Den här krönikan har jag skrivit i tidningen Arbetsmarknaden. Den har väckt en del debatt;

Det är snart valrörelse och samtliga partier koncentrerar sin propaganda på de arbetslösa. De analyseras och granskas och politikerna lägger pannan i djupa veck. Socialdemokraterna tror att allt blir bättre om taket i a-kassan höjs och om gräs, snö och gardiner för en större betydelse för samhällsutvecklingen. När Göran Persson lanserade de så kallade plusjobben handlar det om snöskottning, gräsklippning och gardinuppsättningar. Och så praktik på myndigheter. Alltså jobb som politiker skapar via skattemedel. De borgerliga har en annan lösning. De vill sänka ersättningsnivåerna i trygghetsförsäkringarna eftersom de utgår från att folk fuskar eller är allmänt lata och inte vill jobba. De lovar i gengäld sänkt skatt till alla låginkomsttagare. Att det sedan inte finns några jobb har ingen betydelse.

Finns det någon som tycker att detta är visionärt? Ömmandet för de arbetslösa är lovvärt men det vore bättre att koncentrera sig på lösningar och möjligheter. Det skulle också gynna de arbetslösa om koncentrationen flyttades från deras situation till att hitta lösningar som stimulerar det nya näringslivet och som skapar jobb. Sanningen är den att politikerna inte har en aning om var de nya jobben finns. Deras slutsats att ökad tillväxt ska ge fler jobb är bara en myt. I vårt högteknologiska samhälle ersätter maskinerna människan och jobben blir färre inte fler. Läget blir knappast bättre av att det är storindustrin som har politikernas öra, inte småföretag och inte nya branscher. Därför hålls döende företag under armarna. Ge oss ett nytt Jas-projekt annars lägger vi ner dundrar SAAB. Och regeringen inser genast nödvändigheten av stora militära projekt trots att halva försvaret är bortbantat på grund av att krigsrisken bedöms som minimal.

Vad värre är även de unga uppmanas att söka sig till storindustrin. Alla uppmanas att läsa teknik eller naturvetenskap. Nu ska till och med universiteten i antagningssystemet lägga större vikt vid naturvetenskapliga ämnen. Att ungdomen hellre läser andra ämnen struntar man i och att de tekniska högskolorna inte fyller sina platser blundar man för. Det finns inga ambitioner om att människan ska ha något inflytande över staten och politiken, snarare att staten ska förstatliga människan. Vår vardag och våra framtidsmöjligheter styrs av anpassningen till byråkratiska regelverk och en sektorspolitik som för länge sedan tappat kontakten med verkligheten. Vi backar in i framtiden. Bidrag eller inte bidrag är frågan.