barflugan@aftonbladet.se Tidigare barflugor: Lydmar liknar alltmer ett skämt Elverket –- bra på helgkvällar och söndagsbrunch Hur kunde jag missa Sallys? Det skall vara kul på en bar Den perfekta martinin Hellre en bra bar, än en trendbar Uh, uh, uh och så var det nyårsdan Att ta sig ett järn på julafton Festa med vemod och hårdrock Pappa, jag vill ha en italienare

Det börjar hända saker
i Gamla stan
  Det handlar om en nyfikenhet som aldrig får dö, att alltid vilja veta mer.
Barflugan har varit i Gamla Stan igen.

Tidigare i vintras kröp Flugan till skampålen och erkände att han missat lysande Sallys Bar (Västerlånggatan) under lång tid. Och nu är det dags igen. Ännu en Gamla stan-krog måste sättas på kartan. Även om I Tiden mer profilerat sig som restaurang än bar under det knappa år den existerat på Mälartorget, mittemellan tunnelbanenedgången och Stockholms kitschigaste – och mest Carl Bildt-hypade – italienska krog, Trattoria Romana.
  Det egendomliga namnet I Tiden ställer man sig naturligtvis frågande inför, men som krog betraktat är den en av Gamla stans allra mest lysande små pärlor just nu, om man inte ställer för stora krav på stök och trängsel. För när Barflugan var där en vardagskväll i februari var det som enda gäst. Men det är ju precis så man vill ha Gamla stan mitt i vintern; ödsligt och folktomt och en snarare trevlig än proffsig bar, där den kvinnliga bartendern inte visste hur man gjorde en dry martini. Vilket inte spelade någon som helst roll eftersom hon var så trevlig och tillmötesgående. Trevlighet vinner alltid över professionalism, om man nu måste välja. I Tiden skall ha en eloge för sin utmärkta och med Gamla stan-mått mycket prisvärda meny (med allt från hederlig pepparstek till asiatiskt inspirerad fiskgryta), men framföralllt blir man lycklig över deras barsnacks. Friterad fetaost, friterade potatisskal med aioli, saltgurka och andra trevligheter som i kombination med den precis lagom stora bardisken gör att stadens barflugor borde hitta till I Tiden i lika hög grad som matgästerna.

Ytterligare en mikroskopisk bar öppnade i december uppe på Lilla Nygatan 21 och har nu stulit titeln Gamla stans minsta bar från Krokodil. C2 är namnet och kommer från det faktum att den är bakficka till den redan bakficke-lilla restaurangen Costas.
   C2 öppnar redan tidigt på morgonen och fungerar under dagen som frukost- och lunchfik för kvarterets reklam- och arkitektnissar, men förvandlas på kvällarna till ”Stockholms första” ouzeria. Lite fånigt kan tyckas, men så länge man inte gör det på samma svulstiga vis som Naglos vodkabar så kan de väl få hållas. Speciellt som det faktiskt handlar om bakfickan till en grekisk krog.
   Utöver fem sorters ouzo har man ett hyfsat grundutbud av sprit, ett halvdussin sittplatser, varav det stora skyltfönsterblecket redan blivit ett drömhangout för traktens exhibitionister.
  Såväl I Tiden som C2 gör Barflugan alldeles lycklig och jämfört med för fem-tio år sedan är nu Gamla stan riktigt bartätt och det är bara att beklaga att så många stockholmare ännu inte fattat det, utan mest ser Gamla stan som en filial till Skansen som man ser genom taxifönstret på vägen mellan Söder och Stureplan.

På S:t Eriksplan har det hänt lite grejer på sistone. Studion – eller gamla fina Le Studio de teatre som det hette för längesen – har bytt ägare igen. Strax bredvid, i den lokal som i flera år hyst ett riktigt trist och deppigt kafé, har det nu öppnats riktig krog. Tegelvalvet heter stället och Barflugan lovar återkomma med rapport.
  Många känner säkert till det lilla fiket mitt på Karlaplan och Barflugan kan nu glatt meddela att man blivit krog istället och har riktigt kök och rättigheter. Vilket bådar alldeles fantastiskt gott inför sommaren. Inte minst eftersom Östermalm alltid varit en krogöken, där varje nytt utskänkningstillstånd är värt att fira.