schyman ut och vädjar till borgerliga feminister. Vi samarbetar hellre med en borgerlig regering underförstått att strategin är att bli vågmästare
Det går nog inte att göra så många mer misstag. Synd, eftersom det verkligen behövs nya partier och nytt blod i politiken.

Jag hörde att professorn i statsvetenskap Tommy Möller sa att Göran Persson var en historisk parantes. Hm en intressant tanke. Det som gjorde detta var att han var unik i sitt ledarskap. Sossarna har aldrig tidigare haft en sådan dominant partiledare. Det är också sant.
Det ringde en dam från Göteborg och frågade mig om jag visste var Lena Hallonbåt hade sagt i en viss fråga.Jag fick tänka länge innan jag kom på att det var Hallongren hon menade - ungdomsministern! Slutsatsen är; att om det är så att vi kommer ihåg de enskilda ministrarna så är de ändå så okända att vi inte lärt oss namnen.

Jag hörde att FI - feministiskt initiativ tänker rösta på årsmötet om media ska ha tillträde eller inte. Anledningen är att många av Fi:s medlemmar är rädda. Det är kontroversiellt att vara feminist idag hävdar de. Styrelsen hävdar i ett uttalande att de är rädda för konsekvenserna både i yrkelslivet och privatlivet. Fy fan vad jag blir arg på detta också. Typiskt kvinnor att göra sig till offer. Alla andra är så dumma och dom är så oskyldiga. Blir vi granskade så är det bara elekhet. Jag hörde att någon hade suttit i Svt 24 och sagt att de funderat på att uppträda med påsar på huvudet. Det tycker jag verkligen de ska göra. Då slipper vi se eländet.
Sedan kan jag upplysa om att är det något som är rumsrent idag så är det att vara feminist. Varenda en är feminist från Göran Persson till Stig Malm och Lars Lejonborg. Varenda parti slåss om titeln bästa feminist. Det snarare kontroversiellt att inte vara feminist. Ta er egen syn på Göran Hägglund till exempel.
Ett råd till FI! Tål ni inte öppenhet lägg ner planerna på starta eget. Demokrati handlar också om att bli ifrågasatt och kritiserad. Klarar ni inte det som parti är det bättre att satsa på en karriär som ideell förening. Då kan ni ha påsar på huvudet och sitta och smyga i buskarna. Dessutom har ni ingen skyldighet att redovisa något offentligt. Blir ni kritiserade är det bara att åka hem.

Det är mycket snack om Göran Perssons bufflighet just nu. Hur kunde han vända ryggen åt Maud Olofsson, varför trummar han med händerna när andra pratar osv. Jag känner mig lite träffad. Jag trummar också med fingrarna när jag blir förbannad på en motståndare. Jag kan sucka också. Vad värre är när Göran Hägglund pratade gick jag ut och borstade tänderna och var inte medveten om min handling förrän jag stod där i badrummet och insåg att jag inte tittade på debatten. Kroppsspråket är tydligt och svårt att misstolka.
Egentligen borde Göran Persson veta bättre. Han har ögonon på sig det vet han. Samtidigt kan det också ligga lite sanning i att han har ont i knäna. Men å andra sidan var det bara en timme de stod på det där viset.
Vad är sanning i dennna svåra fråga?
Det kanske är bättre vi diskuterar arbetslösheten istället. Undrar om de arbetslösa också vankar?

Den andra delen av partiledardebatten var betydligt bättre. Det blir mer intressant om partiledarna blir utfrågade. Bristerna framkommer. Det var intressant att notera att Lars Lejonborg klippte till Maud Olofsson i sitt slutord. Han lovade fler kärnkraftverk samtidgt som Maud stått och vädjat till alliansen om samverkan över blockgränserna i energipolitiken. Själv upptäckte jag att jag alltid går ut när Göran Hägglund talar. Det är helt omedvetet, jag kom på mig själv att borsta tänderna när Hägglund höll slutreplik. Han håller inte måttet.. Lars Ohly får alltid sämsta betyg av tittarna i sådana här utfrågningar. Besvärligt för honom.
Samtidigt undrar jag om det ens är värt att publicera en sifo där endast 300 av 1000 personer svarat på frågorna. De övriga sju hundra som skulle vart med tittade väl på en annan kanal kan jag tänka mig. Vad det soffliggarna möjligtvis?

Självklart vann Reinfeldt. Han är den enda som talar om människors vardag. Lars Ohly försöker men når inte fram.
Bästa repliken i slutrundan hade Maria Wetterstrand när hon slog fast att motståndarna bestod av fyra nyanser av grått! Grattis. Det blir en fem poängare från undertecknad.
Nu går jag och lägger mig och sover på debatten. Tänk om jag drömmer om Persson igen!

Det behövs förnyelse i den politiska debatten i Sverige det är säkert. Fler partier, nya programledare och mer provocerande frågor till partiledarna. Hur många gånger ska de få stå i tv och tala fritt och välja vad de vill säga utan att egentligen bli granskade eller ifrågasatta? Debatten mellan partierna är ju bara ett spel där varje partiledare vill ha så många poäng som möjligt till egen fördel. Ut med gubbarna och in med färgstarka kvinnor som kan röra om i grytan!!!!!!!

När det gäller socialdemokraterna kan jag bara konstatera att det krävs mer, betydligt mycket mer för att vinna valet nästa år. Det går inte att vara så här strategilös, visionslös och bara tro att apparaten fixa segern.

Nu är det nästa pass och de har bytt kanal.
Jag ska till SVT i morgon bitti och kommentera debatten. Jag tränar nu!

Nu minns jag vad Göran Hägglund sa! ¨Han anklagade Persson för att börja slarva med ekonomin. Så var det ja.
Det som stressar mig när det gäller Göran Persson är att han aldrig säger någonting konkret om småföretagare. Är det någon som tar upp deras villkor är det miljlöpartiet och Maria Wetterstrand. Jag begriper inte hur sossarna så totalt har släppt det nya näringslivet. De är bara storindustrin som gäller.

Att Lars Lejonborg inledde med att ta upp ersättningsnivåerna tycler jag inte är ett dugg konstigt. Tvärtom väntat. Alliansen har inte svarat på sossarnas utspel och det är en intressant ideologisk fråga som vänder sig till medelklassväljare.

Först en liten betraktelse om partiledardebatter! Måste de vara så tråkiga. Mest gubbar och två utan slips och inte ens kvinnorna glittrar. Maud och Maria har inte tillräcklig utstrålning de försvinner in i dimman. Kanske hade de slips. Så Lars Adaktusson! Det behövs inte sägas något mer.
Kan det vara någon vanlig människa som inte har partiledardebatter som jobb som orkar se detta?
Fredrik Reinfeldt är bäst. Hans inledning för fem poång. Han förde handen till bröstet och tittade med sina sammetsögon och utbrast ungefär,- min politik är utformad efter mötet med människor. Så har ingen sagt på länge. Han fick ganska snabbt in en femetta på Göran Persson när han konstaterade att i socialdemokratins Sverige lever redan människor på 5 000 kr i månaden. Göran Persson svajade till. Han fick inte svara direkt. Och han hade angripit Reinfeldt för att föra folk i fattigdom genom sänkningarna av a-kassan.
När Persson äntligen kom skott sa han om det är så att folk lever på 5 000 kr i månaden! Om???? Vet inte Persson att det är ett faktum?
Göran Persson fortsätter att ha problem med Reinfeldt. Han har oerhört svårt att tackla denna politiska ynglig som är så fräck och framgångsrik.
Ändå har Göran Persson sina poänger. Det är skönt att han äntligen protesterar mot att arbetslösa kallas fuskare.
Lars Lejonborg verkar stukad tycker jag. Han är den just nu som har svårast i alliansen,. Det syns tydligt. Lejonkungen har tappat sin mantel. Han ser mest bara olycklig ut.
Lars Ohly tog ett välkänt grepp när han sa att Reinfeldt vill att arbetslösa ska leva på i en månad vad moderatledaren tjänar på i två dagar.
Göran Hägglund o ja, vad sa nu han?

God kväll! Sen start idag med bloggandet. Det har varit osedvanligt tyst om Perssons utspel från alliansen. De har säkert mycket att göra. Partiledardebatten på söndag ska ju förberedas. Den ska faktiskt bli intressant. Frågan för dagen blir höjda eller sänkta bidrag.
Samtidigt får vi hoppas på lite nya debattgrepp. Politiska debatter här i Sverige är så allvarliga och seriösa. Ingen humor och inga överraskningar. Tänk om vi kunde få det.

På en punkt måste jag säga att Göran Persson gjorde ett smart drag gentemot alliansen idag. Det var när han lovade höjda ersättningar i försäkringarna. Först blev jag lite förvånad, men sedan när Persson utvecklade sitt resonemang inser jag att han bäddat för en spännande valrörelse. Han vill givetvis ha en ideolgisk strid och det lär han få nu. Tidigare har socialdemokraterna utlovad höjda ersättningar i sjukförsäkringarna och denna gång är det alltså höjda ersättningsnivåer i a-kassan, Perssons drag är precis som alliansens utspel om sänkta ersättningsnivåer i socialförsäkringarna tillsammans med skattesänkningar en invit till den gyllene medelklassen. Vi ska höja taket i a-kassan till 33 000 kr lovade Göran Persson. Även människor med högre inkomster och akademiker blir arbetslösa. De väljer inte sin situation och ska inte behöva lägga om hela sitt liv för detta menade statsministern.
Det blir intressant att se vad folk väljer. Lägre skatt eller ett offentligt finansierat trygghetssystem. Det har länge funnits en kritik gentemot de så kallade trygghetssystemen som träder ur sin funktion för människor som har en inkomst på över 24 000 i månaden.
Men denna speciella fråga räcker inte för att engagera folk. Det blir farligt om valrörelsen bara kommer att rikta sig till de mer välbärgade i samhället. Arbetslösa med låg inkomst är fortfarande mest stämplade som fuskare. Många känner sig kränkta när politiker i generella och svepande ordalag talar om de slöa bidragstagarna.

Nu är socialdemokraternas huvudbudskap i valrörelsen klara. De ska gå till val på arbetslösheten och på tandvården. Jag ramlar baklänges av förtjusning! Vilken överraskning sedan! För vilken gång i ordningen? Ja varje val sedan 91 skulle jag tro. Arbetslösheten har varit högsta prioritet länge nu och vad ska de hitta på för lösningar denna gång? Det program som Pär Nuder presenterade för några veckor sedan kan knappast lösa problemen. Komma dragandes med gamla beredskapsjobb inom offentlig sektor blir nog mer som ett vuxendagis. Typiska 90-tals förslag. När det gäller tandvården måste jag fråga; hur många gånger kan ett löfte vara ett löfte? Det var väl minst tio år sedan Göran Persson konstaterade att tänderna är en klassfråga. Varje val har han lovat reformer för billigare tandvård. Sedan dess har allt färre människor fått råd att laga tänderna. Hå ja ja. Vad säger väljarna?

Ja å nu har sossarna förhandlat bort tandvården i budgetöverläggningarna. Det är bara att konstatera att en tandlös poltik ger ett tandlöst folk.

Det går inte att komma ifrån att Persson problem blir besvärliga för partiet. Marita Ulvskog försöker givetvis hävda motsatsen. Men det finns en enorm frustration inom rörelsen över att ingenting händer, att alla i toppen verkar ta det så lugnt när det gäller, kriitk, politik och alliansframgångar. Där verkar de vänta på att budgeten ska lösa alla problem. Jag tvivlar. En stark budget är inte tillräckligt, Är trovärdigheten inte med då kan en stark budget få motsatt effekt. Då kommer bara missnöjda sossar att konstatera att detta är en valbudget och vi vill inte vara röstboskap.

Här har ni åter kontakt med en bloggare som tycktes försvinna ut i tomma intet. Det har varit stendött på bloggen sedan i fredagsmorse. Det har flera förklaringar med den absolut viktigaste är tekniken. Den har inte funkat så bloggarna har legat nere.
Det var intressant att möta alla dessa politiker i fredags kan jag upplysa om. De kom i huvudsak från USA men också från Tyskland och Belgien. Jag hade fått i uppdrag att förklara varför svenskarna var så skeptiska. Jag berättade om våra folkrörelsetraditioner om att socialdemokraterna fortfarande har kvar portalparagrafen i sitt partiprogram om att demokratin ska genomsyra samhället i alla led. Jag berättade om frustrationen här i Sverige där många tycker att det är så svårt att påverka den nationella poltiken. Drog ut det till Europeisk nivå och talade om det demokratiska underskottet som finns i alla medlemsländer.
Jag tog också upp röstförfarandet. Att små länder ställs mot stora. Jag slog fast att det inte är rätt att några få stora länder ska styra utvecklingen inom EU. Näringslivet lever i en stenhård internationell konkurrens och det gäller oavsett vilken land eller bransch vi representerar att hitta en nisch på världsmarknaden. Plattformen för den internationella konkurrensen kan inte sättas av de stora länderna. Vi är olika! Vi har olika möjligheter, olika näringsliv, olika kultur, olika språk och olika förutsättningar. Vi kan omöjligt passa i samma kostym.
Jag slog också fast att storindustrin och gammalt poltiiskt tänkande har för stort inflytande.
Det tog skruv kan jag säga. EU-parlamentariker från Tyskland och Frankrike blev lite sura och kallade mig drömmare och för illojal EU-medborgare. Många av de amerikanska poltikerna däremot kände ingen problematiken hemifrån. En del suckade lite varnande över en för stark centralmakt och andra tyckte diskussionen var intressant och nödvändig. Men det blev i alla fall en diskussion och det var huuvdsaken.

Så här skriver Göran;
"Vad jag förstår har vi haft en god tillväxt under ganska lång tid i det här landet, men jobben uteblir. Det finns alltså ingen direkt koppling mellan fler arbetstillfällen och ökad tillväxt. Däremot kan ökad tillväxt direktkopplas till aktieportföljer och redan feta bankkonton!
Alltså, det enda som nu återstår för att svenskarna skall känna trygghet är medborgarlön. Arbete till så gott som alla är ett minne blott! Politikerna försöker övertrumfa varandra med olika slags paketlösningar dock med samma innehåll, flera arbetstillfällen.. Tyvärr är dessa s.k. "jobbpaket" tämligen innehållslösa eftersom politikerna inte vet hur jobb skapas. Det kanske är dags att överge jobblinjen och istället försöka hitta en trygghetslinje i svensk politik. Det är bara att slå fast, maskinerna har kommit för att utvecklas och stanna vilket betyder att människorna blir överflödiga. Produktionsskatt kanske vore en väg mot ett tryggare samhälle.
MVH Göran"

Det är sent och jag har ganska nyss kommit hem från jobbet. I kväll var jag också till Södertälje och pratade för en socialdemokratisk kulturförening. Det var en givande kväll med många intressanta inlägg. Vi diskuterade huruvida det finns någon kulturpolitik eller inte. Innan jag åkte till mötet hittade jag ett informationspapper från regeringen där det stod att den hade sju övergripande mål för kulturpolitiken. Det hade inte jag en aning om. Men jag tänkte skriva om kulturpolitiken i morgon. Det finns så mycket att säga. Nu såg jag att jag hade fått många reaktioner på mitt inlägg om arbetslösheten
Här kommer ett från Maria;
"Hej!
Som arbetssökande sedan mycket lång tid och nu på väg in i aktivitetsgarantin blir jag stressad av att jag inte är tillräckligt attraktiv, har brist på kontakter. Jag är högutbildad inom IT/data och ser alla dessa politiker som inte verkar begripa hur verkligen ser ut och kör på i samma spår. Det blir inte som förr, vi arbetssökande blir fler och de flesta av oss vill arbeta och är beredda och pendla och göra det som arbetsförmedlingen kräver av oss och det hjälper inte! Det måste till ett övergripande samhällsansvar från de som har något att säga till om d v s politiker, arbetsgivare, facket m f l. Sänka ersättningen kommer inte att ge fler arbeten, beredskapsarbeten kommer att ge ett mervärde för de som få dessa tjänster utförda men det är ingen långsiktig lösning. Ärlighet är väl för mycket begärt från våra politiker och året innan ett val är det väl en utopi. Varför inte erkänna att Sverige ska ha en hög arbetslöshet?Vi som medborgare måste genomgå ett stålbad. Men ge oss också orsaken till det och säg att det som vi hade förr med ett mycket bra skyddsnät inte kommer att finnas. Tala om hur framtiden kommer att bli.
Det känns som om jag som arbetssökande är ett villebråd som det kan vara skottpengar på. Som enskild arbetssökande med ett lutherskt samvete så är den rådande debatten oerhört stressande. Sänkt ersätt/utebliven ersättning kommer att drabba dem som är seriösa. Dom som svartjobbar eller bär dubbla/tredubbla ersättningar kommer att kunna fortsätta att få sin inkomst. Jag klarar mig men så fett är det inte och jag har ingen bil. Guldkanten i min tillvaro när det gäller det ekonomiska det står min särbo för. Som ensamstående mamma ser jag till att prioritera min dotters kläder m m
Jag brukar sällan klaga för det hjälper inte men ditt inlägg i dagen blogg fick mig på hugget. Det var väl en sån dag i dag. Hälsar Maria.

Vi har ett gäng av handfallna politiker som just nu frågar sig varför inte arbetsslösheten minskar när tillväxten är så hög. De klivar sig i huvudet och framför en del spridda förslag. Moderaterna och Fredrik Reinfeldt har sin linje klar. Folk ska sluta fuska och inte uppmuntras att leva på bidrag. Sänk skatten för dem som arbetar och sänk ersättningsnivåerna för de sjuka och arbetslösa. Vi ska skapa ett samhälle där alla klarar sig själva. Han marknadsför moderaterna som det nya arbetarpartiet på grund av att eget arbete ska vara grunden till framgång och lycka. Att det sedan inte finns några jobb tycks inte ha någon betydelse. Tvärtom vill Reinfeldt att utslagningen från systemen ska öka. Då innebär det antingen socialen eller också förtidspensionering. Idag blir folk förtidspensionerade efter ett år som långtidssjukskriven, Reinfeldt vill minska den tiden till sex månader. Hur nu det går ihop med det övriga resonemanget. Kostnaderna för förtidspensioneringarna är gigantiska. Vi har en halv miljon förtidspensionerade människor idag och många är det mot sin vilja.
Göran Persson och socialdemokraterna lyfter fram 90-talets gamla idéer med en form av beredskapsarbeten inom den offentliga sektorn. Gardiner, snö och gräs skulle hans strategi kunna sammanfattas med. Vi ska klippa gräs, skotta snö och hänga upp gardiner. Så ska det bli praktikanter på myndigheterna. Med andra ord politikerna skapar jobben med skattemedel. Persson har till och med talat om att spräcka utgiftsstaket.
Samtidigt står politikerna samlade och med full kraft och ropar på mera tillväxt. Bara vi får mera tillväxt, då kommer jobben.
Jag undrar om de har tänkt på att de faktiskt motsäger sig själva. Är det möjligt att mera tillväxt skapar mera jobb? Vad är tillväxt? I vårt högteknologiska samhälle är tillväxt att skapa mer tid. Att frigöra produktionen från sådant som hämmar processen. Att maskiner tar över och effektiviserar arbetet. Sådan teknik gör människan överflödig. Det är precis den som de stora företagen i den hårda internationella tävlan med varandra utnyttjar åtminstone i väst. I fattigare länder finns fortfarande hoppet om större fabriker åtminstone så länge som de kan erbjuda billig arbetskraft. Vad innebär då högteknologin. Flera tänkare bland annat Georg von Whrigt har kommit fram till att stimulera ekonomin genom att öka företagens internationella konkurrenskraft och avskaffa handelshinder förvärrar produktionskrisen och ökar arbetslösheten. Nog är det så.
Vad värre är - andra branscher och småföretag finns inte med på den politiska agendan.De räknas inte som en tillgång och inte som en kraft. Nytänkandet står de gamla strukturerna för storföretag och politiker med rötterna i en svunnen tid och med syfte att rädda sin egen maktposition.
Vi har tillväxt men inga jobb - fundera på varför en stund till!

Här kommer fler åsikter om Anna Lindh som efterträdare till Persson och om gardinerna. Niklas skriver;

"I skuggan av Persson ryms det mycket. Och väldigt många. Där ryms också en del fantasifoster. Som detta att Anna Lindh skulle ha varit den efterträdare han själv förespråkade eller såg såsom självklar. Persson odlar gärna den myten själv. Den får honom att framstå som en självuppoffrande statsman, en man som drabbats av en tragedi som är en världshändelse, som bör få den kärlek och uppskattning som fram till döden visades Anna Lindh.
Själv tror jag inte ett ögonblick på att Persson vill ha en kvinnlig partiledare för sitt gamla SAP! Persson har en gång undsluppit sig att det skulle vara svårt för en kvinna att leda partiet. Han skyllde i o f s ifrån sig på andra reaktionära krafter i partiet, men man behöver inte ha en särskilt väl utvecklad radar för att förstå att den reaktionära syn han refererade till också är hans egen.
Niklas
PS När det gäller de berömda gardinupphängningarna så har jag en liten reflektion: varför är det okej för socialdemokraterna att offentliganställa hänger gardiner åt folk, men inte okej att en privatperson har någon hos sig som hjälper till med upphängning av gardiner, tvättning av fönster, damsugning, eller vad det nu handlar om. I ena fallet kallar man det för samhällsinsats. I andra fallet kallar man det föraktfullt för pigjobb."

Den socialdemokratiska riksdagsgruppen har sagt ja till sänkt spritskatt. Lite förvånande kan tyckas att de flesta verkar så eniga. Men det är inte så konstigt. När det gäller spritskatten får inte folk rösta hur de vill. Det brukar vara annorlunda. Nykteristerna har kunnat köra sin linje ganska konsekvent utan några större problem i riksdagsgruppen. Men denna gång viner partipiskan på ett lite udda sätt. Fiffiga Persson och klurige Nuder har tänkt till. Slutsatsen blev att sänkt spritskatt bakades in i budgeten. Det innebär att om riksdagsledamöter går emot förslaget riskerar hela budgeten att falla. Det kan i värsta fall leda till regeringskris. Vilken sosseriksdagsman vill fälla sin regeringen? Ingen förstås. Snacka om att hålla folk på mattan. Det värsta som kan drabba en riksdagsmän är om partiledningen stämplar henne eller honom som illojal.
Hu så dåligt ställt det är med den interna demokratin!

Ja, vad ska jag säga om FI och om att Ebba Witt-Brattström och halva styrelsens försvann. Bedrövligt! Tråkigt! Snöpligt! Och samtidigt bra. Det var ju tur att bråken inom nätverket uppmärksammades nu och inte efter valet. Det vore synd om väljarna luras att rösta på ett parti som inte kan hålla sams internt.
Men för kvinnorörelsen är det väldigt sorgligt givetvis. Det behövs verkligen en kraft som trycker på de etablerade partierna. Det är som Ursula Berge skriver i dagens Aftonblad att det är bara folkpartiet och socialdemokraterna som gjort lite för jämställdheten. Då tillägger jag själv att det är "lite" vi talar om.
Det är inte frågan om några grundläggande reformer utan lite fernissa här och där.
Dessutom behövs det nya partier för demokratins skull. Nu står hela mitt hopp till Nils Lundgren och en eventuell septemberlista.

Jag vet inte om jag tror på att Anna Lindh var Göran Perssons tilltänkta efterträdare. Samtidigt är svårt att inte tro på Olle Svenning som för fram påståendet i sin bok om Göran Persson. Olle Svenning är en seriös journalist. Ändå tvivlar jag, det känns som en tillrättaläggning så här i efterhand. Det låter fint.

Anna Lindh var utan tvekan omtyckt och beundrad för sin skicklighet. Hon var en duktig politiker. Men buden om vem som skulle bli efterträdare var många. Hade rörelsens fått välja då hade det nog blivit Anna Lindh, men samtidigt kan vi aldrig veta. Se bara hur det gick med Mona Sahlins kandidatur.

Göran Persson ska inte bry sig så mycket om vem som ska bli hans efterträdare. Det bör avgående partiordföranden inte göra. Se bara hur illa det gick för kristdemokraterna när det blev en Alf Svensson-kopia. Det är bekymmersamt tycker jag att makten har så mycket kraft att lägga på att behålla makten och så lite till att möta väljarna.

Det surrar alltid rykten i politiken, men just nu är det många som spekulerar i att Göran Persson avgår på kongressen nästa år. Jag har haft svårt för att tro det. Men han verkar inte vara på hugget just nu. Han gör misstag och dumma uttalanden som han inte brukar göra. Gardintesen var ju ingen höjdare.

Det är tidig morgon och jag har varit ut på en cykeltur. Jag ska iväg med min hund till veterinären innan jag åkedr till jobbet. Frasse ska på ultraljud för hjärtat. Det är skönt att vara ute på mornarna när alla andra sover. Det är en speciell känsla. Om några veckor ska alliansen träffas för att se om de får något gemensamt program. Jag tvivlar. Lejonborg och folkpartiet tycks mest utanför gemenskapen numera. Det är svårt att veta var folkpartiet är på väg. Jag hörde Birgitta Olsson från stämman som var besviken på den politiska inriktningen. Hon sa att hade bara Bengt Westerberg och Barbro Westerholm varit här så hade säkert fler röstat för en mer socialliberal politik. Stått på hennes linje. Jag känner igen besvikelsen. Den har många sossar gått igenom när de upplevt hur partiet girat högerut. Än idag finns det många som drömmer om tiden då Olof Plame var partiledare. Det är många som inte känner igen sig i partiet. Jag har en stark känsla av att Birgitta Olsson nu får göra samma resa. Hon tillhör ett parti som seglar högerut och lämnar vissa ideologiska grundpelare bakom sig. Bara synen på människan finns det anledning att bli funderseam när gäller folkpartiet. Dessa populistiska upptåg både när vad beträffar invandrare och kriminella. Ja, ja men hon får trösta sig med Lars lejonborgs ord, - eftersom vi representerar liberalismen är vi mest liberala!

Folkpartiet är på tapen just nu. De ökade också i senaste opinionsundersökningen från Skop. Kanske ska Lejonborg tolka ökningen av väljaropinionen som ett äntligen. Alltså äntligen var det någon som röt till åt Fredrik Reinfeldt och visade en egen vilja. En annan tänkbar förklaring är Lejonborgs tal på Gotland samma dag som terrorattacken i London. En sak är då säker. Folkpartiet ska vara glada för att väljarna inte fick höra lördagsintervjun med Lars Lejonborg innan de tillfrågades. Där fanns ett avsnitt som borde vara ett skämt men som tyvärr är allvar. Reportern frågade Lejonborg vilket parti som är mest liberalistiskt. Lejonborg svarade klockrent; vi representerar liberalismen därför är vi mest liberala. God Dag Yxskaft!

Pär Nuders pressekreterare har hört av sig och berättat att det var Ekots reporter som vinklat texten i reportaget. Pär Nuder har inte alls sagt att man måste göra något eftersom arbetslöheten är ett problem för socialdemokratin. Det är bra att de reagerar på finansdepartmentet, Det är också bra att socialdemokraterna inte har finansministger som uttrycker sig på så sätt. Då återstår bara en del av min kritik och det är att åtgärderna känns lite mossiga. Det värsta är att det nya "beredskapsjobben" ska bland annat ordnas i myndigheterna. Vad ska de kunna göra där frågade en arbetsmarknadsforskare. Men det går att byta gardiner där också. När jag var projektanställd och satt på länsstyrelsen i Norrbotten och jobbade med småföretag då bytte jag gardiner på mitt rum. De där offentliga lokalerna och inredningen liksom formar en till en byråkrat. Det ville inte jag. Så jag bytte från gråvita gardiner till klatschigt gula och röda. Bara för att visa att i mitt rum var vi obyråkratiska. Jag struntade förresten i blanketterna också. Jag hade lite riiskkapital - lite småpengar att använda för att stimulera småföretagare. Jag bad dem som ville ha del av dessa pengar att skriva till mig på vanligt vis, ungefär som när vi pratar i telefon. Jag fick fantastiska ansökningar. Hej Lotta hur mår hästarna? Du arbetar väl inte för hårt? Så brukade breven till mig börja.

Det fick sina konsekvenser. Riksrevisionsverket granskade vårt projekt , som sammanlagt hade en budget på nio miljoner, fem gånger. Sista gången bjöd vi på tårta och stod uppställda allihopa och utbrast Välkomna, välkomna!

Vi fick inga anmärkningar, däremot ett mycket gott reslutat. Projekt UPP är också föregångare till de entreprenörsstöd som finns idag på länsstyrelserna. Men jag lte på dessa pengar eftersom numera är det byråkraterna som styr och regelrätta ansökningshandlingar. Det hämmar allt.

Av en tillfällighet som min lilla dotter dragandes med en liten skrift som hon hittat i en av mina lådor med brev som har fått från läsare. Skriften var från 1994 och var en programförklaring för socialdemokraternas näringslivspolitik. Den ska jag läsa och sedan jämföra med dagens förslag på att minska arbetslösheten.

Men först ska jag på ridlektion.

Redan igår var jag kritisk mot Pär Nuder och hans uttalanden om att arbetslösheten är ett problem för socialdemokraterna. Jag ifrågasatte synsättet som sa hå hå ja ja nu ska vi politiker skapa lite jobb för annars behåller vi inte makten. Recepten hade vi hört förr. Bidrag för att korttidsanställa folk i offentlig sektor. Nu ska de visst byta gardiner.

Idag hörde jag också att forskare som utvärderat arbetsmarknadspolitiken sedan 90-talet inte trodde på en återupprepning. Har regeringen inget nytt att komma med var den spontana frågan. Det frågar jag också. Ursäkta men den nya given känns lite mossig. Det är nog dags att sossarna anstränger sig lite. Är maktbegäret huvudsyftet då går det dåligt i valet.

Folkpartiet har landsmöte i helgen. Äntligen kanske det blir lite uppmärksamhet kring det partiet igen. Numera kan Lars Lejonborg bara deömma om den tiden då han kallades för Lejonkungen. Folkpartiet har idag egentligen ganska stora interna problem. De är oense om det mesta inom partiet. Om synen på invandrare, om synen på familjepolitiken och föräldraförsäkringen, om kungahuset, om straffrättsåldern bara för att nämna några frågor. Jag kom just på att Jan Björklunds senaste förslag om att alla lärare ska leka säpoagenter och rapportera till högre instans om de ser något rasistiskt knappast heller har väckt några större jubel.
Ack ja det är inte lätt att vara folkpartist när moderaterna har en färgstark ledare. Kanske partiet har någon kändis att plocka fram för att locka väljarna?

"Regeringen tänker satsa åtta miljarder kronor för att skapa 55 000 nya jobb inför valet nästa år. Den höga arbetslösheten är en börda för socialdemokraterna inför valrörelsen och därför måste det satsas nu enligt finansminister Pär Nuder." Citatet är från Ekot och jag måste säga att jag får en konstig känsla i magen. Den höga arbetslösheten är en börda för socialdemokraterna och därför måste det nu satsas. Jag som i min enfald trodde arbetslösheten var en börda för de arbetslösa. För vem Pär Nuder arbetar du? Svaret tycks enkelt - för Makten uppenbarligen.
Det är bara att hoppas att finansministern hade en dålig dag och att han inte menade vad han sa. Men det positiva i detta är ändå att 8 miljarder ska satsas på nya jobb. Men nu måste jag gnälla igen. Regeringen lovar 55 000 nya jobb och jag blir vansinning. Politiker skapar inga jobb. De stimulerar näringslivet som i sin tur skapar nya jobb. Bortsett då från byråkratijobben. De skapas av regeringen. Men bevare oss väl för 55 000 nya byråkrater.
Men regeringens jobbprogram verkar inte vara så värst inriktat på näringslivet. Det verkar mer vara ett försök att öka antalet anställda inom den offentliga sektorn. De är kanske lättare, men ändå finns inga garantier. Mer pengar till kommunerna ger inte alltid fler anställda. Dessutom är det mycket kostnader som staten vältrar över på kommunerna.

Usch jag känner mig verkligen lite gnällig. Men utgångspunkten för poliitken måste ändå vara de väljare man blivit vald att representera. Det är helt uppenbart att socialdemokraterna nu har inlett sin operation; väljare rösta nu på oss!

Sverige ligger etta på världstoppen när det gäller människors vilja att betala skatt. Det är häftigt att betala skatt utbrast ju en gång Mona Sahlin och det är många som håller med henne. Nu är också den svenska skattemodellen på väg att exporteras. Andra länder som nu håller på att bygga upp sina skattesystem tittar på Sverige för att se vad det är som gör att människor inte ser skatterna som stöld.

Det tål kanske att fundera över. Inte ens idag när ändå välfärdssahället urholkats så pass mycket klagar särskilt många över skatten. istället blir de förbannade på politiken och kräver högre skatter. Det fenomenet är vi nog också ensamma om.

Därför är det inte så lätt för partier som bara för fram skattesänkningar som recept på alla problem vi dras med. Det är inte så många som imponeras. Reinfeldts om 'än mildare skattesänkarkrav kommer inte att vinna folks hjärta. Reinfeldt vinner bara om väljarna tycker att sossarna har suttit för länge.

Jag såg att Lars Lejonborg inte tror på något gemensamt ekonomiskt program för den borgerliga alliansen före valet. Inte är jag så förvånad. Det var egentligen bara dumt att Fredrik reinfeldt att offentligt utmana folkpartiledaren på det sätt han nu gjorde. Vi får inte glömma att Lejonborg var Lejonkungen i förra valet. Borgerlighetens mest framgångrika parti. Även om det var då det så finns det knappast någon anledning för lilla folkpartiet att lägga sig platt för moderaterna. Lars lejonborg är inte fullt så imponerad av Fredrik Reinfeldt som Maud Olofsson och centerpartiet.
Bakslag med andra ord för Reinfeldts strategi att offentligöra de interna förhandlingarna. Det innebär att allinsens samarbete och ansikte utåt nu har fått sig en liten törn.

Lärdomen som Fredrik Reinfeldt bör dra är att inte alltför tidigt sätta sig på alltför höga hästar.

Det är dags att avgöra frågan om sänkta spritskatter säger Göran Persson idag i flera intervjuer. Han vill precis som regeringens utredare Kent Härstedt sänka skatten på sprit. Anledningen är enligt Persson att det säljs så mycket billig svartsprit som dessutom är nära förknippad med kriminella ligor.

Frågan är om svartpriten är det verkliga skälet. Skatten kommer aldrig att sänkas så mycket att den statlig sålda alkoholen kan kunkurrera med den billiga svartspriten. Sänkt skatt är ingen lösning på problemet. Det enda som möjligen kan minska svartspriten är att stoppa den fria införseln vid gränserna. Men det är ett omöjligt beslut för regeringen att ta med tanke på EU.

Den ökande alkoholkonsumtionen - det nya fyllesverige - är ett jätteproblem för socialdemokraterna. Vid folkomröstningen till EU lovade partiet dyrt och heligt att svensk alkoholpolitik bestämmer vi själva. Nu sitter politikerna och skyller på omvärrlden för sin maktlöshet.
Hade sänkta spritskatter löst problemet med svartspriten skulle det vara helt förståligt att regeringen sänkte skatten. Idag tycks åtgärden mer vara ett populistiskt frieri än ett allvarligt försök att komma till rätta med alkoholmissbruket.

Är samhällsmedborgaren död frågar Anders i ett mejl.

"I dagens Sverige lever vi kvar i den förställningen att vi skall vara goda samhällsmedborgare. Men när det kommer till fakta? - Är det inte bara en illusion. Hur då? -jo de med god ekonomi kör sitt race "gräddfiler" privata sjukförsäkringar som garanterar förtur i vårdkön. Privatskolorna börjar få än större roll. De ledande politikerna har i princip tappat fotfästet. Många står utan för samhället p.g.a. fel politik. En miljon står utanför arbetslivet. Många andra anser sig ha rätten att förverkliga sig själva med stöd av samhället. Tar gärna ett friår men vad det kostar ja men det är ju "min rättighet".
Vilka blir då kvar som kan kallas samhällsmedborgare. Förmodligen är de som har ett låglönearbete, som är uppfostrad till att vara en "god samhällsmedborgare" men hur länge orkar de. Samt hur går det om allt fler anser sig att man gör som man vill t.ex. roffar åt sig genom girighet antingen ekonomiskt eller politiskt ( förtur i köer, får alltid ett nytt jobb) Vad kommer så att hända med samhället. Eller rättare sagt den Svenska modellen? Vore intressant med en debatt om detta", skriver Anders Nilsson.

Ja vad är en samhällsmedborgare?

Både Fredrik Reinfeldt och Lars Ohly sommartalat. Men det var precis som Göran Persson och hans tal. Några överraskningar blev det inte. Nu gäller det uppenbart att samla krafterna inför valrrörelsen. Fredrik Reinfeldt har haft mycket möda att leta strategin för det fortsatta samarbetet inom alliansen. Det kan i för sig vara klokt. De brukar bli problem när valet närmar sig och partierna måste enas på allvar. Då kommer alltid käpphästar och principfrågor fram. Frågor de inte kan avstå ifrån. Reinfeldt har själv också lite problem inom partiet. Ungdomsförbundet anser att han har sålt ut den moderata politiken och blivit ljusröd.

Fortsättning lär följa.

Lars Ohly upprepar sitt mantra om mera pengar till kommunerna. Det är i för sig nödvändigt.

Jag tycker Reinfeldts tal var en besvikelse. Han hade absolut inget nytt att komma med. Tvärtom återupplivade han den gamla vanliga moderatpolitiken med skattesänkningar som första honörsord. Numera lanserar han skattesänkningar till de som behöver det bäst. Det är enligt moderaterna låg- och medelinkomstagare. Det är 50 miljarder i skatteintäkter som moderaterna vill ta bort. Det innebär bland annat sänkta bidragsnivåer för sjukskrivna och arbetslösa. Gissa om det blir en lyckad strategi!

Jag hade hoppas på en Reinfeldt som kom med lite egna idéer. Han har ju ändå haft sina ljusa stunder med en vettig systemkrtiktik. Men ack nej nu var det dags för lite internt snack med alliansbröderna. Jorunalisterna hakar på. Ett 20-sidigt dokumet som ställer folkpartiet i rampljuset. Vem bryr sig? Folkpartister givetvis, och sossestrateger som letar sprickor i samarbetet och så journalisterna. Men väljarna tror jag struntar fullkomligt i denna interna debatt. De åker och fiskar och plockar svamp istället.

Väljarna vill se resultat, de vill ha tydliga regeringsalternativ, få fundera över lite visioner och idéer inför framtiden. Att utnämna Persson till slarvpersson blir ju bara löjligt. Vem tror på det? Få tog nog Persson på allvar när han sa att han var beredd att spräcka budgettaket. En sak har vi lärt oss när det gäller Persson och det är hans gräsliga ledord att den som är satt i skuld är icke fri. Med den devisen framför ögonen har han offrat mycket trovärdighet och väljare på välfärdens altare. men ekonomin har han skött klanderfritt. Det kommer han att göra så länge som han är statsminister. Han riskerar inte den ekonomiska trovärdigheten. Inte trovärdigheten i EU. Han tillhör ju kamraterna bäst i klassen.

Peter Hjortberger har skickat ett nytt mejl som är viktigt med tanke på den nya kommissionen för industrin.

Så här skriver Peter:

"Sedan ett halvt sekel har den svenska centralmakten valt att diskutera framtida satsningar med stormagnater som Wallenberg och andra. När dessa nu av skilda skäl väljer att flytta sina produktionsenheter till östeuropa, Indien och Kina m fl låglöneländer blir förstås konsekvenserna för det enskilda samhället våldsamt uppmärksammat av media. Konsekvenserna för att samhälle som tappar en hel industri blir så överväldigande att media helt enkelt inte kan förbigå det. För vårt land skulle den negativa effekten emellertid bli ungefär densamma om samma antal jobb försvann fördelat på ett antal mindre orter och företag men - självklart skulle det mediala intresset, framför allt på riksnivå, bli minimalt.
Föreställ dig detta scenario: En storindustri med tusen anställda läggs ner i ett samhälle av medelstorlek (ca 30.000 inv.), vad händer? Skulle samhället dö ut? Troligen inte, om än omställningsarbetet skulle bli tungt för många. Men - vad händer om tusen enmansföretag lade ner sitt arbete samtidigt, om så bara för en månad, för att ta en rejäl semester? Jag törs garantera att det samhället mycket snabbt skulle gå under och det skulle inte ta en månad, ens!
Ändå ses småföretagarna över axeln av centralmakten och det är märkligt, särskilt som EU slår fast i sina stadgar att SME (Small and Middle sized Entrepreneurs) är samhällets ekonomiska ryggrad.

Detta är ett typiskt svenskt beteende och ett utmärkt exempel på statsmaktens tunnelseende. Tyvärr syns ännu inga tecken i skyn på en bättre förståelse och insikt i hur framtidens tillväxt ska ske. När fuskspioner och gardinhängare är det enda som vår statsminister spontant kan komma på i upptaktstalet i Björkvik återstår nog bara att vänta och se tiden an. Den enda sten som makten ännu inte vänt på är småföretagarna men det är kanske långt till marken, för tillfället?"

Peter Hjortberger, Boden

Det är bara att instämma och bli ännu mer frustrerad!

Svenskt Näringsliv och Urban Bäckström har presenterat sin kommission som ska stärka näringslivet. Eller rättare sagt industrin som för närvarande bara utgör en bråkdel av Sveriges samlande företag.
Regeringen har inte förstått vad den ökade konkurrensen från utlandet betyder fastslog Urban Bäckström. Han framhöll att denna Kris- och framtidskommissionen ska sätta press på regeringen.
Kommissionen ska samla in åsikter från företagare och experter och ta fram ett årgärdsprogram. Syftet är att få fart på industrin och möta hotet från de billigare östländerna. Målet är en halv miljon jobb,
Ska vi skratta eller gråta. Jag tror jag gråter. Vad är det frågan om egentligen? Tror Svenskt Näringsliv på allvar att den svenska industrin ska kunna konkurrera ut låglöne länder i öst? I Kommissionen sitter företagare från Gnosjö med, De borde veta att stora delar av Gnosjö redan har flyttat till Kina. Flytten av företagen är logisk, både storföretagen som köper deras produkter finns där och dessutom är det billigare för dem att tillverka produkterna på plats i Kina.

Borde inte också Svenskt Näringsliv acceptera att itillverkningsindustrin numera tävlar på en internationell marknad i hård konkurrens med varandra och i den stenhårda världen har Sverige inte en chans att hävda sig när det gäller produktionskostnaderna. Vi måste hitta andra nischer får vårt näringsliv. Det är ingen tillfällighet att drygt 17 procent arbetar inom industrin idag. Dessa jobb kommer att minska ytterligare.

Jag undrar vad vi ska göra för att bli av med de makthavare som tror att gårdagens samhälle går att återskapa? Jag är så jädrans trött på denna slå vakt, bevara och slå vakt strategin som råder inom etablissemanget. Det har ingen betydelse om det är sosse eller en vd för Svenskt Näringsliv.

Tjänstesektorn expanderar både när det gäller nya företag och antalet arbetstillfällen. Nya branscher bildas och näringslivet förvandlas. Men det ser man inte i toppen på organisationerna, Där sitter de gamla industrimagnaterna och försöker rädda sin maktposition.

Nu lämnar vänsterns partisekreterare Pernilla Zethraeus både sin post och plats i partistyrelsen. Hon säger själv att beslutet är odramatiskt och har ingenting att göra med tidigare avhopp eller meningsskiljaktigheter. Dessutom understryker hon att hon kommer bra överens med Lars Ohly.

Det kanske är som Pernilla Zethraeus säger, men nog blir krisen inom vänsterpartiet allt tydligare. Dessutom avgår hon i ett läge som är känsligt för partiet med tanke på den interna splittringen. Vänsterpoartiet har faktiskt chockad mig. Även om jag kan partiets historia så trodde jag inte att de skulle upprepa sina misstag. Jag trodde inte att partiert när de väl "blivit rumsrena" och uppnått opinionssiffror över tio procent skulle avstå den maktpositionen till förmån för interna strider.

Lars Ohly är ju onekligen ett problem för partiet. Var är han och var gör han och varför syns han inte?

Det är inte lätt för Göran Persson som själv tycks ha en personlig politisk kris att samarbete med detta parti som totalt tycks vara på dekis.

Jag fick ett samtal från Norrbotten. En förvånadman ringde om Göran Perssons tal i Björkvik. Förr sa han upprepades mantrat vård, skola omsorg. Hur blir det nu? Är den nya valsloganen snö, gräs och gardiner.

Ja det är inte lätt att vara stasminister och komma med nya lösningar. Långtidsarbetslösa ska alltså sättas i arbete. Förslagen som göran Persson levererade handlade om snöskottning, gräsklippning och byta gardiner till äldre. Nog för att vi lever i ett tjänstesamhälle, men tjänster kan ändå vara betydligt mer än så. Exemplen som Göran Persson förmodligen grep i luften när han fick frågan vad folk skulle göra är ett typiskt politikertänk. Det blir så när politikerna tror att de är dom som ska fixa jobben. När de går ut i tidningsartiklar och lovar 100000 nya jobb - ja då handlar det uteslutande om vad de själva kan hitta på för skattepengarna.

Men det är inte politikens uppgift skapa jobb. Politikens uppgift är att se till att vi har ett bra företagsklimat där företagen kan växa och utvecklas och på sikt också skapa nya arbetstillfällen. Politikens uppgift är precis som professor Benny Hjern brukar säga regelbrytande verksamhet. Vad innebär då det? Bland annat att underlätta för entreprenörsskap och nytänkande. Riva de strukturen som hämmar nya lösningar, vara flexibel och våga ifrågasätta det som de en gång byggt. Regler som till exempel ger handlläggare på länsstyrelsen order om att varje föeretag som söker hjälp för nyinvesteringar ska ha ett bra bokslut. vad säger förra årets resultat om framtida investeringar. Egentligen ingenting.

Jag tycker nog lite synd om Göran persson. Han har svårt att få till det! Allt han gör blir kritiserat. Han är absolut ingen dålig politiker. Förmodligen bara en politiker som just nu är less på politiken och den utsatta roll som han har som statsminister.Talet i Björkvik var inte så framåtsyftande. Visst talade han om arbetslösheten, men ändå räckte det inte som visionärt avstamp inför valet.

Tänk om han har tröttnat. Han kanske avgår på kongressen nästa år. Då kommer beskedet snart eftersom det tar tid att hitta en ersättare.

Som sagt gräs, snö och gardiner blir inget höjdarlöfte inför valet.

Jag fick ett långt mejl Abcc Nilsson. Jag har kortat det något, men så här skriver ABcc.

Hello lottasblogg,

När du tillträdde lovade du att ta fatt i debatten om hur Sverige skall utvecklas. Men... nu är det tillbaka i samma gamla bana. Alla väntar på Persson(en) som skall frälsa Sverige. Han kanske är trött eller inte kan göra mer. Trots allt så kan ju inte politiker råda allena. Speciellt nu när Sverige faktiskt är eller åtminstone borde vara en del av världen. Betänk Sverige har en utlandsskuld på över 600 miljarder, en hel miljon av människor står utanför arbetsmarknaden.
Så ser ju verkligheten ut, men vad gör "vår" regering Jo tillsätter den ena kommissionen efter den andra.
Tydligen viktigare med många projekt som lugnar vissa särintressen än att ta fatt i Sverige. Det är ju som Willy Bergsten sa Sverige är ett fattigt industriland i världen. Ta upp den debatten i stället med sakkunniga och opolitiska. Varför har det blivit så här????. Kanske det var så att Sverige trodde vi kunde leva för all framtid på det försprång vi hade gentemot de krigsdrabbade länder som fanns efter andra världskriget.
Vi kanske borde rätta mun efter matsäck som de fick göra efter kriget.
Abcc.Nilsson

Visst borde framtiden diskuteras! Hur ska vi lösa våra problem. Hur får vi människor i arbete, hur förnyas näringslivet och inte minst politiken. Jag tror att ett av de största problemen är att demokratin fungerar så dåligt. Det får i sin tur inverkan på folks engagemang, på nyföretagande och politiska innovationer. men det är ingen som tar i demokratiproblemen. Det är liksom tabu. Folk har förvandlats till ett dumt röstboskap som bara ska göra som etablissemanget säger. Jag tror knappt poltiiken tar folks åsikter på allvar, åtminstone inte när de tycker att folk har fel. Tycker de rätt är det en annan sak.

Jag efterlyser lite ödmjukhet. Dessutom är det fel gentemot rörelsen att ledningen inte tar kritiken på allvar.

Göran Persson har kommit tillbaka! Han kom till SSU-kongressen när alla stridigheter var över. Han slog genast till mot Reinfeldt och gick till angrepp på sina kritiker. Det är inte alls farligt att vi socialdemokrater tar semester. Sedan drog ett antal tunga sossar ut som biträdande försvarare.

Jag tycker ändå det är märkligt. Socialdemokratin dras med bedrövliga opinionssiffror. Partiet har varit tyst under hela somaren och den borgerliga oppositionen har plockat full pott. Men trots detta existerar ingen självkritik utan bara en lite-från-ovan-syn och ett torrt konstaterande att vi fixar allt i höst. Jag kan bara säga lycka till. Trovärdigheten är i botten, gräsrötterna har börjat hoppas på andra partier och tänker inte alls agera villig röstboskap. Politiken som hittills har fösts är knappast nydanande och visionär. Arbetslösheten som skulle varit bekämpad för länge sedan är oroväckande hög. Någon analystisk förmåga har vi inte sett skymten av och det enda som växer i det här landet är antalet myndigheter. Nej jag börjar sannerligen bli trött på självgodheten.

Jag såg att SSU förespråkade sex timmars arbetsdag. Grattis måste jag säga till ungdomsförbundet. Jag är en sådan där person som har blivit omvänd just i den frågan. Alltid har jag varit bestämt emot sex timmars arbetsdag. Jag har haft de klassiska ekonomiska argumenten om att det blir för dyrt och att det är för stor omställning för företagen och samhällsorganisationen. Sedan har jag alltid haft jobb där sex timmars arbetsdag inte ens varit något att drömma om. har inte ens funnits i min egoistiska tankevärld.

Nu har jag blivit omvänd. Inte av någon egentligen, ja möjligen Alva Mydal. Men jag tror vi behöver sextimmarsdagen av många olika skäl.

Vi skulle jobba effektivare.

Få mer fritid att nyttja hur vi vill. Framför allt mer tid med barnen och mindre stress. Jag måste säga att jag blev mörkrädd över jämställdhetsutredningen som mer eller mindre föreslog att staten skulle lägga sig i hur hemarbetet organiserades.

Jag tror vi behöver organisatationsförändringen både i företagen och inte minst i den offentliga sektorn.

Det blir också en nyttig ekonomisk omställning som kanske kan leda till förnyelse i det ekonomiska tänkandet. Sex timmars arbetsdag kan bli en effektiv och konkurrensmässig förnyelse.

Nu håller Fi på att formulera sin politik. Det är väl sent. De fick fart på den feministiska debatten, men har nu tappat både initiastivkraften och den politiska ledningen. Fi valde en dålig strategi för sitt inträde i den svenska politiken. Först fundera i åratal, sedan utröna intresset för att allra sist formulera en politik. Egentligen borde det väl ha varit tvårt om. Just nu känns inte FI som något större hot för de etablerade partierna.

Jag såg just nu en liten notis i DN där det stod att Fi skulle presentera lite valkrav. Det innebä'r ännu mera långbänk vad jag kan förstå. Först skulle medlemamrna få skicka in alla sina krav och sedan skulle ledningen göra den slutgiltiga bedömningen om vilka frågor partiet ska kandidera till riksdagen på. Pust! Vem orkar vara intresserad?

SSU kongressen fortskrider trots att Göran persson inte kom. Jag förstår nog varför! Han ville säkert inte konfronteras med massmedia om alla fuskande SSU;are. Särskilt inte eftersom minst tre av dem sitter i hans regering. Det är kanske bäst att låtsas som det regnar.

Idag ska höger och vänsterfalangerna drabba samman. Det är en gammal strid som har blossat upp genom EU-medlemskapet. Oenigheten om vad EU betyder för ekonomin och politiken är en skiljelinje inom socialdemokratin i såväl moderparti som ungdomsförbund. Men striderna är också personliga. Ofta bittra maktstrider där vissa passar in och vissa inte. När nu Ardalan Shekarabi avgår gör han det som han säger för husfridens skull. Det blir ingen enighet i SSU om jag inte går menar han och det tillsätts två nya ordföranden, en från vardera lägret.

Det där tror jag inte på! Ardalan Shekarabi offras trots att han är den som egenligen skulle kunnat sitta kvar. Det är betydligt större bluffare och bråkmakare som innehaft ordförandeposten i SSU före honom. Det är lite typiskt att det är en duktig och seriös invandrarkille som får gå.

Det är synd på Ardalan. Jag har hört honom några gånger nu i olika sammanhang. Även om jag inte alls delar hans åsikter i alla lägen är han en duktig allmänpolitiker. Han har charm och utstrålning.

Men förmodligen plockas han väl upp av partiet kan jag tänka. Det är fler som har sett hans förmåga.

Hej! Det är första dagen på jobbet och första dagen i en ny tid! Åtminstone om vi ska tro den nya jämställdhetsutredningen. Vad enkelt det verkar vara att bli av med alla problem. Förstå att bara kunna sitta och tänka ut vad som behöver göras utan att sedan ha några som helst förslag på hur problemen ska åtgäras. Om jag inte visste bättre skulle jag tro att den nya jämställdhetsutredningen skriver en önskalista till jultomten. Våldet mot kvinnor ska avskaffas, vi ska dela på allt hemarbete, en kroppslig integritet för alla kvinnor ska införas. Kvinnor och män ska ha lika stor del i beslutsfattande instanser, samma rättigheter på arbetsmarknanden och så lika löner. Å så en ny myndighet förstås. Den ska lösa allt som vi inte klarat hittills och dessutom se till att länsstyrelserna ser till att lokala jämställdhetsplaner upprättas.

Jag undrar om det är Persson som ska vara jultomte? Hur ska det gå till när allt hemarbete ska delas lika? Ska det finnas hemkontrollanter eller ska socialstyrelsen rekommendera? Vad ska alla ensamstående göra? Skickar regeringen ut några som kan hjälpa till med disken? Vad är kroppslig integritet. Vi kvinnor kan kränkas på olika sätt. Utredningen är bred i sin formulering av begreppet. " Kränkningar som kvinnor reellt och symboliskt utsätts för". Det kan vara mycket. En svettig man som rasar över en på spårvagnen när tåget kränger oväntat i en kurva.

Jag har svårt att tro på det jag läser i denna nya jämställdhetsutredning. Den innehåller allt och absolut ingenting. Mest flum faktiskt.

Jag har tidigare skrivit om Urban Bäckström på min blogg. Då han blev utnämnd till ordförande för Svenskt Näringsliv och då han kom med sitt utspel om en arbetsgrupp för ett bättre näringsliv.

Urban Bäckström är en mycket skicklig person. Han var duktig som Riksbankschef och vad jag förstår inte så dålig på Skandia heller. Men jag är mycket tveksam till honom i den här nya rollen. Urban Bäckström är ingen företagare och ingen entreprenör. Han är moderat politiker som gjort karriär i staten och som så många andra i försäkringsbolagen. Näringslivets förutsättningar och villkor förutom då de poliitiska klyschorna känner han inte till. Visst han kan möjligen lära sig, men jag tvivlar. Som uppfostrad poliitker har han sin bild klar. Han tror sig veta vad som ska göras och vad som behöver göras. Från det han steg in på Svenskt näringslivs kontor har klimatet mellan regeringen och företagarorganisationen försämrats och politiiserats. Till vilken nytta? Är det förmån för näringslivet?

Socialdemokraterna behöver skickliga oppinionsbildare som påverkar deras politik. Det är för lite nytänkande och när en sådan som Bäckström kommer tar de chansen att inte göra något annat än att bråka om högerspöket.

Responsen på partiledardebatten förtsätter. Niklas skriver följande:
Jag ser att du föreslår Bodström såsom en kompromisskandidat. det är lite märkligt, tycker jag. Istället för att organisationen eller folket (de två "parterna" du nämner) får en representant så ska ingendera få en representant. För, vad och vem representerar Bodström? Du pekar ju själv på att han skulle vara valbar just därför.
Han handplockades av Persson till posten som justitieminister. Dessförinnan var han vare sig medlem i partiet eller av folket vald riksdagsman.
Har man ingen ideologisk bas och representerar man ingetdera av de kraftfulla intressen som driver partiet i olika riktningar, vad ska man då göra när det blir allvar? När man ska hantera konflikter, när tvålfagra leenden och lite folklighet inte räcker, när folk börjar kräva ansvar, handlingskraft, beslut och riktning? När de beslut man fattar inte gillas av något av de intressen som redan tycker att man inte representerar dem? "


Det är viktiga frågor som Niklas ställer. Men frågan är vem representerar rörelsen idag? När jag talar om organisationens intresse menar jag givetvis det maktetablissemang som idag har fullt sjå att bevaka sina positioner.Det är också de som kräver förankringen i organisationen. Någon förankrinjg bland de socialdemokratiska väljarna tror jag inte de kräver. Socialdemokratiska sympatisörer är för besvärliga. De är ju till och med skeptiska till EU.
Persson har ju handplockat alla ministrar så därvidlag är inte Bodström särskilt unik. Han kommer från en politikerfamilj, där också pappan var minister och är alltså uppfostrad med rörelsen även om han inte haft de tunga uppdragen.
Jag vill också poängtera att jag inte förordar Bodström. Jag förordar ingen just nu. Jag har ingen kandidat. Jag för bara ett resonemang. Då tänkte jag på hur det var när Per-Albin Hansson blev partiledare. Han var också en kompromisskandidat. Retade ingen, lockade ingen men var lagom.
Det är kanske något sådant som partiet behöver också idag? Jag vet inte? Men splittringen inom socialdemokratin mellan höger- och vänsterfalangen gör det svårt att enas om en kandidat som tydligt valt sida.

Bosse Bylund som ny AMS-direktör är inte direkt oväntat. Han har jobbat med frågorna, han var statssekreterare åt Mona Sahlin och han är kunning. Dessutom sambo med Berit Andnor. Det passar väl också etablissemanget kan jag tänka. Släktband och kompisskap dvs kontakter är det viktigaste man kan ha idag. - Det är inte stålarna det kommer an på, kontakter måste du ha, så sjunger visst Ulf Lundell i någon låt.
Hur som helst Bosse Bylund är bra, men frågan är om han är en nytänkare. Risken finns att han bara är en bevarare och försvarare av gamla strukturer.
Dessutom är det tveksamt om Ams kan administera bort arbetslösheten. Regeringen bör nog i första hand börja med att underlätta för näringslivet. Då särskilt småföretagare och nya branscher.
Hallå Tomas Östros var har du tagit vägen???? Visst är du näringsminister?

Ulrica Messing är en av Perssons favoriter. Hon nämns också lite då och då som partiledarkandidat. Frågan är vilken typ av ledare som partiet behöver. En som representerar folket, eller en som representerar organisationen eller en som representerar Persson? Personligen anser jag att Persson inte ska lägga sig i vem som blir hans efterträdare. Dessutom vore en som representerar organisationen och makten i det närmaste katastrofal eftersom det behövs förnyelse och framför allt en förändring av maktstrukturen. Jag håller på en som representerar folket. Men en sådan blir aldrig accepterad av etablissemanget.
Därför lutar det mot en kompromisskandidat. Då återkommer jag till Tomas Bodström. Han är lagon duktig, lagom stark och lagom ofarlig för att kunna passa alla.

Apropå detta med partier och gamla strukturer så hittade jag en annan intressant bok när jag packade upp mina böcker från flyttkartongerna. Organisationer och demokrati heter den och är skriven av en en socilog 1911 som heter Robert Michels. Han blev känd på sina teser om organisationers fåtalsvälde. När de växer och blir tillräckligt stora menade Michels sätts organisationen främst och blir själva livsnerven i partiet. Jag använde Michels teorier i min avhandling om socialdemokraternas organisatoriska utveckling. Michels teser är intressanta. Från att organisationen har varit ett medel för framgång så övergår den till att bli ett mål. Michels menade att allt som till en början var till för att säkra maskineriets effektivitet såsom disciplin, respekt för överordnande kom till slut att tillmätas större betydelse än maskineriets produktivitet. Revolutionära partier blev reformister, partiapparaten krävde lugn och ro och framför allt fanns ett behov att bevara det som uppnåtts. I syfte att bevara börjar den uppnådda positionen man sektorisera och differentiera arbetet inom partiet. Ledarna förvärvar sig en rad egenskaper och lösgör sig ifrån massorna. Till en början framträder ledarna spontant och jobbar ideellt. Men snart blir de professionella och rotar sig och blir oavsättliga. Michels förklarar det psykologiskt. Det är behov av taktisk och teknisk natur som uppstår när en disciplinerad politisk rörelse växer i styrka. Alltså är det organisationen som ger upphov till att de valda härskar över sina väljare. Organisation är det samma som oligarki menar Michels. Det är en kort sammanfattning av hans tes om Oligarkins järnlag.
Tänkvärda tankar.

Jag satt med några vänner i går och diskuterade vem som möjligtvis skulle kunna bli Göran Perssons efterträdare när han avgår någon gång i framtiden. Många ser ju gärna en kvinna men i så fall vem? Ett tag tänkte jag att Laila Freivalds skulle kunna bli en övergångslösning. Hon är en skicklig politiker och en bra ideolog. Men tyvärr efter tsunamikatastrofen är hon bränd. Hon gjorde inte en särskilt bra insats.
Mona Sahlin vill och jag tror att många tänker sig henne som ett andra hands alternativ om nu Margot Wallström inte sätller upp. Själv har jag tröttnat på Margot. Hon hyser ett sådant förakt för personer som inte delar hennes åsikter. Droppen blev när hon jämställde EU-kritiker med nazister. Sådana partiloedare bör socialdemokraterna inte ha. Kommunalrådet Göran Johansson sa i Göteborgs-Posten häromdagen att han trodde att Morgot stod för en ny ledarstil. Jag tror tyvärr att den är än värre än Perssons.
Vanja Lundby-Wedin nämns också som tänkbar kandidat. Kanske! Men just nu är hon mest ett kuttersmycke utan egen drivkraft.
På herrsidan finns inte heller särskilt många givna kandidater. Pär Nuder är körd skulle jag tro. Paggan accepteras av folket men inte av makten.
Kvar finns möjligtvis Tomas Bodström. Ingen retar sig på honom. Han är en typisk tänkbar kompromisskandidat.

Vi har 31 grader varmt. Det går inte att göra så mycket. Till och med datorn går långsamt. Bävrarna i dammen fäller stora aspar. Det är enorma träd.
Maud Olofsson hade sommarprogrammet idag. Lyssnade ni på det? Hon talade bland annat om Västerbottensosten. Om sin klädsel.
Jag tycker att Göran Johansson kommunalrådet i Göteborg är modig. Det är inte enkelt att gå emot makten. Han blir ensam. Sorgligt egentligen för en gammal metallare och arbetarkämpe som han. Hela sitt liv har han vigt åt arbetarrörelsen. Det är också tänkvärt eftersom han på hemmaplan har stämplats som maktfullkomlig. Socialdemokraterna hade stora problem ett tag med att så många färgstarka kvinnor lämnade politiken. Anklagelserna mot Göran Johansson var hårda. Också dom försvann, De fick inget stöd vare sig centralt eller på hemmaplan.
Nu förordar Göran Johansson Margot Wallström som ny partiledare. Det trodde jag aldrig skulle ske. Men förklaringen är ändå logiisk. Han vill ha en ny ledarstil.
Frågan är bara om Margot Wallström då är rätt person. Hon har lite tålamod med oliktänkande åtminstone för närvarande.

En nyhet som kom bort i går var att regeringen faktiskt gjorde en omsvängning av sin politik gentemot de apatiska flyktingbarnen. Äntligen! Regeringens hållning har varit helt obegriplig.

Det är inte så lätt att tycka om stora katastrofer. Jag kände det när jag satt i SVT:s nyhetspanel i morse. Orden känns så futtiga och små. Det blir ju bara ord. Vad vet vi? Vad ska man säga när våldet kliver in och så brutalt ger sig på oskyliga människor. Bla, bla, bla!
Rädd är jag som många andra: Det finns inte heller någon som har några lösningar på situationen. Då blir jag rädd för att våldet ska mötas med våld. Att krig blir lösningen för fred. Jag är rädd för upprustning och hämnd, för inskränkthet och misstänksamhet gentemot andra människor.
Vad tänker du nu Geroge Bush! Du talar så storstilat om att demokratin ska värnas, det öppna samhället. Gäller de i alla länder i hela världen? Eller gäller det bara oss i väst?
Vi kanske är så duktiga och kompetenta så vi har lösningen för alla andra människor i olika delar av världen? Så kanske det?
Men det mest naturliga nu är ändå att G 8 mötet efterskänker alla skulder till Afrika. Det vore en bra början!

Jag har fått lite respons på mitt inlägg om kulturpartiet. Olle skriver

"Hej Lotta,
jag gillade verkligen din blogg om det försvunna kulturpartiet, med alla dina ilskna funderingar. Det behöver verkligen tänkas nytt. Politikerna har hamnat i en slags inavelsverklighet som, om den tillåts fortsätta börjar likna den som finns i maffiasamhällen. Reportaget i AB häromdagen om alla personliga relationer inom Rörelsen i Stockholm var slående. Jag är övertygad om att detta fenomen finns i alla de andra partierna också. Vi kan kalla det "Knutbysyndromet" så att det får litet färg."

Det är bara att hålla med Olle. Knutbysyndromet är en fantastiskt beteckning på vad som sker inom de etablerade partierna.

Det nya Kulturpartiet som i går visade upp sig i Almedalen visade sig vara en bluff. Det var synd. Sverige skulle ha behövt ett kulturparti. Kulturfrågorna blir alltid nedvärderade och det behövs en bredare syn på samhällsutveckling och tillväxt. Dessutom behövs det nya partier. Jag känner det så intensivt. De etablerade är sig själva nog och tror sig inom partiledningarna ha lösningen på alla problem. Det märks när de uttalar sig om eventuella politiska uppstickare. Fredrik Reinfeldt säger att kulturpartiet bara är en fortsättning på vänsterns sönderfall, Lars Lejonborg konstaterar att vi inte kan ha ett parti för varje fråga och Pär Nuder säger krasst att de kan inte ta sig in i riksdagen. Kändisfaktorn har ingen betydelse. De övriga partiledarnas kommentar är ungefär de samma. Kommentater som fnyser av förakt och överlägsenhet. Jag blir så förbannad. Lever vi inte i demokrati? Vem representerar våra politiker och vem bestämmer vad som behövs i politiken. Just nu är folk generellt less på den politik som presenteras. Inga nya idéer, samla gamla ideolgiska trätor, partipolitiska strider istället för samverkan. Populistiska påhopp på varandra. Populistiska påhopp på folk i allmänhet som fuskare och slöa. Totalt brist på nya idéer och ingen analys av det samhälle vi nu lever i. Alla partier kämpar för att slå vakt och bevara det som de en gång uppnått. Retoriken är den samma. Problemet är bara det att människorna har förändrats. De har tröttnat på gammal skåpmat och då hjälper det inte hur bra idéerna än är i grunden. Har man hört samma argument i 10 år utan att det har visat sig i den praktiska politiken då tröttnar man.
De etablerade partierna behöver nytt blod och nya utmaningar. Länge hoppades jag att de själva skulle förstå att det krävdes förnyelse och förändringar. Men icke. Folk stäpmlas uppenbarligen som röstboskap. En KIm Andersson som kulturminister skulle vara uppfriskande, paggan till trots.

I dag talade Maria Wetterstrand i Almedalen. Hon poängterade att miljöpartiet nu kräver ministerposter för att fortsätta samarbetet. Göran Persson har inte så mycket att välja på om det blir en majoritet igen för vänsterblocket. Dessutom gillar Persson miljöpartiet betydligt bättre än vänsterpartiet. Peter Eriksson och Persson har blivit polare och äter middagar tillsammans. Lars Ohly däremot är Persson inte lika förtjust i. Förmodligen kan statsministern tänka sig en tysk lösning. Där har ju samarbetet fungerat bra mellan socialdemokrater och de gröna. Men det är långt dit och just nu är Persson förloraren i alla opinionsmätningar.
Hörde förresten att Göran Persson och Anitra varit i Fagerstatrakten och tittat på kakelugnar. Hon är från Fagersta Anitra.

Göran Hägglund var förste partiledare att tala i Visby. Han gick ut stenhårt genom att kräva skoluniform samt att konstatera att Pär Nuder badar i skattepengar från bensinen. Det var något som en borgerlig finansminister aldrig skulle göra. Åtminstone inte med fullt så mycket skattepengar, men nästan ändå. Smärtgränsen för bensinen är 10 kronor enligt kristdemokraternas partiledare. Tyvärr lär jag konstatera att smärtgränsen för folk i allmänhet går under 10 kronor. Så någon större förändring av bensinpriset kan vi inte vänta med en borgerlig regering. Framför allt måste frågan om bensinpriset vare lite mer analyserande och förutseende än en krona upp eller ner.
Men det finns andra idéer som kan förändra tillvaron. Skoluniformen är en och dessutom vill kristdemokraterna att en civilkuragelag införs. En lag som tvingar människor att ingripa om de ser någon som blir misshandlad eller rånad.
Helt klart skulle vi nog behöva lite mer civilkurage, men jag tvivlar på att det gär att lagstifta fram en större solidaritet och ett större mod.
Jag måste säga att det är lite dåligt med idéer i kristdemokraternas framtidsvison. Att komma direkt från ett Riksting och inte ha mer med sig i bagaget är lite förvånande.
Javisst ja han krävde ju också Margareta Winbergs avgång. Men vem tror ni bryr sig om detta?

Göran Hägglund är omvald som kristdemokraternas ordförande. Det var väntat. Frågan är ändå hur partiet resonerar inför valet. Helt klart är det vissa problem sedan Alf Svensson slutade. Göran Hägglund har inte kunnat axla hans kappa. Det var något som de flesta bedömare konstaterade redan innan han utsågs till partiledare. Alf Svensson själv hade mycket att säga till om när hans efterträdare skulle utses. Det är dumt när ledare lägger sig i sina efterförljare. Göran Persson har ju gjort samma misstag när han utsåg Pär Nuder till sin kronprins. Pär Nuder är det nästan synd om idag för han har så låg trovärdighet och får så mycket kritik.
Frågan är hur det kommer att gå för Göran Hägglund. Lyckas han inte vända några opinionsiffror innan valet får han det tufft. Det vore katastrofalt för kristdemokraterna om de åker ur riksdagen. Men risken är överhängande.

Jag är övertygad om att en fungerande demokrati är det viktigaste för landets tillväxt och utveckling. Just nu fungerar den svenska demokratin ganska illa!

Kristdemokraterna håller sitt riksting i helgen. Partiet har problem. Göran Hägglund är osynlig som partiledare och har svårt att komma fram i opinionen. Det går lite bättre för Maria Larsson men ingen av dem klarar av att synliggöra partiet. Så här blir det ofta inom borgerligheten, det är ett parti som drar. Just nu är det moderaterna som dominerar allt. Centerns inhopp i media har mest bestått av det faktum att partiet anpassat sig till moderaternas politik. Folkpartiet har jag också nästan glömt. Vad har egentligen Lars Leijonborg tagit vägen? Jag hörde att han för en tid sedan ar på resa i Europa. Han kanske stannade där.
Då och då återkommer kravet i debatten att de fyra borgerliga partierna ska slås samman och bli ett. Med centerns anpassning av sin politik är möjligheterna betydligt större idag än för bara något år sedan. Jag har alltid tyckt att det varit bra med mångfald, med många olika partier men på sikt blir det nog ändå omöjligt för alla fyra att överleva. Förutsättningen för sin existens är ju att partiet har en egen nisch och en egen politik. Folkpartiet har suddat ut hela socialliberalismen och centern sin traditionella roll som landsbygds och småskalighetsparti. Nu är alla i samma fålla och frågan är vad väljarna säger. Det måste ju ändå vara enklare att rösta på moderaterna.

Göran Hägglund och Acko Ankarberg Johansson kd skriver en debattartikel i GP idag om myndighetsraseriet. Det är en artikel inför deras rikstiong som pågår i helgen. Artikeln ser jag också är ett resultat av den arbetsgrupp som alliansen tillsatt ifrågan. Jag var på ett möte där för någon månad sedan där Bo Rothstein presenterade tesen om de ideologiska myndigheterna. I GP hävdar artikelförfattarna att de ideologiproducerande myndigheterna, som Integrationsverket och Ams bör läggas ned. "Pengarna bör i stället användas för att stärka de politiska partiernas möjlighet att delta i idédebatten. Politiken behöver återta makten från myndigheterna, skriver Göran Hägglund och Acko Ankarberg Johansson."
Lite frossa får jag av att läsa artikeln även om jag till stora delar instämmer i deras resonemang. De som skrämmer mig är idén om att pengarna till myndigheter istället ska användas för att stärka de politiska partiernas möjliget att delta i debatten.
Har de blivit tokiga? Ursäkta varsågod och börja! Det finns ingenting som hindrar de politiska partierna från att delta i debatten. Det är ju skrämmande om staten ska börja finansiera gamla etablerade partiers idedebatt.
Jag blir mer och mer övertygad om att det behövs nytt blod i politiken. Det är bara att citera rumpnissarna i Ronja Rövardotter. "Vafför gör di på detta viset? Oj oj oj nu blev det kväller"

Det är glädjande att allt fler börjar uppmärksamma problemet med det växande antalet myndigheter. Den svenska överbyråkratiseringen är ett skäl till att jobben uteblir trots år av god tillväxt. Det ökande antalet myndigheter får som vi sett under de senaste åren en mer politisk roll. De tillkommer för att lösa ett samhällsproblem eller det motsatta. För att möta nya utmaningar och utvecklingsmöjligheter. Vi har en integrationsmyndighet som ska fixa integrationen. En glesbygdsmyndighet som ska göra utredningar om glesbygden. Ett arbetsmarknadsverk som ska fixa arbetslösheten och en försäkringskassa som ska ta hand om de sjuka. Toppstyrda organisationer med centralt utformade regelverk som ska gälla för alla delar av landet.
Nya myndigheter är på väg. Vi får en som ska se till att jämställdheten blir bättre, en som ska få folk att tala om EU.
I takt med att myndigheterna tillkommer avskriver politikerna problemet. Funkar det inte går det ju alltid att byta ut generaldirektören.
Med det ökande antalet myndigheter och regelsystem följer också det faktum att människor får väldigt svårt att hitta en ansvarig för politiken. Politierna kan ju alltid säga att vi har utformat regelverket hur verksamheten sköts är inte vårt ansvarsområde. Myndighetscheferna kan alltid skylla på politikerna. Vi har vårt regelverk och får inte göra mer.
Det är inte särskilt svårt att förstå den frustration som många människor som är beroende av trygghetssystemen känner när de inte kan påverka sin situation. De befinner sig ju i ett slags fängelse.
Betänker vi då tillväxtens drivkrafter - den lokala utvecklingen, entreprenören och företaget, enskilda människors hårda arbete och nya idéer - så passar inte dessa in i myndighetskulturen. En entreprenör ifrågasätter ju ofta gällande system. Han eller hon tar nya vägar och river ner och bygger nytt. Sådana människor är skräcken för byråkraterna. Det lokala perspektivet kan man inte heller ta särskilt hänsyn till i centralstyret. Under vilken regel faller myggmuseet i Gällivare eller den mobila hotellskotern Sarek. Tokstolleregeln?
Nyföretagaranda, entreprenörsanda och stolliga idéer hör inte hemma i centralbyråkratin. Där vänder man papper och bedömer ett företags kapacitet och framtidsutsikter efter förra årets bokslut.
Politikerna har överlåtit kontakten med människors vardag till
en stor samling generaldirektörer med underordnande. För att vägleda dem har de fått ett regelverk som talar om hur de ska bete sig.
Är det konstigt att folk tappar förtroendet för politiken?

Extra nyhetssändning på Lottas Blogg! Centern står fast vid den enrgiuppgörelse som det gjorde med socialdemokraterna och nekar till ett borgerligt samarbete i frågan. Det krävs en bred politisk uppgörelse om energin är argumentet och partiet förordar ett blocköverskridande samarbete.
Kors i taket. Det behövde inte gå många dagar sedan stämman innan den borgerliga enheten plötsligt bröts. Nu ska vi inte dra för stora växlar på detta. Men att dagtinga med alla kärnfrågor är farligt för centern.

Det är helt uppenbart att vi lever i en brytningstid och ingenting är sig likt. Pressen på politiker som just nu finns från en bred allmänhet beror inte bara på att folk tycker att de är dåliga. Jag tror det beror på en allmän vilsenhet och en frustration över att partierna inte längre leverar några direkta lösningar på problemen. Partierna är ju också vilsna. Moderaterna lekar sossar och sossarna tar sin tillflykt utomlands i hopp om att man internationellt ska kunna lösa de problem vi inte längre klarar av nationellt.
Valrörelsens hetaste fråga blir arbetslösheten. Socialdemokraternan tiger och laddar just nu. Högerspöket ska motas i grind och vi kan räkna med ett stort paket för ökad sysselsättning. Det är bara ett problem. Politiker fixar inga jobb. Inte ens Fredrik Reinfeldt.
En politik för både tillväxt och arbete kräver kanske nya politiska och ekonomiska stimulanser. Gamla beprövade recept botar inte längre. Inte ens storindustrin har några lösningar. Den kräver bara statliga pengar.
Vad är kapital för utveckling idag. Är det finansiellt? Knappast, snarare socialt. Kunskap är makt, kunskap krävs i detta nya samhälle vi befinner oss i.

Jag måste bara berätta att nu har socialdemokraterna och vänsterpartiet i Norrbottens landsting satt spiken i kistan för sin egen valförlust. De har svikigt väljarna! Det handlar om en långdragen strid och sjukhusen och framför allt om Kiruna BB ska öppnas eller ej.
Sjukhusstriden i Norrbotten har varit uppslitande och brutal. Männsikor är oerhört förbannade och politiker har till och med mordhotats. I förra valet led socialdemokraterna ett stort nederlag och förlorade många av sina röster just på grund av nedläggningar av sjukhus. De övriga partierna förutom folkpartiet gick till val på att BB i Kiruna som socialdemokraterna stängt nu skulle öppnas. Efter valresultatet bildade socialdemokraterna en koalition med vänstern och miljöpartiet.
Det blev problem direkt eftersom både mp oxh v hade lovat att öppna BB. Samarbetet höll på att spricka men höll tack vare att det socialdemokratiska landstingsrådet Yvonne Stålnacke avgick i protest mot planerna på att öpnna BB i Kiruna. Sedan skulle då löftet infrias. Det ena förhalningsaktionen efter den andra har vidtagits för att slippa öppna detta BB. När det till slut bara återstod en privatlösning för att öppna BB då ändrar sig vänsterpartiet. De föredrar en stängd BB-avdelning framför en privat. De skiter i sina väljare tiil förmån för mossiga ideolgiska käpphästar.
Det är skrämmande och politiskt oförsvarbart. Det är bara en bild av verkligheten.
En sak är säker när staten inte tar sitt ansvar blir det patetiskt nog de privata alternativen som räddar glesbygden. När de privata alternativen är redo för utveckling och uppbyggnad då stoppas det av sossar, vänsterpartister och miljöpartister. Är det Sovjet eller?

Nu börjar jag också tro på Sören Holmberg - valforskaren - från Göteborg. Han sa ju i förra veckan att den borgerliga ledningen nu var så stor att socialdemokraterna redan hade stora svårigheter med att knappa in på försprånget. Då när han sa det tänkte jag, det är ett helt år till valet. allt kan hända. Men nu har det hänt något alldeles extra som stärker hans teser. I de tre nordligaste länen där den socialdemokratiska dominansen är som störst håller moderaterna på att svänga opinionen. Det visade en väljarundersökning som de tre lokala tv-stationerna beställt.
De frågade väljarna, hur skulle du rösta om det var val idag? Resultatet är slående. Mer än var 3:e väljare är osäker. Dessutom skulle moderaterna få 22 procent av rösterna. Jämför det med förra valreslutatet då partiet fick 7,6 procent. Socialdemokraterna är de stora förlorarna tillsammans med kristdemokraterna.
Onekligen! Detta är ett tecken på att någonting håller på att förändras. Åtminstone i Norrbotten så finns det ett populärt kommunalråd i Boden som är moderat. Olle Lindström. Han har på olika sätt skickligt hanterat bland annat det socialdemokratiskt styrda landstingets fadäser.
I län där socialdemokraterna sedan decennier tillbaka haft en dominerande maktställning, så stark och onåbar att vi inte ens kan föreställa oss toppstyrningen, håller nu folk på att tröttna. Jag förstår dem, sosse som jag är.
Partiet har sig självt att skylla. Det går inte att vara odemokratisk ångvält år ut och år in och bara mosa alla som vill något annat. Det går inte att kräva lojalitet längre. Folk struntar blankt i partiapparaten. De förstår heller inte den politik som nu bedrivs.

Nu fortsätter affärerna att rullas upp inom socialdemokratin. I dagens Aftonblad granskar vi spelet bakom Annika Billström i Stockholms arbetarekommun. Det handlar om makt, kärlek och politik. Är det någon som är förvånad och är det någonstans i något parti där vi inte kan hitta liknande historier?
Men nu handlar det om socialdemokraterna, om bittra fiender som är beredda att göra allt för att nå sitt syfte. Jag känner igen det från Norrbotten. Det partidisktriktet utnämner jag som landets mest stalinistiska utan tvekan. Även om det har blivit något bättre sedan Anders Sundström och Niklas Nordström försvann. De tålde ingen kritik och ingen oppostion. Bara lojala underhuggare som hyllade deras insatser. De hade sina kanaler och sina vaprendragare centralt.
Maktopparna i partiet är numera dess värsta fiende. När makten blir viktigare än idéerna och de människor man representerar är det något som gått snett.
Precis som det har gått snett i Stockholms arbetarekommun. En av förklaringarna är att Annika Billström utmanade partietablissemanget. Hon sparkade en partikamrat och det blev startskottet för krig!

Jag har fått reaktioner på centern.

"Hmm centerns makeover är ju precis det som gör att man orkar med partipolitiken, Maud talar med en härlig och överygande frihetsretorik, politiken anpassas efter verkligheten och i bakgrunden finns spännande politiker som Frederley som tack vare sin ideologiska övertygelse förhoppningsvis kommer att ta sig till riksdagen via centerpartiet i Sthlm, en bedrift i sig om han lyckas. Att bryta dogmer inom ett parti är inte lätt men det är uppfriskande. Det är inte alls otroligt att jag röstar på centern om man fortsätter såhär. Tråkigt att du inte ser vad lockelsen, jag förstår ju att du inte delar åsikterna men har du möjligtvis misstolkat drivkrafterna hos oss på den andra flanken?Det här är väldigt uppfriskande för någon som mig som inte klarar sig utan landsbygden, älskar miljön och vill se mindre av statlig styrning och mer utav uppskattning för entreprenörskap.
Visst det är moderaternas realpolitiska visioner som kommer vinna valet men det är centern som just nu står för den långsiktiga visionen om en bättre framtid.
Mvh Ronnie Persson
Tack för en bra blogg.

Hmm säger jag också. Står centern för en långsiktig vision om en bättre framtid? På ett sätt har du rätt. Centern har en bredare samhällsanalys än vad till exempel moderaterna har. Det är bra när de driver entreprenörsskapet och mindre statlig styrning. Det kan jag också instämma i. Samtidigt representerar centern Bondekooperativet. Där finns sannerligen toppstyrning, centralisering och lite förståelse för till exempel de små jordbruken. LRF är lika toppstyrt som staten. Där haltar centerns kritik gentemot regeringen och dess politik.
Men jag kommer inte ifrån att Maud Olofsson för ett högt spel. Det är farligt att sälja sin själ. Jag upplever att partiledningen gör detta nu. Visst förstår jag att de är trötta på att sitta i opposition. Visst förstår jag att de vill bilda regering. Men den stora omläggning av politiken gör att centerpartiet riskerar sin plats i svensk politik. Varför behövs centern idag? För moderaterna ska kunna bilda regering blir svaret! Det finns starka krafter som efterlyser bara ett borgerligt parti. Det är kanske inte så långt dit. KD är borta, de syns just inte längre. Folkpartiet har tappat självförtroendet och centern sin politiska nisch.

Centern hyllas av den samlade borgerligheten för att partiet nu sålt sin själ och anpassat sig till högeralternativet. Det är nästan snuskigt med dessa stora ovationer! Det bästa som har hänt i år utbrast DNs Hanne Kjöller i God Morgon Världens paneldebatt. Allt som var bra politiskt hänvisade hon till centern. Det blir nästan patetiskt. Det var inte länge sedan centern var ett mycket besvärligt parti i de andras ögon. Men nu är det bara maktskifte som gäller. Oppositionen vägrar morgonluft och ingenting får störa idyllen.
Poliitken blir så banal. Jag är inte ett dugg förvånad över att folk flyr partipolitiken. Soffan är ett bättre alternativ.

Från Rune kom ett mejl. Han är arg på Persson och skriver bland annat så här.

"Det är ett lustigt samhälle vi fått idag, eller ska vi kanske rent av säga olustigt. Vår statsminister går ut i medierna och säger att de som fuskar med försäkringssystemet ska ut.
Ut vart? Ska de exporteras, eller ska de låsas in? Vad händer exempelvis med en ensamstående förälder som kanske tagit ut både sjuk och A- kasse ersättning under ett par dagar för att få råd med barnens skolutflykter. Är de nöjda med att kastas ut ur systemet, eller kommer de att kosta vårt samhälle mycket större summor i framtiden.
Vore det inte vettigare att få dessa människor på fötter istället för att straffa ut dem?
Men visst förstår jag att det inte är rätt, men en viss sundhet måste väl ändå finnas hos våra styrande. Kanske måste vi börja söka efter fel i det svenska systemet, och inte enbart straffa de som gör övertramp. Om vi hade levt i en värld där alla människor haft samma möjligheter till studier och samma ekonomiska trygghet, så skulle dessa problem säkert aldrig ha uppstått. Men tyvärr lever vi inte i en sådan värld nu, och knappast i framtiden.
Jag gör en jämförelse med ett läckande tak:
Om du har ett hål i yttertaket, laga då hålet uppe på taket, istället för att ställa en hink på golvet i köket."
Så skriver Rune

Ett av socialdemokratins dilemma är att människor inte känner igen politiken. Att adminstrera ett samhälle med stora klyftor och inte ha någon lösning på problemet är inte likt socialdemokraterna. Det finns en stor frustration bland de socialdemokratiska sympatisörerna.
En av förklaringarna till att allt har gått så fel är att socialdemokraterna aldrig erkänt inför sina väljare att vi bytt ekonomiskt system De låtsas som allt är som förr. Bara tillväxten var större då kommer folkhemmet tillbaka. Så är det inte. Vi har en ekonomisk poliitk som på alla sätt motverkar den gamla folkhemsidyllen. Det offentliga ska privatiserar och avregleras. Det kollektiva är numera det individuella. Centralbyråkratin fungerar inte på dagens intresserade och viljestarka människor som vill påverka politiken. Analysen av hur samhället ser ut är inte gemensam. Vi har olika verkligheter och medelsvensson är död. Det fungerar inte längre med generella lösningar.
Detta är bara en del av problemen.
Lägger vi till bristen på framtidstro och behovet av en politik som ska ge människor framtidstro blir läget ännu värre.
Helt klart är att det krävs nya grepp i politiken.

Valforskaren Sören Holmberg vid Göteborgs Universitet säger att försprånget för de borgerliga nu är så stort att det blir svårt för vänsterblocket att komma ifatt. Detta trots att det är mer än ett år kvar till valet. Få se om han har rätt. Personligen känns det som allt kan hända under detta år. Att ingenting är givet. Men en sak har i alla fall Holmberg rätt i. Det är att högerblocket har den enda populäre partiledaren nämligen Fredrik Reinfeldt. Alla andra partiledare har problem internt.
Trots att Reinfeldt är väldigt traditionell och lika konservativ som sina föregångare står han för något nytt i poliitken. Han har släppt gamla kvarnstenar och öppnat upp partiet. Dessutom är han ganska ung och orädd. Lite för stöddig för Persson som har svårt att ta honom.
Tänk att så lite ska göra så mycket! Förstå hur mycket politiken skulle vinna på att anpassa sig till dagens samhälle och de väljare de faktiskt representerar våra folkvålda.

Nu är moderaterna större än socialdemokraterna. Det blir inte roligt för Persson i midsommar. Frågan är vad han kommer med för drag att bryta den nedåtgående trenden. Sånt där "skitsnack" som att folk inte ska rösta på kopian hoppas jag de har kastat i arkivet. Bli arg på Reinfeldt är ingen idé. Han står för något nytt och sossarna står för det gamla och tråkiga just nu.
Nej det krävs nya grepp och glatt humör annars går det nog åt skogen.

Bantningen av försvaret ser ut att bli en dyr affär. Det finns ett beslut på att försvarskostnaderna ska dras ner med 3 miljarder kronor. Det är, har vi sett sedan tidigare, en oerhört knepig fråga. Lägger staten ner försvaret då ska ersättningsjobben fram. Därför har en gigantisk myndighetsomplacering satts i gång. Från Stockholm ska nu flyttlassen gå över hela landet. Vilket givetvis också kostar massor med pengar.
Samtidigt kräver försvaret mer pengar för att upprätthålla kompetensen och för att klara omställningen av alla neddragningar. Nya anläggningar läggs ner på vissa orter samtidigt som andra tvingas bygga nytt. I denna första sväng krävs det nya 800 miljoner kr till nya försvarsanläggningar. Det är allt från flygflottiljer till nya matsalar. Lägg sedan till kostnaderna för den tekniska kompetensen. Den dyra tekniken har ju försvaret inte sparat på.Nu är ju också regeringen i färd med att satsa 750 miljoner på ett nytt obemannat Jasplan.
Suck var det besparingar vi talade om?

Allt fler unga får socialbidrag. Den främsta orsaken är den ökande arbetslösheten. Långa tider utan arbete skapar också depressioner och andra sjukdomar hos unga. Det är alltså så absurt att människor blir långtidssjukskrivna till och med innan de har kommit in på arbetsmarknaden. Jag har några arbetslösa unga i min närhet. Arbetsförmedlingens insatser är under all kritik. De får åka dit och skriva in sig och sedan skickas de på samma introduktionskurs flera gånger. Går de inte dit anklagas de för att inte vara intresserade av något arbete.Det är gräsligt hur vi behandlar våra unga.
Det är heller ingen hemlighet nu när alla myndigheter ska putsa sina siffor att kommunerna får ta ett ökat ansvar genom socialbidragen. Det finns flera vittnesmål om hur arbetsförmedlingar skickar över sina arbetssökande till socialen. Då förvinner de åtminstone från arbetslöshetsstatistiken.
Visste ni förresten att socialbidrag numera har fått ett nytt namn. Ekonomiskt bistånd heter det visst. Sjukt!

Så här skriver Roger:

"Det blir allt billigare att låna.Allt fler ser sin chans att låna pengar till köp.Räntan är extremt låg vilket utnyttjas av fastighetsmäklarna till att sätta fullständiga fantasipriser på villor , fritidshus etc.Fastighetspriserna har för länge sedan lämnat den nivå som är motiverad ur produktionssynpunkt.Kostnadsnivån drivs på detta sätt upp till oskäliga nivåer av banker och mäklare, vilket i sin tur ställer ökade krav på högre löner, bidrag osv. Detta skapar ju ännu fler anledningar för producerande företag att flytta till låglöneländer.Ingen tjänar långsiktigt på den utveckling som nu pågår.Istället borde man sätta ett tak på vad bostäder får kosta, priset bör då lämpligen vara relaterat till produktionskostnaden för motsvarande fastighet vid säljtillfället.Som det nu går till verkar fullkomligt vrickat.Varför ska en låg räntenivå medföra att kostnadsnivån drivs upp till orimliga förhållanden gentemot låglöneländerna? Vi borde väl istället se till att kostnadsnivån hålls nere i syfte att få behålla jobben kvar i Sverige.
Vem ska man rösta på i kommande val???"
Ha det bra Lotta hälsar Roger.

Det kom en bok för ett antal år sedan som hette Globaliseringsfällan. Det stods mycket intressant i den. Men sak minns jag särskilt. Det handlade om politikens beroende av de stora multinationella företagen. Det är ju inte bara så att storindustrin tävlar i hård konkurrens på en internationell marknad. Företagen och dess direktörer spelar också ut nationerna och politikerna mot varandra. Pressen är stor från Ericsson och Saab och andra industrier att politikerna ska göra som de säger annars flyttar de.
Författarna till Globaliseringsfällan tog upp ett exempel från Tyskland från den tiden då Helmut Kohl var förbundskansler. Det var länge sedan men exemplet är ganska talande. Det var kemiarbetarna vid Bunaverken var alla hotade med uppsägning. nedskärningarna hade pågått länge 18000 anställda hade blivit 8000 och de vädjade till Kohl att han skulle rädda jobben. Det var valrörelse vill jag minnas och Kohl lovade givetvis att han skulle göra allt han kunde för att hjälpa dem. Det löftet öppnade för affärer för storindustrin. Några företagsledare vid den amerikanska storföretaget Dow Chemical insåg att det var rätt tillfälle att handla. De inledde förhandlingar med den tyska regeringen. Resultatet blev följande.
Av de beräknade investeringarna drygt fyra miljarder mark betalade koncernen själv bara 200 miljoner och det endast i form av räntebärande lån från moderbolaget.
Man fick en garanti från tyska regeringen på ett antal år att kompensera det nya företaget för alla förluster upp till 2,7 miljarder mark. Dow blev dessutom skattebefriat för överskådlig framtid. Koncernen fick också löfte att på statens bekostnad sanera alla giftiga avfallsdumpningar samt en pipeline till exporthamnarna i Rostock. I gengäld fick arbetarna och den tyska staten löfte om 1800 arbetstillfällen under ett par år.
Var det så att Dow inte kunde uppfylla sina löften kostade kontraktsbrottet bara 60 000 mark. Summan som den tyska staten fick subventionera varje arbetstillfälle var 5 miljoner mark. Totalt beräknades affären kosta staten 10 miljarder mark.
Det här var Tyskland. Men hur mycket har Norrköping satsat på Ericsson, Trollhättan och regeringen på Volvo. Och nu ska det fram nya pengar till Saab Gripen annars hotar de att avskeda ännu mer folk. Hur var det i Bengtsfors?
Nog behövs det en ny strategi för näringslivets förnyelse.

Jag har fått många mejl som jag inte riktigt haft tid att svara på under dessa dagar då jag packat upp grejor. Nu börjar jag bli klar och tar itu med brevskörden. Tore skriver;
Hej Lotta!
Du skriver att det är svårt att bygga stat uppifrån för byråkrater och statschefer.
För det första: Borde vi inte enas om att det inte är fråga om att bygga en stat?
Det väcker negativa känslor och man känner något av ett hot mot sitt eget lands självbestämmande. Och det är ju just det som EU-motståndarna vill frammana. Men Du tillhör väl inte dem ? Hoppas jag.
För det andra: Talet om att bygga nerifrån, att folket skall få göra sin röst hörd,att demokrati skall råda osv. Det låter ju så självklart, så lätt och så rätt. Men vi måste väl inse att det inte alls är enkelt. Det räcker inte att t a l a om det. Det kan alla. Men hur ska det gå till? Det är ju det som skall debatteras så att lösningar kan komma fram.
Jag håller inte med Tore. Det är självklart att de håller på med ett statsbygge. Oeningheten finns bland EU:s medlemsländer om det ska bli en federation eller ett samarbete mellan självständiga nationer. Men det ärt värt att notera att frågan inte diskuteras längre. Nu diskuteras det nya fördraget. Där finns en rad federalistiska förslag. Det handlar om allt från att delar av grundlagen för de enskilda länderna överförs till EU. Det handlar om en gemensam utrikesminister och "president". Kommissionen bygger stat. Det är säkert.
Däremot har Tore rätt i att det inte alltid är så enkelt att låta folk komma till tals. Det har vi ju sett under senare år hur politiker inte alls kan hantera ett ökat krav från folket på inflytande. Jag tror på fler folkomröstningar. Men det räcker inte partierna måste också arbeta med den interna demokratin. Det vore bra om politiker kom ihåg på vems mandat de sitter. Finns en öppen och ärlig dialog med väljarna så tror jag inte att det är några problem för politiker att fatta svåra och kanske obehagliga beslut,

Ibland blir jag orolig för att socialdemokraterna inte ska överleva 2000-talet. Partiet har en förträfflig ideologi och vision om ett annat samhälle där demokratin löper som ett rött band genom allt tänkande. Men numera är det mest makten och mindre idéer som styr politiken. Det innebär att andra partier plockar ur russinen ur kakan och når framgångar på socialdemokratins bekostnad. De är många ska jag säga som funderar på att starta ett nytt socialdemnokratiskt parti. Snacket går lite överallt. Det är genuina sossar som funderar och som har tröttnat på den nu förda politiken.
I mångt och mycket är partiledningen bara en förvaltare. Men de förvaltar fel saker. Inte idéerna utan bara gamla landvinningar och den maktposition som partiet uppnått under de senaste 100 åren. Det är farligt när makten blir viktigare än politiken. Bara vi har makt ska vi fixa välfärden är en övertygelse som florerar. Men makten har partiet haft större delen av förra seklet och fram till nu. Välfärdens revor blir bara större och större. Det går inte ihop.

Bästa läsare! Göteborgs univeristet har gjort en undersökning som visar att folk inte vill ha några höjda skatter. Inte på bensin och el och inte heller när det gäller kommunalskatten. Där rök med andra ord ett sv socialdemokraternas traditionella folkhemsargument. Mer skatt och mer välfärd. Problemet är att ingen längre tror på sådana löften. Sedan 90-talet har samma mantra upprepats. Mer pengar till kommunerna - vi satsar på välfärden. Mer tillväxt - vi satsar på välfärden.
Ingenting har blivit bättre åtminstone inte för de människor som har den tuffaste situationen. Snarare tvärtom. Klyftorna bara ökar. Men för den gyllene medelklassen är tillvaron god. Fina hus eller bostadsrätter, sommarstuga och segelbåt. Regelbudna löneökningar och maxtaxa på dagis.
Sverige är inte längre så rättvist. Medelklassen vill inte ha några skatteökningar dem har det så bra ändå. Väntar snarare på en minskning av skatten. De lågavönade och arbetslösa och sjukskrivna vill inte heller ha några skatteökningar. De vet att pengarna inte kommer dem till del. De är stämplade som fuskare, som bidragstagare och lata. När problemen hopar sig åker de ut från både trygghetssystem och bostäder.
Nu gäller det för socialdemokraterna att hitta på något annat om valet ska vinnas. Det är säkert!

Miljöpartiet ökar som enda parti i dagens Sifomätning. Det förvånar mig! Jag har svårt att se vad miljöpartiet bidragit med den senaste månaden. Karin Svensson Smith från vänsterpartiet har hoppat dit. Senaste kongressen sa nej till nytt kvinnorförbund och bensinpriserna har ökat. Men inget av detta kan ha påverkat opinionen positivt. Beror det möjligtvis på att partiet presenterade ett 100-punkters program för miljön? Kanske? Det var sannerligen på tiden. Miljöpartiets miljöprofil har egentligen inte varit så tydlig bortsett från skatteväxlingspolitiken.

I Aftonbladet i går presenterades också en Sifomätning som visade att FI:s siffror rasar. Det förvånar mig inte ett dugg. Några debattörer hävdade att det var Roks fel och den negativa debatt som varit om manshat och häxeri. Kanske ligger det något i detta. Men FI har varit ganska osynliga i den debatten. Framför allt har partiet inte tagit några politiska ställningstaganden. Det tänker de inte göra förrän i september.
FI kommer att få det svårt. Det största hotet mot de etablerade är om Junilistan och bildar riksdagsparti.

sa Marita Ulvskog i Ekot i en kommentar till att moderaterna har ökat med fyra procentenheter och att socialdemokraterna fick sina sämsta opinionssiffror på tio år. Göran Persson har sagt ungefär det samma. Märkligt uttlande må jag säga. Rösta inte på kopian! Det måste ju innebära att socialdemokraterna för första gången erkänner sin hövervridning, eller?
Hur ska annars moderaterna kunna vara en kopia till s?

Jag ser det så tydligt att Maud Olofsson (c) gör om Göran Perssons klassiska misstag, nämligen attt bli populär hos högern. Just nu är Maud Olofsson Timbros nya älskling, högerekonomernas helgon och Fredrik Reinfeldts bästa vapendragare. Hon är så bra att Sydsvenskans chefredaktör Per T Ohlsson som hatat centern i decennier till och med kan tänka sig henne som statsministerkandidat.
Maud Olofsson har gjort exakt som Göran Persson. Han tog sig ett öppet mandat och tolkade själv vad medlemmarna gav honom stöd till att genomföra. också Persson hyllades på alla borgerliga ledarsidor. Det håller idag på att sluta med förskräckelse. Trovärdigheten är i botten och folk nästan väntar på en ny regering.
Hon ger också sin egen tolkning av centermedlemmarnas uppdrag. Jag har fått öppet madat hävdar Olofsson. Ett öppet mandat för förändring. Det så kallade mandatet tar hon som intäkt för att göra precis vad som helst. Hon har dagtingat med kärnkraften, hon har fryst ut EU-kritiker och hon har satt kursen högerut. Allt för att hon är så trött på att vara i opposition. Allt för att komma makten nära.
Jag tänker på alla dessa centerpartister som finns ute i bygderna. Småbönder som Timbro föraktar, glesbygdsbor som moderater tycker ska utrotas och centerpartister som är livrädda för att naturtillgångarna ska säljas ut och privatiseras.
Men dom är inte intressanta i dagsläget. För ett parti som kämpar med sin överlevnad, som har stämplats som besvärligt i det borgerliga samarbetet är det enklast att byta ut väljarna. De är ju ändå ett utdöende släkte dessa småbönder. Nu är det liberala storstadsbor som gäller.
Jag tycker det är sorgligt när makten blir viktigare än idéerna. Jag tycker det är sorgligt när politiker är så fåfänga att de låter sig smickras av fienden.

Tror ni inte på differentierade bensinskatter? Jag är övertygad om att det vore en välgärning. I de regioner där det inte finns någon kollektivtrafik och bilen är enda alternativet där bör skatten vara lägre. Särskilt om inga planer finns på att bygga ut kollektivtrafiken.
Differentierad bensinskatt kan också gälla delar av Stockholmsregionen. Det finns folk som bor där kollektivtrafiken fungerar illa och det i praktiken tar halva dagen att komma till jobbet utan bil.
En differntierad bensinskatt måste också kompletteras med en kommunikationspolitik som åtminstone försöker ta ett helhetsgrepp. Varför ska städer i tätbefolkade regioner med förhållandevis korta avstånd ha flygplatser? Varför ska Norrland ha dyra järnvägssatsningar från Stockholm. Järnvägssatsningar i Norrbotten är bra. Men det är idioti och tro att Stockholm är navet för Sverige. Satsa på flyget till Norrland och bra vägar. Satsa på tåget i MellanSverige. Givetvis också med bra vägar.
Som det är nu ska alla ha allt. Fyrfiliga motorvägar, ´snabbtåg och flygplatser. Vilka ska resa på allt detta undrar jag? Inte ens i Sveriges mest tätbefolkade regioner är det lönsamt för både tåg och flyg. Tvärtom de konkurrerar ut varandra. ofta med statliga pengar.

Ännu en hektisk dag. Tiden bara rinner iväg. Vi planerar sommaren för debattsidan. Om vi ska hitta på någon serie. Det blir alltid sommartorka också när det gäller insändare och debattartiklar.
Annars har det politiskt varit en händelserik dag. Nu ledar alliansen med fyra procentenheter över regeringen. Det är framför allt moderaterna som ökar i opinionen. Det var faktiskt lite kul att moderaternas partisekreterare Sven Otto Littorin utbrast; Det är otroligt! Vår politik håller för en granskning.
Hur ska vi tolka detta?
Socialminister Ylva Johansson har också talat idag. Sist hon tog till orda riktigt bestämt var när EU-domstolens utslag kom om Apoteksmonopolet. Utslaget betyder ingenting sa hon. Idag konstaterade hon att det blir nog försäljning av nikotintuggumi i mataffärerna.
Ja allting blir inte som vi tänkt!

Leif Pagrotsky upplyser oss om i sin senaste högskolepolitiska proposition att vi lever i en globaliserad värld. Därför ska högskolan anpassas. Intagningen ska bli tuffare i den bemärkelsen att språk ska få en större tyngd i antagningsprocessen liksom matematik.
Om språk ger högre poäng då förstår folk att världen förändrats.
Det är nästan förnedrande att bli tilltalad med sådana banala argument. Vad ska inte ungdomarna tänka?
Jag måste också ifrågasätta politikernas perspektiv. All utveckling även den internationella är lokal. Tänk så tokigt det blir. Hur ska Sverige hävda sig i den internationella konkurrensen? Genom att åka utomlands? Knappast! Genom att stärka det lokala näringslivet. Javisst.
Det är som att politikerna tror att all utveckling sker någon annastans. Globalisering är att vi åker dit. Det är helt absurt och vad ska vi åka? Frågan politiker också måste ställa sig är hur Sverige ska konkurrera i en globaliserad värld? Genom att göra som alla andra? Uppenbarligen! Sveriges bidrag till internationaliseringen blir alltid anpasssning. Är matte vikigt i andra länder då är det viktigt också hos oss.
Vad tycker ungdomarna, dom som förväntas läsa på universiteten? I dagsläget är vare sig matte eller teknik särskilt populärt. Matte har stora problem också på gymnasiet. Tii och med lärarna börjar klaga. Det har inte hjälp att regeringen sagt de senaste tio åren att detta är prioriterade ämen. Det har inte hjälpt att massor med tekniska högsloleplatser inrättats. De förblir i många fall tomma.
Ungdomar vill läsa andra ämnen. Med andra ord. Folket styr samhället åt ett annat håll än vad politikerna tycker är bra. Propositioner till trots.

Det har faktiskt funnits socialdemokratiska politiker som sett den ökande byråkratiseringen som ett problem. En som väldigt tidigt tog upp frågan var Alva Myrdal som redan i slutet av 40-talet varnade för den ökande byråkratiseringen inom den offentliga sektorn. Olof Palme var också i olika omgångar inne på byråkratiseringen som ett problem. Kanske var det framför allt efter de sex borgerliga regeringsåren som Palme lyfte om den ökande byråkratiseringen som ett problem som spelade borgerligheten i händerna när de vill privatisera den offentliga sektorn. Det måste till en förnyelse av den offentliga sektorn fastslog Palme. Det ska ske genom att människorna i sina olika roller får ökat inflytande. Den lokala demokratin måste vitaliseras genom att medborgarna får ökat inflytande. Hur det skulle gå till hade haninga konkreta förslag på.
På många områden hade Olof Palme ändå startat en systemkritik. Han talade om det effektiva rationella samhället utan själ och innehåll.
Jämför vi Olof Palmes ideologiska tal och framåtsyftande politiska budskap med dagens politiska debatt så finns det anledning att bli mörkrädd. Sedan Olof Palme dog har socialdemokratin bara haft politiker som förvaltat och bevarat. De har inte varit dåliga men inte heller särskilt upplyftande.
Det är lätt att undra vad som hände. Men det finns ett roligt citat av Olof Palme efter det han läst Ingvar Calrssons program "För valfrihet och medborgarskap" som han skrev som framtidsminister.
Jag vet inte om det är fel på Ingvars program eller på mig, men jag somnar hela tiden när jag ska läsa det.
Så är det nog. Svensk socialdemokrati har sovit sig igenom de sista decennierna. Det är lite nytt under solen.

Det är lördag kväll. Ungefär 10 flyttkartonger har jag packat ur. Det har regnat hela dagen.
I morgonbitti ska jag vara med i God Morgon Världens panel. Det har ju hänt mycket i veckan. Väbsterpartiet har haft storkris. Efter Lars Ohlys senaste utspel där han funderar på att fälla regeringen ifall de inte avblåser arbetet med att godkänna den nya konstitutionen förstår att karln är desperat. Finns det något mera dött än den nya konstitutionen? Finns det överhuvudtaget en sämre fråga än den att väcka misstroende på?
Skulle regeringen och Göran Persson agera som ingenting har hänt så startar med säkerhet Junilistan ett nytt parti. Dessutom lär många av socialdemokratins sympatisörer försvinna för gott. Det är svårt att tro att Göran Persson inte lärt sig något av folkomröstningarna i Frankrike och Holland. Hans agerande nu är bara precis som det brukar vara inför varje toppmöte. Han har ingen egen linje, han vill vara flexibel och kunna anpassa sig. Dessutom har han valt att vara bromskloss i en annan viktig fråga som toppmötet hanterar nämligen budgeten. Sverige säger nej till kommissioens budgetförslag. Det innebär för svensk del att vår avgift till EU ökar från 11 miljarder till 17 miljarder. Det är mycket pengar. Istället har Sverige krävt att till exempel Spanien som idag får mycket EU-bidrag ska avstå sina pengar till förmån för de nya fattigare medlemsländerna. Sverige också berett att ge upp glesbygdsstödet.
Det är värt att notera att Sverige tillhör de sex länder som betalar in mer pengar än vad vi får tillbaka. 17 miljarder det räcker till mycket hemmavid!

Vägval vänsters hot om att bilda nytt parti var också bara ett skrämselskott. Det förstod jag på förhand. Frågan är hur Vägval vänster tänker sig att fortsätta sitt arbete inom vänsterpartiet. De har ju onekligen utmanat, hotat och ställt till en hel del besvär. Kan det verkligen fungera? Planerna är kanske att försöka avsätta Ohly, Han är ju ganska nervös just nu. Han gör allt för att synas men det blir bara fel.

Jag fick ett mejl från Nils om den satsningen på ett nytt Jasprojekt. Han skriver bland annat:
Jo visst är väl Jas-projektet lite av en gökunge, men det finns faktiskt vissa skäl att satsa på ett sådant här projekt. För det första är 750 miljoner småpengar jämfört med vad Jas kostade. För det andra är det ett samarbetsprojekt där Frankrike står för större delen av kostnaden. Om planet kommer att vara en viktig del i Sveriges försvar är svårt att säga, men det är bra att hänga med i den tekniska utvecklingen. Sveriges försvar blir allt mer integrerat med både NATO och Europaförsvaret, vilket innebär att även om vi inte på egen hand kan försvara oss mot exempelvis Ryssland så kan Sverige ingå som en del i en större försvarsinsats.
Att påstå att Sverige inte skall leka USA är bara trams, med det resonemanget kan vi lägga ner rymdbolaget och filmindustrin också. Det är ju ändå USA som är bäst på dom sakerna. Det är den typen av tänkande som gör att Europa hela tiden halkar efter USA i ekonomisk utveckling.

Ja du Nils! Så du tror på allvar att en krigföring a la Kuwaitkriget är melodin ifall Sverige angrips. Det tror inte jag. Det finns bara ett sätt att försvara landet och det är genom duktiga marktrupper och genom den stora viljan som faktiskt funnit i Sverige för att stötta och utveckla folkförsvaret. Precis som du säger: att det vi kan få hjälp med från andra länder och Nato är just flyg. Men att försvara landet på marken måste vi göra själva. Det är helt absurt när försvaret bantas att man avvecklar folkförsvaret, i princip avskaffar värnplikten och istället satsar pengarna på en teknik där vi ändå inte kan konkurrera med de stora makterna, Titta bara på hur dåligt försäljningen av Jas går. Tekniska lekstugor tycker jag industrin själv kan bekosta. Inte skattebetalarna.

Nu tar LO strid för tandvården. Var femte LO-kvinna har inte råd att gå till tandläkaren. Därför kräver facket att högkostnadsskyddet i tandvården ändras. Det ska inte som nu vara till för vissa åldersgrupper utan för alla.
Den här gången måste säkert Göran Persson lyssna. Han har lovat bättre tandvård i flera år nu. I valrörelse efter valrörelse har han slagit fast att tandvården är en klassfråga. Eftersom LO egentligen aldrig kräver något av regeringen så bör Persson lyssna denna gång. Vanja Lundby Wedin har ställt upp så många gånger att det börjar på att bli dags att återgälda hennes goda kamratskap.

Var tredje vänsterpartist vill hoppa av riksdagen visar en undersökning som DN har gjort. Läget är värre än vad jag trodde. Jag måste erkänna en sak - jag var övertygad om att Lars Ohly skulle bli en bra ledare efter Gudrun Schyman. Men ack så fel jag hade. Problemet är nog som jag har påpekat tidgare. Han har inte intagit någon ledarroll, han bara är. Det räcker inte i ett parti som alltid haft fullt sjå med att hålla sams.
Ändå är jag så himla förvånad. Vänsterpartiet hade uppnått höga opinionssiffor. De var stabila över 10 procent och jag trodde väl aldrig att de slulle bråka sönder den maktpositionen. Enighet, uppoffring och disciplin är ju vanligt inom många partier till vänster. Sossarna levde på det länge. Men vänsterpartiet symboliseras mer av oenighet, individualism och en "gör som du vill anda".
Suck att historien alltid ska upprepa sig. En sak är säker: satsa-på-dig-själv-partiet moderaterna kan slänga sig i väggen.

Visst väcker det hopp om framtiden när två unga killar bestämmer sig för att göra någonting åt vår illa fungerande arbetsmarknad. Det stärker min tes att allt nytänkande kommer underifrån. Vi snackar så ofta om globaliseringen. Att all utveckling är internationell och att den sker någon annanstans. Men också i Indien eller Kina kommer en ny idé också från en människa någonstans i en by eller en stad som upptäcker hur vardagen kan förbättras.
Just nu snackar alla politiker om att arbetslösheten är för hög. Men det är knappast några nya idéer som presenteras. Från höger lägger de skulden på det arbetslösa och vill minska bidragen för att tvinga dem att jobba. Från vänster slåss de för bidragsnivåerna men har inga tankar därutöver hur arbetslösa ska komma ifrån de fängelse som regelsystem och trygghetsförsäkringar ofta förvandlas till.
Hur skapas nya jobb. Regeringen kallar storföretagen till samtal om tillväxt, bygger lite nya vägar för att möta deras krav. Samtidigt som de är fullt medvetna om att Ericsson och ABB utökar sina anställda i Indien eller Kina. Något ansvar för Sverige har de inte längre genom att deras utveckling o9ch överlevnad bygger på en stenhård kamp i konkurrens med andra storföretag i världen.
Den enda idé som politikerna hittills haft är att följa efter kapitalet. Stannar företagen inte i Sverige hoppas de kunna stoppa dem inom EUJs gränser. Det är ju egentligen störtlöjligt. Hur kan man ens komma på en sådan tanke. Desperation är det enda svar jag kommer på.
Är det inte själklart att svenskt näringsliv behöver företag i Sverige. Företag som verkar lokalt, som är intresserade av en bra infrastruktur i form av skolor, universitet, omsorg, kommunikationer osv. Företag som kan utvecklas och på sikt skapa förutsättningar för nya jobb.
Då handlar det om att skapa en politik som stimulerar små företag att växa. Sverige har många småföretag, många stora men nästan inga mellanstora företag. Det tyder på ett systemfel.

Vi skriver om dessa killar i morgon på debattsidan. Jag har länkat till deras hemsida tidigare.

Jag fick en liten enkel fråga från Mattias. Lotta hur tror du vi kan bekämpa arbetslösheten. Det är en fråga som inte ens Fredrik Reinfeldt har svarat på.

Mattias jobbar med webbplatsen vivilljobba,nu och där debatterar de dessa frågor. Jag tycker det är intressant, inte minst för att frågan är så komplex, att minska arbetslösheten är ingen enkel match det krävs många parametrar för att allt skall falla på plats.
Det är Mattias som tillsammans med en kompis som har startat webbplatsen. De har tidigare jobbat inom IT och blivit uppsagda. Detta drev dem slutligen till att försöka påverka arbetsklimatet. Ett sätt
är att skapa en debatt. De hoppas i slutändan att deras strävan skall ge resultat, de vill minska arbetslösheten. -Vi gör också detta på frivillig basis, och hoppas naturligtvis att vi ska få jobb till slut säger Mattias.

Jag ska givetvis återkomma och ge mitt recept på hur arbetslösheten kan minska.

Så kom beskedet alla väntat på; Storbritannien ställer in sin folkomröstning om fördraget. Beslutet är inte definitivt: Utrikesminister Jack Straw framhöll att det för tillfället är poänglöst att fortsätta processen innan EU beslutat vad det franska och holländska nejet får för konsekvenser. Storbritanniens regering anser med andra ord att fördraget är stendött.
Det ska bli spännade att se hur statscheferna vid nästa toppmöte hanterar denna kris.

Margot Wallströms artikel i SvD i lördags om behovet av att EU satsar på demokrati var en märklig läsning. Först slår hon fast att Frankrikes nej bör tas på allvar för väljarna som röstade nej inte bara var nationalister utan i grunden trodde de på EU. Nu förstod hon hur viktigt det var med demokrati och sa sig vilja bygga en demokratisk infrastruktur. Hon erkände utan omsvep att politikerna måste blir bättre att lyssna och att folk måste få fler mötesplatser och arenor för att göra sin röst hörd.
Redan efter detta resonemang skulle jag väldigt gärna vilja ha ett svar av Margot Wallström på frågan: vem hon tycker sig representera i dag.
Hur skulle då denna demokratiska infrastruktur se ut? Ett sätt hon föreslår är att främja en europeisk politisk kultur. Vi ska enligt Wallström utöka möjligheterna för partierna att samarbeta över nationsgränserna. Detta är onekligen lite märkligt eftersom det europeiska samarbetet mellan partierna har gått så himla bra att partietablisemanget tappade väljarna på vägen. Men nu ska det alltså bli ännu bättre och för att locka en medlem på lägre nivå ska de få åka på studieresa. Trevligt!
I Plan D för demokrati ingår också studieresor för journalister.
Det är onekligen så att Margot Wallströms artikel ger intrycket att alla som är skeptiska är okunniga. Allt kommer att bli bra bara vi får åka på en studieresa.
Det finns ändå en ljus i tunneln! Det är ändå bra att demokratifrågan har hamnat på dagordningen också i kommissionen.

Frankrikes president Jacques Chirac och Tysklands förbundskansler Gerhard Schröder enades i lördags om att ratificeringsprocessen av EU:s grundlag bör fortsätta. Frågan är hur den svenska regeringen ställer sig? Vänsterpartiet har ju hotat med att bryta samarbetet om Sverige nu inte tar lärdom av folkomröstningarna i Frankrike och och Nederländerna och istället inleder nya förhandlingar med riksdagspartierna.
Persson har ju uttryckt att det gått för fort med utvecklingen i EU, samtidigt har jag aldrig sett honom ge vika för vänsterpartiet. Deras hot återkommer ju lite då och då.
Jag har heller aldrig sett honom gå emot Tyskland och Frankrike i någon avgörande fråga. Han skällde lite på dem under kriget i Irak, men det är allt.
En sak är säker fortsätter allt enligt planerna och socialdemokraterna står fast vid att riksdagen ska fatta belsut i god tid före valet, då blir det inrikespolitisk strid.

Margot Wallström vill att vi ska börja mejla i EU för att få en bättre fungerande demokrati. En idé är att först börja nationellt. Jag fick ett uppgivet mejl från Christina som skriver:
Jag har i flera månader försökt få svar på en del frågor jag har. Har mejlat
regeringen, departement m.m. När jag går in på ex.
regeringenskansliets-sida, står att man kan kontakta dem via mejl, Jag har
gjort detta vid ett flertal tillfällen, men får nästan aldrig svar. Jag
mejlar, skickar påminnelse på mina mejl men det förblir tomt i min inkorg.
Varför har dom mejl?

Louise var snabbast att läsa Wallstrom i Svd. Så här skriver hon bland annat.
Jo det var ju fina ord...
Två tankar slog mig under punkt 2
Samrådsförfarandet ska ske genom internet.
hmmmmmm internet i all ara, men alla Sveriges hushåll är FortfarandE
IntE uppkopplade! Och de flesta 60+ vill inte börja internetta heller.
Tanke två - alternativa möten under EUs toppmöten?
Det var ju det som jag trodde ATTAC sysslade med!

är ju den samma inom vänsterpartiet. Det är ju därför som partiet nu håller på att rasa samman. Förnyarna har gått lite för hårt fram, traditionalisterna är skeptiska både mot vad det kallar för partiets högervridning liksom mot feminsimen. De gamla "kommunisterna" kallar sig inte feminister. De anser att det bara är ett påhitt utan någon ideologisk förankring.
Mitt i den soppan stod tidigare Gudrun Schyman. Det gick bättre för henne än för Lars Ohly. Gamkomminsterna fanns där men förde inte så mycket väsen av sig. Förnyarna ställde upp på Gudrun.
Lars Ohly däremot hyllas av gamkommunisterna för att han kallar sig för kommunist. Men förnyarna däremot protesterar och blåser till strid. Karin Svensson Smith är först ut bland förnyarna att lämna partiet. Jag blir förvånad om inte fler följer henne.

Lars Ohlys problem är att han inte har tagit någon ledarroll. Han försöker vara vän med alla och framför allt med sig själv för att kunna behålla sin kommuniststämpel. Han sitter snällt på förnyarnas seminarium och lyssnar medan de diskuterar hans ledarstil.
Det är sorgligt också med vänsterpartiet.

Usch vad det regnar och ändå glömde jag att lyssna till lördagsintervjun med Nils Lundgren. Jag ska lyssna senare. Nils Lundgren och Junilistan tror jag är farligare än Gudrun Schymans FI om de ställer upp i valet. Junilistan som då rimligtvis blir Septemberlistan lockar folk både till höger och vänster. Många gråsossar kan tänka sig rösta på dem. Det är många som ringer till mig om Junilistan. Det partiet var ett alternativ för dem i folkomröstningen om EMU, nu säger de sig vänta på nästa steg.
Folk har tröttnat på att bli överkörda.

Göran Persson säger i DN att så fort Frankrike eller Nederländerna säger att de vill omförhandla EU-fördraget så avbryts processen i Sverige. Det var ett ord i rättan tid. Det är makalöst hur olika politiska representater försöker slingra sig ur det faktum att två av EUs medlemsländer röstat nej till fördraget. Fler lär det bli. Nu har opinionen svängt i Danmark och får Storbritannien rösta lär det blir tufft för entusiasterna.
Det är dags att ta ett steg tillbaka och fundera över vart folket tog vägen i denna vackra Europavision!

är folkpartiets Birgitta Ohlsson. Det var det jag förstod! Hennes kamp mot kungahuset och för republik har blivit för besvärlig för folkpartiet i deras nya allians med de övriga borgerliga partierna. Jag sätter en tia på att Birgitta Ohlsson fick välja! Dra dig tillbaka och satsa istället på jämställdhetspolitiken var nog den uppmaning hon fick.

Karin Svensson Smith byter parti. Vänsterriksdagskvinnan som gått i täten för den interna kritiken ger upp. Hon är inte poppis inom vänsterpartiet. Kommunismen är stendöd säger hon med tydlig adress till Lars Ohly. Nu går Karin Svensson Smith istället till miljöparitet. Få se om hon känner sig mer hemma där? Ansluter hon sig till Peter Eriksson och Maria Wetterstrand, eller till de mp-kvinnor som gör uppror för ett kvinnoförbund? Eller rent av till de miljöpartiets ungdomsförbund som kräver att regeringssamarbetet bryts? Det är värt att notera att de flesta gamla etablerade partierna har interna problem. Det stundar nya tider och helt säkert har vi en ny politisk karta efter nästa val.

Urban Bäckström har talat! Nu ska han ta itu med landets problem. Som nytillträdd vd för Svenskt Näringsliv tillsätter han en kris- och framtidskommission. Han vill visa handlingskraft med andra ord. Arbetet med den svenska samhällsekonomin tycks ha avstannat skriver Bäckström på DN-debatt igår. Slutsatsen är att storföretagen är viktiga för landets tillväxt och att småföretagen är för viktiga för att avvisas.
Receptet han föreslår är en avreglering av den offentliga sektorn.
Min fråga är? Vem är det som talar; Är det riksbankschefen eller är det direktören för det stora försäkringsbolaget -Skamdia? (OBS medveten felskrivning)
Det är svårt att se att det är en av näringslivets främsta representanter som tagit till orda. Jag har inte tänkt på det förrän nu; men är verkligen Urban Bäckström rätt man för att leda Svenskt näringsliv? Vad har han haft för kontakter i branschen de senaste decenniet? Han liknar mer en ny poliitiker en alternativ moderat uppstickare som tröttnat på Reinfeldts fjäsk för facket och den offentliga sektorn.
Det är mycket som behöver göras inom den offentliga sektorn. men för att stimulera näringslivet är det väl knappast där man ska börja. Inte ens om man vill ha fler tjänsteföretag. Då är det mer ett mossigt regelverk som förbjuder riskkapital till tjänsteföretag som bör angripas.

Jag skrivedr på debattsidan i morgon om regeringens slutsatser när det gäller folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna. Det finns ju anledning att bli mörkrädd över den smala analys av valnederlaget som ansvariga politiker väljer att använda offentligt. Det blev ett nej för att folk är emot att Turkiet ska bli medlemmar i unionen sa statssekretere Lars Danielsson.
EU kommer att bli den socialdemokratiska partiledningens fall om den inte snarast förmår att ta till sig av kritiken. Det finns inte en fråga som är så dåligt hanterad som just EU. Kommer socialdemokraterna tillsammans med moderaterna att kuppa igenom ett ja till fördraget i riksdagen före valet då är det Nils Lundgren och Sepetemberlistan, om nu partiet bildas, som får vänstersossarnas röster.
Socialdemokraterna är splittrade i frågan. Det finns en höger och vänsterfalang precis som i SSU. Motsättningarna är lika hårda. Precis som SSUs ledning har förtryckt vänsteroppositionen så förtrycker partiet sin vänsterfalang. Sören Wibes namn spottar nästan partietablissemanget fram om de ens ids att tala om honom. Alla EU-kritiker är i princip bortplockade eller utmobbade. Även om partiledningen officiellt säger att alla är lika goda sossar oavsett vad vi tycker om EU så är det bara skitsnack.
EU kritiker behandlas som luft och stämplas som pest.
Det finns dock några undantag. Att Göran Persson gjorde Marita Ulvskog till partisekreterare var både oväntat och mycket smart. Marita har stort förtroende bland vänsterossarna, men det lär inte hjälpa om inte ens debatten får föras inom partiet Leif Pagrotsky var stor under folkomröstningskampanjen men har nu försvunnit och tystnat. Men han fick i alla fall vara kvar i regeirngen. Precis som Lena Sommerstad.
Fy Fan för den inkrökthet som råder inom arbetarrörelsen i den här frågan. Vi talar dessutom om ett parti som har demokratin som portalparagraf i sitt partiprogram.
EU skulle inte behöva vara splittrande. De är få sossar som kräver utträde. De flesta vill göra det bästa av medlemsskapet. Men de vill ha inflytande och kunna påverka politiken. Så efterlyser de givetvis en strategi från partiledningen hur den nyliberala ekonomiska politiken ska kunna påverkas.
Men sådana krav är uppenbarligen lite för oanständiga för att tas på allvar.

Det skvallras i sossekretsar om att Tomas Bodström ligger bäst till som efterträdare till Göran Persson. Han är onekligen populär trots att han inte är kvinna. Det som oroar folk i fall Bodström blir partieldare är att han inte har så djupa kunskaper i utrikespolitik och sociala frågor. Får han fel fråga kan han lätt hamna på hal is.

Vissa sossekvinnor vill heslt se Vanja Lundby Wedin. Övertygelsen om att det ska vara en kvinna har gjort att fler av Vanja Lundby Wedins tidigare kritiker börjar försöka acceptera henne. Det märks på snacket. Hon är ju inte så stark, men.... Hon har inte varit särskilt drivande, men... I jämställdhetsfrågor är hon ändå ganska okej. Så låtert det.
Jag ser också helst en kvinna på partiledarposten, men då krävs det en med skinn på näsan och som vågar driva frågor och utmana maktetablissemanget inom partiet. Det kommer aldrig att ske. Ska männen gå med på en kvinna bör hon vara styrbar. I den bemärkelsen kan Vanja Lundby Wedin vara bra. Hon har fått många rosor av Göran Persson under årens lopp.

Det är mycket som tyder på att Göran Persson börjar överge Pär Nuder. Han är hopplöst impopulär. Så till den milda grad impopulär att attackerna på Nuder liknar mobbing. Det börjar allt bli lite synd om karln. Men frågan är om inte Pär Nuder var bäst bakom. Han är mannen som skrivit Göran Perssons mest lysande tal. Han har insikter men lite utstrålning.

När den offentliga sektorn ska privatiseras med valfrihet som främsta mål ställer jag mig tvivlande. Vi har ju lite dåliga exempel i Sverige. När kommuner och landsting privatiserar går uppdraget oftas till den privata entreprenör som sköter verksamheten billigast. Ju mindre det kostar desto bättre. Denna jakt på pengar har bidragit till att vi fått införa statliga inspektörer som har i uppdrag att övervaka att människor inte vanvårdas. Har valfriheten någon betydelse om Kalle 90 har liggsår på det kommunala äldreboendet eller på det privata?
Utgångspunkten för all omsorg måste vara kvalitet.
Vad hände med valfriheten när busstrafiken avreglerades. Det var ju så viktigt sa man i riksdagen att folk fick välja bussbolag. Med fri konkurrens skulle allt bli billigare och bättre. Hur blev det då?
Ja före avregleringen hade vi 113 bussbolag i Sverige. Idag har vi tre.
Tillgänglighet borde väl också vara viktigare än valfriheten?

Det har varit problem med bloggen så jag har inte kommit in! Idag har jag varit i Malmö och diskuterat valfrihet inom offentlig sektor. Utgångspunkten för diskussionen var en satsning i Danmark som kallas för Fritt val där medborgarna får välja allt från skola, äldreomsorg till vilken typ av barnomsorg de vill ha. Ursprungsidén kom från Sverige och det brukarinflytande som gjorde sig gällande under 90-talet.
Diskussionen var ändå intressant även om konferensen sjöng valfrihetens lov. Onekligen är det så att den offentliga sektorn måste utvecklas och förändras. Det står väl klart för de allra flesta att stat och kommun inte längre förmår upprätthålla en vård och omsorg i alla delar av landet. Sjukhus, skolor, äldreboenden läggs ner och centraliseras. Det är i de flesta fall i konfikt med den lokala opinionen. Konflikter som ökar politikerföraktet.
Jag tror att ett av de största problemen inom den offentliga sektorn är organisationen. Sjukhus är indelade efter kroppsdelar, ronden uppbyggd efter löpande bands principen där varje kugge ska vara utbytbar. Människor och deras behov och problem delas in i olika sektorer utan någon inbördes samverkan. Någon helhetssyn finns inte. Det är regler och byråkratin som styr omsorgen och välfärden för den enskilda människan. Regler som utgår ifrån att vi alla är lika, har samma behov och samma förutsättningar.
Pyttsan. Jag vill ha en flexibel offentlig sektor, Med flexibel menar jag förmågan att analysera och anpassa sig till den verklighet som råder.

Fortsättning följer

Jag fick ett SMS som sa " Det går ett spöke genom Europa och det spöket är folket"
Så sant. Jag har skrivit om EU-etablissemanget nederlag på debattsidan i morgon. Jag tycker Bryssel behöver detta nederlag. Det går lite för fort och de lyssnar inte på den kritik som finns.
Det här är ingen katastrof, men visst ställer det till en del problem. Det är många nya stater och det måste ju fungera rent praktiskt. Men fördraget var omtvistat och långt ifrån bra. Om tre dagar är det Nederländernas tur att folkomrösta. Det mesta tyder på att det blir ett nej också där.

En annan sak som är så bra med folkomröstningar är att dessa faktiskt ökar kunskapen bland folk. Debatten i Frankrike har varit intensiv. Folk har engagerat sig och valdeltagandet väntas bli högt. Det är ett tecken på att folk bryr sig och skaffar kunskap. Vi hade samma intensiva debatt när vi folkomröstade om EMU och valdeltagandet var mycket högt också hos oss.
Det finns forskare som hävdar att folkomröstningar inte bara är berikande för demokratin utan också ger folket större insikter i hur landet fungerar. Jag tror att det är sant.
Demokratin fungerar illa i Sverige idag och den måste utvecklas och förnyas. En väg är fler folkomröstningar, en annan är att nya partier sätter press på de gamla etablerade.

Strax efter kl 22 beräknas vi få de första resultaten från Frankrike. Det ska bli spännande. Folkomröstningar och EU är nästan alltid spännande. Jag kan tänka att Göran Persson är glad att han inte är i samma sits som Chirac. Den svenska folkomröstningen om EMU var en katastrof för ja-sidan. En förklaringarna tror jag är att politikerna underskattar folk. De är själva så inne i EU-samarbetet och så överens om att det är rätt att de inte ser den skepsis som finns bland folk i allmänhet.
I sin iver att övertyga oss om att det är rätt så tar de till överdrifter. Allt som är bra är EUs förtjänst och allt som är dåligt beror på oss själva nationellt.
Just den argumenteringen har varit uppenbar i Frankrike. Folk är till exempel missnöjda med nedskärningarna i den offentliga sektorn. Men det har ingenting med EU att göra hävdar etablissemanget.
Men det har det visst. EU och EMU står för en ekonomisk politik som syftar till att sänka de offentliga utgifterna bland annat genom privatisering. Det är ett recept som ingår i unionens ekonomiska politik. Det vet folk. Det är bara dumt att låtsas att det inte är så.

Kul nu har vi fått en debatt. Niklas svarar Pierre.

Lotta,
ser att Pierre anser att byråkrater fattar politiska beslut. Vi kanske har olika definitioner på vad som är byråkrati eller vad som är politiska beslut?
Enligt mig är en byråkrat en tjänsteman, som inte kan utkrävas politiskt ansvar (kan inte röstas bort) och därför inte ska fatta politiska beslut.
Pierre kanske menar att byråkrater i realiteten gör saker i politikernas namn som de inte borde; å deras vägnar, liksom. Men även då tycker jag att det är politikerna som de facto har det politiska ansvaret.
Håller helt med Pierre om att problemet är "större än så". Men det var också det som lite var min poäng: man kommer ingen vart med att skylla på byråkraterna för de beslut som politikerna måste stå till svars för. Grötar man ihop byråkratin och politiken så blir det helt omöjligt att veta vem man ska gå till för att utkräva ansvaret, och det är, precis som Pierre säger, redan nu alldeles för svårt.
Skriver inte för att du ska behöva hålla på och bolla mellan Pierre och mig i något slags statsvetenskaplig teoridiskussion, utan bara för att förklara varför jag tyckte man kunde nyansera när du skrev att byråkratin inte kan hantera demokratin i samband med konstitutionen och folkomröstningarna.

Jag har funderat mycket över varför EU-frågan är så känslig för poltitiker i nästan alla medlemsländer. Förmodligen är det så att de är medvetna om att de har hittat på ett projekt som de inte haft någon folklig förankring för att genomföra. Makthavare har samlats och tänkt ut vad som är bäst för oss. All kritik och allas försök till insyn och påverkan viftas bort med orden vi klarar inte av våra problem själva. Eller också förs tanken på fred fram. Vi måste samarbeta för freden. I sådana här stora projekt som EU gäller bara en form av demokrati. Den centralstyrda. Folket väljer politikerna och gör sedan som dom bestämmer. Lite pravda med andra ord.
I Frankrike är politikerna livrädda inför folkomröstningen på söndag.
På Ekot konstaterade man:
"Panik i Elysée-palatset" skriver tidningen Le Parisien med stora bokstäver på första sidan. De orden beskriver ganska väl hur den franske presidentens tal uppfattades här.
Panikartat, alarmistiskt, vädjande, det vill säga ett tal från en som vet att han förmodligen inte har mycket att vinna, men ändå måste gripa det sista halmstrået.
"Grov propaganda""

Suck! Varför lär de sig aldrig. En gnutta självkritik vore på sin plats.

Det är inte lätt för EU-byråkratin att hantera demokratin. Alla visioner och storslagna projekt stöter alltid på patrull. Den här gången ska det nya fördraget granskas i ett antal folkomröstningar. De flesta länder såsom Sverige gör allt för att undvika folkets inflytande. Det ställer ju bara till problem.
Men några länders regeringar har i alla fall känt sig tvingade att låta folket rösta om denna viktiga och avgörande fråga som i grunden handlar om att överlämna makt från de enskilda nationerna till EU-staten.
Först ut är Frankrike. Läget ser besvärligt ut för ja-sidan. Jag kan gissa att de franska politikerna med Jacques Chirac i täten drömmer om att de istället var verksamma i Tyskland.
I Tyskland är folkomröstningar mer eller mindre förbjudna. Regeringen övervägde dock en kort sekund att låta folk rösta eftersom opinionsundersökningar visade att dryga 70 procent av befolkningen ville rösta om fördraget.
Men frågan lades ner. Istället ska idag det tyska Förbundsrådet rösta om fördraget. Det blir absolut inga problem. Möjligtvis kan en eller två reservera sig.

Vilken fiffig lösning att låta svenska jazzmusiker få Sidapengar för att bekämpa fattigdomen i Sydafrika. Svenska musiker får pengar för att marknadsföra sig själva på festivaler i Sydafrika. Om jag tolkade ansvarig minister Carin Jämtin rätt - hon uttryckte sig en aning luddigt i radion - så blir inte alltid biståndsarbetet som det var tänkt.
Det vore intressant att få veta hur det var tänkt?
Men under tiden kanske man skicka in en ansökan till SIda. Jag är inte så bra på att spela jazz, men jag skulle kunna sjunga en trudelutt på bergslagsmål om jag får resa och uppehälle och arvode. Vad gör man inte för att bekämpa fattigdomen.

Anders skriver
Hello lottasblogg,
Är det inte på tiden att någon ansvarig politiker börjar diskutera hur Sverige skall se ut om 10 år. Inte som nu älta om vad som hände för 15 år sedan facit har vi fått.Jag blir illa till mods när
ledande politiker inte tar fatt i problemet om hur Sverige med eller utan ökad invandring skall klara den ökade globaliseringen, och inte minst skapa en framtid för våra ungsommar som nu börjar upptäcka skuldfällan. Vilken! Jo att de blivit lurade till viss del att studera på universitet i flertal år för att upptäcka att vi inte behöver akademiker. Inte nu när vi köper från utlandet eller outsorsar till lågprisländer. Inte ett ord om detta

Anders har så rätt! Mera framförhållning i den politiska debatten. Det är oerhört viktigt. Visionärer var har ni tagit vägen!

Det har kommit mer reaktioner på myndigheterna och utnämningspolitiken.
Niklas skriver
Har ingen aning om det har något sammanhang med synpunkterna jag mejlade dig om ledarskap i myndigheterna, men vad glad jag blev över att se i dagens AB att någon äntligen för fram den sidan av tillsättningsproblematiken!
Alltför många myndighetschefer har fått gå in i sin ledarroll med perspektivet "vad intressant det ska bli att prova på att leda en organisation". Några, exempelvis nuvarande GD för PRV, har t o m varit klantiga nog att säga det högt. Måste ju kännas tryggt för organisationen att få välkomna en helt oprövad organisationsledare som "vill prova på" lite ledningsjobb... eller hur?

Hej Niklas
Visst lyssnar vi på synpunkter. Det är så många som skriver just om detta. Jag håller med dig, det är viktigt att debatten inte tystnar.
Det är inte bara när det gäller höga myndighetsposter som regeringen ser utnämningspolitiken som en utbildning. Ända sedan Ingvar Carlssons tid som statsminister har det funnits en policy att tillsätta ministrar som absolut inte kan den fråga de får ansvar för. Sakkunskap prioriteras inte utan mera långa politiska karriärer med lojaliteten som flaggskepp. En person har under årens lopp protesterat mot detta. Det var Anders Sundström när han fick kicken som näringsminister och istället utsågs till socialminister. Då hoppade han av i protest. Givetvis för att värsta fienden Björn Rosengren fick hans frågor, men också för att han tyckte att det tog för lång tid att lära sig allt som en socialminister behöver hantera.
För det mesta anser dock de som utnämns till chef för områden som de inte behärskar det hela som en utmaning. Med andra ord att det är kul att lära sig en ny fråga.
Så särskilt kul är det nog inte för alla dem som kan frågorna! Det måste ju nästan vara förnedrande.

Jag kan skvallra lite om Alliansen också. De har en arbetsgrupp om fyra personer, en från varje parti som nu sätter sig in i utnämningspolitiken och myndighetsstrukturen. Sedan ska de förhoppningsvis komma överens om en ny politik som innebär att inte bara sossar får alla viktiga statliga jobb.
Det är sorgligt att inte socialdemokraterna deltar i de strukturella problem som samhället dras med just nu. Det är egentligen ingen partipolitisk fråga det är en fråga där alla partier bör komma överens om hur staten ska bli effektivare. Framför allt hur människor ska kunna påverka politiken.

Efter 16 år fick jag 1996 gå ut i kylan. Jag ha fortfarande vinter - och kylan sitter i - efter mer än 9 år! Alla kan inte - passar inte - och får inte heller plats när det gäller vårdarbete. Vad vet herr "R" (vill inte säga hans namn, är rädd för hjärtinfarkt!) på sin sida av skyddsplanket om hur det är för de långtidsarbetslösa? Hur vet han att jag hellre går så här än tar ett jobb?
Hälsningar från en f-b Kalixbo.

Ingvar Åstrand skriver;
Du tillhör ego-eliten med tillgång till massmedia och får prata om kunskap och utveckling och du kanske lurar en och annan att tro att du vet vad du pratar om. Men vi som skulle kunna leverera detta får inte vara med utan marginaliseras, fryses ut, sjukdefinieras och förtidspensioneras.
Jag har bland många uppfinningar en miljardidé. Men i Sveige finns inget intresse för någonting. Alla har gett upp. Doktor Perssons politikerpolare sitter i alla projektstödjande institutioner och bromsar. Man får inte ens prata med handläggare. Och ingen politiker svarar på brev eller tilltal.
Jag har gjort ett stort forskningsframsteg som jag försöker att ge bort gratis. Men se det går inte för att det innebär att många inkompetenta fuskforskare avslöjas.
Det finns alltså resurser men ingen med makt och kompetens att ta vara på dessa för välfärden viktiga framtids-visioner/versioner.
Till Ingvar vill jag säga. Jag har haft ganska mycket kontakter med uppfinnare och vet vilka villkor ni lever under. Jag är inte ett dugg förvånad. Det finns mycket att göra för att underlätta ert arbete.

Kul med blogg. Försöker blogga till dig. Men jag är en kratta på teknik så det tar ett tag att sätta sig in i det. Vår kollega Kerstin H skrev igår om moderaternas förslag att sänka nivåerna på a-kassa för att tvinga folk att söka jobb. Det vore ju döden för oss häruppe i Norrbotten där det inte finns några jobb. Politikerna har byggt Norrbotten på bidrag mot vår vilja.
Och hur ska moderaterna lösa det månntro?
Det som oroar mig mest efter gårdagens partiledardebatt är kvinnorna som påstår att de ska rösta på Reinfeldt för att han är snygg!!! Må vara det men man måste ju lyssna på vad karl'n faktiskt säger. Och det är inget kul det han kommer med.
Apropå bävern, lagar man bäver i kokgrop på gammeldags vis med naturens örter, har provat det i stenåldersbyn i Vuollerim, är den ljuvlig. Fast svansen ska man nog låta bli att äta.
Den smakar vedervärdigt.

Helen i Luleå där solen skiner idag.

Vem vann? Jag utropar ingen segrare! Jag hörde att många tyckte Göran Persson var bra. Han var på mammas gata som någon uttryckte det. Göran Persson är en duktig retoriker, bra på ideologiska tal, men vad hjälper det när han brottas med en trovärdighetskris?
Det krävs betydligt mer för att klara valet 2006.
I morgon bitti sitter jag i tv-soffan i SVT och kommenterar debatten.
God natt

Samhällskritiken är bra. De toppstyrda organisationerna är ett stort problem. Men var är lösningarna?
Ha nu kommer kvinnofrågorna!
Det blir också bara partipolitik. Maktstinna herrar kan inte hantera kvinnornas frågor. De glider ifrån ämnet hela tiden. Jag vill ha förnyelse i den politiska debatten! Gudrun Schyman borde ha varit debattledare.
Ge kvinnorna högre lön och högre status på arbetsmarknaden.
En sak är säker: Det är långt kvar till valet. Allt kan hända.

Vi fick ett mejl till debattredaktionen från Ulla där hon föreslog att Gudrun Schyman skulle få fråga ut Persson & Reinfeldt! Politiker som journalister är inget jag drömmer om, men jag skulle gärna ha sett en sådan utfrågning.

Jag är helt inne på duellen i morgon mellan Persson och Reinfeldt. Jag skulle vilja ha svar på frågan varför inte partierna tar något ansvar för demokratin. Varför görs ingenting för att öka folks inflytande över den förda politiken?
Politikerföraktet ökar, rasister skjuter skarpt mot kommunalråd och stämningen är inte särskilt god i samhället. Folk är förbannande över den förda politiken. Vem är felet? Politikerna är snabba på att konstatera att ett angrepp på en politiker är ett attentat mot demokratin. På ett sätt är det sant. Men det förutsätter att politikerna är helt utan skuld till den förtroendekris som nu råder.
Så är det givetvis inte. Jag brukar själv ofta känna mig fördummad när makten förklarar för mig hur allt är och hur jag ska tänka.

Har ni några tips till Lars Adaktusson om vad han ska fråga Persson och Reinfeldt om ikväll?
Jag är rädd för att det blir en traditionell debatt med gamla partiträtor. Sänkta ersättningsnivåer eller dold arbetslöshet. Högre skatter eller lägre skatter. Traditionalist eller förnyare. Helt ointressant. Det är bara ord som står mot ord.
Det måste ställas högre krav än så på Sveriges två dominerande politiiker.

Det är intressant att se vad politiker har för självbild. Fredrik Reinfeldt fick frågan i tidningen Metro om vilken rollfigur i en film han skulle förknippa sig själv med.
Han svarade läraren Keating i Döda Poeters Sällskap. Det är ju en sympatisk och varm människa.
På frågan vem Göran Persson gestaltade svarade han Storbonden Axel i Änglagård. Han däremot är både inskränkt, dum och bångstyrig. Undrar vad detta är ett tecken på? Hoppas Aduktusson frågar Persson ikväll vem han vill vara!
Själv tycker jag nog att jag är mest lik Julia Roberts i filmen Erin Brokovich eller möjligen Julia Roberts som Tingeling I Peter Pan.

Det är Natomöte i Åre. Sveriges regering känner sig nog lite viktig att få bjuda in EUs militära gren till ett samverkans möte. Sverige srealtion med Nato är ju lite knepig. Å ena sidan hävdar regeringen med bestmdhet att Sverige inte ingår i försvarspakten. Å andra sidan skickar vi Jasplan stridsberedda trupper som ska med verka i fredsarbetet. Många har ställt sig frågan hur Jasplanen ska kunna bygga fältsjukhus.

Hej Lotta, här har du en gammal bekanting från norrbotten.
Jag skriver till dig och debatt för det finns en sak i det politiska tramset som jag vill ha klarhet i. Högerspöket Fredrik Reinfeldt tramsar i olika debattkontexter om sänkt transferering till 65 % av lönen eller om det är från 80% av a-kasse och sjukersättningsnivån, det är inte gott att veta när han sätter i gång med sitt muntrams.
Motivet är att sjuka och arbetslösa människor ska tvingas söka jobb för ekonomins skull och det är bra, när det finns jobb att söka med en anständig lön. Det är här mitt stora frågetecken glider in. Jag har ganska nyligen läst att det finns ca 12000 lediga arbeten att söka i hela Sverige och hur många sjuka -arbetslösa människor finns det, kan det sammantaget vara uppemot en miljon människor. Hur har högerspöket tänkt att 12000 jobb ska räcka till och vara sökbara för så många människor. Högerspöket säger bara A eller inte ens det utan bara halva a. Jag vill, kräver av högerspöket Fredrik Reinfeldt talar, skriver och berättar om i media var resten av jobben ska poppa upp och vilken typ av jobb. Det är fullt och fjolligt att säga A utan att följa upp med B och C.

Hälsningar
Kerstin H

Det socialdemokratiska kvinnoförbundet beslutade i helgen att kräva att föräldraledigheten kvoteras. Fem månader vardera till mamman och pappan och att tre månader kan delas. Trots att föräldrarna kunnat dela lika på föräldraledigheten i 31 års tid, tar inte papporna ut föräldrapenningdagarna. Bara 20 procent av männen tar ut längre ledighet.
Jag ställer mig dock tveksam till att kvotering är en lösning. Hela problematiken handlar om att föräldraförsäkringen uppmuntrar kvinnor att vara hemma. Det låga taket i försäkringen gör att det är mest ekonomiskt om den som tjänar minst stannar hemma. Det är nästan alltid kvinnan. Lägger vi dessutom till att de lågavlönade kvinnojobben dessutom är utslitande och tunga innebär det att kvinnor hellre skaffar barn än jobbar.
Det är ju en ond cirkel.
Ska det bli jämställt måste kvinnornas status öka på arbetsmarkanden. Deras löner måste höjas och jobben utvecklas. Det går inte att komma ifrån att barn också kostar pengar.
Det vore bättre att ses timmarsäntligen infördes. DEt innebär effektivare arbetstid och mer fritid. Vad tog sextimmarsdagen vägen S-kvinnor?

Godmorgron på er! Myndigheternas exploation väcker uppmärksamhet. Det är många som är upprörda över utvecklingen.
Bertil skriver
Du har en jätteuppgift som jag hoppas skall bli framgångsrik. Myndighetskulturen kan vara en trygghet, men den måste granskas och utvecklas. Den kan också vara ett gissel och fungera som en bromskloss för enskilda initiativ och för att för att stödja individen när han / hon vill ta ett eget ansvar och försöka tex lösa upp ett utanförskap.

Jag hade skrivit ett långt inlägg om till,växt och så la bredbandet av. Man kan bli galen för mindre. Jag ville förtydliga min idé om att tillväxt och demokrati hör ihop.
Min utgångspunkt är att politikerna idag har tappat styrförmågan och inte längre kan styra samhället. Men jag återkommer för nu måste jag ut och rida

Arbetarrörelsen har hamnat i en ond cirkel. Den ena skandalen efter den andra uppdagas. Är det inte SSU som fuskar, så har Göran Persson sagt något som retar folk. Nu bidrar LO med att befästa bilden av en maktfullkomlig folkrörelse som tappat kontakten med sina gräsrötter.
Att fackföreningsrörelsen stoppar en rapport för att den är negativ för regeringen är rent ut sagt förskräckligt. Särskilt som det handlar om arbetslösa människor. Eftersom det snart är val borde rimligtvis LOs strategi vara den motsatta. Då om någonsin borde trycket från fackföreningsrörelsen komma på regeringen. Det är många problem just nu för LO-medlemmar. Det handlar om allt från sjukskrivningar, till arbetslöshet, till klyftorna i samhället. Dessutom minskar människors inflytande både över sina jobb och sin vardag.
Om det var liv och kampvilja i fackföreningsrörelsen och om den ställde krav på regeringen då skulle det öka trovärdigheten. Då skulle också regeringen tvingas agera och bli tydligare både ideologiskt och praktiskt politiskt. Det skulle gynna arbetarrörelsen.
Men att som nu tysta kritikerna och låtsas som att allt är frid och fröjd ökar bara föraktet för pamvpäldet.
Jan Edling har varit anställd på LO i 18 år. När jag ringde LO-borgen idag och bad att få tala med honom frågade de mig i växeln om jag var från pressen. Ja svarade jag. - Då får du inte prata med Jan Edling, vi kopplar vidare till presstjänsten var svaret.
Då lade jag på luren.

Vad håller LOs styrelse på med. Jag trodde inte det var sant att en av Jan Edlings rapporter stoppats av LOs styrelse. Anledningen är att han hävdar att regeringen har fel när det gäller antalet sysselsatta. Regeringens officiella siffra är 70 procent av befolkningen medan Jan Edling hävdar att det bara är 60 procent.
Jan Edling som har 18 år bakom sig som utredare sade upp sig direkt. Jag förstår honom. Han har ingen anledning att värna det socialdemokratiska maktinnehave t i första hand. De vikitgaste måste ju ändå vara de människor som faktiskt är utan arbete. LOs roll borde vara att fungera som en blåslampa på regeringen. Det gjorde en gång i tiden fackföreningsrörelsen. Men någonting har hänt.

Hela dagen har gått och jag har skrivit lite på Bloggen. Jag har varit på TV-inspelning som var en debatt om kunskapssamhället. Det var inte lätt. Jag kan bara konstatera att någon egentlig debatt om det nya samhället aldrig uppkommer. Det finns en oförmåga hos många att se det samhälle vi lever i. I den här debatten diskuterade vi mest hur många som läser på högre utbildning och vilka jobb som ingår i kunskapssamhället. I sådana debatter kommer alltid forntidens bevarare framhoppandes.Det är dom som säger att kunskapssamhället är det gamla industrisamhället. Kunskapen får vi genom att dammsugaren och volvobilen som tillverkas är försedd med ett datachips. Vips har den gamla industrin förvandlas till den kunskapsintensiva tjänstesektorn. En framtidsbransch!
Snacka om förvandling, den är ungefär lika stor som Kejsarens nya kläder!
Jag avskyr detta resonemang och jag blir störtsur för att regering och andra makthavare går på det. De gamla industrimagnaterna har givetvis tänkt ut detta för att kunna behålla sin makt och fortfarande få sitta med vid regeringens rundabord samtal. Tillsammans kan de vara en effektiv bromskloss på nya branscher genom att förnöjt sitta och konstatera att det är vi som ordnar tillväxten. Vilket också är fel. Men så länge det finns kvar några riktigt stora arbetsplatser med 100-tals anställda kan de rynka på näsan åt de små företagen. Underförstått att de inte är något alternativ till storindustrin.

Men nyckeln i kunskapssamhället är just kunskapen - att den är en tillgång. Att det sociala kapitalet är mera värt än industribyggnader. Att framtidens företagande handlar om flexibilitet, om kvalifikationer som inte är mätbara och inte har standardmått. Vad vore dataindustrin utan hjärnorna bakom maskinerna? Ingenting!
Kunskapen är framtidens kapital. All sorts kunskap. Det kan vara allt från datorer till heminredning från Ikea.

Jag hörde på Ekot att SSU vid en rundringning till sina medlemmar fått beskedet att en tredjedel av samtliga vill lämna ungdomsförbundet.
Jag tror inte i första hand att det beror på fusket som det rapporterats så mycket om i massmedia. Det är nog snarare så att SSU under flera år inte rensat i medlemsregistren och inte kontrollerat om folk verkligen betalt avgiften. Förbundet har säkert en kader av medlemmar som under flera år stått i registren men aldrig varit aktiva.En del är säkert pensionärer vid det här laget. Under årens lopp har vi också fått otaliga rapporter om hur nya medlemmar rekryteras. De säger ja vid en första förfrågan men sedan har de aldrig fått några inbetalningskort.
Överhuvudtaget är omsorgen om medlemmarna urkass. De är egentligen bara intressanta som valboskap och som namn i ett register som kan ge bidrag från staten.
Till skillnad från SSU kan Socialdemokraterna och de övriga partierna låta riksdagen bestämma att partistödet ska öka när medlemmarna försvinner.
Det är också värt att notera att fusket med medlemmar finns och har funnits i de flesta andra ungdomsförbund.
Detta är bara ett tecken på hur den svenska demokratin håller på att urholkas. Det är ett bevis på hur illa de politiska partierna ansvarar för att demokratin.

Jag skrev i Aftonbladet i förra veckan att jag börjat tröttna på Margot Wallström. I alla år har det snackats om Margot som ny partiledare.Hon var aktuell också på den tiden då hon var civilminister. Jag tyckte även då att hon var en bra politiker, kunnig och ideologisk - ett partiledarämne! Jag jobbade i regeringskansliet i början på 90-talet och jag minns att en av de tyngsta ministrarna satt och pratade om Margot. Hon trodde inte på Margot som partiledare. Anledningen var att Margot egentligen inte satsat 100 procent på politiken. Det gjorde hon inte medan hon satt i regeringen. Hon prioriterade familjen och fick kritik för att hon jobbade på distans från Karlstad. Det är absolut inte fel, tvärtom. Men frågan är om en partiledare ens kan göra sådana överväganden? Politik kräver allt och lite till.
Det är inte därför jag tröttnar på Margot. Det är hennes översittartendenser mot folk som inte tycker som hon. En partiledare måste tåla att folk tycker annorlunda. Margot har gång på gång visat sitt förakt mot EU-kritiker. Det håller inte i ett demokratiskt samhälle. Vilket outhärdligt samhälle vi skulle få om vi inte accepterar oliktänkande.
Det är också brist på intern demokrati som gör att partierna numera går så dåligt och förlorar så många medlemmar.
Vi behöver mer demokrati, inte mindre

idag skulle det ha varit helg. Annandag Pingst, men politikerna har bestämt annorlunda. Istället för att fira Jesus återkomst ska vi fira nationaldagen. För de allra flesta har det säkert ingen betydelse. Åtminstone inte känslomässigt. Vi är inte särskilt religösa, men å andra sidan inte heller särskilt nationalistiska. Det folk mest blivit förbannade för är att den traditionella långledigheten bara blev en vanlig helg. De allra flesta har väl hellre tre dagar ledigt än en ynka dag i bästa fall mitt i veckan. Det blir ju så när nationaldagen blir helgdag.

Jag undrar om det är EU eller Kungen som gjorde de svenska politikerna mer nationalistiska? Det var först när vi gick med i EU som nationaldagen började firas på allvar. Det är kanske en kompensation för att spritmonopolet uppluckrats och välfärden privatiseras.