Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetInfo
2000
 

Från Lars Johan Hierta
till våra dagar

Aftonbladets historia under 170 år
Aftonbladets chefredaktörer 1830-2000
Första numret av Aftonbladet 6 december 1830

Hierta-epoken 1830-1851
På Lars Johan Hiertas staty på Munkbron i Gamla stan lyder inskriptionen: "Lars Johan Hierta, föregångare för en fri press och för ett folkligt statsskick". Statyn är rest av Publicistklubben. Ingen kan vara mer värd ett sådant eftermäle än Aftonbladets grundare.

Lars Johan Hierta, huvudredaktör 1830-1851, grundade den fria pressen i Sverige.

Hierta lovade redan i det "prospekt" som föregick det första numret att hans tidning skulle "söka snabba underrättelser om märkliga åtgärder inom administrationen". Att den skulle vara oberoende var för Hierta en självklarhet som "bättre uppenbarar sig i ord än i handling".

Aftonbladet var inte Sveriges första tidning, men är en av Sveriges äldsta dagliga tidningar. Föregångarna var okritiska och eftergivna mot kung Karl XIV Johan som styrde med hjälp av adeln. Ett av Hiertas första angreppsmål var "sängkammarväldet" kring kungen. Kungen höll sig med favoriter med särskilt tillträde till hans sängkammare. Främste favoriten greve Magnus Brahe var en av Sveriges mäktigaste män, trots att han inte hade någon politisk befattning.

Hierta slogs för yttrandefrihet, frihandel med bland annat lägre importtullar och för en tvåkammarriksdag med valda ledamöter. Kritiken från de härskande klasserna blev förödande. Under de fyra första åren åtalades Aftonbladet fem gånger.

Lika hatad som tidningen blev av överheten, lika älskad och populär blev den bland borgerskapet. Speciellt avdelningen "Kaleidoskop" som skrevs i en lättsam och satirisk ton väckte jubel. Där föddes det moderna tidningskåseriet. Hos Hierta debuterade också Wendela Hebbe, Sveriges första heltidsanställda kvinnliga journalist.

Kärt barn har många namn
Så småningom försökte kungen att dra in tidningen, men Hierta var förberedd och hade i förväg utfärdat nya utgivningsbevis för andra utgivare än han själv. Han bytte namn till "Det nya Aftonbladet", "Det andra... Det tredje..." osv. När han sålde Aftonbladet 1851 hade han ändrat titeln tjugosex gånger. Aftonbladet var under Hiertas år Sveriges största och mest inflytelserika tidning.

En av Hiertas medarbetare, Anders Lindeberg, blev dömd till döden för majestätsbrott när han anklagade kungen för att i eget syfte hindra Lindeberg från att öppna en teater. Domen ändrades till tre års fästning, men Lindeberg vägrade ta emot nåd. Till slut lurade man ut honom ur Waxholms fästning och låste dörren bakom honom så att han inte kom in igen!


Första numret utkom
6 december 1830.

Hierta segrare i upplagekriget
Aftonbladets upplaga steg snabbt till 2 500 exemplar, vilket var en mycket stor upplaga i början av 1830-talet. I slutet av decenniet var upplagan cirka 6 500 och under 1840-talet 7 500 exemplar.

Hierta var en föregångsman även i andra avseenden. Han köpte en av de första snällpressarna i Sverige, en så kallad Scanhope-press av engelsk modell. Han hade eget stilgjuteri och drev ett framgångsrikt bokförlag. Redan i prospektet förklarade han att tidningen varje dag skulle innehålla en sida annonser. Tidningen utvecklade sig till en god affär och blev på så sätt oberoende och självständig.


Sohlman-epoken 1851-1929
Familjen Sohlman, med stor förlagsrörelse och bland annat utgivare av Nordisk Familjebok, ledde Aftonbladet under sammanlagt 48 år och hade ägarinflytande under 39 år.
Harald Sohlman tillträdde som huvudredaktör 1890 och avgick först 1921. Han efterträdde två stabilt liberala chefredaktörer, Gustaf Retzius och Erik Beckman. Upplagan var vid hans tillträde cirka 13.000 exemplar.

Harald Sohlman startade den populära Halvvecko-
upplagan och söndagstidningen
Brokiga Blad.

Harald Sohlman skrev endast få ledare under sin chefredaktörstid. Han ägnade sin mesta tid åt skandinavismen och skytterörelsen som var hans skötebarn.

Tidningen orienterade allt längre åt höger och åt Tyskland, speciellt sedan Sohlman förmått Gustaf Retzius att sälja tidningen. Efter försäljningen ifrågasatte Retzius om Sohlman hållit sitt löfte att "verka för uppnående av de sant fosterländska mål, som sedan Aftonbladets grundande utgjort tidningens program".

Huvudredaktören svarade förtrytsamt att han visst följt överenskommelsen. Det bevisades av att han "sedan lång tid tillbaka är den av socialdemokratiska ledningen mest hatade mannen i kanske hela Sverige".

En tidning gjord av strejkbrytare
Aftonbladet skrev föraktfullt om storstrejken 1909 och lyckades med hjälp av strjekbrytande journalister och deras anhöriga att ge ut tidningen när typograferna gick i strejk. "Typograf-strejkens fiasko!" utropar tidningen triumferande i en rubrik i det första extranumret.

Harald Sohlman och Aftonbladet stödde Tyskland i första världskriget, och 1915 sålde han och brodern Arvid aktiemajoriteten i tidningen till tyska regeringen för att ge Tyskland möjlighet att skapa propaganda i Sverige. Kontraktet hölls hemligt i många år.

Samtidigt var Sohlman-epoken innovationernas tid. Under 1890- talet skapades Aftonbladets "Halvveckoupplaga". Den utkom två gånger i veckan och kostade för en helårsprenumeration 1 krona och 80 öre. Som mest hade halvveckoupplagan 150 000 prenumeranter och lästes av en halv miljon svenskar. Den fanns kvar långt in på 1940-talet.


Så här såg det ut i Aftonbladets sätteri 1890.

Den första kolorerade veckotidningen
Brokiga Blad, som utkom mellan 1907 och 1930, var en söndagsbilaga och presenterades som Sveriges första kolorerade veckotidning. Den medföljde den prenumererade tidningen men kunde köpas separat för fem öre. Föregångare till Brokiga Blad var de franska magasinen Petit Journal och Petit Parisien.

Aftonbladet var tillsammans med den nystartade Stockholms-Tidningen en av vinnarna i upplagekriget under Sohlman-epoken. Vid slutet av familjens era var upplagan cirka
30 000 exemplar.

Journalistiskt förfall under 1920-talet
Harald Sohlman avgick 1921 men ägde tidningen fram till 1929. Under resten av 20-talet upplevde Aftonbladet ett journalistiskt förfall under chefredaktören Teodor Telander, som under andra världskriget blev chefredaktör för den nazistiska tidningen Dagsposten. Upplagan sjönk ner mot cirka 10 000 exemplar.


Kreuger-epoken 1929-1956
Kreuger-epoken tog sin början den 27 juli 1929, då civilingenjör Krister Litorin förvärvade två tredjedelar av aktierna till Svenska Tändsticksbolaget, hjärtat i Ivar Kreugers imperium.
Ivar Kreugers plan var att bygga upp ett tidningsmonopol efter engelsk förebild. Avsikten var att få en positiv behandling av sina ständiga och med tiden alltmer ihåliga kampanjer för att sälja aktier i Sverige och runt om i världen.
Kreugers "imperium" skulle bestå av Stockholms Dagblad, Svenska Dagbladet och Stockholms-Tidningen (med Aftonbladet som bihang).


Chefredaktör
P G Peterson åter-
skapade den lättsamma tonen i Aftonbladet

Torsten Kreuger köpte 1932 Stockholms-Tidningen och Aftonbladet, men efter brodern Ivars självmord i Paris frånträdde han äganderätten. Hans namn ansågs skada tidningarna efter den uppmärksammade rättegången om Högbroforsen i Kreuger-kraschens kölvatten som slutade med en fängelsedom.

Aftonbladet, med en upplaga på 14 000 exemplar, fick helt nya tekniska och ekonomiska möjligheter vid flytten till Stockholms-Tidningens moderna lokaler på Vattugatan 12. Tidningen fick ett mindre och behändigare format och snabba, moderna tryckpressar. PG Peterson tillträdde som chefredaktör 1933 och har betraktats som "ingenjören" bakom Aftonbladets framgångar på 30-talet och som kvällstidningens förnyare. Han införde en lättsammare ton i reportaget och förvandlade Aftonbladet till en Stockholmstidning.

Upplageframgångarna var remarkabla. Olympiaden i Berlin 1936 blev det stora publika genombrottet. Upplagan steg till 90 000 exemplar och 1938 bröt Aftonbladet 100 000-vallen.

En modern layout för stockholmare
Kvällstidningarna hade hittills varit till förblandning lika morgontidningarna med fem, sex nyheter av samma storlek på förstasidan. Aftonbladet var först med stora bilder och en huvudrubrik, och med det mindre formatet blev tidningen femspaltig efter att ha varit sjuspaltig. Den förändringen genomförde direktören Gösta Sjöberg och tekniske redaktören Sven Jan Hanson, sedermera känd filmrecensent under signaturen "Filmson".


Aftonbladet var först med stora bilder och en huvudrubrik.

"Rysskräck" billig ursäkt för stödet till Tyskland
Aftonbladet hade beteckningen "neutral" efter Kreugers köp och stödde 1932 den tillträdande socialdemokratiska regeringen under Per Albin Hansson. Redan i mitten av 30-talet var dock Aftonbladet en liberal tidning, med stark förankring till det nybildade folkpartiet. Det kan synas märkligt att en sådan tidning stödde Tyskland även under andra världskriget.

Undfallenheten mot Tyskland fanns med sedan slutet av 20-talet, då utrikeskommentatorn Valentin Sjöberg, signaturen Sir W, kallade Hitler en garant "mot våra gemensamma fiender bolsjevikerna". Tidningen hade infiltrerats av Hitler- och tyskvänliga medarbetare som blev kvar på redaktionen. Det var långt ifrån bara "rysskräck" som låg bakom Aftonbladets ställningstagande.

Torsten Kreuger återtog 1937 ledningen av företaget och använde resten av sin ägartid Aftonbladet som ett språkrör för att försöka återupprätta sitt eget och brodern Ivar Kreugers anseende.
Efter ett antal resultatlösa resningsansökningar, mängder av artiklar och böcker på eget förlag om Högbroforsen (som förorsakat hans 20 månaders fängelsestraff) tröttnade han och sålde 1956 tidningen till Landsorganisationen i Sverige (LO).
Han var över 70 år och hade förgäves ägnat nära ett kvarts sekel åt att rentvå sitt namn.


LO-epoken1956-1996
Den 8 oktober 1956 sålde Torsten Kreuger Aftonbladet till LO,
mitt framför näsan på mera "naturliga" köpare. Både Folkpartiet och Bondeförbundet (Centern) hade lämnat bud.

Thorbjörn Larsson och Rolf
Alsing har gjort Aftonbladet
till en tidning för de breda
folkgrupperna.

Kulturredaktören Allan Fagerström, som medarbetat i Aftonbladet sedan 1944, blev chefredaktör. På ledar- och debattsidor skulle tidningen förhålla sig "politiskt neutral", enligt ägarna. Först i början på 1960-talet deklarerades Aftonbladets ledarsida som socialdemokratisk.

Många förespådde tidningens snara död under den nya regimen, men belackarna misstog sig. De närmaste åren sjönk upplagan obetydligt, men sedan vände det uppåt igen.

En upplageökning utan motstycke
Under 1960-talet skedde en ökning som saknar motstycke i svensk tidningshistoria. Upplagan ökade med mer än 300 000 exemplar och nådde som högst 507 000. Politiskt rådde en stark vänstervind, bland annat bekräftad av socialdemokraternas bästa val någonsin 1968. Aftonbladet var en tidning som låg väl i tiden, alert när det gällde att fånga upp ungdomsrevolten som svepte över Europa, framsynt när det gällde Vietnams frigörelse, öststaternas frihetskamp och orättvisor
i det svenska samhället.

TV:s genombrott bekymrade många tidningsredaktörer. Sven Sörmark, redaktionschef och chefredaktör under flera år, var den första tidningsledare som insåg att TV inte bara var ett hot
utan också en möjlighet. Aftonbladet bevakade TV och var först med tablåer över de dagliga TV-programmen.

Under 1970-talet sjönk upplagan stadigt. Aftonbladet blev en otydlig tidning som hade svårt att hålla isär åsikter och nyheter. Den tidigare pigga och lite fräcka tonen ersattes av en gnälligare och mer högljudd. Även tidningens grafiska utformning blev svartare och grövre.

Hot mot ekonomi och upplaga
I början av 1980-talet var Aftonbladets utgivning hotad av en usel ekonomi och sjunkande upplaga. Ett antal åtgärdsprogram genomfördes för att sanera ekonomin. Arbetet har framgångsrikt pågått under olika former sedan dess och resulterat i att Aftonbladet är en tidning med stabil ekonomi. Aftonbladets upplaga vände uppåt 1983 efter nio års nedgång.


Aftonbladet blev åter en angelägen tidning och omtalad för många läsvärda reportageserier.

Redaktionschefen - senare chefredaktören - Thorbjörn Larsson genomförde en total omorganisation av redaktionen och vitalisering av alla redaktionella avdelningar. Resultatet lät inte vänta på sig. Aftonbladet blev åter en angelägen tidning och omtalad för många djupträngande reportageserier.

Globen City - efter hundra år i Klara
Den lätta tonen från Hiertas tid kom åter till heders, inte minst i Söndagsbladet som ökade sin upplaga med 100 000 exemplar. Aftonbladet var den tidning som ökade mest i svensk press under de närmaste fem åren.
Efter hundra år i Klara flyttade Aftonbladet i november 1989 till Globen City. Tidningen genomgick en teknisk revolution efter flytten och framställs numera helt elektroniskt.


Schibsted/LO-epoken 1996-
Den 2 maj 1996 startade en ny epok i Aftonbladets historia. Då köpte den norska mediekoncernen Schibsted 49,9 procent av aktierna medan LO behöll resterande 50,1 procent.

Schibsted övertog samtidigt det industriella och ekonomiska ansvaret för Aftonbladets utveckling. LO behöll kontrollen över tidningens politiska inriktning. Det innebar att Aftonbladet fortsatte att ha en oberoende socialdemokratisk inriktning på ledarsidan.

Aftonbladet fick nu en ägare med stora ekonomiska resurser. Man behövde inte längre vara rädd för att möta ekonomiska utmaningar från Bonniers. Man fick också en ägare som länge hade ägt och hade kunskap om media.

Den 17 oktober 1996 hände det som många trodde var omöjligt. Aftonbladet gick förbi Expressen. Efter 44 långa år blev Aftonbladet åter Sveriges största dagstidning.

Året efter avgick Thorbjörn Larsson och Anders Gerdin tillträdde som ny chefredaktör och ansvarig utgivare för Aftonbladet. Han drog genast igång nya satsningar för att göra Aftonbladet till Nordens framgångsrikaste medieföretag.

År 1994 startade Aftonbladets internettidning. Med internet kan nu Aftonbladet gå ut med senaste nytt, dygnet runt, jorden runt.

Aftonbladets internetradio är redan i full gång. I vår startar en ny lokal tv-station, Stockholm 1, där Aftonbladet ska svara för nyheterna. Aftonbladet gör också text-tv för Kanal 5.

Snart har många webbtelefoner och handdatorer som kan nå Aftonbladet överallt.

Under 1990-talet har mediebranschen förändtats mer än vad den gjort under hela det övriga seklet. Många nya aktörer har dykt upp och ny teknik gör att konkurrensen om nyheterna och läsarnas tid blir allt hårdare.

Aftonbladet har gått in i sitt tredje sekel med vältrimmade muskler och stort självförtroende.
Hiertas koncept för Aftonbladet håller. En tidning för den breda läsekretsen som ska roa och samtidigt granska samhälle och makthavare. Allt för att förbättra samhället.


Mer information om Aftonbladets historia
Aftonbladets chefredaktörer 1830-2000