Polisen i Växjö har polisanmälts. Anledningen är att de har kastat två ton beslagtagen sprit på en soptipp. Jag förstår att många läsare nu undrar vilken soptipp det gäller. Men det är hemligt! Spriten som bestod av flaskor av öl och vin och sprit sorterades inte ens. De följde med andra ord inte miljölagen som säger att flaskor och burkar ska vara rena och tvättade. Brunt och vitt glas ska kastas för sig liksom burkar.
Polisen försvarar sitt agerande med att det skulle ha tagit en himla tid att hälla ur all sprit. Det har åtminstonde jag som hatar att sopsortera full förståelse för. Full förståelse kande den som hittade flaskorna också hade. Någon har säkert blivit lycklig över ett sådant kap på en soptipp.
Anmälaren däremot kan ha varit något stackare som tvingades göra det jobb som ploisen inte gjorde, nämligen att sortera flaskorna.
En sak känns dock lite kymigt. Det är förmodligen en väldig massa skattepengar som kastades bort. Varför måste all beslagtagen sprit hällas ut? Förvaltade staten flaskorna väl och lämnade dem till en form av återvinning kunde polisen eller tullen få lite extra inkomster. Dubbelmoral är ju inga problem i andra sammanhang. Så varför inte andra sorteringen på systemet?

Jag tänkte jag skulle åka tåg till jobbet i morgon. Det är så halt på vägarna. Men tji fick jag. Det är två gånger så dyrt för mig att ta tåget som det kostar att åka bilen. Något är galet.
Åk kollektivt säger regeringen. Det lönar sig. Pyttsan.
Dessutom har SJ lagt in de extra dyra 2000- tågen på alla sträckor som folk gärna åker för att komma till jobbet i rimlig tid och för att komma hem i rimlig tid. Snacka om kundservice.'
Jag har alltid retat mig på SJ. Jag gillar verkligen inte det företaget. Jag vet inte hur många dagar av mitt liv som jag har fått bortkastade bara genom att råka hamna på tåg som försenas.
Usch!

Idag har jag en sådan där dag då jag bara är trött. Det är snöoväder i Stockholm och gråmulet. Politiken känns avslagen tycker jag. Maud Olofsson har verkligen försvunnit. Vad har hänt ?
De ringde från NSD och frågade hur jag ska fira jul. Hemma svarade jag. Ett verkligt genomtänkt svar.
Såg också att allt fler jobbar längre - alltså högre upp i åldrarna. Glädjande säger Anna Hedborg som är generaldirektör och särskild utredare. Jag vet inte om det är så glädjande. Med tanke på att de äldre får det allt sämre kanske folk tvingas att jobba. De kanske inte har råd att sluta.
Kanske var detta för gnälligt? Jag känner mig lite gnällig också.

Jag var med i TV-programmet kontrollkommissionen i kväll. Robert Aschberg är en av programledarna. Programmet granskade regeringen och hur den sköter sina statliga företag. En sak är säker, företagen går bra. De ger miljardvinster till staten. Sedan är det lite si och så när det gäller regeringens styrning av bolagen. Tjänstemän på dubbla stolar är vanligt om jag säger så. Liksom dubbelmoralen. De politiska målen krockar alltid med vinstkraven och det innebär att politiken får ge vika.
Robert Aschberg frågade oss om det verkligen var nödvändigt att statliga bolag skulle drivas i aktiebolagsform. Jag kom då att tänka på Aschbergs farfar Olof. Han var affärsman och gjorde många affärer med socialdemokraterna i början av 1900-talet. Bland annat lärde han dem att driva sin verksamhet i aktiebolag.

Så det så!

och snart är det måndag. Upptäckte just att klockan nästan är tolv. Idag har det varit skyltsöndag. Förutom att vi på torget dansade till Små grodorna snackar folk jag möter mest om alliansen som prickade in formtoppen för tidigt. Många bara skrattar av förvåning. Hur kunde de vara så dumma och försöka locka folk med sänkta ersättningsnivåer i trygghetsförsäkringarna. Varför i herrans namn fortsatte de inte med systemkritiken!
Oerhört många säger just det.
Jag köpte julsenap på marknaden. Vi fick snö till första advent. Men utegranens belysning klarade jag inte.

Jag måste bara säga en sak om jag törs. Jag är nämligen en dålig förlorare. Och skrockfull. Får ibland för mig att det lag jag håller på förlorar. Jag har inte orkat hålla på Luleå Hocky när jag bodde i Norrbotten. De gick ju bara dåligt. Nu har det hänt något. Det går lysande. De har vunnit sju matcher på raken. Jag tror att det aldrig hänt tidigare.
Det är makalöst. Kanske törs jag hoppas på att de får en plats bland de fem bästa i slutspelet.
Men försäkerhets skull håller inte på dem!

De rör på sig i väljarkåren. Avståndet mellan höger- och vänsterblocket minskar. Reinfeldt har förlorat sitt försprång. Kanske var det så att alliansen toppade sin form lite för tidigt. Ett helt år före valet kom de igång och brände av sitt krut. Först var tufft, nyvaket och uppstudsigt. Vi blev nog till mans lite imponerade över att de kunde komma överens, att de tog tag i svåra strukturella problem och ifrågasatte regeringen på ett sätt som var modigt och utmanande.
Sedan kom vardagen. Jag tror den kom hemma hos Göran Hägglund i Bankeryd. Det blev mest en trevlig samvaro med familjefest på gården. Nyfikna eventuella väljare samlades kring Hägglunds villa och bjöds på varmkorv. Barnen fick hink och spade. Lejonborg var svårast att tackla då. Förslagen om nedragningar i försäkringssystemen var lite för brutala redan då. Göran plockade en bukett Lejongap för att bidka honom. Det gick bra en tid. Sedan brakade oenigheten lös.
Vad jag inte begriper är hur en borgerlig allians efter år av trånande efter makten ändå går till val på att sänka ersättningarna i trygghetssystemen och tillråga på allt utpeka folk som fuskare.
Det är dömt att misslyckats.
Nu är alliansen liksom försvunnen. Maud sålde sina tidningar och blev osynlig. Jag har nog inte sett henne sedan dess. Är det någon som vet var hon är? Det ringde en desperat företagare till mig på tidningen som sa sig jagat Maud Oloffsson i nästan ett år. Men det är omöjligt att nå henne suckade han.
Han hade en ide om företagare i glesbygd.
Reinfeldt låter som vilken gammal högerpolitiker som helst. Det som kändes nytt har blivit gammal skåpmat.
Lejonborg har helt tappat styrfarten och har stora interna problem. Liberalismen vart tog den vägen????
Göran Hägglund har blivit omyndigförklarad av sin egen välgörare Alf Svensson, som till och med tänker sig en comeback för att rädda partiet.
Suck, nu får vi vänta på nästa toppmöte. Förmodligen äger det rum någonstans i stockholmstrakten.

Under tiden kan Göran Persson sitta lugnt i båten. Alliansen kom, sågs och försvann. Vi får se om den dyker upp igen.

O vilken dag! Jag kan inte annat än skratta, alla mina dagar tenderar att vara fullspäckade. Jag jobbar, skriver på en bok och tar hand om min dotter förstås. Hon är viktig. Snart tre år och lär sig nya ord varje dag. Du är hopplös mamma lärde hon sig att säga idag. Varför har jag inte riktigt fått reda på. Kanske för att jag springer hit och dit.
Diskmamskin gick också sönder, men det var nog tyvärr bara på grund av ålderdom. Den har nog hållt länge skulle jag tro.
Vattenfall sitter jag och funderar på! Ett av våra framgångsrika stqatliga bolag. Som investerar i kol för att kunna konkurrera på världsmarknaden. Jag undrar nu när det har varit så varmt och vi får ökade elkostnader? Vi brukar få höjda avgifter när det regnar för lite och när det regnar mycket. När det är kallt, så varför inte när det är varmt?
Jag blev i alla fall glad detta kvartal! Då fick jag sänkt elräkning. Tjolahopp!

Jag missade starten på Lasermannen! Hade gärna sett det avsnittet. Men jag fick problem ute i hästhagen. Några av mina hästar har bestämt sig för att inte dricka vattnet ur vattenkopparna. Snacka om problem. De kan ge hästar kolik - alltså ont i magen -om de dricker för lite vatten.
Nu är det vattenslangen och stora hinkar som gäller igen. Det är bra att det är så varmt ute. När kylan och snön kommer blr det problem.

Jag har tackat ja till att sitta i juryn för Toppkandidaterna. Den nya politiska dokusåpan. Det ska bli jättekul. Vi är fem i juryn och vår främsta uppgift blir att se ut vilka som blir "toppkandidater".
Det är spännande med en såpa som kan utveckla människors förståelse för politik och kanske också på sikt stärka demokratin. Våra etablerade politiska partier struntar i att demokratin fungerar dåligt. De behöver inte längre anstränga sig för sina medlemmar. Medlemsantalet minskar stadigt med det gör ingenting. Istället ökar partierna partistödet och anställer ett antal ombudsmän som ska tala om för oss varför vi inte begriper politiken.
Toppkandidaterna är unga, drivande och entusisatiska människor som tror stenhårt på sin sak. De är intresserade av poltiik men inte nödvändigtvis partipolitik. De har heller inga partibeteckningar när de tävlar om trovärdigheten. Jag vet givetvis inte vilka kandidaterna är än eller vilka frågor de driver. Mycket kan hända under vägen. Hur som helst lite nytt blod i den politiska debatten är nödvändigt.
Det är ganska typiskt tycker jag att motståndet till denna nya såpa mest finns inom etablissemanget. Vissa hävdar till och med att såpan hotar demokratin. Det är förmodligen personer som anser att demokratin är fulländad bara de talat en kvart i fullmäktige eller i riksdagen.

Fram för fler initiativ som kan stärka demokratin och öka människors möjlighet att påverka politiken.

Nu såg jag att Morgan Johansson har fått sällskap på bänken för illa behandlade politiker. Invandrarminister Barbro Holmberg slog sig just ner. Hon ville också ha en nyanserad debatt om de politiska flyktingbarnen. De är föräldrarna och inte en misslyckad politik som misshandlar dem slog hon också fast. Det som styrker den tesen är att alla apatsiak barn är i Stockholm enligt invandrarministern.
Nu var det nog så att minst ett fall fans utanför huvudstaten. En flicka i Luleå hamnade i ett apatiskt tillstånd om jag inte missminner mig. Det var efter åtskilliga turer om utvisning. Hopp och förtvivlan knäckte henne till slut. Eller var det kanske föräldrarna som inte stod pall för trycket?

Usch vad less jag är på en illa fungerande flyktingpolitik.

Jag såg valundersökningen från Göteborgs universitet som presenterades idag. Där hade dryga 2000 personer intervjuats och en slutsats var att Junilistan vann så stort därför att folk 'var okunniga om EU. Dessutom hävdar statsvetarna i Göteborg att många trodde att Junilistan krävde utträde ur EU.
Jag tror inte på deras slutsatser. De må vara statsvetare men svenskarna är inte okunniga om EU. Vi är nog det folk i unionen som ändå vet mest. Med två folkomröstningar i ryggen. Folkomröstningar ger nämligen kunskap därför att debatten och engagemanget ökar. Det är också "vetenskapligt bevisat".
Att Juni listan skulle ha lovat utträde ur EU, det har vi också hört förr. Visst, det var säker några som trodde det. Men Junilistans framgångar tror jag berodde på kravet på att besluten ska fattas närmare folket. Alltså - att stärka demokratin.
Det blir i alla fall spännande att se vad som händer inför valrörelsen. Om Junilistan klarar fyra procentsspärren och om folk fortfarande är lika okunniga.

Att skriva på bloggen är inte som att skriva ledare! Ett självklart konstaterande kan det tyckas, men inte för alla. Det slog mig när jag återigen fick kritik för att inte skriva långa analyser om socialdemokraterna. Det gjorde jag ofta förr. Visst kan det hända även på bloggen. Men inte samma usträckning. Bloggandet är något helt annat. Det tar tid tycker jag att hitta sin egen stil.
En ledarsidas uppgift är att analysera politik. Man skriver politiska krönikor och försöker vara lite personlig.
Bloggandet ska vara personligt, även om det inte är privat. Det är ovant från en tyckare som alltid gömt sig bakom politiken. Det är också ovant för mina forna läsare. De struntar fullkomligt i mig som person och är inte ett dugg intresserad av vad jag gör på fritiden eller vad jag inte gör. De vill ha analyser och samhällsdebatt.
På bloggen bör inte heller inläggen vara för långa. Det klarar jag bara ibland. Jag har en förmåga att skriva långt.
Frågan är om jag svikit mina ideal när jag inte längre skriver som jag brukar. Själv anser jag inte det. Idealen är kvar!

Såg ni den nya undersökningen om fildelning och nedladdning av musik? Enligt den ska inte nedladdningen av musik från nätet ha någon större inverkan på försäljningen av CD skivor. Det är bara två procent som laddar ner dagligen och de sprider sitt material i väldigt små sällskap. Ungefär som vi tidigare spelade skivor på band.
Jag upptäckte just att mitt "N" har försvunnit från tangentbordet. Märkligt! Undrar om N är den vanligaste bokstaven eller om jag slår extra hårt på den tangenten. Bokstaven har i alla fall suddats ut.

Kul att så många svarade på mitt trött på blogggnäll inlägg. Det är en intressant diskussion. Men internet är ju till för alla. Varför ska några stoppas? Det blir ju helt absurt. Men visst kan jag hålla med om att vi inom media får extra mycket reklam och uppmärksamhet. Det var ett bra att Aftonbladet och andra mediabolag också kan lyfta fram så kallade "vanliga bloggare". (Vad nu det egentligen är?)
Men vana nätbesökare letar målmedvetet. De har sina specialintressen. Det är just det som är charmen med nätet. Du kan hitta vad som helst, du behöver inte styras av vad opinionbildare och kändisar tycker, du behöver inte ens läsa det.
Det blir en demokratiskt oacceptabel debatt om några ska sitta och bestämma vilka får lov att blogga. Hurrru du - ditt namn är för välkänt så du ska hålla käft på nätet.

Grejen med bloggarna var att "vanligt" folk, kanske med ett politiskt intresse, skulle få göra sin röst hörd för en gångs skull. Det fungerar också delvis. Det här med yttrandefrihet är inte lika med yttrandefrihet för journalister, det skall vara yttrandefrihet för alla. Vad händer när "bloggflugan" kommer och en massa människor som annars aldrig fått komma till tals startar bloggar? Jo journalister hänger ivrigt och nervöst på, de vill inte tappa ett uns av sitt mediarevir. Det är väl i huvudsak detta den seriösa kritiken går ut på, inte att journalister i sig bloggar, utan den ägnslan de hängde på bloggflugan, och den nervositet de lade i dagen att tappa ett uns av sin mediala exponering. Nu finns det en massa jävligt dåliga bloggar ute, ingen läser väl de efter ett tag, där sker väl en självsanering får vi hoppas.
Annars tycker jag att den svenska journalistkåren förväxlat allmän yttrandefrihet och åsiktsfrihet med yttrandefrihet och åsiktsfrihet för journalister, ni journalister har inget mandat att företräda "den allmänna opinionen", journalister och mediafolk har ju olika åsikter de också naturligtvis, men i t.ex. flyktingfrågan verkar journalistkåren och den allmänna opinionen ha diametralt olika åsikter, därför stängde DN möjligheterna att kommentera deras debattsida. Efter detta beslut (förmodligen på iniativ av denne Hendrik Brors) så avslutatde jag min prenumeration på DN och min tro på "fair play" när det gäller yttrandefriheten fick sig en ordentlig törn, det är en kamp om det mediala utrymmet och allmänhetens uppmärksamhet samt möjligheterna att föra fram sina egna åsikter, tro inet annat.

http://robsten.blogspot.com/
Robsten / And I don.t play golf!

Hej Lotta
Det är inget att göra något åt att folk gnäller över att medier har bloggar.
Folk gnäller väl alltid över saker och ting:)

Bloggar är ju fortfarande ett bra verktyg för den som inte har tillgång till medievärlden - det blir inte mindre bra och mindre användbart för att medier också använder det.
Jag skriver bland annat om det i ett inlägg hos mig:
http://chadie.typepad.com/chadie/2005/11/laulfenomenet_v.html

Mitt inlägg handlar i och för sig om att Laul anmält sig till Bloggtoppen men det handlar ju om bloggar och medier överlag:

En del bloggare har reagerat och tycker att det är fel att en person som redan har så stort medieutrymme utnyttjar Bloggtoppen för att ta ännu mer plats.
Det är klart det hade varit trevligt om vi småbloggare kunde fått fortsätta ha bloggen som ett verktyg för oss själva. Men den tiden är över, förbi, den är historia.

Laul har med att anmäla sin blogg till Bloggtoppen satt fingret på ett faktum, det är den verklighet vi lever i. Mediebloggar är här - och alldeles säkert för att stanna ett tag.
Blogg är ju ett ypperligt verktyg - varför skulle inte medier använda sig av det?
Men en sak jag funderat över är varför du till skillnad mot exempelvis Helle Klein och Linda Skugge så sällan länkar till oss andra ickemediebloggare?
mvh

Rosemari Södergren
Kulturbloggen


Hej Rosemari.
Usch , jag skäms egentligen. Jag är så dålig på att länka. Jag ska bättra mig på den punkten. Har liksom kommit av mig i länkandet. Det är dåligt

Jag fattar inte att folk ids reta sig på att mediafolk bloggar. Internet är till för alla. Alla som vill kan göra sin röst hörd där. Det är en hel värld som finns där ute och det finns bloggar för alla smaker, för alla intressen.
Valet är fritt, ingen tvingar dig att välja en mediablogg eller politiikerblogg eller artistblogg. Jag börjar bli less på gnället. Folk måste ju tro att internet är som ekot, En liten värld där några få sätter agendan och talar om för oss andra vad som är viktigt.

Vi har en förmåga att gnälla över allt i Sverige. Vi är nog ett gnälligt folk?

Det snöar lite och det gör mig lycklig!!!!

Hej
Jag har i många år läst och lyssnat när Lotta G skrivit och talat. Lite uppblåst har det känts ibland, men oftare klokt och rakt.
Nu läser jag din blogg och vänder mig rodnande bort. Så svepande, ytligt och egotrippat. Cyniskt.
Nästan bara gnäll och ryggmärgskritik. Utan eftertanke sopar du till allt och alla.
Du berättar inte om varför du tycker som du gör, lyssnar inte, försöker inte förstå, att gå tre steg i andras mockasiner är otänkbart - trots att det är precis vad du borde göra.
Näringslivsfolket är hopplösa. De fattar inget verkar det som. Har du talat med Grimaldi? Och han är inte maktlös.
Vägmänniskan i norr har tokiga tankar. Jag tycker det verkar vara tvärtom. Men du dömer snabbt. Usch om du hade makten i landet.
Politiken är i kris, säger du. Jaså. Vilken politik? Alla som försöker ta ansvar och inte bara kritisera. Är borgarna i kris just nu.
Sossarna, visst. Jag har arbetat femton år för s men apparaten har dessvärre stelnat och söker mest makt. Och pengar. Att s-journalister tjänar 40 och fler tusenlappar i månaden håller inte. Då är man m. I praktiken. Vad vill s? Vad borde s vilja?
Och LO-ledaren med en miljon per år. Bra betalt för en undersköterska som fått ett fint jobb.
Och de ledande s också lokalt som blivit allt mer allergiska mot självständigt tänkande i fack och parti. Det krävs alltmer följsamhet, tystnad, likriktning, toppen styr och vi andra förväntas ställa upp som stödtrupper.
Var är målen, visionerna, alternativen, den varmhjärtade realismen? Samtidigt frodas floskler och flum. Se bara på skolan och låtsasuniversiteten. Man blir gråtfärdig. Inga krav, inga förväntningar, ribban på marken, alla är lika...
Den viktigaste frågan är ju hur näringslivets hjul ska få bättre fart. Att fler människor får jobb. Fler HM, Tetrapak och IKEA. Vi kan ju inte tvätta skjortor åt varandra. Den frågan är det nästan tyst om i arbetarrörelsen. Du har heller inget tydligt att säga.
Visst vet jag att du håller med mig i det mesta. Du har också alternativ och vill mer. Men det är så försiktigt. Ett sånt tassande. Men vägverksdamer vågar du dig på. Och näringslivets representanter. Sånt du inte vet så mycket om.
Men driv frågor där du kan något? S-frågorna. Gå in på skolor och lyssna ordentligt och fördomsfritt. Hur vi tar hand om äldre. Om den växande bristen på solidaritet och gemensamt ansvarstagande. Se bara på sjukfrånvaron och förtidspensioneringarna i Norrland. Vi hade några norrlänningar på besök häromdan. Nu skämdes de lite första gången. För att de är fullt arbetskapabla men som ändå är sjukpensionärer sen flera år tillbaka. De har tyckt att det är ok att utnyttja systemet. Men nu börjar det brännas och det är inte riktigt lika klokt och accepterat att snylta. (Jag är själv från norr och mina föräldrar anhöll aldrig om ett endaste bidrag, de var stolta över att klara sig själva. Så var det förr också i Norrland.)
Ursäkta Lotta, jag håller på att skriva en bok verkar det som. Jag ville bara säga att jag är besviken på u du använder ditt huvud och din blogg. Läs igenom ordentligt innan du lämnar ifrån dig något. Lyssna mindre på Helle, mer på Lena A och damen Melin. Allt är inte mörkt i landet. men det är mörkare än förr. Fast nu är klockan över sju och det börjar ljusna. Jorden snurrar i alla fall fortfarande.

Leif Berg


Hej Leif och tack för ditt långa arga brev. Jag behöver kritik och tar gärna åt mig. Men jag blir lite fundersam. Att jag inte skulle granska sossarna kan jag inte ens ta på allvar. Jag brukar stämplas som en av partiets argaste kritiker, just därför att jag tar upp de frågor som du efterlyser. Jag måste fråga har du verkligen läst min blogg?

Vägverkskvinnan tycker jag är tokig. Det står jag för. Har du åkt vägen mellan Töre och Gällivare? Det har jag. Det är helt absurt att föreslå en vajer i mitten av den smala vägen. Norrbotten har långa avstånd och behöver vägar som fungerar bra. Vajrar är toppen om det finns tre körfält.

Kanske har jag blivit cynisk. Jag är frustrerad över att samhället har så stora strukturella problem och ingen som tar tag i dem. Samma kritik som jag har gentemot näringslivet, att ha makthavare som passade bättre i förra seklet, har jag också riktat mot politiken. Samhället fungerar inte längre. Skulle alla följa det regelverk som gäller då stannade Sverige. Att vi fortfarande ändå hankar oss fram beror på att politiker och tjänstemän använder sitt förnuft och inte alltid gör som de ska göra enligt regelboken.

Min största oro är att demokratin inte fungerar. Jag brukar säga vad jag tycker. Jag kritiserar myndighetsraseriet och utnämningspolitiken som jag till och med skäms för. Så urusel är den. Jag är mer eller mindre pestsmittad därför. Sossar kritiserar inte sådant. har du inte tänkt på att ingen tar i frågan. Det är bara tyst.
Höga potentater gör allt för att stoppa mig. Det är lite smickrande att jag upplevs som ett sådant hot. Men jag kan å andra sidan tycka att de borde ha annat att göra än att reta sig på mig.
Men är du inte lojal med makten är du inte rumksren.
Med det skiter jag i! Fullkomligt eftersom jag inte känner någon lojalitet med personer utan bara med idéer. Socialdemokratin lever bara vidare om vi värnar idéerna.
Höga förtroendevalda ska granskas och ifrågasättas.
Men visst är det så att de också kan behöva uppmuntran och beröm ibland.
Jag håller med om att jag kritiserar mer än berömmer.
Sjukskrivningarna har jag skrivit massor om.
Antalet sjukskrivna är inte särskilt många. Inte heller de långtidsarbetslösa som anklagas för fusk. Problemet är en halv miljon förtidspensionerer. De kostar pengar. Många har det blivit förtidspensionerade mot sin vilja och önskar inget mer än ett arbete.
Förtidspensionärerna är arbetsmarknadspolitikens kollaps. De är människor som ansvariga ministrar och värfärdssystemens handläggare inte haft några som helst lösningar för. Människor utskrivna från samhällsgemenskapen.
Det har jag skrivit massor om.

Men okej visst kan jag bli bättre
Många Hälsningar
Lotta

"Har efter tips från min kompis och din djurspanarkollega Erik Wagner börjat följa fin blogg, och till och med
blogga själv (damberg.blogg.se), jag som sa att jag skulle hålla mig borta från den flugan. Hur går det mer
bävrarna, vinteridé än?
Jag läste dina funderingar kring arbetslösheten keynesianismen och sossarnas helomvändning. Jag läste en
intressant artikel kring det i Ordfronts oktobernummer.Om du inte redan sett den vill jag starkt rekommendera dig att kika i den."

Hej Robert.
Kul att du börjat blogga och läser min blogg. Jag ska läsa Ordfronts senaste nummer. Bävrarna har jag varit och hälsat på. De bor nere på¨udden. En granne kom och hämtade mig och körde mig dit. Han hävdade att ´jag bara måste se vad de avverkat. Utan tvekan var det en årsförbrukning ved ungefär. Det bra med naturliga skogshuggare.

Jag har varit lite dålig att skriva på bloggen på sistone. Det har varit väldigt hektiskt med allting. Men jag är på gång igen. Jag håller också på att färdigställa en bok om Alva Myrdal. Det tar också tid.
.

Vi är överösta på Aftonbladet idag av inlägg för och emot Anna Wahlgrens artikel om dagis. Det är roligt att se vilka ämnen som engagerar folk. Förra gången det begav sig - då vi drunknande i mejl - var om den dåliga maten för de äldre.
Nu ska jag iväg på en middag i Rosenbad och diskutera regionalpolitik. En viktig fråga det också. Rätten att leva och bo var man vill och framför allt vad kan vi kräva av staten? En sak är säker; det är inte lika mycket som förr i alla fall. Numera överlevar landsbygden bara på gruns av männsikor vilja att bo där. Det är i för sig inte så dåligt.

Nu håller det på att bli kallt. Jag fryser. Har nyss vaknat efter att ha somnat under nattningen av Lovisa. Tänk att snart är det jul! Allting går så fort numera. Annat var det förr. Som liten väntade man ju alltid på något. På julafton och födelsedagar, på sommar lov och påsklov. När man väntade gick tiden så sakta.
Numnera hinner jag inte vänta. Dagarna flyger iväg och jag har snart varit ett helt år på Aftonbladet. Det är egentligen inte klokt.
Var med på en debatt idag som krisberedskapåsmyndigheten ordnade om Sveriges förmåga att agera vid stora katastrofer. Det var ett intressant samtal där alla deltagare var överens om att den svenska samhällsorganisationen inte fungerar i krissituationer. När beslut måste fattats snabbt, när man behöver en ansvarig för besluten och när det krävs flexiblitet då fungerar inte myndighetsstrukturen. Den bygger på att alla myndigheter har ett ansvar och därmed blir resultatet att egentligen ingen har det. Så var det under tsunamin. De myndigheter som ansvarade för hjälparbetet insåg tidigt att det var dags att agera, men de gjorde ingenrting utan väntade på klartecken från regeringen. Det dröjde innan den fattat vidden av situationen. Så här efteråt är det ingen som känner sig ansvarig för misslyckandet. Ingen som självkritiskt ställer sig upp och konstaterar att det finns många saker som borde hanterats bättre. Istället fortsätter cirkusen med att alla skyller på någon annan och ingen tar något ansvar.
Så är det egentligen i politiken i övrigt också. Det är svårt att hitta en ansvarig för besluten. Alla har någon annan att skylla på. Kommunpolitiker kan skylla på regeringen eller på landstinget. Och landstingspolitiker kan skylla på regerlingen. Regeringen kan skylla på riksdagen eller på EU. Riksdagen kan skylla på regeringen. Dessutom skyller ju alla politiska partier på varandra.
Fiffigt egentligen!
Skyller väljarna på politikerna blir de ofta anklagade för politikerförakt, eller för att de inte begriper att beslut måste fattas snabbt.
Inte konstigt att det är kris i politiken.

Jag har varit på Svenskt Näringslivs stora konferens i Göteborg idag. Det var intressant. Framtidskommissionen som Urban Bäckström satt till lämnade sin rapport. Där var det inte så mycket nytt. Samma gamla krav som tidigare. Helt klart är att vi nu se en näringslivsorganisation som tonar fram som ett politiskt organ.
Företagare är intressanta och vikiiga kugghjul i samhället. Det finns många idéer och stor entreprenörsanda. Men tyvärr försvinner nytänkarna lätt i dessa gamla maktorganisationer. Det är industrialisterna och ingenjörerna som har makten och de vägrar att flytta på sig. Det skulle verkligen behövas lite nytt folk för att nya branscher och nytt tänkande ska kunna komma fram. Det är samma fenomen som inom politiken. Ett maktetablissemang som såg sina bästa dagar under förra seklet.
Men det är ingen maktperson som är intresserad att ifrågasätta sin egen position. De håller sig envist kvar och tror att de vet bäst. Att föreslå om nödvändiga förändringar i maktstrukturen är ungefär som om man stod och snackade för väderkvarnar. Ingen bryr sig och ingen vill lyssna på budskapet. Budbäraren stämplas nog mest som knäpp!

Tidigt imorgon bitti tar jag tåget till Göteborg för att träffa 500 företagare. Det är Svenskt Näringsliv som är inbjudare och syftet är att diskutera företagsklimatet i landet. Det ska bli intressant.
Undrar om det blåser på västkusten?

Det pågår en dagisdebatt och jag blir nästan illamående. Vad fan är det som håller på att hända egentligen? Är det slöa feminister som inte vill jobba? Eller feminister som trodde de var feminister ända tills de fick barn och då insåg att den traditionella kvinnorollen passade dem ganska bra. Barnet kanske tar en större del av tillvaron än vad de räknade med?
Hur som helst håller de på att förvandla tillvaron på dagis till en straffkommendering. Här får ni vara stackars ungar när mamma inte hinner med er i livet. - Det är hårt när jag får bända bort en skrikande två-åring från min kropp skriver Linda Skugge när hon beskriver lämningen av barnet på dagis. Så går hon därifrån med gråten i halsen och de hårda orden trummandes i sitt huvud; mamma behöver jobba!
Det är som trettitalspropagandan som sa till alla kvinnor en god mor och husmor stannar i hemmet. Hon tar hand sina barn och steker fläsket till mannen kommer från jobbet.
Snacka om bakslag för jämställdheten. Redan idag väljer unga kvinnor barn eller jobb. Det börjar bli en allmän insikt om att barn inte går att kombinera med ett yrkesartbete. Vi har en samhällsdebatt som slår in budskapet till alla kvinnor att barnen är viktigast av allt. Vi har arbetsgivare som inte anställer kvinnor som kan bli med barn eller är med barn.
Vi har en lagstiftning som ser till att de är lågavlönade kvinnor som stannar hemma hos barnen. Det är ekonomiskt mest lönsamt. Inget parti och inga feminister drtiver längre kravet på att de lågavlönade kvinnojobben ska bort. Åtminstone inte på allvar. Sex timmars arbetsdag skrattar de flesta åt.
Istället kräver de kvotering i föräldraförsäkringen. Tvinga pappaorna att stanna hemma oavsett hur det går för ekonomin.
Många unga kvinnor lever idag i ett barnfängelse. Det var Alva Myrdal som såg tendensen redan på 70-talet. Hon hade rätt då och idag håller kvasifeminister och husmodersivrare på att se till att ungarna alltmer stänger kvinnor från karriär och jobb. Mitt råd lyssna inte på skitsnack. Med lyckliga förälkdrar blir barnen lyckliga. Jag är övertygad om att dagis är bra plats för barn att vara på. De får lära sig umgås i grupp, att bli självständiga och ta eget ansvar. De har i regel mycket duktig personal som stimulerar dem och lär dem nya saker. Att få barn är nog det bästa som händer människor i livet. Men det innebär inte att föräldrarna inte ska kunna ha ett eget liv också, att de ska ha dåligt samvete för en sådan självklar sak som att gå till jobbet.

Jag har varit i Norrbotten. När jag flög in över Luleå från havssidan kändes det som att komma hem. Så många gånger som jag har landat på Kallax, Jag hade några bra dagar och träffade så mycket folk. Inte minst på stan. Människor som hejdade mig och frågade om jag inte skulle komma tillbaka. Det hade hänt mycket sedan jag flyttade. Det byggdes för fullt, nya affärer hade tillkommit, vägarna hade blivit förbättrade och nya stjärnor hade besatt viktiga poster.
En lade jag särskilt märke till. Den nya vägdirektören. Hon som föreslagit att de skulle göra en mittenvajer i 18 mil på vägen mellan Gällivare och Töre. När det blev köer tyckte hon att lastbilschaffisarna skulle köra in och på en parkeringsficka och släppa förbi folk. Hur tokig får man bli undrar jag?

En annan snackis i Luleå var att kommunalrådet Karl Petersen hade bjudit in A-lagarna till stadshuset. Folk hade under en längre tid klagat på dem i stadsparken och nu ville kommunalrådet veta vad A-lagarna själva ville. Bra initiativ. De ville visst ha en liten boda med tak över huvudet så att de slapp sitta så kallt. Ge dem det tycker jag.

Jag är på väg till Norrbotten i några dagar. Datorn får stanna hemma så det blir inte så mycket bloggade. På lördag återkommer jag.

Maud Olofsson är hotad! Någon vill kidnappa henne sedan centerpartiet har håvat in 1,8 miljarder på tidningsförsäljningen. Det är lite knasigt. Vem vill kidnappa Maud undrar jag?
Idag får vi veta om Åke Green för fängelse för sina uttalanden om homosexuella. Vad får vi säga och inte säga är frågan? Det är märkligt ändå att kyrkans företrädare i sådana här frågor kan vräka ur sig vad som helst. Det är synd när predikstolen blir ett instrument till att odla fördomar och sprida förtryck.
I andra sammanhang är det ju inte särskilt högt i tak inom kyrkan. Ta detta med motståndet till kvinnliga präster som ett exempel. Numera får inte ens personer inom svenska kyrkan tänka tanken att kvinnopräster är fel. Motståndarna håller på att utrensas även om de inte alls motarbetar sina kvinnliga kollegor och samarbetar bra med dem.
Hur mycket tål demokratin är en given fråga?
Ibland mycket om den tolerarar Åke Greens utfästelser.
Men väldigt ofta tål bara demokratin att vi tänker rätt.
De som har facit till att tänka rätt är etablissemangen. Tänk som ledningen då tänker du alltid rätt.
Amen

Ju mer jag tänker på sossekongressen och bråket kring platserna i verkställande utskottet inser jag att Göran Johansson hade rätt. Valberedningen sa att det skulle kvoteras in en man denna gång för kvoten på kvinnor var redan fyllt. Göteborgs starke man sa att vi väljer den person vi har ett förtroende för och det är en kvinna. Resultatet blev att Göteborg blev utan plats i vu.
Gräsligt!
Vad hade det gjort om det för en gångs skull var en liten kvinnlig övervikt i vu? Oftast är det faktiskt tvärtom också i socialdemokratiska styrelser och grupper.
Dessutom varför reagerade ingen på att det är en sådan minoritet av kommunalråd i partiets högsta organ? Det är ju bara ministrar som sitter i vu. Det är anmärkningsvärt. Med andra ord så är regeringen numera också partiet. Det är ju vu som bestämmer allting, lägger upp alla strategiska beslut och förbereder vad partimedlemmen ska tycka.
Vad är demokaterna i partiet? Vad är demokratin? Vad i herrans namn håller på att hända?

Nu sjutton ska ni få något att bita! Kurt har kartlagt Sveriges myndigheter.Fantastiskt. Undrar om han verkligen fått med alla?

"Hej Lotta
Du har intresserat dig för antalet myndigheter i
Sverige.
Efter många om och men kan jag i dag scoopa med den
saken på min blogg - en rejäl nyhet är det faktiskt.
Och upprörande.
Jag har lagt ut hela listan och uppgifterna om antalet
byråkrater. Nåt för kongressen att bita i.
kurtlundgren.webblogg.se"

"Läste en relevant artikel i Sv.D. idag 7 nov..
Rubrik --- Förortens unga tävlar i vandalism.
Upploppen i Frankrike är ju inte folkliga.
Inte ett dugg. Inrikesministern har rätt. Det är slödder."

Bo R

"Man kan inte stapla vatten annat än i frusen form.
Med hänsyn till det svunna och naturens strävan mot jämvikt, kan väl inte rimligen omvärldsbilden te sig överraskande.
Om sett ur det allmängiltiga perspektivet, är sannolikt enbart ett fåtal om ens någon, utan skuld.
Att hävda solidaritet och sedan förete handling enbart för egen vinning, bidrar till obalans.
Att bedra de godtrogna, är likt våld enbart för sin egen möjlighets skull, något som ännu så länge inte är en accepterad omständighet.
Paris kommer likväl att bli värre, till och med den punkt där individens insikt om att prestations samhället, inte är att föredra i något sammanhang, eftersom elimineringen ändar med "ensam på jorden tronande på makten/monetära berget", vilket i sig kan synas lättförståeligt.
Vi behöver andra individer, om inte annat så i vart fall för den biologiska aspektens jämviktssystem.
Jag är i samhällets betraktelse inte någon som skickar detta mail, du har dock tagit minst några steg till insikt och ärlighet.
Skillnaden mellan att kunna historia och förstå historien, eller närvaron av lustiga paradoxer, fördröjer bara, inget annat, rörelsen mot jämvikt.
Carl Norberg"

God kväll! Jag håller på att piggna till efter min förskylning, men den sitter i förvånandsvärt länge. Paris brinner och det får mig att tänka på vilket samhälle vi skapat. Jag kommer ihåg när vi bytte ekonomiskt system. Sverige höll ut länge. Det var först i början på 90-talet som den socialdemokratiska regeringen då Allan Larsson var finansminister gav upp den fulla sysselsättningen. Då hade redan större delen av västvärlden släppt Keynes teorier och accepterat att en låg inflation var viktigare att uppnå än låg arbetslöshet. Den socialdemokratiska regeringen konstaterade att en arbetslöshet på bara någon procent var alldeles för lite. Inte bra för ekonomin. De skrev in i finansplanen att tre procents arbetslöshet var lagom.
Jag minns också diskussionerna om systemskiftet. Hur vänstersossar varnade för det samhälle som nyliberalismen skulle skapa. Utslagning, fattigdom, hög arbetslöshet användes ofta i debatten. EU som sedan länge hoppat på det nyliberala tåget kom in som en brandfackla mellan nysossarna och traditionalisterna. Det var hårda strider. Nysossarna vann och partiet gick minst 39 steg till höger.
Fotfolket suckade över ett parti de inte längre kände igen. "I mörkret blir alla katter grå" Sossarna blev blågrå. Folk fick svårt att se skillnad mellan en borgerlig och socialdemokratisk politik.
Där är vi idag.
Vi är också i fattiglandet. Tänk vad rätt de hade vänstersossarna! Vad är det för samhälle vi har skapat? Ska vi vara stolta tycker ni?
Att fattigdomen har kommit tillbaka, att folk tigger och sover på gatan. Att ghetton för utanförskap har bildats och att demokratin inte längre fungerar som den ska.
Vissa har fått gräddfiler. Javisst. Vissa har det mycket bättre än tidigare - javisst. Med folkhemmet utan styvbarn finns inte längre. Det är rivet. Det är nog bara Mona Sahlin som lever på hoppet. Hon tror sig kunna rädda trädgården. Det behövdes visst bara planteras lite blommor sa hon när hon blev samhällsbyggnadsminister för något år sedan.
Paris brinner och jag kan inte låta bli att tänka på franska revolutionen. Varför skriker de så förskräckligt frågade drottning Marie Antoinette? Hon syftade på folket.
De är hungriga, de har inget bröd svarade någon henne. Hon tittade förskräckt och utbrast, men de kan väl äta bakelser istället.

"Hello lottasblogg,

Vad är kundnyttan med Politiker?

Tänk om dagens politiker kunde börja fungera o fundera lika som ett företag är tvunget att göra för att
klara konkurrensen
Tyvärr så har väl den politiska processen blivit som ett självspelande piano. Man är i en oligopol ställning
så man behöver inte bry sig nämnvärt. Snart drar valtåget i gång med en förmodad överbudspolitik med därtill hörande pajkastning.
Sedan kommer Sverige att överösas med olika "kundreklam" Tyvärr inte hälften så spännande som IKEA katalogen där produkterna både är mer prisvärda och innehåller garantiutfästelser.
Nej - Är det inte dags att vi "kunder" snart börjar kräva lite i motprestation av dem vi försörjer. Vi är ju trots
allt deras arbetsgivare. Eller stämmer det inte med grundlagen att all makt utgår från folket? Fast det verkar snarare som om vi är kunden med litet k , man behöver inte bry sig.
Men nog borde vi kunna kräva att ALLA Sveriges riksdagsledamöter började ta ett gemensamt ansvar för de funktioner som driver och gör ett samhälle till en fungerande enhet.
Vad hände med kampanjen Vård Skola Omsorg? Var den på x;a pris eller är den slutsåld.
Nu är det ju som "Sveriges styrelse" bestod av en massa olika styrelserepresentanter som bevakar sina särintressen - Junilistan, sjukvårdpartiet, FI m.fl. och med en trött VD vid rodret.
Inte finns det något bolag som i längden kan bedriva en lönsam verksamhet på det sättet.
Vore det inte dags att vi "kunder" tog och började protestera? Tyvärr så kan man ju inte reklamera varan ,
eller har vi blivit så förslöade och förblindade av budskapet att Sverige är världens bästa land tyvärr nog
bara inom "tullarna"
Inte hjälper det med att "Vd?n" sa i radion nu att ja men regeringen behöver ju inte följa kongressens beslut.
Nej men varför då spilla en hel veckas arbete för tre hundra personer, vore väl bättre att de gjorde samhällstjänst i stället eller ?

Anders i Malmö"

Sjuk är jag och då skriver jag inte så mycket. Har fått ställa in flera jobb. Det brukar jag inte göra. Jag brukar inte vara sjuk heller. Men min dotter blir förkyld på dagis och så smittar hon mig. Jag blir alltid mer sjuk än vad hon blir och denna gång riktigt sjuk. Fy vad trist det är!
Kan man vaccinera sig mot dagis månne?

Jag tror att EU är den fråga som splittrat socialdemokratin mest. Med EU kom också en helt ny ekonomisk politik. Visserligen hade Sverige även utanför EU varit tvingad att anpassa sig till den internationellt vedertagna ekonomiska politiken. Men det som gjorde människor förundrade och förbannade var den totala anpassningen till nyliberalismen. Och inte ens drömmarna om politiken som regulator fanns kvar. Allt skulle bli bra bara vi blev medlemmar i denna klubb. EU tycks ha fått våra politiska ledare att tappa kontakten med väljarna. Det blev häftigare att hänga i Bryssel än i Varberg och Jokkmokk. Människors vardag tappades bort i storslagna drömmar om en union som skulle konkurrera med USA. Freden blev honnörsordet. Hur blir det med arbetslösheten frågade folk? Vi måste tänka på freden i Europa sa politikerna.
Hur blir det med ekonomin och självständigheten om vi går med i EMU frågade också folket. Det blir så bra för du slipper växla när du åker utomlands sa politikerna.
Klyftan mellan de som tror på EU som den förlösande faktorn för världen och de som är lite mer jordnära och lokala har blivit gigantisk.
Det är inte EUs fel. Det är vår oförmåga att hantera en dröm som inte delas av alla - som är problemet.
Rättvisan vart tog den egentligen vägen?
Nu står vi där. I klyftornas värld. Demokratin har sin gräddfil. Etablissemanget har sin gräddfil. Fattigdomen har slagit rot i Västvärlden. Varför blev det så här? Folk tigger på gatorna, uteliggarna har mångdubblats, arbetslöshet, utanförskap är ett ständigt växande problem. Och upplopp börjar göra sig gällande. Just nu brinner Paris. Precis som under franska revolutionen. När människorna inte längre hade några andra lösningar, än att brutalt börja förändra sin situation.

Jag tror att jag har fått halsfluss. Totalt ointressant för er men själv är jag lite påverkad. Är inte på topp om jag säger så! Hur som helst ser jag med tillfredställelse på den socialdemokratiska kongressen. Rörelsen lever det är ju säkert eftersom ombuden inte säger ja och amen till alla förslag från partistyrelsen. Hurra!
Frågan om kvotering i föräldraförsäkringen är inte riktigt min grej. Den blev som väntat kongressens stora strid. Jag hade hellre sett att drabbningen blivit om arbetslösheten. Där gör inte regeringen tillräckligt och det finns ingen analys och inga vettiga åtgärder för att lösa problemen. Ännu större krav från kongressen hade varit välkommet.
Fyra år till med Göran Persson! Vad ska vi säga om detta? Jag tycker ändå att det är bra. Det finns ingen given efterträdare och kanske tonar det fram någon under åren som kommer.
Det jag skulle önska däremot är att Göran Persson inför valrörelsen ändå självkritiskt tänker över sitt ledarskap. Det är ju ingen nyhet att många är trötta på Perssons sätt att leda partiet och regeringen. Det största hotet just nu mot sossarna i valrörelsen är människor är trötta på sossarnas maktfullkomlighet. De vill helt enkelt ha någon annan i ledningen för landet.
Jag har verkligen trott på Göran Persson. Han har otroliga kvalifikationer. Men han har slarvat bort sina ideal och tappat kontakten med väljarna och övergivit sina vänner. Det är inga bra utgångspunkter.
Samtidigt är han väl inte sämre karl att han kan ändra sig.
Det vore bra.