Den så kallade Hagamannen har gripits. En stillsam familjefar som gillar veteranbilar begärdes i går eftermiddag häktad på sannolika skäl misstänkt för mordförsök och grov våldtäkt.
Hagamannen har hållit Umeå i skräck under flera år och om det nu är rätt man som polisen gripit är det en befrielse. Men ingen är dömd förrän man är fälld i domstol. Inte ens Hagamannen. Men genom tidningen Expressens publicering av namn och bild på den misstänkte har folkdomstolen säkert dragit sina slutsatser. Jag kastade mig som många andra över Expressen och läste nyfiket om mannen och hans fru och hans vänner och gamla klasskamrater. Det var smaskigt intressant, men det kändes inte rätt.
Tänk om det är fel man? Tänk om det är rätt man men att han inte kan dömas eftersom vittneskonfrontationer egentligen blir omöjliga. Brottsutredningen försvåras. Upplagan gick upp för Expressen, men var det väl förtjänta pengar? Det är ett stort ansvar för rättvisan som tidningen tagit på sig.

Får man bli less? Jag blir det på alla som gnäller över att bloggen inte är långa djupa politiska analyser. Det är skillnad på en blogg och en ledarsida. De ska inte ens jämföras. En blogg är som ett vykort, en ledarsida är politisk analys med mycket ord. Varför i herrans namn är det så fult att en fd ledarskribent bloggar?
Jag har fullt upp med att försöka hitta bloggidentiteten, lära mig skriva på annat sätt. Jag slutade på NSD därför att jag tyckte jag hört mina argument lite för många gånger. Jag behövde något nytt. Det blev så lätt att bara sitta och gnälla. Jag vill inte använda bloggen som en ledarsida.
Jag är också less på partipolitiken. Less på alla som kräver att jag ska uppträda som sosse. Underförstått var lojal med ledningen. Jag är ingen lojal typ. Jag är däremot solidarisk med rörelsens idéer, men tyvärr är inte alltid partiapparaten det. Makten kan inte vara det viktigaste. Tycker man det då har man förlorat sin själ.
Jag gillar och skriva, och visst kan också jag sakna att skriva politiska analyser. Men jag har sysslat med annat en tid. På lördag lämnar jag slutmanuset på min bok om Alva. Henne har jag jobbat med i flera år. Den boken är också politisk analys. Den handlar om det faktum att starka kvinnor aldrig blir accepterade.

Sex ministrar prickades av ett eningt KU. Det var starkt, både att KU var enigt och att det var hela sex ministrar som fick bakläxa. Frågan är om saken är utagerad nu? Det får valresultatet utvisa. Men fortfarande finns några surdegar kvar. Lars Danielsson heter en som Göran Persson håller om ryggen. Ingen vet vad den karln gjorde under julhelgen. Inte ens hans själv om vi nu ska tro på det han säger.

Det är ett otroligt ståhej kring Jan Eliassons utnämning. Det som bryr journalister mest märkligt nog är att Eliasson inte har någon erfarenhet som statsråd. Det är inte många av Perssons minisrar som hade det när de tillträdde. Vissa hade inte ens någon erfarenhet av politik såsom Tomas Bodström.
Tänk om vi kunde granska de övriga i regeringen på samma satt. Det är många som inte håller måttet. Då handlar dessutom om kunskap och erfarenhet av de ämnesområde de ska vara bäst i Sverige på.
Jan Eliasson är en manlig motsvarighet till Alva Myrdal. Han är oerhört kunnig, internationellt erkänd och alltid fått vara i bakgrunden. Alva fick inte heller några tyngre poster förrän hon var över 60. Inte erkänd hemma.
Eliasson har utan att synas fått lära upp noviser. Vad hade Lena Hjelm wallen varit utan Eliasson? Hon hade problem ändå. Anna Lindh när hon tillträdde. Det var tur hon fick en läromästare som Eliasson.
Jag blir lite förvånad när folk sitter och ropar på Carin Jämtin. Hon är bra tycker jag också, men Eliassons klass når hon inte. Det väl toppen att hon får gå i hans skola.
Jag tycker det mest befriande är att få en person i regeringen som är erkänt skicklig. Gud så skönt- Äntligen!

Jag är jättedålig på att skvallra. Jag lovade ju skvaller från rikdsgens vårfest och har fått påtryckningar om mera. Men allt kan jag ju inte berätta. Vilka som var överförfriskade, vem som hade vackra ögon eller vem som var helt fel klädd. Men en sak är säker, ett å annat såg jag ju, och lite skvaller fick man också med sig på vägen. Jag talar i gåtor och så får det förbli. Bloggen är ju personlig och inte privat.

Tänk att jag kan bli lycklig över en utrikesminister. Det var sannerligen roligt. En del är skeptiska över att han är diplomat. Men det är lite typiskt att så fort en icke-politiker utses utgår man ifrån att de inte kan något om politik. Eliasson har innehaft tunga politiska poster och han har skolat ett flertal utrikesministrar. Han kan säkert mer om politik än vad Tomas Bodström kunde på sin tid då han utsågs till justitieminister.

Först måste jag säga att Göran Persson äntligen har gjort en bra utnämning. Jan Eliasson är den bäste! Tänk att han fick vänta så länge på att bli minister. Men nu är han där. Hurra nu finns det en person jag beundrar i regeringen, en som jag ser upp till på grund av hans kunskap och kompetens. Bra utbrister jag!!!!!!

Idag har det varit vackert väder. Jag satt ute på sjön i solen hela förmiddagen. Underbart. Jag såg just på Agenda. Sveriges röst i världen har tystnat när det gäller mänskliga rättigheter sa Tomas Hammarberg. Det är nog många som tycker så. Vi har tappat profilen och lusten att kämpa för rättvisa. Lena Hjelm Wallén var där och försvfarade regeringen. Hennes poäng var att det var lättare förr. Innan Berlinmuren föll.
Jag undrar det jag.

Mina katter har varit borta i snart två dygn

Jag har märkt nu när jag varit ute och träffat en del folk att den givna frågan alla ställer är; hur går det i valet tror du?
Det är inte så lättippat. Allt kan hända. Jag hoppas nog fortfarande på att nya partier sätter lite fart på valrörelsen och sedan också på riksdagen.

Jag skrev en kolumn i AB i förra veckan och efterlyste lite nytänkande inom landsbygdsrörelsen. Jag hade just fått programmet till landsbygdsriksdagen och det var som en dålig repris från förr. Märkligt nog har inte en enda människa hört av sig med lite bra idéer om landsbygdsutvecklingen. Däremot massor med sura kommentaret för att jag vågade kritisera upplägget på landsbygdsriksdagen. Jag blev beklämd. Det var ingenting att plocka in i tidningen och det sorgligt när man blir sig själv nog. Det är tur att jag själv har kontakter med folk i utvecklingsgrupper som vill någonting annat än att bli sedda av en rikspolitiker.

har jag varit på ridkurs och gräddat våfflor. Det är ju våffeldagen. Jag gräddade en tre fyra uppsättningar så hundarna kunde få sig ett rejält skrovmål också. De älskar våfflor.
Min lilla tre-åring höll på att ramla av hästen. Den ruskade på sig och då for hon av, men jag fick tag på henne.

Jag tror att politiken är lika vårtrött som jag. Såg just vår nya utrikesminister på Rapport. Bosse Ringholm fördömde regimen i Vitryssland.

var jag alltså på! Inte ett spår av vår i luften var det dock, men festen var trevlig. Mycket god mat. Lax och hjortfilè och världens godaste efterrätt. Jag träffade en del bekanta. Thage G Peterson och Birgitta Dahl var där. Några partiledare såsom Peter Eriksson och Göran Hägglund. Jag såg också Maud Olofsson skymta förbi. Efva Attling var där med sin Eva och Göran Hägg. Reinfeldts närmaste man Anders Borg och ett stort antal riksdagsmän. Å så flera journalister förstås. Det var blandningen som var värfesten förstod jag - politiker, journalister och kulturpersonligheter.
Jag hade tänkt gå hem tidigt. Men jag träffade hela tiden nya roliga människor så jag blev kvar ett tag.
På fredag morgon hade jag en ny fest. Då firade radioprogrammet God Morgon Världen 20 år. Där var jag också. Frukost med frukt och kardemummakaffe bjöds vi på där. Så liveuppträdande av Public Service.
Å så massor med folk som jag kände förstås.
Jag jobbade också. Både på torsdag och fredag.

från bloggandet. Det beror inte bara på febern utan också på att jag nu snart lämnar mitt bokmanus. Det är mycket nu! Ikväll är jag bjuden på vårmiddag till riksdagen. Det blir spännande, jag har inte en aning om vilka som är där. Riksdagledamöter kan jag tänka. Jag rapporterar om tillställningen i morgon.

Laila Freivalds har avgått igen! Denna gång för sin inblandning i nedsläckningen av Sverigedemokraternas hemsida. Vad ska man säga? Hennes inblandning i Sverigedemokraternas hemsida är betydligt mer allvarlig än det hon inte gjorde under tsunamin. Det kan handla om ett grundlagsbrott. Genom att hon avgår tyder det på att hon är betydligt mer inblandad än vad hon hittills erkänt.
Egentligen tycker jag synd om henne. Hon har haft ett väldigt tufft år. Den kritik som hon har utsatts för skulle knäcka vem som helst. Dessutom är hon lite kantig och får inga sympatier för sin charm direkt.
Men hon räddade i alla fall regeringen. Misstroendevotumet mot henne försvann. Det är inte någon som törs väcka något misstroendevotum mot Persson.
En viktig anledning till att Laila Freivalds misslyckades är att hon saknar politisk fingertoppskänsla. Det är mer besvärligt för kvinnor än för män har jag förstått. Bosse Ringholm har heller ingen politisk fingertoppskänsla och borde kanske ha avgått för länge sedan. Nu blir han istället till förordnad utrikesminister.
Göran Persson saknar absolut fingertoppskänsla när det gäller att utse ministrar. Jag förstår nu att han är i full färd med att toppa laget inför valrörelsen.

Jag har 40 graders feber. Inte så många klara tankar för närvarande. Men jag måste ändå säga att vi fått massor med reaktioner på OS-pizzan! Ni vet mannen som fick böta för han döpte en pizza efter de olympiska spelen. Det är verkligen absurt. Hur kunde Olympiska kommittén få ta OS som varumärke? Det övergår mitt förstånd. Hur de sedan har mage att jaga alla som använder OS i fel sammanhang är också helt absurt. Det är väl egentligen bara de gamla grekerna som kan göra anspråk på OS, men de är sedan länge döda. Att få ta ett inarbetat idrottsligt koncept enbart för att tjäna stora pengar på namnet blir direkt stötande.

Söndag kväll och jag är jätteförskyld.Har just suttit och tittat på SVTs granskning av kristdemokraterna. Intressant! I morse var jag i panelen i God Morgon Världen och vi diskuterade bland annat Anitra Steens pension. Det handlar om 25 miljoner och hon tycker själv att hon är värd pengarna. Ack ja, vad har hänt med ledarskiktet tro. Agust Palm var den förste personen som överhuvudtaget fick pension från partiet, han fick 25 kronor i månaden. Det beslutet var omtvistas, men ledningen enades så smånigom att han hade gjort mycket för arbetarrörelsen och att han inte skulle behöva leva i misär.
Anitra Steen behöver nog inte leva i misär.
Med framträdande sossar som Anita kan jag konstatera att Fredrik Reinfeldt och alliansgänget kan ta det lugnt i valrörelsen. Socialdemokraterna fixar valörlusten alldeles på egen hand.

Varför ska höga statliga direktörer ha stora pensioner? Det borde räcka med den höga lönen, pensionen skulle de få tjäna in som alla andra. Varför massa extra pengar?
Anitra Steen försvarade sitt avtal såg jag på tv och besked kom dessutom att avtalet inte skulle förnhandlas om. Den som har vill alltiid ha mer! Anitra Steen sa att hennes avtal var precis som de andra generaldirektörernas. Det finns sossar som gjort klassresor också inom sossarna. Anitra är en sådan, hon tycker hon är värd sina miljoner i pension. Det är kanske modigt att stå för det. Men det är inte många sossar som skulle göra det samma. De flesta skulle nog ändå må lite moraliskt illa.Alla minns väl Marita Ulvskogs utfall mot LKAB-direktörens bonusavtal. Det finns något i en sossesjäl som ändä kräver rättvisa. Åtminstone när det gäller direktörer som inte är sossar lär jag tillägga eftersom den stora tystnaden har infunnits sig i partihögkvarteret efter beskedet omSteens förmånliga avtal.

Att vara konsekvent är inte alltid så lätt. Marita Ulvskog förde med rätta ett himla liv över LKABs VD Martin Iverts enorma bonus, men är numera helt tyst när det gäller Anitra Steens förmånliga pensionsavtal. Det här med trovärdighet är inte lätt när partilojaliteten sätts främst.
Göran Persson låter sig varje tisdag utfrågas av barn i Lattjo Lajban. Det är ganska roligt faktiskt. Han får sannerligen lite ovanliga frågor. Häromsistens fick han visa upp sin värsta grimas. En unge ville veta om han drack mycket öl när han var gift med Systembolagets chef. Utan tvekan verkar Göran Persson trivas i Lattjo Lajban. Det är säkert befriande med alla dessa ungar.

Det var Petter som tror på utomparlamentariska medel som vann toppkandidaterna. Jag är inte särskilt överraskad. Jag tolkar hans seger på två sätt. Dels hade han ett starkt nätverk omkring sig som lobbade och hjälpte honom ta hem segern. Dels tror jag många unga unga har tröttnat på att politiken är så svårt att påverka. För att få en förändring är de för mer drastiska metoder.
Men slitningarna mellan höger och vänster finns kvar. Det var obehagligt tyckte jag när några in publiken satt och skrek jävla kommunist åt Petter. Fy fasiken så mycket hat och stärka känslor det finns.

Hej Lotta!

.
I min bostadsrättsföreningen har styrelsemedlemmarna gått på kurs. Där har dom fått lära sig att det inte är bra att skicka ut styrelseprotokollen till medlemmarna. Motivering: Det blir då lätt diskussioner i föreningen. Och det är i sin tur inte bra för beslutsförmågan och styrningen av verksamheten. Så nu har protokollen upphört att komma i medlemmarnas brevlådor - efter 25 års utskickande. I stället får vi då och då utvattnade s k informationsblad.

En väninna arbetade en tid inom EU-systemet. Där hade hon bl a till uppgift att skriva rapporter och pressmeddelanden från s k ERP-möten. Eftersom hon var skolad i svensk öppenhet berättade hon om diskussionerna och motsättningarna mellan medlemsländerna.
Men det fick hon sluta med. EU-systemet drivs framåt genom att motsättningarna stoppas under mattan och ståndpunkter jämkas samman i slutna rum. Då ska man inte tala om vad som skiljer.

Själv är jag - som du förstår- skolad i det öppna svenska offentlighetssystemet. Väljarna ska veta vad dom som dom har valt sysslar med. Med "genomskinlighet" och öppen debatt minskar risken för korruption och också för att tokiga beslut blir fattade. ++ Det är ingen tillfällighet att dom flesta s k affärer i kommuner brukar inträffa i verksamheter som har förvandlats till "bolag" eller stiftelser - och där insynen inte är densamma. Eller att Sverige toppar listorna över de minst korrumperade länderna i världen. ++

Man behöver inte vara särskilt uppmärksam för att se att konflikten mellan öppenhet och krav på beslutsförmåga finns överallt i samhället. Inom kommuner, landsting, inom miljöpolitiken och utbyggnaden av infrastrukturen…. Men det konstiga är att våra politiker och politiska partier inte verkar särskilt roade att föra ut de här frågorna till en principiell debatt…Och statsvetare och andra försigspåare är också märkvärdigt tysta i frågan. Så vad ska vi göra - vi som tror på en öppen diskussion också om vart vi är på väg?

At

++ ---- ++ mindre viktigt

Jag ska snart ålka ner till Malmö och delta i finalen i Toppkandidaterna. Det är direktsändning ikväll där alla kan rösta. Det blir spännande att se vem som vinner. Jag kommer inte att kunna blogga färrän sent imorgon skulle jag tro.

Oj, då jag läste en saga för dotterna och somnade. Vaknande först nu. Klockan är halv sex på morgonen och jag är utsövd. Han får skäll Göran Persson. I går var det flera som talade om hans insatser efter tio år på vid makten. Egentligen har Persson alltid fått skäll. Han hade en persiod då han hyllades väldigt ac oppositionen. Det var då han körde över sina egna i EU-frågan och lade om den svenska ekonomiska politiken. Jag vet inte om han någonsin har hyllats av sina egna. Men Persson tillträdde också i en svår tid. För sossar är det svårt att acceptera omsvägningen av den ekonomiska poltiken. Det svårt att acceptera att arbetslösheten prioriterats ned och att klyftorna i samhället växer. Det är också därför folk blir så förbannade på Perssons val av boende. Stora gårdar för miljoner. Hade socialdemokratin rattat en politik som minskade orättvisorna, höll arbetslösheten nera och bidrog till att välfärden kom alla till del då hade Persson fått bo var han ville. Per Albin Hansson fick sommarstugor och bilar och folk var glada för det. Han gav människor hopp om framtiden. Regeringen Persson ger just ingen något hopp. Bortsett från budgetbalansen förstås. Avdankande politiker som kan få toppjobb. (Fy vad elakt detta var!)
Ändå är Göran Persson oerhört skicklig som politiker. Han är en lysande talare. Men han faller på bilden av maktfullkomlighet. Det är en gåta att regeringen i tider som dessa väljer att ta en stor strid med UD om utnämningen av andra mannen på ambassaden i Helsingfors. Regeringen har valt en fd detta politiker förstås. En centerpartist Anders Ljunggren.
Visst har Anders Ljunggren sina förtjänster. Han har jobbat på Nordiska Rådet en längre tid. En sann nordiskt skulle vi kunna säga. Men ändå. Det är viktig post på amabssaden i Helsingfors och givetvis blir det märkligt när erfarna kompetenta sökande körs över. Regeringens och Freivalds enda kommentar är att vi gör bedömningen vem som är kompetent. Ack ja, den bedömningen har de gjort många gånger. Lika många gånger har man blivit mörkrädd.
Jag kanske ska ta en macka.....

Jag snackade med en kompis i Göteborg. Där snackas det om vem som ska efterträda Göte Bernhardsson som landshövding. Göteborg är lite problemamtiskt för sossarna eftersom stans starke man Göran Johansson har sagt vad han tycker om Göran Perssons styre. Det gillar han inte alls och han har också hoppat av partistyrelsen i protest mot att just ingenting går att påverka längre inom partiet. Särskilt arg är Göran Johansson på försvarsminister Leni Björklund för hennes avveckling av försvaret i Göteborg.
Min kompis berättade att hon just talat med sin gamla mamma och hon hade en klar bild av vem som skulle efterträda Bernhardsson. Det blir givetvis Leni Björklund trodde hon. Göran Persson är långsur och ganska förbannad kan jag tänka mig på Göteborgs kommunalråd. Vill han hämnas på Göran Johansson är Leni Björklund en ypperlig kandidat.
Kompisens mamma ville också se Gustav Fridolin som statsminister.
Ibland kan jag tänka att politiken vore roligare om så kallat vanligt folk hade mer inflytande över utnämningarna.

Jag såg att JO skulle granska Lars Danielsson, Göran Perssons statssekreterare. Det är inte särskilt förvånande eftersom den mannen lämnat dubbla budskap, ljugit och ändrat sin historia. Det är intressant att följa fortsättningen. Göran Persson säger ingenting mer än att alla har gjort sitt bästa. Han tar på sig ett huvudansvar för allt schabbel och hoppas därmed att ingenting mer behöver hända. Men det är en nyckelfråga som behöver besvaras i det här sammanhanget och det är var det innebär att ställa en poltiiker till svars.

Jag såg också att Abu Ghurayb-fängelset i Irak ska stängas inom tre månader. Jag tror inte det är på grund av den internationella kritiken mot USA som går ut på att fångarna behandlas dåligt. Inte tror jag att fångarnas mänskliga rättigheter kommer att stärkas. Det blir bara ett nytt fängelse och möjligtvis lite andrum för USA. Irak kommer att överta ansvaret och då hamnar åtminstone inte USA i skottgluggen.

Gud vad trött jag är! En av mina hästar fick 41 graders feber och jag har sprungit hela natten. Det är tufft. Men hästinfluensa har han inte, det har de fått spruta mot. När det är ett virus är jag givetvis rädd att de andra hästarna också ska smittas. Så jag har fullt sjå med att tempa sex hästar, två gånger om dagen. Men jag hinner jobba också. Alliansen är på Norrlandsturné upptäckte jag. Det är inte längre så intressant vad de företar sig. Tidigare var allt så nytt och massmedia följde i dess spår. Men så kan det inte fortsätta. Det skulle få anställas många journalister på tidningar, radio och tv om vi skulle bevaka alla interna partiresor. De är många nu när det är valår.
Jag ska ner på en restaurang i innerstan och diskutera mediamakt lite senare idag. med Stig-Björn Ljungren. Han som är med på listan ni vet, med Alexander Bard. Elit heter den visst. Stig-Björn har sagt att det är som en gemytligare middagsbjudning snacket som gåri det nätverket.
Annars tycker jag Toppkandidaterna är väldigt präktiga! De som tidigare var emot programmet borde nästan skämmas. På vilket sätt hotar dessa ungdomar demokratin undrar jag? Tvärtom vaggas de snällt och lydigt in i traditionella strukturer. Protesterar inte och sticker inte upp.

när de upptäcker att jag ger goda råd till unga hur de ska ta sig fram i politiken. Det viktigaste budskapet är givetvis tänk själv och tro på vad du säger. Vill ni läsa mer gå till Ungt Val på webben .
På söndag är det final för toppkandidaterna. Det blir spännande att se vem som vinner.

Det är söndag kväll och brorsan spelar fortfarande dataspel online. Han börjar se glåmig ut. Det måste ta slut snart hoppas jag annars drar jag ur sladden till datorn. Jag såg på Rapport att sossarna inte ändrat sin utnämningspolitik under de senaste fyra åren. Jag undrar varför? Politiken är skämmig och kritiken hård från alla håll. Inte bara från oppositionen utan också internt inom partiet. Det är ett allvarligt tecken på maktfullkomlighet när ett regeringsparti i huvudsak utser sina egna och dessutom hävdar att dessa gamla avdankande politiker är de mest kompetenta till posterna.
Det blir tufft i valrörelsen om oppositionen lyfter fram den här frågan.

För tillfället sitter min bror uppe hela nätterna. Han spelar något dataspel online. Det är folk från praktiskt taget hela Europa som deltar. De arbetar sig upp nivå efter nivå. Brorsan går och lägger sig när jag vaknar. Tänk vad den nya tekniken medför. Just nu hojtade han och berättade att han spelade med någon i Israel.
Ute bara snöar det. Jag som trodde att jag skulle sakna snön i Norrbotten.
Jag har fått många mejl om Palme. Han håller oss igång även fast han varit död i 20 år.
Jag undrar hur valrörelsen blir? Hur många partier som kommer att ställa upp i riksdagsvalet. Det finns en risk för att affärer kommer att överskugga politiken. Det senaste upprörda politiska utspelet som kom sedan socialdemokraternas valplattform läckt ut är närmast löjlig. Det var inget märkvärdigt med den taktiken, det är samma gamla taktik som alltid har använts från partihögkvarteret. Moderaterna är huvudfiende, kristdemokraterna ska tigas ihjäl och centerpartiet ska bearbetas så att de framstår som svikare av sina egna väljare och sina gamla ideal. De enda som har anledningen att bli upprörda över detta är de socialdemokratiska sympatisörerna. Samma gamla skåpmat som tidigare! Finns det inte några nya tankar i högkvarteret?
Jag undrar vad de gamla partirävarna tänker när de val efter val får samma strategi presenterad för sig. De borde åtminstone reflektera över att de har hört det här förr!

Du Lotta är skeptisk till vänster och höger i politiken. Debattglad invandrare menar att den skalan inte alls finns! Och du verkar instämma.
Vad är detta för dumheter. Jag har rest ett år i Latinamerika och där ser man minsann tydligt att skalan gäller. Likadant i arabvärlden och Sydasien. Där är högerspöket verkligt och består av livslevande människor.
Skalan finns också i Sverige även om politikerna försöker trängas i mitten för att bli populära.
Höger betyder förstås stora klasskillnader där de välbeställda präglas av cynisk skyll-dig-själv-inställning och konsumerar mer än de producerar. Underklassen är flitig och snäll, kuvad av skola, kyrka och de konservativa och enögda massmedierna.
Så var det för hundra år sedan också i Sverige. Det är liberalernas och sedan sossarnas envetna kamp som har trängt tillbaka överklassen med deras makt och privilegier. Rösträtt, semester och anständig lön är ingenting som kom av sig självt. Det var resultat av hård vänsterpolitik.
Att vänster är klasskamp och utjämning av livsvillkoren är självklart.
Att man kan inta en mellanposition mellan vänster och höger är lika självklart.
Detta är väl ingenting att diskutera. Vad man själv vill verka för är det viktiga.
Den präktige snickaren tycker inte att man ska kritisera Persson för hans nya ställe för 12 miljoner + det nya huset.
Jag kan inte för mitt liv tänka mig Erlander eller Palme i Perssons ställe. Palme bodde i ett enkelt radhus i Vällingby. Jag såg honom en gång parkera sin lilla bild på torget utanför LO-borgen, stoppa några mynt i parkeringsautomaten och sedan gå in.
Persson och en stor del av hans sossekamrater är i dag högborgerliga i värderingar och livsstil. Partiet är mest en stege till makttoppen. Mäster Palm skulle ha manat till kamp mot dessa förtryckare.
Kanske är Persson realist? Bättre än mäster Palm vore vid statsrodret. Det kan man diskutera.
Men nog finns vänster och höger i politiken! Eller hur?

Leif Berg

Jag kom till vissa insikter igår när jag satt där i programmet Insider och diskuterade Palme. Att Olof Palme var en poliitker som var i klass för sig visste jag sedan tidigare. Men det slog mig att vi svenskar var nog ganska bortskämda med att i flera år fått ha en statsminister som såg till att vi aldrig slummrade till. Han väckte känslor, vi gillade honom eller ogillade honom. Få var i alla fall oberörda.Han fick oss förbannade och glada och många var stolta över att vara socialdemokrater. Kan ni förstå det? Palme fick ett internationellt genombrott och satte Sverige på världskartan. Han var en statsminister som gav oss hopp och visioner och som bevisade att politiken var ett redskap för att förändra samhället.
Oavsett om man gillade Palme eller inte så höll han igång oss medborgare. Jag hörde Carl Bildt i en tv-soffa och han konstaterade att Palme ofta sa någonting som Bildt kände inte kunde stå oemotsagt.
När Palme dog blev det så tyst. Politikernas blev rädda och poliserna blev rädda ingen gjorde någonting. Ingvar Carlsson som fick den svåra rollen att axla manteln efter Palme blev liksom förstenad. Inga känslor, ingen glädje och absolut inga politiska drag som kunde hörröras till Palme. Det hade inte gått. Folk hade blivit förbannade. Ingen hade rätt att härma Palme. Han var kult och en ängel.
Ingvar Carlsson ska ha en eloge. Han gjorde så gott han kunde. Han blev ändå lite populär på slutet. Även om det var just "lite". Mordet på Palme blev på något sätt ett mord på socialdemokratin. Politiken hämmades, visionerna lades åt sidan, verkligheten förändrades och partiet gick stadigt åt höger. Anpassningen till nyliberalismens ekonomiska poltiik gick förvånadsvärt enkelt. Ledningen accepterade fakta, men gräsrötterna blev besvikna och försvann.
Det var inte längre så kul att vara sosse. Jag undrar om någon är stolt idag? Idéarvet efter Palme har begravts. Partiet talar sällan om Palme, vårdar inte hans arv särskilt väl. Det är märkligt med tanke på hans enorma popularitet.
Göran Persson som i grunden är en väldigt skicklig politiker når heller inte upp till Palmes nivå. Persson har det eknomiska systemskiftet i sin ryggsäck. Talet om en balanserad budget står folk upp i halsen. Var är visionerna. Själv orkade jag inte ens läsa hans bok "Den som är satt i skuld är inte fri". Fy fasiken vilket tråkigt budskap, när man längtar efter drömmar, känslor och ett bevis på att demokratin och politiken är ett redskap till förändring. Inte en bromskloss som slår folk i huvudet med orden att så kan vi inte göra. Det har vi inte råd med. Tyvärr behöver vi arbetslöshet.
Det är tomt efter Palme! Oerhört tomt