Jag har tidigare skrivit om Urban Bäckström på min blogg. Då han blev utnämnd till ordförande för Svenskt Näringsliv och då han kom med sitt utspel om en arbetsgrupp för ett bättre näringsliv.

Urban Bäckström är en mycket skicklig person. Han var duktig som Riksbankschef och vad jag förstår inte så dålig på Skandia heller. Men jag är mycket tveksam till honom i den här nya rollen. Urban Bäckström är ingen företagare och ingen entreprenör. Han är moderat politiker som gjort karriär i staten och som så många andra i försäkringsbolagen. Näringslivets förutsättningar och villkor förutom då de poliitiska klyschorna känner han inte till. Visst han kan möjligen lära sig, men jag tvivlar. Som uppfostrad poliitker har han sin bild klar. Han tror sig veta vad som ska göras och vad som behöver göras. Från det han steg in på Svenskt näringslivs kontor har klimatet mellan regeringen och företagarorganisationen försämrats och politiiserats. Till vilken nytta? Är det förmån för näringslivet?

Socialdemokraterna behöver skickliga oppinionsbildare som påverkar deras politik. Det är för lite nytänkande och när en sådan som Bäckström kommer tar de chansen att inte göra något annat än att bråka om högerspöket.

Det är tidigt på morgonen och jag är uppe för att jag har skaffat en katt till. Nu har vi två. Dom är jämgamla si så där en 14 veckor, men de kommer från olika kullar. Jag trodde de skulle bli kompisar direkt. Men icke de sitter och fräser åt varandra. Den nya skriker lite efter sin mamma. Jag kunde inte sova.

Jag ska också till radion och God Morgon världens panel. Det kräver också förberedelse att fundera över frågorna och tänka ut några kloka svar. Diskussionen går aldrig att förutsätta givetvis och det blir nästan aldrig som jag tänkt i förväg.

I fredags i SVTs nyhetspanel ville Ingela Agard ha en mera ostrukturerad diskussionen. Vi tar det som det kommer vädjade hon och vi paneldeltagare skrattade och snackade om anarki. Det bölev allt lite anarki där på fredagsmorgonen. Vi kom så i gasen att programledarna fick skriva högt för att vi skulle förstå att det var dags för nyheter. Samtidigt diskuterade vi den eventullet nya jämställdhetsmyndigheten. Jag kan bli upprörd för mindre.

Jag tror jag blir tokig! Först behövde bloggservern lite underhållning av tekniker. Sedan bröt telefonnätet samman och bredbandsuppkopplingen dog. Jag har helt klart fått semester. Nu gör jag ett nytt försök med min dagbok på nätet.

Det är vissa som är uppröda har jag förstått över att Göran Persson fortsätter att ha semester och inte talar på SSUs kongress. Det är ingenting som jag upprörs över, däremot undrar jag hur hela det socialdemokratiska etablissemanget vågar vara så frånvarande med tanke på opinionssiffrorna. Men de kanske tänker sossetoppen, tänker på hur väljarna ska övertygas. Problemet är att politikerföraktet ökar så förskräckligt, Det blir inte mindre av regeringens förkärlek till nya myndigheter. Jämst'älldsmyndigheten som alla tror presenteras på måndag är bara ett i raden av skräckexempel. Politiken över lämnas till generaldirektörer som får lekpengar att satsa på goda projekt och se till att alla upprättar jämställdhetsplaner. Fy fabian, jag mår faktiskt illa. En del säger att det är Gudrun Schymans fel. Att regeringen ska slå undan fötterna på det nya feministiska partiet. Visst Gudrun vill nog både ha myndighet och ett särskilt departement. Det stora problemet är inte bristen på organisationer utan snarare bristen på politisk vilja. Jämställdet kräver mer än en generaldirektör.

Just nu har jag problem med mina telefoner, så det kommer inte bli så mycket bloggande de närmaste dagarna. Men på måndag är jag i alla fall tillbaka på jobbet.

Jag är i slutskedet på min semester. På måndag börjar jag jobba igen. Jusst nu sitter jag och skriver på min bok om Alva Myrdal. En inspirerande och makalös kvinna må jag säga. Hon omges av ett dåligt rykte, nämligen att hon svek sina barn. Det är Jan Myrdals romansvit som gett den bilden. Jag märker det tydligt när jag pratar om Alva. Många rynkar nästan på näsan åt Alva.

Min nästa bok ska handla om strukturer bestämde jag igår. Det är dags att ta itu med ett våra största samhällsproblem. Överbyråkratisering, sektorisering och ett politiskt ledarskikt som tappat kontakten med sina väljare. Det går inte längden.

Jag blev riktigt bestört över att Göran Persson tyckte att det var en bra idé med en ny myndighet som ska jobba med jämställdhet. Min fd medarbetare på Norrländskan Jenny Wennberg hade en jättebra ledare på myndighetsraseriet. Hon fastslog en självklar sak. Det krävs bara vilja för att öka jämställdheten. jkjlljkljlkjk ljådesp Hoppsan nu gick min kattunge över tangentbordet.

Jag har haft ofrivillig bloggsemester igen! men nu fungerar säkert tekniken bättre. men många har undrat varför jag plötsligt bara tystnat. Vi hade en ganska rolig debatt om eventuell efterträdare till Persson. Jag har tänkt under dessa tysta dagar. Tänkt och tänkt. Tror ni jag har kommit på någon bra kandidat? Pyttsan. Inte ens när jag gick i svampskogen och hittade kantareller. Tvärt om har jag bara blivit mer bekymrad över politiken. Hur ska de här sluta egentligen? Jag menar att problemet är att socialdemokratin inte tar något ansvar för sin egen framtid. Räknar bara med att väljarna kan köpas med nya reformer och att de trots allt ställer upp om man skrämmer dem ordentligt för högerspöket. Vilket högerspöke kan jag undra? Fredrik Reinfeldt är mer som lilla spöket Laban. Hu så hemst kan man knappast säga om honom.

Nej vi behöver mer ideér på eventuella partiledare. Fortsätt mejla mig. Jag fick ett mejl om Margot Wallström där hon försvarades. Det vill säga att avsändaren hävdade att Margot aldrig jämfört EU-kritiken med nazister. Hoppas hon har rätt. Men Margot har lite fördrag med oliktänkande. Det är hon för all del inte ensam om. På toppen är alla missnöjda med att så få människor begriper hur rätt de har.

Responsen på partiledardebatten förtsätter. Niklas skriver följande:
Jag ser att du föreslår Bodström såsom en kompromisskandidat. det är lite märkligt, tycker jag. Istället för att organisationen eller folket (de två "parterna" du nämner) får en representant så ska ingendera få en representant. För, vad och vem representerar Bodström? Du pekar ju själv på att han skulle vara valbar just därför.
Han handplockades av Persson till posten som justitieminister. Dessförinnan var han vare sig medlem i partiet eller av folket vald riksdagsman.
Har man ingen ideologisk bas och representerar man ingetdera av de kraftfulla intressen som driver partiet i olika riktningar, vad ska man då göra när det blir allvar? När man ska hantera konflikter, när tvålfagra leenden och lite folklighet inte räcker, när folk börjar kräva ansvar, handlingskraft, beslut och riktning? När de beslut man fattar inte gillas av något av de intressen som redan tycker att man inte representerar dem? "


Det är viktiga frågor som Niklas ställer. Men frågan är vem representerar rörelsen idag? När jag talar om organisationens intresse menar jag givetvis det maktetablissemang som idag har fullt sjå att bevaka sina positioner.Det är också de som kräver förankringen i organisationen. Någon förankrinjg bland de socialdemokratiska väljarna tror jag inte de kräver. Socialdemokratiska sympatisörer är för besvärliga. De är ju till och med skeptiska till EU.
Persson har ju handplockat alla ministrar så därvidlag är inte Bodström särskilt unik. Han kommer från en politikerfamilj, där också pappan var minister och är alltså uppfostrad med rörelsen även om han inte haft de tunga uppdragen.
Jag vill också poängtera att jag inte förordar Bodström. Jag förordar ingen just nu. Jag har ingen kandidat. Jag för bara ett resonemang. Då tänkte jag på hur det var när Per-Albin Hansson blev partiledare. Han var också en kompromisskandidat. Retade ingen, lockade ingen men var lagom.
Det är kanske något sådant som partiet behöver också idag? Jag vet inte? Men splittringen inom socialdemokratin mellan höger- och vänsterfalangen gör det svårt att enas om en kandidat som tydligt valt sida.

Om den nya jämställdhetsmyndigheten kom följande mejl;
"En NY MYNDIGHET för jämställdhet!!!!
Nu får det väl ta me sjutton vara nog med dessa klubbar för inbördes beundran.
Vad vi behöver är handlingskraftiga poltiker!!!
KUNSKAPEN FINNS REDAN!!!"

H

Bosse Bylund som ny AMS-direktör är inte direkt oväntat. Han har jobbat med frågorna, han var statssekreterare åt Mona Sahlin och han är kunning. Dessutom sambo med Berit Andnor. Det passar väl också etablissemanget kan jag tänka. Släktband och kompisskap dvs kontakter är det viktigaste man kan ha idag. - Det är inte stålarna det kommer an på, kontakter måste du ha, så sjunger visst Ulf Lundell i någon låt.
Hur som helst Bosse Bylund är bra, men frågan är om han är en nytänkare. Risken finns att han bara är en bevarare och försvarare av gamla strukturer.
Dessutom är det tveksamt om Ams kan administera bort arbetslösheten. Regeringen bör nog i första hand börja med att underlätta för näringslivet. Då särskilt småföretagare och nya branscher.
Hallå Tomas Östros var har du tagit vägen???? Visst är du näringsminister?

Ulrica Messing är en av Perssons favoriter. Hon nämns också lite då och då som partiledarkandidat. Frågan är vilken typ av ledare som partiet behöver. En som representerar folket, eller en som representerar organisationen eller en som representerar Persson? Personligen anser jag att Persson inte ska lägga sig i vem som blir hans efterträdare. Dessutom vore en som representerar organisationen och makten i det närmaste katastrofal eftersom det behövs förnyelse och framför allt en förändring av maktstrukturen. Jag håller på en som representerar folket. Men en sådan blir aldrig accepterad av etablissemanget.
Därför lutar det mot en kompromisskandidat. Då återkommer jag till Tomas Bodström. Han är lagon duktig, lagom stark och lagom ofarlig för att kunna passa alla.

Jag tror det var i går som Gertrud Åström som är utredare för jämställdhetspolitiken presenterade delar av sitt förslag. Jag är inte förvånad. Men hon vill ha en ny myndighet och tillråga på allt en stor sådan med gott om pengar. 100 miljoner talar hon om. Det är väl så att Gertrud Åström redan på förhand är utsedd. Hon är en typsik jämställdhetsexpert som behöver ett jobb. Så varför inte ge henne en utredning som sedan kan ge henne en genraldirektörspost.
Både Göran Persson och Jens Orback är positiva till idén.
Jag mår illa! Jag tycker det tyder på inkompetens att tillsätta en myndighet för att fixa jämställdheten.

Eventuella partiledarkandidater fortsätter att engagera många. Det är verkligen roligt. Fredrik skriver så här: "
Hej Lotta,
Ditt inlägg eventuella partiledarkandidater efter GP var verkligen kul läsning. En tanke som har slagit mig är att om sossarna vinner nästa val så kanske man lunkar på i samma takt som tidigare och väljer en "tråkig" ledare (typ Nuder eller Östros) men om man förlorar så blir kraven på förändring större och man väljer en mer populistisk och "rolig" ledare (Bodström eller varför inte Messing ... Fast hon kanske är för "färsk" för att kunna bli ordförande).

Apropå detta med partier och gamla strukturer så hittade jag en annan intressant bok när jag packade upp mina böcker från flyttkartongerna. Organisationer och demokrati heter den och är skriven av en en socilog 1911 som heter Robert Michels. Han blev känd på sina teser om organisationers fåtalsvälde. När de växer och blir tillräckligt stora menade Michels sätts organisationen främst och blir själva livsnerven i partiet. Jag använde Michels teorier i min avhandling om socialdemokraternas organisatoriska utveckling. Michels teser är intressanta. Från att organisationen har varit ett medel för framgång så övergår den till att bli ett mål. Michels menade att allt som till en början var till för att säkra maskineriets effektivitet såsom disciplin, respekt för överordnande kom till slut att tillmätas större betydelse än maskineriets produktivitet. Revolutionära partier blev reformister, partiapparaten krävde lugn och ro och framför allt fanns ett behov att bevara det som uppnåtts. I syfte att bevara börjar den uppnådda positionen man sektorisera och differentiera arbetet inom partiet. Ledarna förvärvar sig en rad egenskaper och lösgör sig ifrån massorna. Till en början framträder ledarna spontant och jobbar ideellt. Men snart blir de professionella och rotar sig och blir oavsättliga. Michels förklarar det psykologiskt. Det är behov av taktisk och teknisk natur som uppstår när en disciplinerad politisk rörelse växer i styrka. Alltså är det organisationen som ger upphov till att de valda härskar över sina väljare. Organisation är det samma som oligarki menar Michels. Det är en kort sammanfattning av hans tes om Oligarkins järnlag.
Tänkvärda tankar.

Jag sitter nu och skriver med en liten kattunge i knät. Han spinner högt! Jag har fått en hel del respons på mitt inlägg om eventuella partiledarkandidater efter Göran Persson. Det är en fråga som engagerar. Men så många namnförslag får jag inte, bara inlägg om vilka folk inte vill se som partiledare. Det är uppenbart att det är en brist på politiker med utstrålning och kompetens. Kanske hör det samman med att poliikerrollen blir allt tuffare. De är inte längre så många människor som är beredda att offra sitt privata liv för att bli politiker. Det är onekligen en utsatt position. Socialdemokratin som i praktiken varit i kris sedan Berlinmuren föll har haft ett tufft decennium. Ibland kan jag tänka att socialdemokratin kanske var ett parti som passade industrialismen, men inte det nya kunskapssamhället. Fast det stämmer inte. Idéerna är fortfarande bärande, problemet är de gamla maktstrukturerna. Fastlåsta i sina positioner och bevakare av sina revir. Lite sovjetanda tyvärr.
Den "andan" förtrycker nya idéer och nytt blod i partiet. Du måste passa strukturen för att få vara med i gänget. Innovatörer skrämmer. Särskilt sådana som ifrågasätter och vill riva de gamla invanda mönstren. De blir stämplade som förrädare och ibland också som kommunister som bara splittrar partiet.
Vad vilja socialdemokraterna frågade Olof Palme? Idag måste vi svara - att ingen vet.

Det märks på nyheterna att det är semestertider. Oj, oj vad många spaltmeter det har skrivits om regeringstjänstemannen som misstänks för att ha förskingrat 800 000 kr. För att inte tala om vad man kallat för hans sextrakassering av Maria Abrahamsson SVD;s ledarskribent. Hon hade fått två mejl.
Visst håller jag med om att det är allvarligt när människor lurar till sig pengar. Visst är det allvarligt när en regeringstjänteman skriver till en ledarskribent och frågar vilken storlek hon har på bh:n. Trots det kan jag tycka att affären får lite får stora proportioner. I God Morgon världens panel i söndags var de medverkande eniga om att allt var Perssons fel. Detta på grund av bristande rutiner. Dessutom tycktes de ovana vid att fiffel förekommer.
Det förekommer en hel del fiffel som vi redan vet om kan jag säga på grund av det nya stödsystemet som EU begåvat oss med. Då kan vi misstänka att det förekommer ännu mer som vi inte vet om. Kontrollrutinerna är omfattande och byråkratiska. De kan knäcka vem som helst. Möjligtvis borde regeringskansliet ha ännu större kontroll? Jag kan inte svara på det. Men en sak är säker. Fiffel har vi svårt att utrota. Det händer överallt.
Så till sist är det verkligen Perssons fel? Knappast.

I dag har jag haft svårt att sätta mig vid datorn. Ibland har i alla fall jag sådana där dagar då jag inte förmår att göra särskilt mycket. Jag brukar kalla det för mina bluesdagar. Det är andra veckan på min semester och jag har i princip fått bort alla flyttkartonger. Årminstone inomhus.
Jag har hittat massor av roliga böcker när jag packade upp mina kartonger. Böcker som jag glömt bort att jag hade. En av mina favoriter är Musikanternas uttåg av P-O Enqvist. En annan som vi genast bestämmade att ha högläsning på att Tre män i en båt. Den kan rekommenderas om man känner för att skratta riktigt ordentligt.
Så hittade jag en gammal bok från 1990 som handlade om Socialdemokraternaas kris. Den var skriven av Hans Haste och skrevs apropå 90-talsprogrammet. Det är värt att notera at5t redan då var socialdemokraterna i kris och Hans Haste skriver i sitt förord att han skrivit boken i vrede och förtvivlan.
Vrede över det förtal som socialdemokratin utsattes för och förtvivlan över missmodet i partiet. Jag undrar vad Hans Haste sagt idag? Han tillägnande boken John-Olle Persson som var borgarråd i Sthlm och som omkom så tragiskt i en flygolycka 1989.
Hastes slutsatser var att sossarna skulle räta på ryggen och beordra riktning vänster.

Om vädret fick jag följande mejl.

Livet är som en sinuskurva så och vädret. På Vendeltiden, 800 talet, hade vi Medelhavsklimat här i norden och Gustav Wasas århundrade var det kallaste vi känner till .Det du.
Göran Karlstad

Jag fick ett mail från Robban apropå mitt inlägg om kandidater som socialdemokratiska partiledare. Han var jättearg för att jag nämnde namn som Mona Sahlin och Vanja Lundby Wedin. Det är inte gillade av folket hävdade Robban. Jag vet att det finns ett visst till båda två. De är inte mina kandidater heller. Jag har ingen jag tror på för närvarande. Tråkigt faktiskt.

Vilket åskväder vi hade här i natt. Det var flera blixtrar i följd och tätt därefter kom mullret. Usch jag är faktiskt rädd för åska. Men vi satt ute på bron och tittade på skådespelet. Sedan skickade jag upp brorsan till hästarna. Han är helt orädd. Det var också hästarna.
Jag såg i DN att en tjänsteman i regeringskanslitet anklagas för att ha förskingrat pengar. Han har jobbat både med Margareta Winberg och Mona Sahlin. De tror att han hittat på olika jämställdhetsprojekt och beviljat pengar till sig själv.
Jag ska inte säga att jag är förvånad. Det är inte första gången under de senaste åren som jag hör talas om liknande fall. Det finns alltid några som har svårt att hantera så mycket pengar. För byråkratin har pengaflödet på ett helt annat sätt blivit mer tillgängligt än tidigare. Nu är ju nästan all politik EU-stöd. Stöd till jämställdhet, stöd till vägar, stöd till regional utveckling, stöd till företagare. Fy fabian vad stödberoende vi är.
Åter till förskingringen. Jag menar givetvis inte att byråkrater har sämre moral eller är notoriska bedragare. De allra flesta hanterar sina uppgifter bra. Men som sagt det finns alltid några.
Förresten verkar det som jämställdhetsexperten Gunilla Ekberg får vara kvar i regeringenskansliet. Många minns säkert att hon sjukskrev sig av massmediala skäl efter sitt idiotiska uttalande om att osolidariska kvinnor inte ska få hjälp av kvinnojourerna Det är märkligt att det hjälper att sjukskriva sig och hålla käften för att få behålla jobbet. Hon gjorde bort sig rejält. Det minsta vi hade kunnat vänta oss var ändå en förklaring.Kanske framför allt att hon på något vis visade att hon tog ansvar för sitt beteende.
Men icke! Ministrar talar gärna om fifflet i sjukskrivningarna men inom de egna leden tycks det vara okej att sjukskriva sig när man gjort något dumt.
Appropå stöden så tycker jag att de borde avskaffas!

Det har varit fel på bloggen därav tystnaden från min sida. Jag kom inte in på hela dagen igår.

Jag satt med några vänner i går och diskuterade vem som möjligtvis skulle kunna bli Göran Perssons efterträdare när han avgår någon gång i framtiden. Många ser ju gärna en kvinna men i så fall vem? Ett tag tänkte jag att Laila Freivalds skulle kunna bli en övergångslösning. Hon är en skicklig politiker och en bra ideolog. Men tyvärr efter tsunamikatastrofen är hon bränd. Hon gjorde inte en särskilt bra insats.
Mona Sahlin vill och jag tror att många tänker sig henne som ett andra hands alternativ om nu Margot Wallström inte sätller upp. Själv har jag tröttnat på Margot. Hon hyser ett sådant förakt för personer som inte delar hennes åsikter. Droppen blev när hon jämställde EU-kritiker med nazister. Sådana partiloedare bör socialdemokraterna inte ha. Kommunalrådet Göran Johansson sa i Göteborgs-Posten häromdagen att han trodde att Morgot stod för en ny ledarstil. Jag tror tyvärr att den är än värre än Perssons.
Vanja Lundby-Wedin nämns också som tänkbar kandidat. Kanske! Men just nu är hon mest ett kuttersmycke utan egen drivkraft.
På herrsidan finns inte heller särskilt många givna kandidater. Pär Nuder är körd skulle jag tro. Paggan accepteras av folket men inte av makten.
Kvar finns möjligtvis Tomas Bodström. Ingen retar sig på honom. Han är en typisk tänkbar kompromisskandidat.

God Morgon! Idag har jag en tidig morgon. Ska med bilen till verkstaden. Min växellåda krånglar forrtfarande. Det känns som vi lever i ett tropiskt klimat. Runt 30 grader varje dag. Svårt att göra någonting vettigt. Det är lätt att tänka på växthuseffekter och klimatförändringar. Eller också inbillar man sig. Men forskarna är ju ganska eniga numera om att det har skett en förändring. De enda som hävdar motsatsen är de forskare som den amerikanska presidenten omger sig med.
Jag såg en intervju med en persson från en amerikansk tankesmedja. Han såg visserligen klimatförändringarna men han uttryckte sin stora glädje över detta. Se det positivt utbrast han. Vi vill ju ligga på badstränder och svalka oss i havet. Allt blir bara bättre!

Vi har 31 grader varmt. Det går inte att göra så mycket. Till och med datorn går långsamt. Bävrarna i dammen fäller stora aspar. Det är enorma träd.
Maud Olofsson hade sommarprogrammet idag. Lyssnade ni på det? Hon talade bland annat om Västerbottensosten. Om sin klädsel.
Jag tycker att Göran Johansson kommunalrådet i Göteborg är modig. Det är inte enkelt att gå emot makten. Han blir ensam. Sorgligt egentligen för en gammal metallare och arbetarkämpe som han. Hela sitt liv har han vigt åt arbetarrörelsen. Det är också tänkvärt eftersom han på hemmaplan har stämplats som maktfullkomlig. Socialdemokraterna hade stora problem ett tag med att så många färgstarka kvinnor lämnade politiken. Anklagelserna mot Göran Johansson var hårda. Också dom försvann, De fick inget stöd vare sig centralt eller på hemmaplan.
Nu förordar Göran Johansson Margot Wallström som ny partiledare. Det trodde jag aldrig skulle ske. Men förklaringen är ändå logiisk. Han vill ha en ny ledarstil.
Frågan är bara om Margot Wallström då är rätt person. Hon har lite tålamod med oliktänkande åtminstone för närvarande.

I morse väcktes jag av samtal från Göteborg. Har du sett intervjun med Göran Johansson i GP utbrast damen i luren! Det hade jag förstås inte, men jag slängde mig över datorn. Jag är ju nyfiken. Sanna mina ord det är en hård kritik på partiledningen som det socialdemokratiska kommunalrådet i Göteborg levererar. Som en konsekvens av sin kritik(antar jag) är han också beredd att hoppa av sin förtroendepost i verkställande utskottet.
Nu är inte hans kritik särskilt uppseendeväckande, Men tyvärr är taket så lågt i arbetarrörelsen att Göran Johnsson slagit i huvudet flera gånger. Han kritiserade Leni Björklund för att ha gjort ett dåligt arbete när det gäller försvarsnedläggningen till exempel. Den kritiken har Göran Johansson blivit mobbad för hävdar han själv.
Visst är det så att inom socialdemokratin finns ett ett krav på enighet utåt. Alla som bryter den regeln ligger illa till. En gång i tiden var Göran Johansson en av de starkaste politikerna i landet. Hans ställning centralt var också mäktig och inflytelserik. Idag är han en av landets starkaste kommunalråd, men ingenting mer. Göran Johnasson har ingenting att förlora. Han är 60 år och säger tydligt att Göteborg är viktigare än partiet. Fler borde tänka i dessa banor. Alltså vem representerar man? Tyvärr är det så att makten och partiapparaten sätts i främsta rummet.

Det här är min första dag på semstern och det är helt underbart. Jag fick börja med att diskutera terrorism. Det är många som funderar hur man kan fördjupa diskussionen och analysera läget med inriktning mot framtiden. Alltså hur löser vi problemen? Inget av de terrordåd som hittills har ägt rum i västvärlden var oväntade. Till och med 11 september i USA hade man varnat för flera gånger.
De terrorister som huserar är dessutom ofta högutbildade, har pluggat på universitet och kommer ni många fall från välbärgade hem. Vi kan inte ens kalla dem för religösa eftersom den typ av massmord på oskyldiga människor som de systematiskt bedriver inte har något stöd i någon religion. Det handlar om fanatiker som upparbetat ett sådan hat att allt spårat ur. Hur kommer vi tillrätta med dessa mänmniskor? Är det att bomba andra länder, är det att satsa på upprustning och krig?
Det är viktiga diskussioner!

Vi har fått stor respons på frågan vi ställde i lördagens tidning; Vad skulle du göra om du var envåldshärskare. Kul! Det är roliga och bra idéer. Vi kommer att publicera en del av dem i tidningen senare.
Helt klart är det så att människor vill påverka politiken och en del känner sig smått desperata.

Idag tar vi in allt hö. Toppen. Jag fick lite dåligt samvete i går för att jag klagade på vädret. Det finns värre saker i livet än lite regn.
Jag skulle ha kört mitt sto till hingsten i söndags, men hon fick inte åka. Numera får man inte betäcka en häst om de inte har hästpass. Man får inte ens slakta en häst om man inte har hästpass. Jag undrar vad som händer ifall en häst självdör utan pass. Kommer Jordbruksverket och skjuter den då - för säkerhets skull?
Byråkratin är ibland för besvärlig. Det är väl tur att de alltid hittar på nya uppgifter åt sig så att fler kan anställas. Jag har förstått att regler kan skapas för precis allting. Från storleken på jordgubbar till personnummer och pass för kor och hästar.
Jag har fortfarande inte begripit varför hästpass är nödvändigt.

Jag är på väg in i någon form av semester. Jag kommer att fortsätta att blogga varje dag. I morse satt jag i God Morgon Världens nyhetspanel. Vi hade ungefär samma ämnen som jag hade i SVTs nyhetspanel i fredags. Precis som då hade jag idag sällskap av Maria Abrahamsson från Svenska Dagbladet. Ibland känns det meningslöst att ha en åsikt. Kan ni förstå det? Jag tog tidigare upp det på min blogg när det gällde terrorattentatet i London. Problemet är vad tyckare som vi kan bidra med? Ingenting förmodligen. Vi sitter där och tycker att det är hemskt, besvärligt och förskräckligt. Vi fördömer och förkastar och säger att någonting måste göras. Ja visst, men vad ska göras? Det finns inte så många svar på.
Dessutom tycker jag ibland att den svenska inrikespolitiken är en ankdamm. Titta bara på Almedalsveckan. Så stort uppslagen, nära tre hundra seminarier, alla var där utom möjligtvis Göran Persson. Svensk massmedia hade allt fokus på händelserna i Visby. Sedan kom terrorattentatet i London. Vips så var allt ointressant i Almedalen. Vad tyder det på?
Att det var pliktskyldiga ämnen påhittade av lobyister som inte höll i en brutal verklighet.
Godnatt Almedalen!

Sedan attentatet i London i onsdags försvann verkligen Almedalen. Det slog mig nu att jag nästan glömt bort den pågående politikerveckan. När jag lyssnade på alla rapporter från London och såg inslagen på tv så slog det mig att alla engeslmän var så starka, okuvade och tycktes alltid tänka framåt. Detta trots så många döda och skadade. Ingen klagade. Tänkte ni på det. Ingen! bara en svensk som stod i tv och sa att han inte fått tillräckligt med information. Nu frågar jag är vi ett klagande folk? Tänk bara vilket liv det var hos oss efter tsunamikatastrofen. Vi bara skällde på varandra och inte minst på politikerna. Det fanns lite sammanhållning, framåtanda och gemenskap. Mest gnäll faktiskt trots att det var en situation där vi borde hållit samman.
Nu har vi fått en utredning på gnället. Vad hände egentligen de tre första dagarna. Den utredningen lär väl kosta skattebetalarna några fina miljoner.
Men vi får väl se det positivt. Då kan vi gnälla över det!

Jag hoppas att ni läste Staffan Westerbergs artikel idag på debattsidan i Aftonbladet. Det är en fantastisk berättelse. Värd att läsa i tider som dessa, Fredens duva är vit med droppe blod i näbben skriver han. Och mycket mer givetvis. Tänkvärt, lite roligt men till slut sorgligt.

idag har jag försökt sätta mig in i hur bergvärme fungerar. Det kan vara värt att göra något för att få ner elkostnaderna. En investering på 100 000 kr ska kunna vara betald på två år, sa den bergvärmeman som jag talade med. Solenergi har jag hört att allt fler insatallerar söderut. I byn finns det folk som värmer huset med havre.
Dessutom har det regnat. Elände säger jag som har allt hö utslaget.

En nyhet som kom bort i går var att regeringen faktiskt gjorde en omsvängning av sin politik gentemot de apatiska flyktingbarnen. Äntligen! Regeringens hållning har varit helt obegriplig.

Det är inte så lätt att tycka om stora katastrofer. Jag kände det när jag satt i SVT:s nyhetspanel i morse. Orden känns så futtiga och små. Det blir ju bara ord. Vad vet vi? Vad ska man säga när våldet kliver in och så brutalt ger sig på oskyliga människor. Bla, bla, bla!
Rädd är jag som många andra: Det finns inte heller någon som har några lösningar på situationen. Då blir jag rädd för att våldet ska mötas med våld. Att krig blir lösningen för fred. Jag är rädd för upprustning och hämnd, för inskränkthet och misstänksamhet gentemot andra människor.
Vad tänker du nu Geroge Bush! Du talar så storstilat om att demokratin ska värnas, det öppna samhället. Gäller de i alla länder i hela världen? Eller gäller det bara oss i väst?
Vi kanske är så duktiga och kompetenta så vi har lösningen för alla andra människor i olika delar av världen? Så kanske det?
Men det mest naturliga nu är ändå att G 8 mötet efterskänker alla skulder till Afrika. Det vore en bra början!

Visby blev ju lite avslaget faktiskt. Lars Lejonborg talar i kväll och han hade kanske behövt ett bättre utgångsläge.
Undrar om det var någon arrangär av de 240 seminarierna som talade om säkerheten i världen?

Just nu känner jag mig inte ens förbannad, bara höglös och maktlös. Hur får vi stopp på den grymma fanatismen som krossar oskyldiga människor? London blöder. Det är så absurt. Igår var de så glada. De fick ju OS.
Nu är rädslan och koaset där och döden förstås.
Den viktigaste frågan är ändå hur vi ska möta terrorismen? Vad kommer Tony Blair att svara, vad gör George Bush? krig förmodligen, återigen ett meningslöst krig. Det är faktiskt omöjligt att bomba sönder ett fanatiskt nätverk. Bomber ökar säkert bara antalet fanatiker.
I Sverige vill poliitkerna och försvaret satsa på det förarlösa Jasplanet, allt för en säkrare värld.
Finns det någon som på allvar tror på´detta?

Just nu är läget något kaotiskt. Terrordåd i London!!

Visby by night är också en upplevelse. Särskilt som det vimlar av idel kända ansikten. Jag såg Lars Lejonborg. Han hade jag nästan glömt. Lejonkungen i förra valet och får man säga den då mest dominerande borgerliga personligheten. Nu har han hamnat i skymundan av den framgångsrika moderatledaren.

FI var också på plats i Visby liksom Margareta Winberg. Hon river upp känslor fast hon är stationerad till Brasilien.
Det folk snackade om i natt var dels Marita Ulvskogs tal. Hon fick generellt sett dålig kritik. Många tyckte att hon var för traditionell - en 70-tals sosse!
Vissa krävde att Pär Nuder istället skulle ha fått tala. Skvallret går att han också ville det, väldigt gärna. Men det blev nobben från partihögkvarteret.

Sedan pågick vadslagning om FI kommer att nå riksdagen. Det är inte många som tror det. Dels har det varit för mycket bråk runt frågorna. Dels frågar sig många om politiken håller. Att det blir för enkelspårigt helt enkelt. Än så länge har ju inte heller någon politik presenterats.
Snackar gör man också om varför inte Göran Persson tar dusten med Fredrik Reinfeldt.

Att det är nya villkor för politierna har vi fått erfara. Också Marita Ulvskog

Taxichauffören som jag åkte med till flyget konstaterade kort att de politiska talen inte intresserar så många gotlänningar. Det är inget nytt längre sa han. Inga överraskningar bara en massa vackra ord utan innehåll. Annat var det på Palmes tid. Då förstod folk vad han sa, då talade han till oss.
Det är nog så att vid talen i Almedalen består publiken mest av de närmast sörjande. Så journalisterna förstås som tolkar budskapet. Skrämmande.


Inför nästa års politikervecka är de flesta hotellrum redan uppbokade. Valår och Almedalen blir extra mycket folk. I år hade vi som där drygt 240 seminarier att välja på. Frågan är om det är relevant.

Det är full rulle i Visby. Jag träffar hela tiden folk som jag känner. Jag hittade min arbetskamrat Johan Hakelius på ett fik. Där satt också Vanja Lundby Wedin. Jag stötte på Staffan Westerberg och vi gick och diggade Pugh och lyssnade till Marita.
Marita hade den svåra uppgiften att matcha Fredrik Reinfeldt. Men det gick ganska bra ändå. Hon var ideologisk, självkritisk och lite framåtsyftande. Men någon jätte succé var det ändå inte. Det var stor publik men de som applåderade mest var nog trots allt SSU:arna längst fram.
Vi fick också reda på att det inte var så där värst många gotlänningar i publiken. En handuppräckning gjordes och det kanske var högst 50. Det visar på en viss trötthet på den stora invasionen av poliitker från fastlandet. Annat var det nog på Palmes tid.

Imorgon bitti ska jag sitta i fyrans morgonsoffa och kommentera de senaste opinionssiffrorna som visar att moderaterna är sju procent större än socialdemokraterna. Det handlar om Persson kontra Reinfeldt.

Nu ska jag fortsätta att spana in folket i Almedalen.

Just utsläppt från ett LRFs seminarium om landsbygdens utveckling. Där var Ann-Christine Nykvist och hon talade om att landsbygsden såg olika ut i Sverige. Det blev jag glad för. Då kanske vi äntligenn slipper den gererella politiken som bygger på att alla är lika.
Jag sa i mitt inlägg att vi skulle avskaffa alla stöd. Det gick ett sus genom publikenn och genast ställde sig en upp och försvarade transportstöden. När jag gick kom en lantbrukare fram till mig och sa att han numera struntade i alla stöd. Det var inte mödan värt. Byråkratin var förskräcklig och låste in folk i strukturer.
Ingvar Carlssons dotter Ingela jobbar numera på LRF.
I pressrummet just nu är det full aktivitet. En del har nog suttit här hela dagen. Många väntar på Marita Ulvskogs framträdande. Hon har sällskap av den gamla Västeråsrockaren Pugh Rogerfäldt. Just nu kryllar det av röda tröjor och röda fanor i Visby. Några av dem tillhör SSU. Det var länge sedan det var rött där. De andra tillhör Svenskt Näringsliv och det var ännu längre sedan det var rött där. Man ska aldrig säga aldrig uppenbarligen!

Just nu lever jag under parollen avskaffa alla stöd och låt oss slippa bli regionala bidragstagare!

Almedalen just nu är som en släktträff. La Familja har möte. Vänner och ovänner, nätverk och meningsmotståndare, kompisar och nya kompisar Alla är dom där. Det är kanske så i alla yrken? Men politiken har blivit ett skrå där släkt och vänner rekryteras till nya uppdrag och tunga poster. Det märks särskilt tydligt i Almedalen. Alla journalister som är rädda att bli för personliga håller sig lite på avstånd. De går förmodligen på sossarnas mut- middag ikväll och äter och dricker men ser sig kritiskt omkring. Vi är ju gud bevars oberoende inom media.
När jag kom in på Visby hotell träffade jag "mina Kompisar". Duktiga tjejer som en gång i tiden jobbade på partistyrelsen och i regeringskansliet. Men de var nog lite för duktiga. De togs aldrig tillvara inom partiet. Det gjorde däremot alla killar som jobbade med oss. Men tjejerna har givetvis klarat sig själva och blivit framgångsrika på andra områden. Näringslivet har en förmåga att se att det finns kompetens också bland kvinnor som jobbat i politiken.
Men det finns nog ett sting av sorg över att partiet bara ser sina grabbar. Så har det alltid varit. Vi brukar faktiskt prata om det.
Gräddfilen känns väldigt nära just nu också! Här är Sveriges maktelit. De bor fint, äter gott tar ett glas vin i solens sken på någon fin krog och så talar de om problemen. Till exempel om alla som fuskar i sjukförsäkringen. Några vanliga "fuskare" är inte här. De har inte råd med resan och får definitivt inget hotellrum. Etablissemanget bokar ju rummen för nästa år redan nu. '
Hetast är det att bo på Visby Hotel. Där bor alla viktiga.
Helt klart är Almedalen en god avkoppling för La familja innan semestern börjar.

Vid Strand Hotell mötte jag Jan Björklund folkpartiets talesman i utbildningsfrågor. Han hejade som vanligt glatt och sa som vanligt när han möter mig; har en norrlänning hittat så här långt söderut. De Visst jag är stolt att bli kallad norrlänning men Stockholm är det inte särskilt långt till Gotland.

Det började redan på flygplatsen - strömmen av politruker - klädda i kostym, vissa i shorts med håriga ben, damer i lätta sommarkjolar och alla med mobiltelefonen i högsta hugg. Den första jag såg var Anders Sundström. Den fd ministern men numera vd för Folksam. Han var på Gotland förra året också minns jag.
I år är utbudet i Visby mer än vanligt. I tidningar klagar journalister över att de dränks i olika arrangemang. SVTs politiske kommentator K G Bergström åker inte ens till Gotland. Han fnyser föraktfullt åt tillställningen. Han Göran Persson med andra ord.
Men jag fnyser inte jag tycker det ska bli kul. Igår kväll talade moderatledaren Fredrik Reinfeldt och i kväll är det Marita Ulvskogs tur.
Reinfelds tal var både lysande och så fantastiskt urbota dumt.
Det som var lysande var att han ändå för en systemkritik. Han ser överbyggnaderna i den offentliga sektorn. Direktörerna som bestämmer och fotfolket som klagar över för lite inflytande över sin arbetssituation. Han talar om behovet att lita mer på folket som jobbar i sjukvården och skolan och på arbetsförmedlingen. Istället för att bara öka antalet överdirektörer som ständigt hittar på nya styrsystem. Ja riktigt så sa han inte. Det sista sa jag men andemeningen fanns där i Reinfeldts tal. Mitt socialdemokratiska hjärta blöder över att partiet har blivit en bevarare för en maktelit istället för en förändrare och förnyare.
Det som var urbota dumt i Reinfelds tal var givetvis löftet om 300 000 nya jobb. Dessa ständiga jobblöften får mig att må illa. Politiker skapar inga jobb, de kan ge förutsättningar för tillväxt i företagen. Men de skapar inga jobb. Inför varje valår är det alltid samma visa. Rösta på oss vi lovar nya jobb och antalet varierar ju mer stressade politikerna blir.
Tvi, tvi tvi för sådana vallöften.


Jag ska delta i ett seminarium idag. Det handlar om ett av mina favoritämnen - om landsbygdens överlevnad och utveckling. Jag tillhör ju de som tror att hela Sverige kan utvecklas och dessutom behöver utvecklas för en mångfald i utveckling och tillväxt. Jag tror inte att allt sker i de stora städerna och i stora befolkningskoncentrationer. All utveckling oavsett den är internationell eller nationell börjar med en liten människa någonstans. Det är viktigt att komma ihåg det. Vilket också innebär att all utveckling egentligen är lokal.
Jordbruksministern ska tydligen vara med och LRF och representanter för den nya landsbygdsutredningen. Utredningen är ny men representanterna är urgamla. De har alltid jobbat med frågorna och frågan är då blir det något nytänkande? Nu när vi behöver komma ifrån bidrag och stödpolitik och satsa på företagande.

Jag har fått lite respons på mitt inlägg om kulturpartiet. Olle skriver

"Hej Lotta,
jag gillade verkligen din blogg om det försvunna kulturpartiet, med alla dina ilskna funderingar. Det behöver verkligen tänkas nytt. Politikerna har hamnat i en slags inavelsverklighet som, om den tillåts fortsätta börjar likna den som finns i maffiasamhällen. Reportaget i AB häromdagen om alla personliga relationer inom Rörelsen i Stockholm var slående. Jag är övertygad om att detta fenomen finns i alla de andra partierna också. Vi kan kalla det "Knutbysyndromet" så att det får litet färg."

Det är bara att hålla med Olle. Knutbysyndromet är en fantastiskt beteckning på vad som sker inom de etablerade partierna.

Det nya Kulturpartiet som i går visade upp sig i Almedalen visade sig vara en bluff. Det var synd. Sverige skulle ha behövt ett kulturparti. Kulturfrågorna blir alltid nedvärderade och det behövs en bredare syn på samhällsutveckling och tillväxt. Dessutom behövs det nya partier. Jag känner det så intensivt. De etablerade är sig själva nog och tror sig inom partiledningarna ha lösningen på alla problem. Det märks när de uttalar sig om eventuella politiska uppstickare. Fredrik Reinfeldt säger att kulturpartiet bara är en fortsättning på vänsterns sönderfall, Lars Lejonborg konstaterar att vi inte kan ha ett parti för varje fråga och Pär Nuder säger krasst att de kan inte ta sig in i riksdagen. Kändisfaktorn har ingen betydelse. De övriga partiledarnas kommentar är ungefär de samma. Kommentater som fnyser av förakt och överlägsenhet. Jag blir så förbannad. Lever vi inte i demokrati? Vem representerar våra politiker och vem bestämmer vad som behövs i politiken. Just nu är folk generellt less på den politik som presenteras. Inga nya idéer, samla gamla ideolgiska trätor, partipolitiska strider istället för samverkan. Populistiska påhopp på varandra. Populistiska påhopp på folk i allmänhet som fuskare och slöa. Totalt brist på nya idéer och ingen analys av det samhälle vi nu lever i. Alla partier kämpar för att slå vakt och bevara det som de en gång uppnått. Retoriken är den samma. Problemet är bara det att människorna har förändrats. De har tröttnat på gammal skåpmat och då hjälper det inte hur bra idéerna än är i grunden. Har man hört samma argument i 10 år utan att det har visat sig i den praktiska politiken då tröttnar man.
De etablerade partierna behöver nytt blod och nya utmaningar. Länge hoppades jag att de själva skulle förstå att det krävdes förnyelse och förändringar. Men icke. Folk stäpmlas uppenbarligen som röstboskap. En KIm Andersson som kulturminister skulle vara uppfriskande, paggan till trots.

Det är kul med debatten om Svennis. Nu återkommer helene med ett svar till Börje
Så här skriver hon;
Hur vet vi att det fungerar? Det är kanske bara så att vi gärna vill tro att det fungerar. Att vi skapar en bild av dessa ikoner som några slags annorlunda människor.
Problemen i kungafamiljer såsom presidentfamiljer är garanterat likadana som hos oss alla andra.
Se bara på det danska och engelska kungahuset.
Om nu Daniel väljer att gifter sig med Viktoria så får vi väl hoppas att han innan dess har sin egen plattform i livet och att han kan kombinera detta med Viktorias uppdrag på ett sunt sätt. Eller så hoppar hon av spektaklet och lever ett vanligt Svenssonliv i Ockelbo. Det är hon värd.

Nu får väl Svennisdebatten vara avslutad. Kommer vi så mycket längre? Jag tror också som Helen att många män har svårt att hantera starka kvinnor. Det krävs ett gott självförtroende och en hel del mod för att klara ett sådant förhållande. Det handlar förmodligen om samhällets traditionella roller. Där mannen förväntas vara den som drar det tyngsta lasset.

I morgon åker jag till Gotland för att spna in läget. Vad händer i poliitken, vilka är där och vilka gör mest för att synas. I Almedalen är journalisterna villebråd. Syftet från partier och andra lobbyorganisationern att givetvis att synas och få genomslag i media. Jag såg att Svenskt Näringsliv nu började fundera på att inte vara med nästa år. Argumentet är att det för många organisationer där och att det budskap man har med sig till Almedalen måste vara extra ordinärt om man överhuvudtaget ska synas.
Det finns emellertid en som konsekvent vägrar åka till Visby och Almedalen. Det är Göran Persson. Han ville inte ta över Olof Palmes tradition. Egentligen är det lite knasigt, att säga nej till ett vinnande koncept. Almedalen var ju socialdemokraternas arena. Så är det inte längre.
Jag kommer att blogga direkt från Visby

Såg ni den fantastiska artikeln i Aftonbladet häromdagen när vi skrev om läsarnas syn på Ufon. Vi hade dessutom olika vittnesmål från människor som sett rymdföremål. Det bästa var han som berättade att han körde om ett Ufo med sin Volvo! Häftigt!
Jag ska nog ut och spana lite.
God natt

I dag talade Maria Wetterstrand i Almedalen. Hon poängterade att miljöpartiet nu kräver ministerposter för att fortsätta samarbetet. Göran Persson har inte så mycket att välja på om det blir en majoritet igen för vänsterblocket. Dessutom gillar Persson miljöpartiet betydligt bättre än vänsterpartiet. Peter Eriksson och Persson har blivit polare och äter middagar tillsammans. Lars Ohly däremot är Persson inte lika förtjust i. Förmodligen kan statsministern tänka sig en tysk lösning. Där har ju samarbetet fungerat bra mellan socialdemokrater och de gröna. Men det är långt dit och just nu är Persson förloraren i alla opinionsmätningar.
Hörde förresten att Göran Persson och Anitra varit i Fagerstatrakten och tittat på kakelugnar. Hon är från Fagersta Anitra.

Så här skriver Josephine:
Döden och kärleken,läs sista delen i min blogg om besöket
i St Peterskyrkan - där fanns en marmorinstallation
av Bernini som var helt fantastisk.
Jag tror kärleken segrar över döden,
för de som lever minns och i våra sinnen
och i våra gener finns alla de som varit
och alla de som kommer.
Döden är en del av livet.
Fröet planteras bland en massa döda blad
och växer till nytt liv.
Kärlek är det som får oss att hoppas och tro
att döden bara är en temporär chimär
i livets kretsloppsdans.
*ler*
Josephine

Så här skriver Helen
Jag tror inte att döden kan krossa kärleken.
Å ena sidan, när jag är död kan jag förmodligen inte uppleva kärleken, inte i fysiskt form i alla fall.
Men det kanske finns kärlek dit vi kommer, det återstår att se.
Å andra sidan kan döden vara en försoning.
Ur den djupaste sorg och förtvivlan kan insikten och förståelsen för den dödas hela väsen och människan tillkortakommanden väcka en ännu större kärlek.
En av de starkaste känslor i sorgearbetet efter min mor var just att jag äntligen var fri att älska henne.

Helen

17 kronor och 58 öre betalar solnaborna i kommunalskatt. Herregud vad lite. Jag har alltid bott i kommuner där skatten är runt 22 eller 23 kronor och däröver. Det måste för solnaborna ge ganska mycket mer pengar i plånboken men frågan är vad de förlorat? Privatiseringar och avregleringar av kommunal verksamhet har givetvis ett pris.
Men kommunernas olika skattesatser och invånarnas olika levnadsvillkor visar hur svårt det är idag med en gerenrell politik. Välfärdsstaten finns egentligen inte längre, eller den ser åtminstone väldiigt olika ut. I Stockholm brukar kommunerna klaga på den så kallade Robin Hoodskatten. Att de rika kommunerna får bidra till fattigare. Samtidigt får också de fattigare bidra till de rikare. I Norrbotten till exempel där kommunerna har höga skatter har de också väldigt god kvalitet på omsorgen. Det har Norrobttens kommunerna fått betala för till storstäderna. När Robin Hodd- skatten utvärderades konstaterades att det var orättvis att Norrlands kommunerna skulle ha så bra kvalitet på sin omsorg. Svaret blev att de var tvungna att sänka den så det skulle blir mer enheltligt elände över landet.
För de hemlösa, för dem som inte har bostad och egentligen ingen kommun eftersom ingen vill ta ansvar för dem finns inte så mycket hopp. Alla kommuner oavsett skattesats ska minska sina kostnader. Då är det enklast att blunda för problemen. Jag åker till Visby på onssag för att tillbringa en dag i Almedalen. Det var någon på tidningen som frågade mig om det ordnades ett seminarium för hemlösa där. En bra fråga egentligen, men inget av våra politiska partier är särskilt intresserade att tala om de hemlösa. Det är enklast att låtsas som om de inte finns.

En av mina favoritböcker är Lars Ahlins "Din livsfrukt". Det är en bok jag hela tiden återkommer till. Den har liksom allt tycker jag. En tragisk med vacker kärlekshistoria. Livsfilosofi och politiska och religörsa grubblerier. Jag började sakna boken häromdagen. Jag har ju alla mina böcker än så länge nerpackade i flyttkartonger. Det är väl minst en 30 kartonger. Jag hade ingen aning om i vilken kartong just den här boken låg. Menj jag fick en ingivelse så jag tog en liten stege och klättrade upp till översta raden av mina boklådor och öppnade en låda på måfå. Där överst låg den!
Visst är det fantastiskt.
Han skriver så vacker om kärlek Lars Ahlin. I ett tungt avsnitt av berättelsen så skriver han så här:
"Jag hyser inte kärlek, jag äger den inte, jag råder inte över den. Det man hyser kan man avhysa, det man äger kan gå förlorat och det man råder över kan man mista herraväldet över. Men det man är kan endast döden krossa. Jag är kärlek".

Så brukar jag tänka om det är så? Att döden kan krossa kärleken?

Göran Hägglund var förste partiledare att tala i Visby. Han gick ut stenhårt genom att kräva skoluniform samt att konstatera att Pär Nuder badar i skattepengar från bensinen. Det var något som en borgerlig finansminister aldrig skulle göra. Åtminstone inte med fullt så mycket skattepengar, men nästan ändå. Smärtgränsen för bensinen är 10 kronor enligt kristdemokraternas partiledare. Tyvärr lär jag konstatera att smärtgränsen för folk i allmänhet går under 10 kronor. Så någon större förändring av bensinpriset kan vi inte vänta med en borgerlig regering. Framför allt måste frågan om bensinpriset vare lite mer analyserande och förutseende än en krona upp eller ner.
Men det finns andra idéer som kan förändra tillvaron. Skoluniformen är en och dessutom vill kristdemokraterna att en civilkuragelag införs. En lag som tvingar människor att ingripa om de ser någon som blir misshandlad eller rånad.
Helt klart skulle vi nog behöva lite mer civilkurage, men jag tvivlar på att det gär att lagstifta fram en större solidaritet och ett större mod.
Jag måste säga att det är lite dåligt med idéer i kristdemokraternas framtidsvison. Att komma direkt från ett Riksting och inte ha mer med sig i bagaget är lite förvånande.
Javisst ja han krävde ju också Margareta Winbergs avgång. Men vem tror ni bryr sig om detta?

Det var någon som sa att Göran Hägglund gjort ett utspel på rikstinget och krävt Margareta Winbergs avgång. Är det rötmånad också i politiken? Hade han inget bättre att komma med?

Göran Persson talar ut på DN debatt idag. Om spelet rint EUs långtidsbudget. Förslaget från kommissionen innbar 800 miljoner extra för svensk del. Därmed skulle Sverige bli det land som betalade den största nettobördan per capita. Det är intge rättvist säger Persson. Här gick gränsen för vad en svensk statsminister mäktade med. Det är mycket som regeringen accepterat redan mot folkopinionens vilja. Detta budgetförsla hade varit omöjligt. Perssons veto i frågan var helt rätt. Samtidigt var det nog åtminstone för mig det mest förvånande som hittills hänt i politiken. Socialdemokraterna har sedan Ingvar Carlssons tid inte varit särskilt drivande i någon fråga. Särskilt inte om den varit kontroversiell. Det är en sak att driva kampen mot arbetslösheten. Den frågan är ett gemensamt intresse för alla länders regeringar oavsett färg.
Hoppas att detta uppvaknande när det gäller budgeten också smittar av sig på andra frågor. Det behöver nödvändigtvis inte ta sig i uttryck av veton. Men en egen vilja vore inte så dumt.

Jag har en bil med automatväxel. Under den senaste månaden har jag haft problem att få i parkeringen. Det innebär att jag inte får ur nyckeln ur bilen. Jag lämnade in bilen på service med et hittade inget i en första vända. Men mina parkeringsproblem blev bara värre och värre. I måndags när jag skulle ta bilen till tåget för att åka till jobbet fick jag inte i parkeringen. Jag missade tåget. När jag åkte hem och skulle parkera på gården var det likadant. I fredags fick jag lämna in bilen igen. Efter ett antal timmar ringde de från verkstan och konstaterade att de hittat en penna i min växellåda. Har ni hört på maken! En penna. Hur den har kommit in li växellådan har jag ingen förklaring till. Jag fattar inte ens hur det är möjligt.
Men trots det vet vi inte om det var pennan som var problemet. Just nu provkör jag. Vi får se på måndag om jag kommer med tåget.

Göran Hägglund är omvald som kristdemokraternas ordförande. Det var väntat. Frågan är ändå hur partiet resonerar inför valet. Helt klart är det vissa problem sedan Alf Svensson slutade. Göran Hägglund har inte kunnat axla hans kappa. Det var något som de flesta bedömare konstaterade redan innan han utsågs till partiledare. Alf Svensson själv hade mycket att säga till om när hans efterträdare skulle utses. Det är dumt när ledare lägger sig i sina efterförljare. Göran Persson har ju gjort samma misstag när han utsåg Pär Nuder till sin kronprins. Pär Nuder är det nästan synd om idag för han har så låg trovärdighet och får så mycket kritik.
Frågan är hur det kommer att gå för Göran Hägglund. Lyckas han inte vända några opinionsiffror innan valet får han det tufft. Det vore katastrofalt för kristdemokraterna om de åker ur riksdagen. Men risken är överhängande.

Jag är övertygad om att en fungerande demokrati är det viktigaste för landets tillväxt och utveckling. Just nu fungerar den svenska demokratin ganska illa!

Jag har fått mycket respons på mitt inlägg om åsiktspoliliser. Det är bra att folk reagerar. Dessa åsiktspoliser är ett problem för demokratin. Jag har under alla år undrat över i vems namn de talar och på vems mandat. Det är ju ändå demokratiska partier vi talar om. Partier som i all sin propaganda säger sig värna demokratin. Så är det ju inte. Demokrati har får många blivit synonymt med att alla tänker lika är lojala och trofasta och böjer sig för en majoritet. Hur ska de då kunna bli någon utveckling? Finns de politiska ledare som alltid har rätt? Självklart inte!
Jag har träffat så många människor genom åren som "inte har passat in". Som på alla sätt körts över och mobbats ut. Det måste få ett slut.
Jag hörde nu på ekot ett inslag från kristdemokraternas kongress. Där klagade EU-kritikerna att de behandlades som något som katten släpats in. Partiledningen vill helst att vi försvinner var en kommentar. Skrämmande med tanke på att majoriteten av kds medlemmar faktiskt är skeptiska. På vems mandat agerar då partiledningen?