barflugan@aftonbladet.se Tidigare barflugor: Pappa, jag vill ha en italienare

Festa med vemod och hårdrock
December, visst, men Barflugan ger inte upp.
I stället surrar jag runt mer än någonsin.

Hårdrock har ju börjat bli hippt igen. Det märks inte minst när heavycombon Cal & Mike får ta över dj-båset på kulturtrendiga Elverket (Linnegatan 69) på lördagar.
   Kombination av supermodern inredningsdesign och Guns’n’ Roses kan ju lätt bli komisk, men snabb barpersonal, blandad publik och välvald hårdrock gör stället ohyggligt besöksvärt för partyrockare på lördagar innan man glider vidare mot Sturecompagniets hårdrockbar. Men Elverket borde verkligen göra något åt sina fönsterkarmar, när allt annat nu är så designat...

  Strix och Trotzig i Gamla stan har koketterat med att de minsann har ”julfria zoner” och inte serverar julbord. So what? Visst tycks många krogar lika tvångs- som rutinmäsigt duka upp mer eller mindre roliga julbord under december, men att undvika julfascismen på Stockholms krogar har aldrig varit något problem. Och att som krog göra en grej av det är ju bara fånigt.
  Slutet av Hornsgatan (mot Hornstull) är knappast känt för sina barer. Inte heller brukar man ha några högre tankar om den där sortens strömlinjeformade pubar som plötsligt dök upp i dussintal i början av nittiotalet. Därför blir man alldeles extra glad när Bottle n’ Glass (Hornsgatan 134) inte bara är en sällsynt personlig och trevlig pub, trots sitt obskyrt deppiga läge, utan också har en äldre bartender som gör en av Södermalms bästa Bloody Mary. Om än utan selleri.

  Häromveckan skrev vi om ”nyöppnade” Brave Mans Inn på Verkstadsgatan. Vi ljög. Hornstulls senaste nytillskott öppnar inte förrän i morgon.
  Längre in i det svenska vemodets hjärta än Kloster (S:t Eriksgatan 53) en söndagkväll i december är svårt att komma. En jukebox som spelar väl valda spår från Absolute Sommar 2, ett halvdussin svårmodiga medelålders män drickandes estnisk tjugokronorsöl, ett ensamt flipperspel i hörnet och utanför fönstret det allra ymnigaste snöfall S:t Eriksgatan skådat.
  Och när ”Änglamark” och ”Ta mig till havet” hörts tre gånger vardera under en timme - med tillhörande allsång från gästerna - går den coola bartenderkvinnan och programmerar in lite Led Zeppelin och Deep Purple i stället. Men den tysta varma gemenskapen gästerna emellan förblir intakt. På helger blir legendariska Kloster lätt lite väl fylleaggressivt, men vardagarna är väl värda ett besök. Om man inte är en Strega sörplande webredaktör på Sturehof, pestostorknande Bibelskribent på Skånegatan eller tråkgrå DN-människa i största allmänhet. För sådana förstår sig ju sällan på stockholmsk verklighet och trivs säkert mycket bättre på...

  ...Folkoperans kök och bar (Hornsgatan 72) som faktiskt är ett oantastligt korrekt och mycket behagligt alternativ till alla de där ställena kring Nytorget som kan bli lite väl stökiga och stojiga av just alla berusade överklassungdomar med ”kreativa” ambitioner. Allra skönast är att sitta där nere och titta ut på Hornsgatans decemberfrusna aktivitet. Eller så kan man kasta ett öga på dörren och se såväl fotomodeller och popstjärnor som skådisar och författare komma in inom loppet av en öl (som Barflugan gjorde en alldeles vanlig kväll i november).