Hej igen kära blogg-vänner!
Nu är jag tillbaks från en veckas skön semester. Vi bilade omkring i norra Tyskland och följde det europeiska traumat från tysk horisont. Folkens nej till EU:s nya konstitution är en svårfångad blandning av missnöje med en union som inte alls har tagit tillräcklig social hänsyn och en nymornad nationalchauvinism. Det sista gör mig mörkrädd.
Och så har vi vår egen uppifrån pådyvlade nationalism - i dag är det tänkt att vi ska ut och vifta med svenska flaggan. Nej tack!
Jag älskar det svenska samhället, den svenska folkrörelsedemokratin, den svenska välfärdsmodellen och så vidare men jag har oerhört svårt för all sorts nationalistisk yra. Det är ett sorts murbyggande mot "de andra", mot dem som inte är som vi... och för mig är det synnerligen otidsenligt. I dag hyllar jag hellre det mångkulturella samhället. Leve det kosmopolitiska!
Tycker för övrigt att bloggaren Urban Lindstedt skriver bra om varför han inte vill fira nationaldagen i dag.