Den socialdemokratiska partikongressen rullar på. Nu är det fullt krig inför morgondagens debatt om delad föräldraförsälringen. Partiledningen vill inte ta detta steg i rädsla för att kristdemokraterna tar väljare från socialdemokraterna. Det är ju också ett argument när de andra argumenten tryter.
Själv är jag väl inte särskilt positiv till förslaget. Men inte på grund av rädsla för kd. Jag tycker hela jämställdhetsdebatten förlorar fokus och förlöjligas. Det är stora frågor som regeringen borde ta itu med för att öka jämställdheten. Främst handlar det om att kvinnolönerna måste höjas och sex timmars arbetsdag vore betydligt bättre än delad föräldraförsäkring. Men sådan ger sig inte kvinnoförbundet på eftersom de har förlorat den striden för länge sedan. Anpassliga krav gäller och ska striden tas blir det om delad föräldraförsäkring. Det rubbar i alla fall inte maktbalansen i samhället.
Kvinnoförbundeet borde veta. Inte ens varannan damernas i politiken har ruckat på grabbarnas makt!

Hå hå ja ja! Lars Ohly har talat. Han har backat om kommunismen! Är det en sensationell nyhet? Knappast. har han ändrat åsikt? Knappast! Är Sverige en ankdamm? Sannerilgen!

Det är nog bara ledarskribenter och några få medlemmar utan höga förtroendeuppdrag som ändå valts till ombud som kan tycka att kongresser är kul.
Ledarskribenter därför att de får bryta vardagen och frottera sig med likasinnade. Skvallra lite, analysera lite, ta ett glas vin med en minister och snacka runt i korridorerna.
Vanliga medlemmar kan också se fram mot en kongress. De som fortfarande tycker kongresser är viktiga och utgår ifrån att poliken kan påverkas.
Ibland kan också en kongress tända till. När många bestämmer sig för att inte säga ja och amen till alla förslag från partistyrelsen. Ska det bli en riktig nytändning då gäller det att upproret sker i någon oväntad fråga.
Alla kongresser är väldigt välregisserade. Redan innan kongressen finns klara slutsatser över vad kongressen har sagt. Det låter inte klokt, men så är det.
Partiledningen har allt i sin hand. Det blir oftast som den vill. Tänker vi efter är också kongresserna en arena för enskilda ministrar att göra sina utspel. Det var Göran Persson igår, Per Nuder idag. Han lovade jaga svartjobbare inom restaurangbranschen. Undrar om det är en framgångsrik valfråga?

Det är lördag kväll och jag har byggt staket hela dagen. Inte ensam förstås. Vi var ett stort gäng islandshästfantaster samt några travhästälskare, Lite föräldrar, en och annan fästman och några hundar var också med i bygget. Nu blir det fint. Men färdiga är vi inte. Vi har också enats om att staket ska målas rött när det är färdigt.
Jag fick rapporter från kongressen. Där vimlas det och Göran Persson höll sitt inledningsanförande lite visionärt. På valrörelsevis. Han talade om att regeringen skulle satsa tio miljarder på älödreomsorgen. Men för oss på Aftonbladet är det en gammal nyhet. Det har redan Ylva Johansson sagt på debattsidan för någon vecka sedan.
Lite intressant är det dock att notera vilka som valdes till programutskottet.Så här stod det i AIP; "Till program- och redaktionsutskottet utsågs följande ur partistyrelsen: Göran Persson (ordförande), Marita Ulvskog, Wanja Lundby-Wedin, Per Nuder, Mona Sahlin, Elvy Söderström samt Thomas Östros. Utöver dessa valdes även åtta kongressombud att ingå i utskottet."
Programutskottet vittnar om makten i partiet. Det är intressant att notera att de åtta "vanliga kongressombuden inte ens omnämndes med namn. De är inte tillräckligt intressanta bara utfyllnad.

Jag är olycklig över att det är så lågt i tak inom partierna. Varför tål inte partierna att folk inom organisationen ifrågasätter politiken? Jag begriper väl att det handlar om makt, men det är inte en tillräcklig förklaring till att dumheten får råda.
Det är bara lojala och lydiga perssoner som kommer fram. Sådana som inte ifrågasätter, inte sticker ut och absolut inte är bättre än ledaren. Hur skulle de se ut om omgivningen var mer kompetent?
Nej taket är lågt, folk går dubbelvikta för att få plats .......

Tänk att jag blev så arg i tv i tisdags! Jag har funderat över det.
Jag tål inte när folk anser att de har monopol på demokrati.
Jag tål inte inskränkthet

Jag tror inte Göran Persson slutar. Även om han är väldigt less på politiken ibland. Nu kanske Bodström väljs in i VU. Kompromisskandidaten tar ett kliv till. Jag hör att en del inom partiet tycker att Ulrica Messing vuxit som politiker. De börjar tala om henne som tänkbar partiledare - på lång sikt. Själv känner jag mig tveksam. Hon är ingen stark politiker, Hon utstrålar inte trygghet och förtroende. Inte heller styrka Men jag erkänner att hon har vuxit. Hon har blivit betydligt bättre än tidigare. Men det säger egentligen inte så mycket.

Jag borde göra en Lasagne också, men jag orkar inte nu! Jag får nämligen hjälp i morgon att bygga staket. Klart att folk ska få någopt att åta. I morgon börjar också partikongressen och jag är inte där. Det första gången på decennier som jag inte deltar. Men vi får se, kanske åker jag ner någon dag. Det är alltid roligt med kongresser. Särskilt att träffa folk och få höra lite skvaller. Men jag har förstås folk där som ger mig rapporter.

Jag tyckte det var ganska kul med Fredrik Reinfeldts utspel om att alla barn från tre år ska ha gratis förskola. Det tar nog många föräldrar tacksamt emot. Men jag undrar vad Göran Hägglund och kd säger. Maxtaxan på dagis tycker de är diskriminerande, hur ska då inte detta förslag uppfattas?
Vad ska detta sluta? Vilka vallöften vi får! Hur ska de som vinner ha råd att genomföra allt.
Frågan är om vi inte är på väg mot ett budgetunderskott?

Nu är klockan tio och jag är trött. Det har varit full fart hela dagen. Jag håller på att grädda en blåbärspaj och väntar nu på att den ska bli färdig.
Idag kom det ännu en larmrapport om fattigdomen i Sverige. Minst 1000 barn blir vräkta varje år. Trygghets systemen fungerar inte för de som har det svårast. Det värsta är att vi inte tycks bry oss. Varför är det inte någon politiker eller något parti som talar om de sämst ställda. Varför får vi inga vallöften som gäller dem? Det är bara medelklassen som är intressant. Kampen om väljarna är kampen om dem som har det ganska bra i samhället.
Helt klart är Sverige ett klassamhälle. De partier som en gång ville lyfta alla människor orkar liksom inte längre. Inte ens vänstern står på barrikaden för dem som har det svårast.
LO fortsätter sin vana trogen när de ska peka på klyftorna i samhället att jämföra industriarbetarna med direktörerna. En meningslös jämförelse, eftersom industriarbetarna numera tillhör de bäst betalda inom arbetarrörelsen.
Vi väljer att blunda. Uteliggarna går vi förbi, tiggarna fnyser vi åt, de som tvingas till socialen har vi ingen förståelse för. Flyktingar har vi inte råd med. Kallt har det blivit i Sverige.

På lördag börjar den socialdemokratiska partikongressen. Jag vet inte om det blir så spännande. Det viktigaste för partiet är att visa upp enighet och styrka inför den kommande valrörelsen. Det är i och för sig inte fel särskilt inte om det politiska budskapet blommar ut i lite visioner och utvecklingsidéer. En gnutta självkritik vore heller inte fel.
Bråken kommer att handla om föräldraförsäkringen, lite regionalpolitiskt gnissel, lite vu-poster, kantat med en del miljöpolitiska krav.
Huruvida debatten om högervridning kommer upp är svårt att säga. Visst kommer en del ombud att kritisera partiledningen för den förda politiken, men någon större schism tror jag inte på.

Det blir väl som Stig malm sa i radio i morse. Massarbetslösheten får betydligt mindre tid på kongressen än kvoteringen i föräldraförsäkringen. Så är det nog. Jag önskar att frågan om jämställdhet tog ett större grepp än fördelningen av tid i föräldraförsäkringen.

Bosse Ringholm avgår inte! Han fortsätter att försvara sig med att han inte visste. Persson tror på Bosse. Detta är mannen med nio liv. Han klarar sig alltid. Jag måste också tillstå att Ringholm är uthållig och envis. Att karln orkar hålla sig kvar så krampaktigt hela tiden.
Om alla politiker vore så envisa som Bosse och la kraften på att lösa olika samhällsproblem då borde vi ha ett betydigt bättre samhälle att leva i. Tror ni inte?

Det blev en hetsig debatt i tv i går. Frågan väcker känslor. Det som jag blir mest arg över är att de etablerade partierna tycks tro att de har monopol på demokratin. Att de är demokrati och att demokratin är fulländad bara en vald poliitker talat i riksdagen i 20 minuter.
Jag blir också arg över att den demokratiska krisen som vi faktiskt befinner oss i idag inte tas på allvar av partietablissemanget.
Vi diskuterade en dokusåpa som ingen av oss hade en aning om hur den kommer att bli. Men att bara tanken på att ungdomar vill ha makt och brinner för en fråga stämplas som ett hot mot demokratin är skrämmande.

Det måste ske något radikalt för att de nuvarande partierna ska överleva och utvecklas. Jag vill givetvis att de gör det. Men klarar de inte av att hantera den nya verklighet vi befinner oss i då är det ingenting att göra. Då kommer nya partier att ersätta de gamla.

Ja, vi skrek i munnen på varandra. På en stol i studion satt Bert Karlsson och hejade på och gav kommentater.
Han berättade sedan att han varit klasskamrat med Bosse Ringholm. Ja vad ska vi tycka om den mannen. Han kämpar febrilt med att inte behöva avgå trots att han numera är skandalernas man. Det börjar bli lite patetiskt med alla bortförklaringar, pudlar och bedyranden om att han inte hade en aning om vad som pågick. Jag börjar undra vad en styrelseordförande egentligen har för ansvar.

Allt har gått väldigt fort idag. Inte en rad har jag hunnit skriva på bloggen förrän nu. Dessvärre har jag jättebråttom. Jag är på väg till Göteborg och till programmet debatt för att diskutera politiska dokusåpor. Jättekul idé tycker jag själv. Egentligen borde jag kanske var emot eftersom politik är och bör förbli en seriös verksamhet. Det som gör att jag lockas av idén är att våra gamla etablerade partier håller på att självdö. Medlemmar försvinner och allt fler röstar inte alls. Soffliggarpartiet var tredje största parti i senaste valrörelsen. Jag förstår att någonting måste hända. De gamla partierna behöver en varningsklocka! De måste inse att demokratin inte kan tas för given och att de lojala väljarna till slut ger upp.

"Var i det socialdemokratiska programmet finns de värderingar som säger att vi solidariskt skall subventionera städningen hos kriminellt svartbetalande, välbeställda, friska människor med arbete i deras stora hem, istället för att med dessa skattepengar inom välfärdssytemets hemstjänstsektors ramar hjälpa äldre behövande med deras städning, matlagning och andra sysslor.

Bengt Nilsson, ännu mer rödare gråsosse hur närmare valet vi kommer

PS. En bra partiledare tror jag Karin Jämtin kan bli. Sätt henne på tillväxt istället för Thomas Bodström!DS"


I God Morgon Världens Panel diskuterade vi också om Tomas Bodström skulle kunna bli partiledare. Jag tycker han är en sådan där typisk kompromisskandidat som inte retar någon. Men jag håller med Bengt att Karin Jämtin är en person att sätta på tillväxt. Hon verkar både duktig och kompetent.

"Hej Lotta

Jag hörde på "Godmorgon världen" att du hade synpunkter på ett eventuellt "pigavdrag.
Jag har rätt låga inkomster men jag betalar gärna skatt, om mina skattepengar går till sjukvård, eftersom jag själv kan bli sjuk, till gamla eftersom mina föräldrar är gamla och eftersom det finns risk för att jag själv kommer att bli gammal. Jag ser gärna att mina skattepengar går till utbildning, eftersom jag har två barn och eftersom utbildning är något som jag tror att det samhälle som jag kommer att vara beroende av om jag blir gammal eller sjuk kommer att behöva.
Däremot är jag inte intresserad av att betala städning åt folk som har så stora bostäder att de inte orkar städa dem själva. Detta har naturligtvis ingenting att göra med hur man värderar olika slags arbete (jag lika lite intresserad av att sponsra folk som vill öka värdet på sina bostäder via så kallat ROT-avdrag).
I Sverige har ett par hundratusen offentliganställda sagts upp de senaste tjugo åren (det kallas att spara), detta har givit oss arbetslöshet samtidigt som behoven är stora inom skolan, vården osv. Istället för att offentliganställa föreslås det nu att pengar ska läggas på ett pigavdrag, som när det prövats i Finland och där kostade det en miljon att skapa ett pigobb (enligt LO-tidningen).

Hälsningar Peter Collvin
Malmö"

I morse var jag med i God Morgon Världens panel. Vi diskuterade bland annat Pigjobb med anledningen av att fyra fackliga ordföranden i en debattartikel i DN häromdagen vill att skattesubventioner ska införas för hushållsnära tjänster. Det har länge funnits en motstånd inom arbetarrörelsen mot sådana förslag. Vi ska inte betala överklasskärringarnas pigor har det allt som ofta hetat.
Jag har själv varit hård motståndare. Samtidigt har jag med årens lopp börjat förstå att behovet av hjälp hemma långtifrån är ett överklassproblem. De som förmodligen skulle behöva det bäst är de kvinnor och män som sliter från sju till fem dagarna och stressar med att hinna allt hemma. Vara en bra mamma eller pappa, laga goda middagar och engasgera sig i barnens fritidssysslor. Egen tid vet de inte ens vad det är.
Eller alla äldre människor som inte längre får någon hemtjänst. Att få nybakde bullar, att få gå ut, att få hjälp med städning.
Varför är det okej att att städbolag städar trappen i huset där vi bor men att det blir fult så fort de ska stada på andra sidan dörren. Eller varför är det okej att en rörmokare fixar rören i din toalett med avskyvärt om någon utomstånde städar den. Vi har fördomar. Allt jobb i hemmet som kan härledas till kvinnoarbete är fult. Då stämplar vi det som pigjobb. Frågan är om det är bättre med de så kallade plusjobben där arbetslösa kvinnor för låga löner får sätta upp gardiner hos äldre. Det är kanske okej om "skitjobben" är statlig regi?
De typiska kvinnojobben måste uppvärderas. Det är inte dåliga jobb. Den offentliga sektorn är med att hålla nere lönerna och statusen på jobben.
Vi lever i ett tjänstesamhälle. Dagens arbetsmarknad bygger väldigt mycket på att vi uträttar olika tjänster till varandra.
Det bästa vore om vi fick bort en del av svartjobben.

En politiklös dag för min del. Det är inte så vanligt. Men nu måste jag börja engagera mig lite. I mogon bitti ska jag vara med i God Morgon världens panel. Det kräver lite tankemöda.
Jag har varit på pubkväll i grannstallet. Urtrevligt! En bra idé att ta en öl med hästarna i bakgrunden som mumsar hö. Det är roligt att träffa folk i byn också. Det slog mig när vi gick hem att nästa projekt är givetvis Stall Glögg med Mobror Sverkers specialtillverkade........

När det snöar i Luleå så regnar det här. Ett riktigt ruskigt höstväder är det. Men det kan också vara mysigt. Jag sitter just nu och väntar på söndagens debattartikel. Den ska skickas från Öland och det är lite problem med nätet. Sedan måste jag ge mig ut på långpromenad med hundarna.

Varför jobbar många så medveten på att vi ska få ett samhälle som är "vi och dom"? Det görs från alla håll. De högavlönade vill allt mer börja klara sig själva och de lågavlönade är förbannande för att vi har en gemensam kaka som alla får del av. Hur ska det sluta?
Ett samhälle behöver ett kitt - en gemenskap och förhoppningsvis samma värdegrund i synen på människan.
Men den solidariteten börjar sannerligen sina. - Har inte jag ska inte någon annan ha heller eller jag har minsann arbetet och försörjt mig hela livet och de får också andra göra., är några röster från folkdjupet. Andra hävdar; varför ska vi ta emot flyktingar som lever på vår bekostnad och varför fuskar alla människor som lever på bidrag.
Vad är det för människosyn som visar sitt fula tryne! Har inte vi svenskar alltid hållt fanan högt och utgett ifrån att vara demokratiska, solidariska och rättvisa. Har vi blivit ett inskränkt folk där var och en tänker på sitt?
Jag säger usch jag känner inte längre igen mig!

Folkhemssolidariteten är död! Den känns hårt att skriva dessa ord men så är det nog. Hela grunden för folkhemmet var att alla skulle få del av samhällets kaka. Vi skulle betala skatt och vi skulle fördela välfärden rättvist. Per-Albin Hansson slog fast att det inte skulle finnas några styvbarn i folkhemmet. Visionerna arbetades fram av bland andra Gustav Möller. Hela hans idé om solidaitet byggde på grundpelararen att välfärdssamhället skulle omfatta alla. Det var viktigt eftersom det i sin tur hade betydelse för viljan att betala skatt. Där för var det självklart att också välbärgade skulle få barnbidrag, sjukförsäkring och andra förmåner som välfärdssamhället innebar.
Sveriges folk är är unikt just i viljan att betala skatt. Vi är väl de enda som fortfarande kan tänka oss att betala mera skatt förutsatt att omsorgen och välfärden blir bättre. Det är inte så konstigt eftersom alla fått del av kakan. Medelklassen har spelat något av en nyckelroll! De har betalat mycket skatt men ändå varit nöjda med systemet och utdelningen av skattepengarna.
Men idag när välfärden börjar krackelera och pengarna inte räcker till och omsorgen urholkas kommer nya röster upp på barrikaderna. De skriker; varför ska höginkomsttagare ha barnbidrag. De rasar över Anna Hedborgs förslag att taket i sjukförsäkringen ska tas bort. -Hur kan en sådan överklasskärring ens tänka tanken , är en sammanfattning av många upprörda röster om Hedborgs förslag.
Jag tycker hon tänker rätt. Om inte alla får del av välfärdssamhället kommer viljan att betala skatt att minska från dem som ställs utanför trygghetssystemen. Det blir som i USA. Där de välbärgade klarar sig själv och de pengar som staten satsar mest är en slags välgörande verksamhet.
Samhällssolidaritet handlar om att vi har ett gemensamt intresse. En för alla, alla för en. Vi vill väl inte ha ett system där medelklassen i den mån de hjälper till med pengar ser sin insats som social hjälpverksamhet?
'Eller vill vi det?

Bosse Ringholm lär väl sitta kvar. Bosse får greja detta sa ju Persson till frågvisa journalister. Persson som för övrigt hellre skulle samarbeta med Fi än med Junilistan. Det är lätt att förstå varför. Junilistan är ett större hot mot sossarna än Fi. Ibland känns politiken banal.
Fågelinfluensen skrivs det mycket om och den stora frågan är; Hur farlig är den? Just inte alls säger ansvariga experter i Sverige. Det är ungefär ett 60-tal personer i världen som har dött av influensen.
Viruset påminner om Spanska sjukan. Det fick vi reda på häromveckan när några forskare hade lyckats återskapa det viruset genom att ta lungvävnader från en person som dog i sjukdomen i början av seklet. Dessa forskare hävdade att fanns vissa likheter med viruset i fågelinfluensan.

Om arbetslivsinstitutets undersökning;

Den bekräftar bara det dom flesta av oss redan vet.
Att det är politiken som försämrat och slagit ut människor som nu hjälplösa cirkulerar runt i ett utarmat trygghetssystem där välviljan har försvunnit och ersatts av stereotypa och schablonmässiga bedömningar.
Det är som Lotta säger, politiken har inga lösningar på samhällsproblemen
Politikens etablissemang har på många nivåer blivit en självbärande konstruktion som lyfter sig själva och varandra ekonomiskt.
Fast det är bara andra sidan av det dike som skiljer dem från utbrända gräsrötter så är ekonomisk balans i trygghetssystemen det vi behöver.
Därför behövs en sanering och uppryckning av politiken.
Det är ingen som vill vänta på en ny tandvårdsförsäkring i flera år till.
Det är ingen som vill ha nya bidragsjobb.
Det är ingen som vill vänta längre på den rehabilitering som sossarna utlovade på 90-talet.
Det som borde ha gjorts igår måste göras nu och inte i framtiden.
Socialdemokraternas ensamstyre är förhoppningsvis förbi för alltid.
Och det är rolig med uppstickarpartier i valrörelsen och ser fram emot en bredbandslösning där det ges utrymme för andra tänk.
Helen

Debattsidan anklagas av Expressens ledarsida för övertramp. Anledningen är att vi inte tycker synd om Tiina Rosenberg. Och att vi publiserat en teckning av Jan Huss som ledarskribenten Ann-Charlotte Marteus upplever som stötande.
Usch vad jag blir trött på inskränkthet. När mediadrevet går förväntas alla tycka lika och när media rannsakar sig själv förväntas också alla att tycka lika. Vi som inte håller med pekas ut som konstiga varelser. Nu är det alltså synd om Tiina Rosenberg för att hon är kvinna och för att hon är homosexuell. Någon djupgående analys om varför det blev så här finns inte. Slutsatserna som dras bygger enbart på att hon är kvinna och offer. Varför tänker vi aldrig så när det gäller män? Om män kan vi säga vad som helst och ingen bryrs sig. Jag har tagit Göran Persson som exempel, eller Bert och Ian.Hur talade vi inte om medlemmarna i Ny demokrati när de lanserade sitt parti? Folkpartiledaren Bengt Westerberg han till och med reste sig ur TV-soffan och gick när de två kom in som segerherrar på valnatten. Tänk om de skulle ha avgått då för att de blivit illa behandlade.
Nya partier granskas alltid hårt och nya personer i politiken måste räkna med granskning. Stickar man ut hakan precis som Tiina Rosenberg har gjort måste man tåla kritik.
Jag vet vad jag talar om. Jag har varit utskälld, bespottat, utmobbad, hotad och icke rumsren. Jag tycker inte rätt och många gillar mig inte. Vad ska jag göra, stå för det jag tycker eller lägga av?
Tiina Rosenberg gav sig in på minerad mark. Vi har mycket fördomar i Sverige inte minst om homosexuella. Men nu hade hon ett parti som tänkte ta den kampen. De stöttade henne och hon stack ut hakan, drev sin linje och kritiserade andra som inte förstod vad hon sedan länge hade insett. Hon var ganska le mot sina medsystrar som inte ville gå hennes väg.
Nu har hon alltså gett upp. Media tycker det är bra att hävda att hon är offer för att hon var "så extrem". Är inte det också fördomar?

"Hej Lotta!

Nu är vattenmagasinen fulla och elpriserna sjunker inte. Men dom steg för att magasinen sinat!
Nu gör elproducenterna jättevinster. Det tycker dom är rimligt för pengarna behövs till investeringar.
Vi uppmanas att göra investeringar för att nedbringa våra energikostnader.
Men om vi köper mindre el då sjunker producenterns vinster och då måste dom höja priserna. För jättevinsterna är ju rimliga påstår dom.
Alltså blir vi blåsta igen!

Mvh Leif"

Allting har sin förklaring. I morse levererade Ekot en nyhet som var oerhört talande. Det gällde sjukskrivningarna. Det var forskare på Arbetslivsinstitutet som i en undersökninjg kommit fram till att det är politiska beslut som ligger bakom de ökande sjukskrivningarna. Egentligen är det självklart. Sjukskrivningarna ökade i slutet av 90-talet och det hade sin förklaring i den ekonomiska krisen. Allt arbete som socialdemokraterna drog i gång i början av 90-talet som handlade om det goda arbetet, om rätten att inte bli utsliten på jobbet bara dog. Först med den borgerliga regeringen och sedan fortsatte den socialdemokratiska regeringen att administerara försämringarna. Jag tror inte någon vision har fått ett så abrupt slut som just den om det goda arbetet. Forskarna slår nu fast att ett framgångsrikt system för rehabilitering av sjukskrivna havererade.
Till Ekot sa projketledaren Tor Larsson på arbetslivsinstitutet; - Att antalet sjukskrivna ökar har inte att göra med en epidemi eller att befolkningen har en ökad tendens att missbruka sjukförsäkringen. Det har mer att göra med att det avancerade arbetet med problemlösning vid svåra sjukfall på arbetsplatserna kollapsade några år innan sjuktalen åkte i höjden. Därmed försvann möjligheterna att avsluta sjukperioderna.
Den ekonomiska krisen gjorde att kommunerna fick sämre med pengar till rehabilitering och enklare reträttjobb rationaliserades bort. Dessutom fattades flera riksdagsbeslut som förvärrade situationen.
Till exempel att försäkringskassan inte längre fick hjälpa till i de här anpassningsgrupperna med förtidspension på deltid för dem som inte helt och fullt orkade komma tillbaka till jobbet.
Det lustiga i kråksången är att alla försämringar har beslutats i stort politiskt samförstånd över blockgränserna.
Så med andra ord, de politiker som idag skriker högst över att folk fuskar i sjukförsäkringarna tillhör partier som sett till att försämra möjligheterna till rehabilitering och en återgång till arbetet.
Det är väl magstarkt.
Det visar också att politiken inte längre har lösningarna på samhällsproblem den till och med förvärrar dem.

Jag såg att det stod i Expressen att Göran Persson skulle ombilda sin regering. Det är på tiden. Det vinnande laget blev en miss.
Det är många ministrar som borde bytas ut. Men det är ingen mening att nämna några namn då sitter de väl kvar som gjutna i betong. Det brukar vara så med ministrar som kritiseras.

Apropå Göran Persson så kom jag att tänka på Tiina Rosenberg. I God Morgon Världens panel i morse var deltagarna rörande eniga om att Tiina Rosenberg behandlats illa i media och att det beror på att hon är kvinna och homosexuell.
Jag vet inte om jag håller med om detta. Politikerrrollen är överhuvudtaget svår. Det går inte att komma ifrån att politiker granskas och kritiseras. Göran Persson är förmodligen den person som råkat mest illa ut. Vad han än gör så för han ju skäll. Det är inga snälla puckar han får. De snackas om hans utseende, om att han är tjock lat och dryg. Det snackas om hans kvinnoförakt, att han psykar och förtrycker kvinnor. Maud Olofsson har gått i täten för den kritiken.
Han utmålas som maktgalen, som en notorisk lögnare, som en som skor sig själv. Listan på anklagelsepunkter kan göras betydligt längre.Varför hoppar inte Göran Persson?
Den som ger sig in i leken får leken tåla och den som sticker ut hakan får också vara beredd på mothugg.
FI måste tåla kritik för att lyckas. De måste tåla granskning och de måste vara beredda på att det blåser i den politiska världen.Självklart går media på frågor som väcker uppmärksamhet, till exempel att kvinnor ska heta Bengt.
Tiina Rosenberg är en stark profil som bestämde sig för att utmana med nya frågor. Hon var ingen duvunge. Det bästa hade varit om hon orkat vara kvar, pallat trycket. Nu blev hon istället ett offer. Det är inte bra vare sig för feminismen eller för henne själv.

Den här krönikan har jag skrivit i tidningen Arbetsmarknaden. Den har väckt en del debatt;

Det är snart valrörelse och samtliga partier koncentrerar sin propaganda på de arbetslösa. De analyseras och granskas och politikerna lägger pannan i djupa veck. Socialdemokraterna tror att allt blir bättre om taket i a-kassan höjs och om gräs, snö och gardiner för en större betydelse för samhällsutvecklingen. När Göran Persson lanserade de så kallade plusjobben handlar det om snöskottning, gräsklippning och gardinuppsättningar. Och så praktik på myndigheter. Alltså jobb som politiker skapar via skattemedel. De borgerliga har en annan lösning. De vill sänka ersättningsnivåerna i trygghetsförsäkringarna eftersom de utgår från att folk fuskar eller är allmänt lata och inte vill jobba. De lovar i gengäld sänkt skatt till alla låginkomsttagare. Att det sedan inte finns några jobb har ingen betydelse.

Finns det någon som tycker att detta är visionärt? Ömmandet för de arbetslösa är lovvärt men det vore bättre att koncentrera sig på lösningar och möjligheter. Det skulle också gynna de arbetslösa om koncentrationen flyttades från deras situation till att hitta lösningar som stimulerar det nya näringslivet och som skapar jobb. Sanningen är den att politikerna inte har en aning om var de nya jobben finns. Deras slutsats att ökad tillväxt ska ge fler jobb är bara en myt. I vårt högteknologiska samhälle ersätter maskinerna människan och jobben blir färre inte fler. Läget blir knappast bättre av att det är storindustrin som har politikernas öra, inte småföretag och inte nya branscher. Därför hålls döende företag under armarna. Ge oss ett nytt Jas-projekt annars lägger vi ner dundrar SAAB. Och regeringen inser genast nödvändigheten av stora militära projekt trots att halva försvaret är bortbantat på grund av att krigsrisken bedöms som minimal.

Vad värre är även de unga uppmanas att söka sig till storindustrin. Alla uppmanas att läsa teknik eller naturvetenskap. Nu ska till och med universiteten i antagningssystemet lägga större vikt vid naturvetenskapliga ämnen. Att ungdomen hellre läser andra ämnen struntar man i och att de tekniska högskolorna inte fyller sina platser blundar man för. Det finns inga ambitioner om att människan ska ha något inflytande över staten och politiken, snarare att staten ska förstatliga människan. Vår vardag och våra framtidsmöjligheter styrs av anpassningen till byråkratiska regelverk och en sektorspolitik som för länge sedan tappat kontakten med verkligheten. Vi backar in i framtiden. Bidrag eller inte bidrag är frågan.

Det är uppenbarligen flera som drabbats av bloggångest. Alltså att vi börjar ifrågasätta oss själva och det vi skriver. Det är bra. Jag såg en bloggare som funderade på om han var bloggutbränd. Märkligt nog blir vissa inom journalistkåren lite skadeglada. Det här med bloggar är inget för etablerade journalister tycker de utan bara för vanligt folk. Varför ska sådana som jag blogga som ända har utrymme i tidningen? Ja varför inte säger jag. Internet är väl öppet för alla och det finns sannerligen valfrihet på nätet. Vill man intge läsa en etablerad journalists blogg - strunta då i detta. Det är ingen som tvingar en! Det finns tusentals andra bloggare att läsa.
Bloggarna har inga gräddfiler. Bloggandet ses som privat verksamhet och ska skötas vid sidan av arbetet. Det är därför många liksom jag ofta sitter och skriver på kvällar och nätter.
Bloggandet skapar ju kontakter, vi läser varandras bloggar och får insikter i nya världar och andras verklighet. Det är så mycket kul folk i farten i IT-världen. Männsikor man aldrig annars skulle stöta på.
Min bloggångest håller i alla fall på att gå över. Jag har ett behov av att skriva. Jag har fyllt en ledarsida i 13 år och jag kan inte bara sluta tycka och tänka och skriva. Jag har också behov att få kontakt med folk som tycker och tänker och skäller och berömmer och talar om för mig vad de tänker på. Jag tackar mina läsare för alla fantastiska mail. Även de störtsura är jättebra.
Fram för fler bloggar och bloggare! Nu formas en ny tid i en annan värld.........
Tjilivippen

"Visst, Lotta, jag förstår att Tiina har haft det jobbigt, med hatbrev, hotbrev och andra otrevligheter och olustigheter. Men, det är faktiskt - vilket du själv och andra har påtalat i andra sammanhang - inte ovanligt att kvinnor får sådana problem när de befinner sig i offentligheten. Tyvärr. Samma problem har många, många politiker av alla falanger och av bägge kön. Själv jobbade jag för många år sedan som journalist och hade då några högerextrema knäppgökar som förföljde mig. Det är jobbigt och kan vara skäl nog att lägga av. Men att det bedrivs kampanj och konspiration för att någon liten obskyr tidskrift - ni som överhuvud taget har läst eller ens sett den, räck upp en hand! - och SvDs ledarsida är emot de åsikter man står för... herregud... vad hade Tiina väntat sig? Det är härskarteknik att säga så. Minns hur Marita Ulvskog använde sig av samma teknik så sent som för några månader sedan, när media uppmärksammade fusk och bedrägerier inom olika delar av arbetarrörelsen.

Den hårda sanningen är nog att Fi saknar en hållbar politik. Att de missbedömde "marknaden" för sina åsikter. Att de trodde att de satt inne med S a n n i n g e n, det enda sättet att rädda kvinnorna undan förtrycket, och att den nu bara skulle implementeras. Men så visade det sig att inte ens kvinnorna i det här landet är upplysta nog att förstå att Fi är deras enda vän och frälsare. Ja, inte ens alla kvinnor i Fi förstod!
Hade Tiina känt att den sakliga förankringen var tillräcklig så hade hon nog orkat rida ut stormen. Snart är nog bara de kvar som inte har någon annan båt att hoppa över till.

/Niklas"

"Hej Lotta,
Du skrev idag att:
Vi ska vara lagoma för att passa in. Vill vi sticka ut hakan är det bra om vi pumpar brösten och svänger oss med könsord som knulla. Då stämplas man som häftig och vägad. Sådan går hem bland maktens gubbar.
Men att kräva inflytande och lika rättigheter för exemplvis homosexuella är bara för mycket. Då är den politiska karriären slut.
Vem är det du tänker på nu? Vem i svensk politik har följt ditt recept?

Jag tycker det finns gott om kvinnor i politiken som är framstående utan att följa det recept du ger. Du är en av dom, om man tillåter sig att räkna in kommentatorer! Jag tycker att varken Gudrun Schyman, Birgitta Ohlsson, eller Margit Paulsen har gjort något liknande det du säger och gemensamt för dom är att dom sticker ut från mängden och är framgångsrika. Det är bevisligen möjligt att göra saker i svensk politik om man brinner för något och dessutom är kompetent, trots att man skiljer sig från normen.

Det är tråkigt att anpassningsbarhet lönar sig och i allmänhet tycker jag att det i Sverige är alldeles för svårt att bli accepterad om man är annorlunda. Men problemet gäller faktiskt såväl för män som kvinnor, det är inte ett feministiskt problem.

mvh
Lars Arvestad"


Håller helt med dig om att det är ett generellt problem som också gäller män.Frågan är om sådana som jag och Birgitta Olsson verkligen passar in?

"Hej Lotta: Lite skvaller från min icke-existerande självbiografi. För 20 år sedan, efter en konferens, gjorde jag, en annan kille och tre tjejer en härlig spontanresa på Island.
Obeskrivlig kombination av snö, is och eld. En dag hamnade vi i en liten loftstuga någonstans. På ängen utanför betade en flock islandshästar. Jag kunde inte hålla mig: måste hälsa på dom och tog med mig en laddning knäckebröd- jag hade ju växt upp och jobbat med hästar - men inte islänningar. Då lärde jag mig en del. Jag gick in i flocken och skrapade med brödet. Ingen brydde sig, det var som om jag inte fanns. Plötsligt kom ledaren, ett vackert gyllene sto, fram och lät mig nådigt bjuda på en bit. Efter en stund var jag omringad av en krävande flock härliga kusar, och brödet tog slut! Mina kompisar satt i stugfönstret och såg mig försvinna bland ett gäng stökiga hästar. Ingen vågade gå ut, dom var stockholmare. Efter en för mig osynlig signal från den kvinnliga chefen upplöstes gänget och dom fortsatte med betandet som om jag hade varit en lindrigt sagt obetydlig del av deras dag. Jag återvände, mer psykiskt än fysiskt tilltufsad, till kompisarna.
Mina fråga: Är islandshästar mer självständiga än andra raser när det gäller förhållande till oss människor? Som en katt jämfört med en hund. I så fall tycker jag att den politiska kvinnorörelsen skulle ha mycket att lära: en stolt och oberoende självständighet utan gnäll och destruktiv aggressivitet. Som min Mamma till exempel.
Ha det gott
Erling"

På Island är islandshästarna uppfostrade som hästar. De formas i frihet och av sin flock. Hästägarna gullar nog inte så mycket med hästarna som vi gör i Sverige. Många har aldrig någonsin fått en godsak direkt från handen. Hästar som ständigt matas med godsaker tigger och kan börja bitas. Det unika med islandshästen är att den generellt sett är så snäll. Jag tror att de hästar som du träffade på, aldrig någonsin träffat någon som lockat på dem med bröd eller matat dem med bröd.

Tiina Rosenberg lämnar Fi och visst katten har hon varit förföljd. Utan tvekan! Det beror givetvis på att hon har stuckit ut hakan i kontroversiella frågor. Det är synd på ett sätt att hon inte orkar med trycket .

Samtidigt har FI blivit stämplat som ett extremfeministiskt parti och allt fler har tagit avstånd från dem. Det är ett fiasko för ett parti som innan det bildades hade ett förhållandevis starkt stöd i opinionen. Ebba Witt Brattström som inlett någon form av kampanj mot FI konstaterade i DN i söndags att partiet förstör för feminismen. Det som redan har uppnåtts riskeras att försvinna på grund av den framtoning som Fi valt. Det har hon rätt i. Det är också många som i sin feminisktiska politik tar avstånd från Fi och bedyrar att de inte står för några överdrifter.

Tiina Rosenberg har ett ansvar för detta, hon har varit tuff och krävande och utmanande. Det var uppenbarligen för mycket i den politiska världen. Vilket också är sorgligt. Vi ska vara lagoma för att passa in. Vill vi sticka ut hakan är det bra om vi pumpar brösten och svänger oss med könsord som knulla. Då stämplas man som häftig och vägad. Sådan går hem bland maktens gubbar.
Men att kräva inflytande och lika rättigheter för exemplvis homosexuella är bara för mycket. Då är den politiska karriären slut.

"Hej Lotta!

Såg att du blev arg över den könsmässiga fördelningen av Nobelprisen. Förklaringen anses vara att den manliga och kvinnliga IQ:n i medeltal är ungefär lika, men att spridningen av männens IQ är större. Därför finns det fler riktigt lågbegåvade män men också fler riktigt smarta män än det finns kvinnor. För att nå Nobelklass så måste man vara otroligt begåvad och då blir det med automatik fler män. Men det är det också i hjälpklasser, på parkbänken utanför systemet och i fängelserna! De verkliga tokskallarna och genierna är företrädesvis män.

"Ett mått på hur inflytelserik en forskare är, är hur många gånger denne blir citerad av sina kollegor. Ingen kan styra över citationsfrekvensen då den är ett mått på hur många forskare som bygger vidare på det citerade originalarbetet. I Sverige så finns det 49 forskare som räknas som Highly Cited Researchers och det finns mellan 210 och 303 forskare inom vardera 21 områden. Fem eller möjligen sex (förnamnet är en initial) av dessa 49 svenskar är kvinnor vilket blir runt 12 procent. Fyra eller fem kvinnor inom Agricultural Sciences och en inom Social Sciences, General.
Källa: Is I highly cited

De 43 - 44 manliga forskarna är verksamma inom Agricultural Sciences, Biology & Biochemistry, Chemistry, Clinical Medicine, Computer Science, Ecology/Environment, Engineering, Immunology, Materials Science, Mathematics, Molecular Biology & Genetics, Neuroscience, Pharmacology, Physics, Plant & Animal Science, Social Sciences, General och Space Sciences.

Hur kommer det sig att männen är på topp även här? Kan det verkligen bero på diskriminering? Det är betydligt svårare att få ett Nobelpris än att bli flitigt citerad.

Fysikpris: 2 kvinnor och 170 män. Kvinnor fick pris 1903 och 1963. Båda fysikprisen delades med män.

Kemipris: 3 kvinnor och 143 män. Kvinnor fick pris 1911, 1935 och 1964. Kemipriset 1935 delades mellan Irène Joliot-Curie och maken Frédéric Joliot.

Medicinpris: 7 kvinnor och 175 män. Kvinnor fick pris 1947, 1977, 1983, 1986, 1988, 1995 och 2004. Alla pris utom 1983 delades med män.

Källa: Nobelstiftelsens hemsida

Det är särskilt anmärkningsvärt i kemi då häften av studenterna är kvinnor. Än mer anmärkningsvärt är det att kvinnans stärkta ställning på arbetsmarknaden från 60-talet och framåt inte verkar öka på antalet kvinnor som får fysik- och kemipriser. Intelligensforskare anser att det finns större spridning i den manliga intelligensnivån vilket medför att det därför finns fler män som är låg- och högbegåvade. Det verkar finnas ett samband mellan knopp, snopp och topp!
MVH
Börje Forss"
En IQ mätning på Noblepristagarna vore inte så dumt. Då får vi se om teorierna stämmer???? Men jag kan inte sluta tro på att de manliga nätverken väger ganska tungt i dessa sammanhang.

"Förtidspensionerade dör tidigare läser jag i telegrammen på AB. Oj då, så förvånande *not* Behöver man verkligen en dyr, vetenskaplig studie för att komma fram till det? Vet man inte redan att de allra flesta förtidspensionerade är sjuka, det är därför de är förtidspensionerade?! Där finns många med sjukdomar som medför för tidig död, mångdubbelt fler än bland de icke förtidspensionerade. Vi lider av astma, ms, KOL, cancer av olika slag m fl allvarliga sjukdomar.
Så vad ville man uppnå med den här studien då? Ville man bevisa att det är (statistiskt i alla fall) livsfarligt att bli förtidspensionerad och därför ska människor inte behöva bli förtidspensionerade? Stöttar man moderaternas krav på att svårt sjuka ska, genom att ersättningarna sänks till under existensminimum, tvingas ut i arbete igen?
Fy så less jag blir, nog katten måste det väl finnas viktigare saker att forska om?????
Mvh
Maggisen, själv förtidspensionär med astma, KOL, kotförskjutning, fibromyalgi m fl sjukdomar."

Det är uppryckning som gäller om sossarna ska ha någon chans i valet. Göran Persson är trött, less och jag tror att han egentligen vill hoppa av. Det behövs nya krafter i regeringen och i partiet. En ny vice statsminister kanske som är lite mer altert än Bosse Ringholm. En person som kan dra inrikespolitiken och stå för analys, självkritik och lite visioner.
Vem röstar på ett parti som somnat i steget? Har har vi ett Törnrosafenomen. De har sovit länge nu och det är dags att någon kommer som kan "pussa" upp dem lite.
Finns det någon som har några förslag på hur vi ska väcka ett slumrande parti?????

Inte ens i regeringsfrågan blev Persson trovärdig. Till och med där tog Reinfeldt poängerna. Det är inte trovärdigt sa moderatledaren att som sossarna gå till val på att de ska få egen majoritet. Väljarna har rätt att få se vilka regeringsalternativ som finns.
Det är ju också sant. Chansen är minimal att sossarna ska få egen majoritet. Samverkan med vänstern och miljöpartiet känns onekligen svajig. Vänsterpartiet håller på att upplösas och miljöpartiet letar sin trogna valform att flirta med alla. "Får vi inte som vi vill går vi till alliansen istället strategin."
Några gemensamma analyser finns inte, inte heller någon samstämmighet om hur de stora samhällsproblemen ska lösas.
Även om alliansen är ett synnerligen osäkert kort så finns ändå en ambition att hitta gemensamma lösningar.

Göran Persson kan inte tackla Reinfeldt. Jag har sagt det förr. Fredrik Reinfeldt är en fräck typ. Han är den första som vågar angripa Göran Persson ordentligt. Han vågar sig till och med på slag under bältet. Det är nytt. Även om Persson fått mycket kritik så har han bland sina politiska motståndare ändå behandlats med oerhörd respekt. Det gäller inte längre.
Reinfeldt försöker få Persson att framstå som inkompetent och som en betongkloss med siktet inställt bara på makt. Dem här taktiken har fått Persson ur spel. Han försöker med samma taktik som han alltid har gjort. Angripa moderaterna från vänster och hota med högerspöket. Det går inte hem. I riksdagsdebatten blev klyftan mellan dem tydig. Efter det att Reinfeldt hållit sitt visionära tal baserat på människors ilska över olika samhällsproblem kliver Persson upp i talarstolen och lyfter fram ersättningsnivåerna. Det blev som god dag yxskaft. Nästan lite löjligt. Detta fast jag vet att angreppet på sjukskrivna och arbetsslösa är hutlöst.

Det är partiledardebatt i Riksdagen. Jag lyssnade på den på vägen in till jobbet. Moderatledaren var först ut. Sanna mina ord från en som bevakad dessa debatter i 13 år, Reinfeldt kom med ett nytt grepp. Han berättade vad han ville göra, Han visionerade och pekade ut samhällsproblem som de flesta kunde nicka instämmande i och han skällde just inte alls på sossarna.Det går inte att säga annat än att han är nydanande Fredrik Reinfeldt.

"Inget ont i dig men Aftonbladet är halvporrigt, den där fjompan med stora bröst varje dag............gäsp, i er tidning.... Natscha, pinsamt vilket gubbvälde du arbetar i!!! Ja men ojsan våpet säljer lösnummer......................???
Britney är fet (och hon har ju fött barn???) hur orkar man nedvärdera kvinnor så mycket som man gör i aftonblaskebladet??? skämmes
kram trots allt (är ju med i viktklubben som är neutralt tycker jag)?"

Nu fick jag dåligt samvete. Jag skrev i fredags om min förskräckliga tågresa. Den var förskräcklig i en bemärkelse att det inte fanns några sittplatser. Dessutom är jag alltid rädd för förseningar. Jag har åkt mycket tåg och tappat mycket tid på grund av förseningar.
Men det var ju lite trevligt också. Jag träffade roliga människor på vägen hem. Vi pratade politik och Ringholm. Det var inte förskräckligt. Nu hade mitt ressällskap läst på min blogg om vad jag tyckte om tågresan och undrade om jag tyckte hon var förskräcklig. MEN SÅ ÄR DET GIVETVIS INTE: HON ÄR JÄTTETREVLIG! Typiskt klantigt av mig att inte tänka på att sådana missuppfattningar kan uppstå om jag skriver som jag skrev. Ska försöka börja gilla tåg. Jag åker nog i morgon igen.

Jag har haft bloggångest. Jag såg att jag skrivit över 500 inlägg och fick skrivkramp! Kan jag ha något mer att säga var min första tanke? Min andra var måste jag inte försöka förnya mig! Resultatet blev skrivkramp. Jag tyckte ingenting dög på bloggen helt plötsligt. Jag har suttit åtskilliga gånger framför datorn och bara stirrat, och inte lyckats skriva en rad. Det är besvärligt när man blir självkritisk. Men säkert också nyttigt.

Tänk att man ska bli lika förbannad varenda år som Nobelpriset utdelas. Gubbar, gubbar och gubbar återfinns bland pristagarna. Ju äldre desto bättre. Vi går på kompetens säger Nobelkommittén. Det var tvivlar jag på. Komptens möjligtvis utifrån gubbarna i de olika akademierna som delar ut priset. De gubbarna har ju sina referensramar. Ta Nobelpriset i ekonomi som ett exempel. Två äldre gentlemän får pris för sina upptäkter/ insikter när det gäller spelteoretiska analyser. Det är för övrigt precis samma område som priskomittens ordförande Jörgen Weibull själv sysllar med. Världen är liten.
Inga kvinnor belönas. Antagligen är de inte tillräckligt gamla.
Det är bara en tidsfråga innan Nobelpriseet kommer att förlora sin status. Det går inte i längden att vara en klubb för inbördes beundran. Jag fasar faktiskt för pristagaren i litteratur. Det är förmodligen någon okänd, urgammal författare från Nya Guinea.

Sverige har nu fått en ny riksbankschef. Han heter Stefan Ingves och är mest känd för att bekämpa bankkriser. Ingves är ingen sosse och det lär väl få stopp på debatten om att regeringen vill politiisera riksbanken. Det var en urtöntig debatt. Ibland funderar jag över i vilken värld oppositionen befinner sig i. Lars Heikensten var betydligt mer sosse, så därför bör slutsasten nu bli att regeringen avpolitiserar riksbanken. mer än någonsin!

Jag känner mig politiskt tom! Det händer just ingenting nytt och det mesta som just nu diskuteras är gammal skåpmat. Kan det bero på att älgjakten har börjat månne? De flesta gubbar med makt sitter väl ute i skogen just nu. Alla utiom Lars Ohly som sliter med sitt sargade parti. Hur ska det gå för väntern?
Tänk att Lars Ohly var så fel! Oppositionen inom partiet skyller på att Ohlys kommuniststämpel, men det kan inte vara så banalt. Det handlar snarare om politikens inriktning. När gamkommunisterna tar över tappar partiet kontakten med verkligheten. De värsta exemplet på det är vänsterns agerande i Kiruna i BB-debatten.
Vänstern lovade att öppna BB i Kiruna. men när det gällde så partiet nej eftersom det enda alternativet för ett BB var att en privat entreprenör tog ansvaret. Då glömde partiet både vad man lovat och vilka väljare man representerade.
Stig Henriksson i Fagersta som har stöd av over 50 procent av väljarna är en helt annan typ av vänsterpartist. Han sänker skatten och satsar på välfärden. Nu ska Fagersta-vänstern besluta om de ska distansera sig från moderpartiet. Precis som de gjort i Uddevalla.
Det är märkligt inte ens framgångsrika vänsterpartister tycks ha möjlöighet att få gehör för sina idéer.
Å andra sidan är det nog exakt samma tendenser i alla partier. Framgångsrika politiker som går i takt med väljarna stämplas ofta som populister. Numera tycks ledorden för en bra politiker vara att fatta obehagliga beslut.

I går körde jag fram och tillbaka till Stockholm i raskt tempo för att prata Public Service. Det blev en ganska bra debatt tror jag. Men det är slående att många är eniga om att Public Service är någonting bra. Jag tycker att den reklamfria tv-kanalen med utrymme för udda program är särskilt viktig just i tider som dessa. I kommersialismens tidevarv blir alla program väldigt lika. Det är dokusåpor och lekprogram som gäller. Inget allvarligt, inget udda, inget som kan vara för smalt. Hela världen ser samma saker på tv oavsett om vi bor i Indien eller i Glommersträsk.
Då blir SVT en nisch.
När jag kom hem stod en ridinstruktör och väntade på mig med min fina häst som varit borta på tillridning. Fantastiskt var det.
I morgon börjar älgjakten i skogarna häruppe.

Ska till Stockholm i morgon och delta i en debatt om Public Service på Älvsjömässan. Men jag tar bilen. Tåget var en förskräcklig upplevelse idag.
Just nu ligger dimman väldigt tät i vår lilla by. I morse såg jag två stora älgar nera på åker i skogsbrynet. Älgjakten börjar i helgen och många av Sveriges gubbar drar till skogs.

Miljöpartiet har ineltt sina kommundagar idag. Enligt TT säger Maria Wetterstrand språkrör att pressen på statsminister Göran Persson ska öka i regeringsfrågan. "Man kan inte vara ett trovärdigt regeringsalternativ utan kompisar".
Tänk så olika åsikter man kan ha!
Jag tycker regeringen har lite för många kompisar! Tittar vi på utnämningspolitiken blir man ju mörkrädd för att bekantskapskretsen är så stor. Det är många som ska ha jobb. Det vore nog bättre om regeringen hade färre kompisar och mer kompetens i den närmaste kretsen.

Snart håller socialdemokraterna sin kongress. Det har spekulerats i om Göran Persson tänker avgå. På tåget från Göteborg och bokmässan träffade jag Lena Hjelm Wallén. Hon är ju ordförande i valkommittén inför kongressen. Jag frågade henne rent om om hon fick jobbet bara för att Göran Persson tänkte avgå. Ingen skulle vara mer lämplig än Lena Hjelm Wallén att hitta en ersättare till Persson. Hon retar ingen och har de rätta diplomatiska färdigheterna. Men Lena Hjelm Wallén bara skrattade. Nej sa hon. Jag tog inte jobbet för att hitta en ny ordförande.
Det är förstås inte säkert att hon talar sanning. Har hon fått uppdraget för att Persson ska ersättas säger hon givetvis inte det till mig.
Ett tag trodde jag Persson skulle avgå. Han var så sur och vresig och osynlig. Allt gick dåligt. Nu tror jag inte det längre. Socialdemokraterna vädrar lite morgonluft med tanke på alliansens svårigheter att enas om en gemensam politik. Lägger vi dessutom till deras huvudbudskap att svenskarna är ett fuskande folk, lata som grisar som inte vill arbeta så finns det möjligheter.

Men socialdemokratin har stora problem. Huvuddelen av deras väljarkår säger sig inte längre känna igen partiet. Många har tröttnat på sossarnas långa maktinnehav.
Jag har länge hoppats på att partiet ska vakna till liv. Men det förutsätter att de förstår att de har tappat kontakten med sina väljare och inte som nu utgår ifrån att väljarna ingenting begriper.
Sossar längtar efter visioner. De längtar efter en politik som genomsyras av tron på människan och övertygelsen om att alla är viktiga i ett samhällsbygge. Den vi och dom politik som förs är folk oerhört trötta på.
Politik är att vilja sa Olof Palme med idag vet nog ingen vad socialdemokraterna vill. Bortsett från att vara duktig i EU och ha en ekonomi i balans. Men hur inspirerande är det?

När jag var på Bokmässan i Göteborg hoppade Lotta Nilsson Hedström från miljöpartiet på mig vid en monter. Hon ville prata skatteväxling. Lotta konstaterade snabbt att hon inte begrep varför jag inte begrep skatteväxlingens stora fördelar. Det må du väl förstå sa hon att högre skatt på energi och bensin kompenseras av lägre inkomstskatter.
Nej jag begriper inte det! För den så kallade kompensationen motsvarar inte de priser som tas ut på bensin och energi. Det är helt absurt att en politik som skulle kunna vara så rätt blir så fel. Skatteväxling för miljön bör vara ett positivt beslut som politikerna fattar för medborgaren. Idag är det bara extra pålagor, skatterna och priserna genererar ilska och folk begriper överhuvudtaget inte hur politikerna tänker. De ilskna ropen hörs från hela landet. Människor har inte råd att skjutsa barnen till dagis, vissa har inte råd att åka till jobbet och andra bara dignar under ökande kostnader.
Den senaste skatteväxlingen som ska vara så positiv för alla är att priset på hushållselen höjs. Är det många som jublar tror ni?
Sådana som jag och politikerna själva bör ha råd. Vi som är höginkomsttagare. Men övriga som inte har samma löneutveckling och som är arbetslösa och sjukskrivna har det betydligt kärvare. Men de räknas som vanligt inte.

Jag försöker åka tåg till jobbet. Viktigt i dessa tidevarv när kollektivtrafiken ska prioriteras och vi har anledning att vara oroliga för de ökande koldioxidutsläppen och de pågående klimatförändringarna. Ständigt hör vi politiker konstatera att vi för en politik som gynnar miljön. Men ursäkta jag tvivlar! För mig är det faktiskt dyrare att åka tåg än att köra min stora bil som drar rätt mycket bensin. Det är helt absurt, men jag tjänar på att ta bilen. Lägger jag dessutom till den bundenhet jag har av tågtider som egentligen inte passar blir det alltmer sällan som jag tar tåget. Idag åker jag tåg.
Alla biljetter med sittplats var slut och jag sitter inklämd i restaurangvagnen med min dator och min kaffekopp. Jag längtar till bilen. Sorgligt! Det borde vara en fröjd att åka tåg.

Men jag fick ett tips. Det går bussar också. En på morgonen och en på kvällen. Ska testa den någon gång.

Tänk att det finns människor som tror att all utveckling och alla nya idéer finns i stora centra. Vi hade en debattartikel idag där författaren hävdade att allt viktigt för landet hände i Stockholms innerstad. Där finns makten och idéerna och resten av landet inklusive förorterna kunde läggas ner.
Tänk så tokigt. Kan ni tänka er hur människorna i kvarteren runt Rosenbad och Humlegården skulle se ut utan influenser utifrån? Hur skulle de tänka? Det är ju problem redan i dag med ett maktetablissemang som tappat kontakten med gräsrötterna och som i brist på förståelse från väljarna bara anställer nya ombudsmän som ska förklara för oss allt vi inte begriper. Och om det inte fanns någon omgivning - alltså ingen perferi för dom där innanför tullarna då hade de ju inte heller några att vara centra för. Då föll ju också den illusionen.
Det är farligt med dom där som blir sig själva nog. Jag orkar nog knappt bli arg! För sådana här dumma teser har vi hört förr.

Jag tänkte just skriva att det är stiltje i politiken. Men så är det ju inte alls. Vi har i morse haft en vild strejk på Connex där de anställda kräver sina fackliga rättiigheter. Det tycks som huvuddelen av Stockholms alla tunnelbaneresenärer accepterade strejken. Det är i så fall fantastiskt. Vi får se om det blir strejk igen i morgon bitti.
I Västerbotten har den moderate fd riksdagsledamoten Anders Sjölund uppmanat moderater att byta parti och rösta på kristdemokraterna istället. Sjölund är misstänkt av skattemyndigheten för att ha undanhållit pengar och uppmanades till en time out. Nu har han sökt upprättelse och har drivit en personvalskampanj och vann provvalet. Nu hoppar han alltså av och uppmanar sina anhängare att göra detsamma.
Det är turbulens inom borgerligheten må jag säga. I förra veckan lämnade ett antal centerpartister sitt parti till förmån för Junilistan.
Allt kan hända till valet. Det kanske blir riktigt spännande ändå?????

På vägen till jobbet finns det en liten trevlig Shellmack. Den ligger mellan Sala och Enköping. Personalen där är sympatisk. I morse när jag tankande fick jag kaffe och en bit hembakad äppelkaka. Snacka om lyx och bra start på dagen. Detta trots att bensinen är svindyr.

"Skriv mer om årstiderna och Islandshästar än om politruker så går det nog över
KAS"

KAS har förmodligen rätt. Lite andrum, lite nya vyer och sedan orkar jag nog med de gamla strukturerna igen.

Det är många som har hört av sig efter mitt inlägg om Estonia. Många berättelser och mycket papper. Helt klart en fråga som engaerar folk. Det är hårt för alla anhöriga som minst en familjemedlem eller vän att inse att ingen bryr sig i frågan om ansvar för olyckan.
Det värsta är nog maktlösheten. Att ingenting kunna göra, att protestera och bli stämplad som hysterisk, att få höra den eviga uppmaningen; - lägg detta bakom dig nu. Gå vidare.
Det är lättare sagt än gjort. Alla som har fått sina liv sönderslagna av tragiska olyckor vet vad det är frågan om. De vet också att sorg tar tid. Den går inte över på ett halvår.
Upprättelse vill alla ha! Sådana här dödsolyckor och hanteringen av dem är förnedrande

Nu vill vänsterpartiet ha ett jämställdhetsdepartement och en jämställdhetsminister! Anledningen tycks vara att de ska skärpa sin feministiska profil gentemot Fi.
Jag blir bara trött. Så fort ett parti ska visa att det gör något kräver det nya grepp inom byråkratin. Antingen en myndighet, en utredningt eller som nu ett nytt departement. Hur vore det att göra något aktivt istället? Politik är att vilja heter det alltsom oftast åtminstone inom vänstern. Men det uttrycket borde kanske revideras till; politik är en ny myndighet.
Jag börjar bli allergisk mot politruker!

Junilistans intåg i svensk inrikespolitik gör valet extra spännande. Nu får vi se hur ett parti som har en spännvidd mellan moderaterna och socialdemokraterna klarar den politiska konkurrensen. Dessutom ska de låta sina kandidater till riksdagen spela relativit fritt. Personvalet får med andra ord en djupare innebörd. Bara detta är utgångspunkter som får de flesta gamla politruker att kraxa extra mycket.
Just nu kraxas det både till höger och vänster och mitt emellan. O vad de etablerade politiska bedömarna inte tror på detta parti.
-Det är ju en så tydlig ideologisk skiljelinje nu mellan alliansen och socialdemokraterna. Därför är det svårt för ett nytt parti att slå sig in, säger en bedömare. Han fortsatte också med att konstatera att EU-frågan dessutom är död på hemmaplan.
Jag frågar mig om det inte bara är vi som har politik som yrke som orkar följa spelet mellan socialdemokraterna och alliansen. Så särskilt mycket nytt och hett förekommer knappast i debatten. Även om inte EU-frågan debatteras särskilt mycket så finns det en upparbetad ilska bland väljarna över att demokratin just nu fungerar dåligt. Junilistans krav på att fler beslut ska flyttas närmare männskorna tas säkerligen emot med öppna armar.
Sedan återstår det att se vilka ytterligare profilfrågor Junilistan lanserar. Skulle de börja ifrågasätta myndighetsraseriet och överbyråkratiseringen lär de bli ännu mer populära. Junilistan har inte som alla andra partier en massa folk som behöver fina reträttposter till pension. Med andra ord partiet är inte beroende av maktapparaten.
Junilistan kommer säkerligen att röra om i den politiska grytan. Det behövs eftersom de gamla etablerade partierna är sig själva nog. De orkar inte ens ta väljarna på allvar.

Tänk att det blir så att Junilistan ställer upp i riksdagsvalet. Det blir ett riktigt spännande alternativ. Det blir också intressant att se vad de formulerar för politik. Nu gäller det betydligt mer än EU. Jag antar att demokratifrågorna kommer högt på dagordningen.
Jag hälsar detta parti välkommet eftersom det behövs nytt blod i politiken.

Fem personer har kommit från Norrbotten. Tur att jag köpte en Tango-tårta från Elsa Anderssons konditori.
Norrbottningar är ett härligt släkte. Men det har jag sagt förr. Elsa Anderssons konditori är också härligt. Mandelringarna tillhör mina favoriter.


För mig är det självklart att Lars Heikensten, riksbankschefen, fick kicken. Det är ju knappast något toppjobb han får i EU. Åtminstone inte i jämförelse med det jobb han redan har.
Men det är också löjligt när oppositionen börjar spekulera i att sossarna kommer att politisera riksbanken igen. För det första krävs det riksdagsbeslut för detta. För det andra så finns det nog inte mer lydiga EU-medborgare än den svenska regeringen. Bäst i klassen är vi. Allt som klubben begär genomför vi. Vi är så glada att få vara med. Det enda som vi sörjer är att vi ännu måste växla pengar när vi reser utomlands.
Pyttsan säger jag om att Sveriges regering skulle äventyra sin ställning inom unionen och tillråga på allt äventyra trovärdigheten för ekonomin bara för att kunna påverka en riksbankschef.

Folkpartiet krymper stadigt. Ju fler utspel Fredrik Reinfeldt gör desto mindre blir folkpartiet. Det är inte lätt att ha fått en gökunge i det borgerliga nästet. Det gick snabbt att spräcka överenskommelsen i Bankeryd. Hur ska det gå är vi många som undrar. Men vi förstår givetvis att alliansen gör allt för att hålla ihop fram till valet. Men med sviktande väljarstöd och risk för att förpassas bort från riksdagen lär det bli svårt för de små att sitta still medan moderatledaren lägger fast politiken.
Jag tror att det är ett stolpskott att försöka vinna valet på att människor är fuskande typer som bara nyttjar systemen. Vill inte folk ha en politik som tror på den enskilda människans kraft och förmåga och som dessutom skapar delaktighet och inte utanförskap.

Det är turbulens i politiken må jag säga. Vänsterpartiets valdokument som kan förpassa detta sargade parti till ett fornminne. Snacka om statssocialism i fel tid. Dessutom lova 200 000 nya jobb utan att ha en aning om var dessa jobb ska komma någonstans eller hur de ska finansieras. Stackars Lars Bäckström vänsterpartiets trogne ekonomiske talesman. Han som alltid stått stadigt i partimyllan. Nu skakar det under fötterna. Hans förvånande och lite beska kommentarer till detta program var en befrielse faktiskt. Jag hoppas också att Bäckström får rätt att partiets kongress inte tar programmet. Men sannolikheten för detta är inte så stor. Kongresserna brukar befolkas av många gamkommunister. Sedan Gudrun Schyman försvann vädrar de morgonluft. Lars Ohly tycks inte ha en susning om hur han ska hantera partiet.

Hallo! Äntligen sitter jag framför datorn igen. Jag har varit på resa. På bokmässan och haft seminarium och träffat många intressanta människor. Sedan har jag varit i skogen förstås och ridit hästar, Jag har haft främmande från Norrbotten och snart kommer ett gäng till från norr. Det är med andra ord full aktivitet.
I morse satt jag i panelen i P1 i God Morgon Världen. Det är jättekul med dessa panelsamtal för oss medverkande. Hoppas att lyssnarna tycker det samma. Det är inte alls säkert.