Såg på tv att Göran Persson var lite vävande angående Anna Sjödin. Givetvis lär han invänta vad åklagaren kommer fram till. Jag funderar också varför Anna valde Leif Silbersky som sin försvarare. Knepigt val, det måste med andra ord vara en mycket känslig affär detta. Klockren tror jag inte att den är ens för Anna.
Såg första delen av toppkandidaterna ikväll. Jag tycker det är trevliga och intressanta ungdomar. Vi kan nog få några bra program framöver. Jag hade inte sett något förrän i kväll faktiskt. Vi hade i alla fall roligt under juryarbetet. Vi gick in som kloka och vuxna människor och sa att vi lägger prestigen åt sidan. Det var väl inte alldeles enkelt att hålla, men vi kom överens och det var det viktigaste.
Frågan är om vi hittade framtidens politiker? Det återstår att se.

Jisses vad det går bra för Ericsson! Kul tycker jag att det gamla anrika företaget kan hävda sig på världsmarknaden.
Brorsan sa just att en av hans kompisar hävdade bestämt att valrörelsen bara är på låtsas. Jag förstår faktiskt vad han menade. Så kan jag också känna ibland. Valrörelsen blir ett skådespel och vi väljare är publiken som på sin höjd sår applådera och bua. Vi får fina erbjudanden som vi vet åtminstone håller till december. Men sedan kan ekonomin gå åt skogen och vallöftena ätas upp av inflationen. Det har hänt förr och det kan hända igen.
Så förundras jag över hur etablerade politiker kan gnälla över den nya dokusåpan toppkandidaterna. De arga för att vanliga människor får komma till tals och att politiken inte framställs som seriös. Valrörelsen ger den en serios bild av politiken undrar jag? Med slipade PR-byråer, med retoriska debattknep och gärna en väldig massa affärer som drabbar motståndaren. Tar politikerna i valrörelsen väljarna på allvar?

Jag tvivlar på att Anna Sjödin kan stanna kvar på sin post. Givetvis beror det på vad som händer härnäst. Kanske upptäcker man att vakten har ljugit, kansle framkommer fakta som stärker hennes berättelse. Men jag tvivlar. Allt är en soppa och jag har svårt att se Anna Sjödin just nu sida vid sida med Göran Persson i valrörelsen. Snacka om dålig start på valåret för sossarna. Partiets problem är egentligen inte politiken. Snarare alla affärer, dumma utnämningar och betonghäcksbeteende. Det sista var i praktiken ett nytt ord. Förstår ni vad jag menar? Saker som politiker gör och säger som tyder på att de suttit lite för länge vid makten.
Jag träffade en inbiten sosse som sa att egentligen skulle partiet må bra av att förlora. Det måste till något radiktalt för att politiken ska bli bättre och framför allt ta avstamp i den verklighet vi lever i. Nya idéer måste släppas fram, nya människor måste släppas in. Det var hårda ord från de egna leden. Men många är less och besvikna och den känslan hos de egna väljarna är socialdemokratins största problem.

Så här skriver signaturen YA bland annat;
De nya krafterna blir inte långvariga när partipiskan viner, och det gäller socialdemokraterna och f.ö alla partier. Likriktningen är för stor… Och ingen vågar visa civilkurage, det har de inte råd med , måste ju försörja sig! Nya ideer, oavsett om de är mycket små, och relevanta speciellt på kommunnivå, du/de som är intresserade blir mobbade, /och/ eller utfryses. Och detta gäller INTE enbart ungdomar.
Många ungdomar har försökt engagera sig, men efter några möten, då de fått veta att de inget begriper,
Tjänstemannastyre förekommer i alldeles för många kommuner. Vi har ju egentligen ett fåvälde ,hårddraget ,,,,som kallas demokrati.. Jämfört med många andra länder så har vi demokrati,, men i mångt och mycket är det en skendemokrati… Naturligtvis skall vi inte ha anarki.. men någon måtta får det vara på regler och lagar som enbart drabbar de ickebesuttna. Arbetarklasen betalar .men röstar kanske eller kanske inte ..på s pest eller kolera. S har förlorat sin själ.. lever för långt ifrån människor vardag..och lyssnar inte..nedåt.

Lite nytt blod hade vi i politiken med SSUs nya ordförande Anna Sjödin. Vad ska man säga om henne? Hon kom som en stormvind. Genast började hon utmana moderpartiet i flyktingpolitiken. Så försvann hon. Fick väl på moppe kan jag tänka. Så där gör inte SSU. Länge var hon ganska beskedlig. Snäll och välartad. De absolut snällaste var när hon i SVTs morgonsoffa refererade partiledardebatten. Göran Persson var bäst i allt enligt Anna Sjödin. Hon gick till överdrift. Till och med programledaren blev smått desperat. Tänker du inget själv frågade hon. Jo, jo svarade Anna och återkom efter några dagar med ny kritik gentemot partiet. Lite snällare den här gången.
I morse vaknade hon alltså upp i en fyllecell. Hon anklagas för att ha pucklat på en vakt och gjort motstånd mot tjänsteman. Hon hade också själv fått sig några rejäla smällar såg jag i tv.
Vad säger man om Anna Sjödin?
Marita Ulvskog meddelade i alla fall att hon hade fullt förtroende för henne fortfarande.
Vad tycker de inom SSU månne och vad tycker väljarna?
En sak är säker. Sprit leder till elände och dumhet och bidrar till att folk tappar sitt förnuft och sin trovärdighet.
Jag tror på nolltolerans för Anna Sjödin i fortsättningen åtminstone när det gäller alkohol.
Tycker dessutom folk att Anna Sjödin varit för stöddig i partiet då sitter hon nog inte så värst länge till. Det återstår att se hur mycket partiet tål.

Jag såg i tidningen att radion snart kör igång partiledardueller inför valet. Först ut är Fredrik Reinfeldt och Göran Persson. Politikerna förundrar mig måste jag säga och det är oavsett parti. Jag funderar ofta över varför det är så svårt för politiken att förändras och att tänka i nya banor. Årets valrörelse kommer att gå ut på att vi väljare ska se de ideologiska skilnaderna mellan partierna. Det brukar vara ett populärt inslag från alla partier under valår att lyfta fram sin ideologi. Mellan valen glöms ideologin väldigt ofta bort och får stå tillbaka för en vardagslunk som handlar om att balansera en budget och vända sig till väljarna med orden; härtill är vi nödda och tvungna. Det märkliga är att ideolgi i valrörelser alltid känns påklistrad, med andra ord sällan trovärdig.
Lanske beror det på att dagens politiker nästan aldrig talar om framtiden. Det finns inga visioner eller tankar om hur samhället ska formas. De problem vi brottas med idag har politiken som regel heller inga lösningar på och därför förmår förmodligen inte politiken heller forma några bra idéer inför framtiden.
Vi lever i en ny tid. Det är nästan ingenting som är slig likt längre förutom då politiken och politikerna. De snackar som de alltid har snackat och några nya influenser förutom att de ibland dansar med kossor och deltar i lekprogram finns inte. Poltiken behöver nytt blod. Vanliga människor som inte är uppfostrade i partiinstitutioner som talar om hur folk ska tänka, tycka och agera.
Det handlar om överlevnad för ett gammalt etablissemang som vårdar sin makt och position.
Jag är förundrad över hur vuxna politiska människor kan uppröras över ett program som toppkandidaterna.Utan att ens ha sett det. Etablerade politiker med stor makt och inflytande frustar och fnyser och säger oroligt att varför ska vanligt folk få tycka till och få inflytande. Varför tar tv inte folk från ungdomsförbunden?
Turbulensen kring toppkandidaterna är både förvånande, skrattretande och riktigt skrämmande.
Det visar också på vad rädda partierna är för konkurrens? De tror visst att de har monopol på demokratin. Har de talat i riksdagen eller i fullmäktige i fem minuter att demokratin fulländad.
Jag är för allting som tvingar de etablerade partierna att ta ett större demokratiskt ansvar.

Jag hörde på P1 när jag åkte hem att Willy Bergström den röde ekonomen som i nyligen pensionerades från Riksbanken inte längre trodde på full sysselsättning. Jag blev förvånad, det ska villigt erkännas. Willy Bergström har varit en av de sista entusiasterna. När den socialdemokratiska regeringen redan i början på 90-talet skrev bort den fulla sysselsättningen var han en av de argaste krtikerna. Willy har alltid stått för en alternativ syn på samhällsutvecklingen. Han har tillhört de ekonomer som inte sällat sig till alla andra. Det gör han säkert fortfarande. Men han har inte varit så där värst synlig sedan han började på riksbanken.
Hur som helst blev jag förskräckt. Skälen som Willy radade upp i Ekot var typiska traditionella ekonomiskäl, Inte riktigt likt honom må jag säga. Detta måste jag helt klart rota vidare i.

Tack Lotta för dina reaktioner häromdagen på dagens undermåliga politiska debatt.
Vi har i Sverige i dag många allvarliga problem som vi borde diskutera och försöka lösa på ett konstruktivt sätt - arbetslösheten är det mest allvarliga - men broilerpolitikerna ägnar sig bara åt sitt eget politiska mediaspel. Visst kan vi ha olika bakgrund och ideologi men ändå kunna ta oss an problemen men en viss respekt för varandra och varandras åsikter. Det märkliga är att politikerna tror att vi inte genomskådar deras själviskhet och ytlighet utan tror att vi går på deras finter och tricks. Det är ju snarare så att man blir förtvivlad och börjar känna ett politikerförakt.
Vad i all världen kan man göra åt det? Min kritik gäller inte företrädarna för något visst parti - det gäller i stort sett alla proffspolitiker (men det kanske finns undantag).
Kan du inte fortsätta att reagera på deras utspel när de blir alltför inkonstruktiva. Var då partipolitiskt neutral annars anses gå vara med i spelet och dina kommentarer biter inte.
Heja, heja

Gösta S

Hej Gösta! Jag känner mig precis som du bekymmrad över politiken. Ta arbetslösheten till exempel, Det är så otroligt många människor som inte vill något hellre än att få ett jobb men är totalt maktlösa och nästan fängslade i tokiga system coh regelverk. De skickas från socialen, till sjukkassan, till a-kassan och till slut tvångspensioneras de, Detta som pågår handlar inte om att bekämpa någon arbetslöshet, det handlar om att skyffla undan människor från statisitken och givetvis från allt vad människovärde står för. Tar politiker arbetslösheten på allvar? Jag börjar tvivla och tror mer på finter och tricks.
Vad värre är, politiken har förmodligen inga andra lösningar på problemen.
Jag blir mer och mer övertygad om att det krävs nya krafter i politiken. Vi lever i en ny tid som kräver nya lösningar och det går inte att komma släpandes med 1900-talets systemtänkande.

I år är det 20 år sedan Olof Palme blev brutalt mördad på öppen gata. 20 år och polisen har inte kommit ett steg närmare mördaren. Bara det är en skandal. Men politiskt är tomrummeet efter Olof Palme oerhört stort. Det finns ingen politiker i Sverige idag som ens kommer i närheten av Olof Palme. Han hade en unik egenskap och det var att han fick människor att tro på politiken. Han hade visioner och ett stort intresse för människor han faktiskt representerade. Idag tycker jag politikerna ofta verkar helt ointresserade av sina väljare. Bortsett från valår förstås.
Det var mycket som dög med Palme. Socialdemokratin som iderörelse till exempel. Politiken handlar mest om att administera en maktinstitution och uppnådda segrar. Några nya djärva mål hör vi inte talas om.
Både Ingvar Carlsson och Göran Persson förösker sudda ut Olof Palme. Ingvar Carlsson kan jag på ett sätt förstå. Det var inte lätt att efterträda Palme. Vad Carlsson än gjorde tyckte nog de allra flesta att det blev fel. Göran Person däremot har verkligen kunnat framhålla Palme mer än vad han gör. Men också han är slagen med hästlängder av Palme och det kanske han har svårt att tåla. Persson lyfter hellre fram Per-Albin och Tage Erlander.
Det märkliga är att socialdemokratin har en "ikon" som lever starkt bland många s-sympatisörer. Ändå förmår inte partiledningen att tala om honom. Men å andra sidan. Det kanske är bra med tanke på den politik som förs. Folk skulle bara bli förbannade.
Jag saknar Palme oerhört! Jag funderar ofta över hur det ska gå med partiet.

Sent kom jag hem, trött är jag och så går jag in i mejlen och finner massor av snälla, intressanta, klarsynta och uppmuntrande brev från er läsare. Ja några var sura också. Men det är fantastiskt. Jag skrattar inombords över att ni finns och att ni bryr er. Tack snälla ni.
En av er skrev att jag ibland verkar lite rädd för framtiden. Jag tror inte att jag är det. Jag är en optimistisk själ, men som opinionsbildare sedan urminnes tider (känns det som) så får man en skada tror jag. Det är att man alltid ska ifrågasätta och vara kritisk. Det är nog inte så bra. Det finns ju massor med bra saker som händer också. Det finns duktiga politiker och bra politiska beslut. NU HAR JAG SAGT DET!
Men å andra sidan finns det mycket som är dåligt också. Det ska diskuteras tycker ni inte?
Annars är det en otrolig stiltje i politiken. Det händer ingenting. Alla vilar väl upp sig till valrörelsen.
Jag glömde faktiskt att det finns ett undantag och det är Tomas Bodström. Han finns överallt, svarar på alla frågor och är till lags Heja Bodström du vinner i längden.

Snart börjar toppkandidaterna. Jag har förstått att det är hårt tryck på programmet från alla möjliga håll. Diverse politiska krafter tycks vara särskilt oroliga. De har kanske fog för sin oro. Här kommer ett gäng unga människor utan partipolitiska bindningar och gör anspråk på rollen som opinionsbildare. Det är farligt för de gamla etablissemanget som har svårt att hävda sig bland dagens unga människor.
Efter partiledardebatten hade SVT en debatt mellan SSUs nya ordförande Anna Sjödin och CUFs Fredrick Federley. Det var en bedrövlig tillställning. Jag fattar inte ens varför tv plockar in så förutsägbara debattörer. De skällde bara på varandra och talade om hur förträffliga det egna partiet är. Totalt ointressant för utomstånde. Med sådana ungdomsförbundare lär de mer skrämma en locka ungdomar.
Partiernas sätt att hantera samtal och debatt måste förnyas. De har snart ingen trovärdighet. Jag blir vansinning, politik är ju jätteroligt. Varför finns det inget behov av förnyelse och förändring bland utövarna? De måste ju själva ha jättetråkigt. Orkar de lyssna på sig själva?

Jag laddar också upp inför valåret. Åtminstone känns det så. Jag tycker det har varit en sådan stiltje i politiken men dagens partiledardebatt i riksdagen fick ju i alla fall lite fart på diskussionerna. Men det går inte att komma ifrån att dessa riksdagsdebatter känns träiga. Hur länge ska de hålla på utan att ta några som helst initiaitv till att förnya det politiska samtalet.? Vi är väl förmodligen bara de närmast sörjande som ids lyssna. När någon råkar säga något fyndigt då håller man bokstavligen på att skratta ihjäl sig. Det beror på allt är så urvattnat och förutsägbart att man griper efter varje halmstrå.
Jag önskar vi fick lite nya grepp inför valrörelsen. Lite oväntade och överraskande inslag. Jag tror väljarna behöver detta. Soffliggarpartiet kommer annars att håva in många missnöjda.

Tre advokater ska förhöra Freivalds i KU om tsunamin. Löjligt tycker jag. Borde inte tsunamikatastrofen vara utagerad nu. Att fortsätta jaga Frevalds ger inga politiska poänger. Gränsen nåddes när Freivalds inte fick delta i minneshögtiden, dä övergick kritik till mobbing. KU är ett skämt sedan tidigare. Det brukar inte ha någon betydelse hur utfrågningarna går, folk röstar ändå efter partifärg. I den här situationen är miljöpartiet visserligen ett osäkert kort. Men det är ändå tveksamt hur de agerar i sluändan. Det är i praktiken omöjligt att pricka Freivalds utan att pricka Persson, Det går inte att komma ifrån att Göran Persson är ytterst ansvarig.

Det är stillsamt idag. Bortsett då från Svennis som gör att vi som svenskar snart inte kan åka till Storbritannien. Hur kan den mannen göra bort sig ständigt? Varför håller han sig så krampaktigt kvar?
Ylva Johansson vård och omsorgsministern har också gjort ett lysande inhopp i konkurrenttidningen. På Expressens debattsida skriver hon; vi kvinnor har inget att klaga på i politiken. Hon tycker också att jämställdhetspolitiken borde handla om någonting annat än om kvinnors traditionella yrkesområden. Jag orkar inte med henne heller.
Nu står mitt hopp till ungdomarna. Hur kommer framtiden att formas av dagens ungdomar? bildar de nya partier, eller anpassar det sig till det invanda. Det kan ju vara det enklaste när devisen från alla politiker är att lära för livet. Jag hoppas ungdomarna protesterar och istället arbetar efter devisen avlärning för livet. Det är så mycket tok vi måste få bort i det nuvarande samhällssystemet.

Idag har jag städat ut julen och skrivit på min bok. Jag sörjer granen, det var den finaste jag någonsin haft. Jag kan få dåligt samveta för att jag tar fina granar i skogen. Lite löjligt, men så är det.
Jag skriver om arbetarrörelsens jämställdhetspoltiik. Det är ett intressant kapitel må jag säga. Jag vill inte säga något mer nu.
Snart börjar toppkandidaterna. Det ska ni se! Ett gäng unga människor som drivs av sina idéer och som ska testas som politiker. Det var kul att sitta i juryn.
Nu skriver jag om mycket som jag inte kan snacka så mycket om.
På onsdag är det partiledardebatt igen. Vad blir nytt i denna återkommande debatt? Nu kommer valåret att märkas i alla fall. På gott och på ont. Jag är lite nervös. Hoppas väljarna tas på allvar.

Jisses vad dagen gick fort. Fredag den trettonde brukar vara bra dar för mig. Det var också den här även om jag inledde dagen i morse med att tappa en lampskärm i glas i golvet. Men det var mitt eget fel. Jag måste bara säga att ni bloggare och bloggläsare är fantastiska. O vad mycket mejl jag fått på mitt inlägg om framtiden. Vad roligt och det behöver jag. Det är inte lätt att vara siare om framtiden.
Upptäckte just att klockan är ett. Trodde max att den var elva. Då är det inte fredag längre.

Jag har haft några hektiska dagar. Därför har det varit dåligt med bloggandet. Ibland räcker inte tiden till. Ibland måste man vila från politiken, Det är väl det som Maud har gjort.
Jag går fortfarande och tänker på hur Sverige ser ut om tio år. Tänk om det såg ut som man önskade! Men det tror jag inte. Jag blir ganska förbannad när jag går där och tänker. Det finns så många oroande tendenser. Jag är mycket orolig för Ansvarskommittén och dess slutrapport. Den har i tidningsartiklar gett sken av att stora kommuner är framtidens melodi. Och stora län. Hu så hemskt säger jag. Då kommer demokratin att fungera ännu sämre.
Jag tycker att samhället är ganska absurt redan idag. Bara det att djur fraktas över hela Europa för att komma till billigaste slakteriet - är helsjukt..Jag hörde på radion för en tid sedan att Scan bygger nya fabriker i Polen, fabriker som ska serva den svenska marknanden. Det var så bra förbindelser med färjan satt någon vd i Skåne och snattrade om.
Ack ja, ack ja

Det är isgata ute och jag såg att Maud Olofsson skrivit en artikel i konkurrenttidningen. Det var länge sedan hon hördes av. Jag undrar varför centerledaren varit så tyst?
Det pågår väl någon slags uppladdning inför valrörelsen kan jag tänka. Nu verkar de borgerliga också ladda inför KU-förhören om tsunamin. Laila Freivalds är ett tecksamt offer. De sätter in sina starkaste kort såg jag haromdagen i en tidningsartikel. Peter Althin är en av dem som ska fråga ut Freivalds. "Operation knäcka Freivalds" har börjat.
Sossarna verkar ladda upp inför valrörelsen i Sydafrika. Det himla resande dit har jag noterat. Freivalds är nog där nu. Göran Persson tog Anitra med sig och stack dit på semester. Bosse Ringholm har varit där och några till om jag inte minns fel.

Jag sitter och funderar på hur Sverige ser ut om tio år? Inte hur jag önskar att det ser ut, utan en mer realistisk bild av hur det ser ut. Det är kanske inte konstigt att jag blir deppig?
Det är bäst jag går ut till hästarna.

Jag sitter och skriver. Arbetar både med ett manus på en bok och ett till en antologi. Min lilla dotter kände sig sjuk och somnade fort. Hon har nyss börjat på dagis efter juluppehållet och det blir väl mycket. Både när det gäller bus och baciller.
Ute snöar det och hästarna har fått ganska mycket hö. Jag känner mig lite deppig i januarimörkret. Ändå gillar jag snön och kylan. Men det är många som har det svårt, många som lider och är ensamma. Folkhemmet - var det hit det skulle? Tillbaka till två tredjedelssamhället. Fattigdom, utslagning och gräddfiler för vissa. Med rätt kontakter så ordnar sig allt.
Jag hörde på radion i går om den lilla cancersjuke pojken och hans föräldrar. Eftersom pojkens sjukdomstillstånd inte bedömdes som akut dödligt fick inte föräldrarna mer än 120 dagars ersättning från försäkringskassan för att vara hemma med sjukt barn. Alla vet att det är fel till och med socialministern erkände att det var fel. Ändå ska ärendet utredas länge innan lagen kan ändras. Jag undrar när vi får lagar och system som är till människorna istället för att underhålla byråkratin? För vem? Det är en bra fråga i många sammanhang. För vem är regelverken utformade? Ja för vem?

Vargdebatten fortsätter. CL som skrev i går svarar nu Sven-Eriks inlägg.

Hej igen, om man nu vill utsätta sig och sin kamrat för fara genom att gå ut i skogen och jaga så får man liksom räkna med fara, vi har rovdjur i Sverige.
Och i långa loppet så är väl människan ett farligare rovdjur än vargen, det är frivilligt att jaga, frivilligt att åka svarttaxi, frivilligt att knarka, det mesta är frivilligt och är man rädd om sin kamrat kanske man ska lämna honom hemma medans man själv letar efter den stora kicken av fara.
Jag anser inte att vargen tar för stor plats, där jag bor förbannar folk vildsvinen men jag anser lika där, det finns ett fåtal som matar dem och då får man ta smällen av det också.
Folk älskar att klaga tänk på tyskarna dom har inga vilda djur alls att irritera sig på därför åker dom hit.
Det enda bra med det här gnäll landet är att vi har en underbar natur synd bara att vi inte klarar av att leva i harmoni och acceptera alla djur i vår natur utan bara vissa./
CL

Det var inte särskilt mycket trängsel på vägarna i Stockholm i morse. Det var liksom bara att glida in och genom stan. Ingen trängsel på tunnelbanorna heller hörde jag. Det blir nog så att folk bara finner sig i läget och trängselavgifterna.
Annars har vi läst mejl om Jesus. Många välkomnar debatten. Det är måndag och det innebär som regel att det är ganska lugnt.

Jag har fått mer mejl om vargarna

Läste med förfäran din reflektion kring vargmanifestationen i Mora. Jag slutar aldrig upp att förvånas över människor som utan att stanna upp och tänka till lägger eptitet som rovdjurshatare, varghatare o.s.v. i sin bedömning av andra människor. Då är vi illa ute och din utfärdade Hiltervarning måste jag tycka slår tillbaka på dig själv i allra högsta grad.
Jag deltog inte i manifestationen i Mora. Jag hade väl kunnat göra det. Jag jagar med min stövare i markerna kring Mora och har skänkt många tacksamma tankar till Siljan och Österdalälven som hittills fungerat som barriär mot vargflockarna. Jag inser att snart är det slutjagat på det området för min del, nästa höst är situationen med stor sannolikhet alldeles för osäker för att jag ska riskera livet på min 10-åriga jaktkamrat och myskompis i hemmet. Jag har redan gett upp ett jaktområde som invaderades av den riksbekanta Furudalsflocken. Jag har räddat hunden undan vargangrepp hemma på tomten. Jag har sett vargdödade hundar. Jag har många bekanta som fått sina hundar dödade av varg under jakt.
Jag förstår inte hur man resonerar när vi förvägras rätten att freda våra hundar i lägen där risken för hundens liv är akut och överhängande. Jag förstår inte hur människor kan bli så urbota korkade att man tror att jag skall stå vid sidan om och se på utan att ingripa för att skydda livet på min jakthund. Jag begriper inte att jag gör mig kriminell i samma stund jag lyfter bössan mot en varg för att skydda liv och egendom. Oavsett vilka beslut som fattas så kommer jag att handla som mitt samvete kräver i en pressad situation. Om det sedan leder till fängelsestraff kan jag inte väga in i sammanhanget. Sverige är mig veterligt det enda land i världen som kastar människor i fängelse för att man skyddar sina djur mot rovdjur. Det borde du fundera på!
Om hat
Jag har aldrig känt hat mot vare sig djur eller människor. Jag kan inte se att min önskan om att slippa varg för min jakthunds säkerhet skulle göra mig till hatare. Att jag inte vill ha varg grundar sig på att den skapar ängslan, oro och fruktan för min jaktkamrats liv hos mig. Det är långt ifrån din inbillade bild av mig som blodtörstig, rovdjurshatande monster som du ger i din krönika. Det gör mig ont att se att du saknade förmåga att se och förstå andra människors utsatta läge.

Sven-Erik Bertell (s)
Falun

Hej, jättebra skrivet om varghatet jag tror också att människor som tycker att allt liv har ett värde på något sätt är bättre människor, en normal människa kan inte på fullaste allvar vilja utrota någon djurart, det blir Hitler varning.
Jag är avis på ditt arbete det måste vara vansinnigt kul att debattera hela dagarna./cl


Ja, det är faktiskt jättekul! Och tusen tack för responsen,

Idag var jag med i God Morgon Världens nyhetspanel. En fråga vi diskuterade var Vänsterpartiet. Jag måste säga att jag inte blir klok på detta parti, Jag begriper inte att de genom interna bråk offrar en stabil politisk plattform. Jag tror faktiskt att vänsterpartiet har chockat mig mest i svensk politik. Det vill inte säga lite det!
Jag har fått några mejl i nämnet. Så här skriver Stefan;

Hej,

Du säger att du inte blir klok på Vänsterpartiet och inte kan förstå hur man kan rasera det man byggt upp.

Det är tämligen enkelt. I princip alla människor drivs av sin egoism och maktbegär oavsett partifärg. Vissa står för att man drivs av det medans andra ( speciellt på vänstra halvan av partiskalan ) förnekar det trots att alla vet att det är så. Raden av exempel på girighet och maktmissbruk inom SAP känns som närmast oändliga de senaste åren. Trots att man bara vill ha lite rättvisa . . . . ( föutsatt att man själv får mest såklart).

Jag brukar fråga dem som demonstrerar 1:a maj om de skulle gå med i tåget och ropa på rättvisa om det skulle innebära att de själva fick göra ekonomiska uppoffringar. Det brukar vara svårt att få något svar. Rättvisa innebär tydligen samma sak som "jag vii ha mer" på ett lite "finare" sätt. De personerna är inte intresserade av rättvisa om det innebär att de får minskade resurser.

Jag blir inte heller klok på vänsterpartiet. Hur kan så många människor i vuxen ålder vara så långt från verkligheten att de tror på att vi skall jobba mindre, höja skatter och förstatliga verksamheter ????????

Mvh Stefan

Vi debatterade Jesus på debattsidan igår. Vilket genomslag bland våra läsare. Bara på några timmar rasade in flera hundra meil. Det är stimulerande. Över 80 000 röstade på vår fråga om de trodde Jesus har funnits eller inte. Religion och sport är känsliga frågor i dagens samhälle. Heliga kor på något sätt. Men det är bra att folk att engagerar sig och breven som kom till tidningen var i mångt och mycket genomtänkta och analyserande. Den här debatten ska vi fortsätta.
Det som är så spännande att jobba med en debattsida är en ständlig längtan att hitta de ämnen som folk diskuterar och engagerar sig i. Vad är viktigt i människor vardag? Samtidigt gäller det också att hitta frågor som människor kan bli intresserade av, som kan inspirera i glädje eller i ilska. Debatt är ju att väcka tankar, förmedla kunskap och erfarenheter och kanske framför allt stimulera samtalet.
Därför blir jag lite knäckt av många politiska artiklar. Partiföreträdare har en förmåga att tro att en debattartikel är ett informationsblad för hur folk ska tycka. Dessutom finns alltid behovet från partiföreträdare att hellre skälla på någon annan än att tala om den egna politiken.
Partierna behöver lära om! En debattartikel ska inte vara ett propagandablad.

Jag hörde att folk i Mora ordnande fackeltåg i protest mot vargen. Bland annat krävde demonstranterna skyddsjakt på varg. Men vissa ville inte ens att vargen ska få finnas överhuvudtaget.
Rovdjurshatet har förvånat mig under alla år. Det är ett otäckt hat eftersom de hos vissa också leder till att de gör allt för att döda. Det är ganska vanligt i Norrbotten att man hetsar ihjäl varg och djärv med hjälp av skoter. De kan jagas i mil för att slutligen brutalt slås ihjäl.
Jag undrar vad är det för människor som till den milda grad kan hänge sig åt hatet? Jag tror också att tappar en människa alla spärrar när det gäller djur så att man brutalt dödar och misshandlar djur då har man också tappat respekten för det levande. Då är steget inte långt till att töja på gränserna också när det gäller människor.
Om nu vargen försvinner vad är det sedan som ska bort? Järv förstås och björn. Med efter det?
Det finns mycket som jävlas med oss i samhäklket. Otyg som inte passar in. Vi kanske ska skriva en utrotningslista?

Jag blir inte klok på vänsterpartiet! Frågan är om någon blir det? Hur kan ett parti som hade uppnått en stark ställning inom väljarkåren - 12 procent i väljarstöd under Gudrun Schymans tid som partiledare är inte att förakta - låta interna bråk rasera allt?
Nu håller partiet kongress och splittringen framstår som större än vanligt. Lars Ohly gick till angrepp på sina kritiker! Det är inte vilka som helst. Några av dem är Sveriges populäraste kommunalråd. De har lyckas betydligt bättre med vänsterpolitiken än vad Ohly någonsin har gjort.
Det känns som om vänsterpartiet nått vägs ände. Det är Ohly eller förnyarna som måste bort eller också återstår bara partisplittring. Det sistnämnda är knappast något nytt alternativ för vänsterpartiet.
Helt klart är det så att både vänsterpartiet och socialdemokraterna har svårt att hitta sin roll i detta nya samhälle. Högervridning eller vänstervridning är den stora frågan och alla inblandade är frustrerade.
Jag måste säga att jag också är frusterad! Varför kan inte den politiska vänsterna hantera politiken i ett nyliberalt samhälle. Ingenting borde egentligen vara enklare. Men icke!
Kanska beror det på att den politiska vänstern under alla år byggt upp en maktposition och numera handlar inte bara politik om politik utan också om att slå vakt om vunna positioner. Det tar kraft och det blir bråk när etablisssemanget bevakar sina revir.

Det är eftermiddag och vi jobbar hårt på tidningen. Det är långhelg och det är mycket att göra, När jag körde in i Stockholm i morse såg jag inte ens biltullarna. Det märktes ingen skillnad på vägarna. Kansle lite mindre bilister.
Annars är det varm i Stockholm och kallt där jag bor. Hemma är det minus 20 grader och här är det bara fyra minusgrader. Märkligt egentligen. Det är inte så långt emellan ändå.
Det märks fortfarande att politikerna har ledigt. Det märks också att mediastrateger har talat om för folk att debattartiklar ska skickas under stora helger. Då är det torka på redaktionerna brukar det heta.

Annars är väl allt som vanligt. Jag har en mejlskribent som fortsätter att skälla ut mig. Jag är självgod säger han. Tur att det finns folk som retar sig på andra. Vad tråkigt de skulle ha med att bara se sig själva!

Programmet ska tydligen gå i repris. Men jag vet inte när. Det gick på SVT igår och idag tror jag. Men sänds en gång till. Ifall någon skulle vilja titta!

Jag var visst på tv i går. Det hade jag ingen aning om. Det var filosofiprogrammet vi spelade in i oktober. Det handlade om frihet. Det var en intressant diskussion vi hade och jag har fått många reaktioner. Den första som skrev var så himla arg. Skällde ut mig för att svika socialdemokratin och hävdade att jag hade partiet och tack för min karriär. Vad ska man svara på sådant?
I partiet har jag nog aldrig varit riktigt rumsren, jag är för frispråkig. Men i rörelsen har jag alltid känt mig hemma. Vi är många som tycker att politiken bör förändras. Att demokratin fungerar dåligt och att det inte skulle skada med självkritik.
Det roliga med reaktionerna var emellertid att jag fått många mejl där personer diskuterar frågan.
Här är ett mycket intressant från Carre


Hej Lotta,
Nu får du ett långt brev!

Såg dig och två andra kvinnor, som jag tyvärr glömt namnen på, prata om demokrati på TV igår.
Jag håller fullständigt med dig när du säger att vi inte har åsiktsfrihet i Sverige.
Vi har inte haft det på många år. Jag vet och jag har egna exempel på det.
Gick med i SSU som ung- åkte ut snabbt som attan för att jag "var för blå" i mina tankar. Startade så upp, tillsammans med några andra tjejer, Vantör MUF och åkte ut därifrån för att jag "var för röd" i mina tankar. (De andra är kommunalpolitiker idag för de kunde spelreglerna om att köpslå med sitt samvete)
Jag var fackligt aktiv och ansågs duktig så jag blev snabbt invald i klubbstyrelsen, var med på representantskapets möte i LO- borgen. Det var stort för mig, då 19 år. Men....jag glömde hålla tyst där så nästa gång det var val till klubbstyrelsen fanns jag inte ens med på valberedningens lista.
Jag skulle önska mig ett Demokratiparti, som det som fanns i Vallentuna, som röstar utifrån vad majoriteten i gruppen tycker i varje sakfråga. Nu finns inget sådant parti så jag är partilös. Jag hittar ingen hemmahamn som förenar alla mina tankar. Det värsta är att jag tror att många känner likadant.
Som du skriver på din blogg - partierna ägnar sig idag åt så helt omodern pajkastning, uppdelade i de lika omoderna block- färgerna.
Hela världen har förändrats och kommer så att göra så länge det finns visionärer som förändrar. I takt med nya tider förändras världsbilden och då kan vi inte längre dela upp människor i grupper.
Arbetare, vad är det? Arbetar vi inte alla? (nästan alla i varje fall)
Idag är det många arbetslösa som kallar sig arbetare och de kallar oss som arbetar för "medelklass- svennar". Vad är det för mentalitet? Hur har det blivit så? Idag när alla haft möjlighet att studera så är det inte alls omöjligt att läkaren, advokaten eller direktören på Stora Bolaget kommer från ett, med 30- tals betäckningen, "arbetar- hem". Vad ger deras medmänniskor rätt att förakta denna, hans/hennes nya "status"?
Löneskillnaderna är orättvisa liksom skattesystemet. Där borde det reformeras rejält.

Brorsdottern planerar eget boende med barnets far skriven på annan adress för att hon ska slippa gå ut och arbeta! Jag förfasas över detta.
Jag känner mig ibland som en nutida slav. Till för att andra ska kunna leva gott på mitt arbete.

Som barnlös, bidragslös och hårt arbetande undanber jag mig detta utbredda förakt för mitt arbete som finns då jag ändå drar in ett stort strå till den gemensamma stacken. (Jag betalar ca en normal årslön i skatt per år, dock utan den glädje som Mona Sahlin vill att jag ska känna över det)

Människor är olika. Gör ett test med följande scenario så blir det väldigt tydligt tror jag.
Ta ifrån alla allt.
Ge alla lika mycket pengar i handen att starta sina liv på nytt med.
Vi kommer snart se att vissa spenderar alla sina pengar på "skit" under kort tid medan andra lyckas skapa mer pengar åt sig och de sina. (inte genom rån eller tjuveri utan med hjälp av list och arbete)
Hur ska vi lösa detta fenomen? Ska det nödvändigtvis vara så att de "smartare" ska straffas och vi tar ifrån just dessa personer allt, igen, för att livet inte ska vara orättvist? Vad blir livet då? Vem vill då vara visionär?
M.v.h.
Carre

Jag är nu 68 år och har en viss tidsmässig överblick över politiken i Sverige. Mitt intryck är tyvärr att kvaliten på våra politiker har minskat drastiskt de senaste 20 åren. Med kvalitet menar jag då förmåga att analysera och lösa problem på kort och lång sikt, ha överblick och förmåga till medkännande. Kort sagt vara gammaldags kloka och förståndiga.Mitt intryck baseras på ett antal arbetskontakter med kommunpolitiker , några ministrar,statssekreterare samt departementsfolk genom åren. En viktig orsak är nog att politikerrollen inte är tillräckligt lockande, vilket avspeglas i ett minskande antal partimedlemmar.Detta verkar i sin tur medföra ett ökande antal ja-sägare i partierna.

Tendensen med ett minskande klokskap verkar också finnas hos gruppen världens ledare. Åtminstone om man skall döma efter vad man kan läsa i tidningarna.

Kan man vara annat än pessimist med ett sådant perspektiv ? Eller har jag alldeles fel ?

Jan-Erik Lindmark

Hej Jan-Erik. Jag förstår precis vad du menar. Jag kan känna det samma som du. Men frågan vi ändå måste ställa oss sanningsenligt är om det verkligen var bättre förr? Är det kanske så att vi har för höga krav på politikerna? Den sista frågan har jag tänkt på ofta.
Politiken har ju förändrats. Det är mer förvaltande än samhällsbyggande just nu. Vi har en politikerkår som håller ställningarna. Det gäller i högsta grad också oppositionen. Jag blir så störd av dessa riksdagsdebatter där den traditionella partiträtan mellan höger och vänster uppkommer. Då känner jag mig förlöjligad och undervärderad som väljare, Sossar och moderater och moderater och vänsterpartister samarbetar väl i många kommuner. Det är inga större problem att hitta lösningar på lokal nivå i samverkan med andra partier. I riksdagen däremot är sandlådeargumenten som priortieras och anklagelserna är lika gamla och inaktuella som 30-åriga kriget. Högerspöke och sovjetälskare är flitigt använda uttryck.
Är det trovärdigt?
Är det roligt?
Var är den framtidsdiskussion som tar itu med de strukturella problem som samhället har? Var är drömmen om samhället? Vad ska uppnås förutom budgetbalansen? Vad ska folket bidra med förutom att tvingas agera röstboskap? Kort sagt vad har vi politiken till om den inte förmår vara en förändrande och förbättrande kraft?
Framtidens politiker hur ser de på sitt uppdrag?
Hoppsan! Nu inser jag att jag också blev pessimist! Du har förmodligen rätt, kan man vara annat?

Hej igen. Det har kommit en del mejl i olika ämnen, Bland annat får jag lite tips från läsarna om debattsidan.
Så här skriver Jan;

Lotta,
Jag hoppas att du höjer nivån på läsarinsändarna under år 2006. Dagens insändare är alla tre ytliga och populistiska. Ta t e x den om Svenska Kyrkan där en ickekristen kvinna kräver att Svenska Kyrkan skall överlåta sina lokaler till henne och hennes New Age-vänninor. Hur resonerar du när du väljer ut en sådan flummig, antiintellektuell insändare. Måste nivån vara låg bara för att det är läsarinsändare ?
Höj nivån så ökar läsvärdet, är mitt tips för Debattsidan 2006.
Vänligen / Jan

När jag väljer insändare och artiklar till sidan tänker jag på mångfald och bredd och på läsvärde. Åsikterna lägger jag mig inte i. Borsett givetvis från sådant som kränker andra människor. Debattsidan är till för tyckande och det är inte alltid vi delar åsikterna som framförs. Det är bra tycker jag om man blir berörd. Precis som du blev av den insändare som du refererar till. Du höll inte med skribenten, tvärtom blev du förbannad. Det är bra. Hade du instämt hade du säkert inte skrivit till mig.

Så här på årets första dag undrar jag; vem har rätt optimisten eller pessimisten?
Båda kanske har fel?
Förmodligen är det så att båda har fel. För yviga drömmar eller för negativa. Vem ska vi då lyssna på?
Förmodligen lyssnar vi på den som passar oss bäst! Alla söker väl någon form av bekräftelse för sina tankar. Där hittar man sin själsfrände,
Jag har funderat mycket på detta under åren som chefredaktör och ledarskribent. Jag var kritisk och förmodligen stämplad som pessimist. Jag ogillade starkt de av mina kollegor som bara strök medhårs. Oenighet och diskussioner väcker också alltid starka känslor. Partiet dör tänkte jag på grund av medlöparna, Om man inte kan tänka en egen tanke.
De som strök medhårs stämplade mig som fiende och partisabotör.
Vi förstod aldrig varandra. Gör det fortfarande inte.
Vem har rätt?
Nu är jag bombsäker, ingen har rätt! Inte ens jag.

Vi skriver 2006 och vi har ingen aning om det nya året! Jag har som vanligt hört hur klockorna i Sveriges domkyrkor ringer in det nya året. Brukar alltid lyssna på det i P 1! Det är en bra början.
Nu ska jag ut till hästarna. Ge dem lite hö och lite bröd.
2006, det låter mycket tycker ni inte det?