Får man bli less? Jag blir det på alla som gnäller över att bloggen inte är långa djupa politiska analyser. Det är skillnad på en blogg och en ledarsida. De ska inte ens jämföras. En blogg är som ett vykort, en ledarsida är politisk analys med mycket ord. Varför i herrans namn är det så fult att en fd ledarskribent bloggar?
Jag har fullt upp med att försöka hitta bloggidentiteten, lära mig skriva på annat sätt. Jag slutade på NSD därför att jag tyckte jag hört mina argument lite för många gånger. Jag behövde något nytt. Det blev så lätt att bara sitta och gnälla. Jag vill inte använda bloggen som en ledarsida.
Jag är också less på partipolitiken. Less på alla som kräver att jag ska uppträda som sosse. Underförstått var lojal med ledningen. Jag är ingen lojal typ. Jag är däremot solidarisk med rörelsens idéer, men tyvärr är inte alltid partiapparaten det. Makten kan inte vara det viktigaste. Tycker man det då har man förlorat sin själ.
Jag gillar och skriva, och visst kan också jag sakna att skriva politiska analyser. Men jag har sysslat med annat en tid. På lördag lämnar jag slutmanuset på min bok om Alva. Henne har jag jobbat med i flera år. Den boken är också politisk analys. Den handlar om det faktum att starka kvinnor aldrig blir accepterade.