Hur ska det sårbara samhället bli säkrare?

Jag håller inte med dig här, Helle. Det finns en seghet inbyggd i vår politiska kultur som gör att saker oftast inte blir gjorda, en ordets och positioneringens kultur som tillsätter kommitteer och projekt men negligerar slutresultatet. Den utgår från toppen, från Rosenbad, och tsunamikatastrofen kastade bara ett strålkastarsken på något som funnits länge.

Förstår inte Helles logik att hänvisa till att en statsminister eller andra ministrar inte kan avsättas med omedelbar verkan, tex under en valperiod? Mig veterligen har ingen enskild person i regeringen personvalts av väljarna att besitta respektive taburett! SAP, Mp och V har tillsammans helt riktigt riksdagsmajoritet och den kan bara fråntagas dem i val. Men en statsminister och någon annan minister som missköter sitt jobb kan väl rent tekniskt avsättas när som helst genom misstroendvotum, eller hur Helle? Näringslivet har inte med denna diskussion att göra.

Det tycks vara självklart att ministrarna skall sitta kvar trots den förödande kritiken. Kritiken inriktar sig ju inte bara på tillkortakommandena annandag jul och framåt utan oclså på bristen på insikt och agerande under Perssons 8 år. Vad är det som säger att dessa personer har rätt kompetens och kraften att leda det förändringsarbete som nu måste inledas? De har ju inte visat framfötterna hittills.

Politik,politik,politik och ingenting annat än politik. Tänk att man kan kalla sig opolitisk då man inte kan bestämma sig eller vill säga vilket borgeligt parti som man sympatiserar med.

Var är granskningen av Thailands agerande?

Vilket ansvar har reseföretagen?
Jag tycker inte man bara kan säga som Johan Hirschfeldt, dom har ju så små resurser. De får väl skaffa sig mer resurser för de är ju dom som tjänar pengar på resandet.

Till Lennart, Lars och Annika: Det är en intressant fråga hur man bäst tar ansvar - genom att avgå eller genom att ta åt sig av kritiken och förändra? Självklart kan oppositionen ställa misstroendevotum och om de får majoritet så fälla regeringen.
Om statsministern avgår så måste hela regeringen avgå och nyval utlysas. Varken Fredrik Reinfeldt eller Lars Leijonborg har hittills ansett det vara någon vits eftersom det snart är ordinarie val.
Att Göran Persson under sin regeringstid inte velat inrätta en särskild krishanteringsfunktion i regeringskansliet ska han kritiseras för (vilket Aftonbladets ledarsida har gjort under lång tid). Krisberedskapen är dock en politisk fråga som även centerpartiet delat med socialdemokratin, och något som väljarna bör ta ställning till i val.

Man kan kritisera våra ansvariga politiker för många misstag begågna efter tsunamins härjningar. Och den kritiken skall dom ha.
Men det som jag uppfattar som mest beklämmande, i alla situationer som våra politiker hamnar i, är deras totala brist i insikt om vanliga människors uppfattning om vad som är rätt och fel.
Politikerna bygger upp sig på en piedestal där de anser sig stå ovanför alla normala reaktioner.
Jag skall dra ett par belysande exempel:
Efter katastrofen och även nu, gör man uttalanden och rena personliga påhopp på människor, som just med sunt förnuft och medmänsklighet försökte bringa reda i en situation där politikerna inte hade fantasi, kunskap eller än värre "inte fått uppgifter" om vad som hänt. Varenda svensk gräsrot med normal grundskolekompetens insåg bl.a. genom medias rapportering vad som hänt, och detta redan på förmiddagen den 26:e december 2004.
Nu 12 månader efter katastrofen fortsätter ansvariga att framhävda sin okunskap och inga ursäkter har framförts till de som blev utsatta för påhoppen.
Exempel 1: Statsministerns uttalande igår "Jag kan ju inte sitta framför Nyheterna eller Internet, då händer inget alls..."
Min kommentar: "Jo, det är kanske precis det som det hade gjort... förhoppningsvis! Det hade bara varit till att släppa glögglaset och slå på TV:n. Det gjorde resten av svenska folket."
Exempel 2: Svaret Laila Freiwalds gav, dagarna efter katastrofen, till tjejen som jobbade som informationsansvarig inom resebyråbranschen (vars namn nu är borta i mitt huvud, förlåt) när tjejen bad regeringen att sätta fart:
"Du skall passa dig noga..."
Min kommentar: "En ledande politiker som gör ett sådant uttalande i den situationen som då var, visar inte bara ovanligt dåligt hyfs, utan också en oförmåga till klart tänkande samt brist på insikt om egna tillkortakommanden."
Till sist: Den ovanligt klara bild som framträder på hur politiska tjänstemän uppfattar oss, är beviset på att man utan att rodna, ljuger oss rätt upp i ansiktet. Hans Dahlgren nekar till att ha samtalat med Lars Danielsson, som i sin tur påstår att det har dom visst gjort...
Min kommentar: "Detta mina herrar, det höjer förtroendet för er och era chefers förmåga att styra er... Det känns tryggt att ha så pålitliga personer i vårt lands ledning."
Det finns en uppsjö av liknande politiska uttalande att välja bland, men jag tror ni förstått vad jag menar.
Så min slutsats är att misstag kan begås, felaktiga beslut kan fattas. Det är mänskligt och politikerna är inga övermänniskor.
Men snälla ni folkvalda... i alla politiska partier... behandla inte oss gräsrötter som mindre vetande. Vi kan inse och bedöma vad som händer och sker. Genom ert handlande visar ni bara på hur otroligt lite ni vet om svenska folket och dess förmåga till att själva analysera och tolka er kompetens. Resultatet kan bara bli en sak: Om inte politikerförakt så åtminstone en oerhört stor förvåning gällande er brist på kunskap om gräsrötternas sunda förnuft.
För att inte bara komma med kritik utan också förslag på åtgärder, så har jag ett mycket enkelt förslag:
För att få kandidera till Riksdagen skall man ha minst fem års erfarenhet från arbetslivet, detta utanför den politiska broilerverksamheten.
Kanske kan en sådan åtgärd medföra att politikerna får en större förmåga att regera med vanliga medborgares kunskap om etik, ansvar och rättsmedvetenhet...

Men om man tar ett steg tillbaka och ser hela bilden, rör det sig inte om mer än brist på en krishanteringsgrupp (av något slag) här? Rör det sig inte om ett mer djupgående systemfel som hindrar handlingskraft på många fler plan?

Fortfarande tycks dock statsministern sakna insikt om vad han egentligen gjorde fel (höll sig inte informerad, tog inga initiativ, och därefter - skyller fortfarande från sig.) Han visste mindre om vad som hänt än en vanlig medborgare och visade mindre handlingskraft än en sådan. Kan vi ha sådana politiker?

Ulrich Beck talar om risksamhället, ett sådant samhälle ägnar sig bara åt att undvika kriser och katastrofer. Konsekvensen blir en avpolitisering av politiken. Låt krisberedskap skötas av dem skött den långt innan de nya modeorden lanserade - t ex försvaret (som verkligen behöver moderniseras) och bevara politiken som politik.

Krishanteringen ger lösningar över blockgränserna (t ex när Persson vill jobba ihop med oppositionen med förändringen av regeringskansliet) vilket skapas suddighet angående ansvarsutkrävandet (finns mycket empiriska belägg om det). Medborgarna tappar förtroende för den parlamentariska demokratin om dess ansvarsutkrävande inte ansvänds (t ex Reinfeldt som inte anser det vara någon idé med misstroendeförklaring). Den politiska konflikten driver samhället framåt och sätter fokus på de principiella frågorna om jämlikhet och solidaritet. Krishantering skapar en falsk konsensus som bara gynnar de redan gynnade.

Ledsamt att konstatera att du (faktiskt för ovanlighetens skull) förblindats av partinit när du inte anser att ansvar skall utkrävas för tsunamikatastrofens hanterande. Lättja, nonchalans, dåligt ledarskap, revirtänkande, kompetensbrist- allt ska vi acceptera!!
Tänk om näringslivet skulle agera på samma sätt- huvuden skulle falla och ansvar utkrävas. Om nu någon skulle komma i ansvarig ställning i näringslivet med de egenskaper vår nuvarande statsledning har.
Skäms!!