Lasse Allard, (foto), Margareta Norlin, Cecilia Gustavsson, Sigge Sigfridsson (text), Roland Söderholm, och Staffan Larsson (research, ej med på bilden).

Den svenska skolan - lika för alla? Vi bestämde oss för att undersöka. Resultatet:
Aldrig tidigare har kommunerna satsat så olika på skolan.
Aldrig tidigare har skolorna satsat så olika på undervisningen.
Duktiga elever blir duktigare. Svaga elever får allt svårare.
Våra barn lever i skilda världar. Följ Aftonbladets nya artikelserie.

Aftonbladets siffror visar: Klyftan bara växer

Klyftorna i den svenska skolan har bara blivit större.
  Skillnaderna i elevernas medelbetyg mellan olika skolor är idag mycket stora.
  Överlägset bäst klarar sig barn som går i friskolor och har välutbildade föräldrar.
  Sambandet syns tydligt i en stor undersökning av SCB, som gjorts på uppdrag av Aftonbladet.
  För första gången kan Aftonbladet här redovisa elevernas medelbetyg enligt det nya betygssystemet vid landets samtliga gymnasier.
  Skillnaderna är uppseendeväckande.
I betygstoppen är hela sex av tio fristående skolor. I botten är bara en av tio friskola.
En överväldigande majoritet av toppskolorna ligger i storstäder. Stockholm dominerar – nio av de tretton skolorna med bäst resultat ligger i Stockholmstrakten.
Men storstäderna har samtidigt fått ett A- och ett B-lag – där finns både de bästa skolorna och de sämsta. En tendens är att skolorna med sämst resultat ligger i förorterna.
Landets ”normalskolor” är landsortsskolor med både teoretiska och praktiska program. Där finns varken stora grupper med toppbetyg eller med bottenresultat.
Gamla universitetsstäder ligger mycket bra till. Där har utbildning hög status och har präglat miljön i många år. Av de femtio skolorna i topp har 34 anknytning till högskola. Av de femtio i botten är siffran nere i sjutton.
  Hela undersökningen visar att den svenska skolan blivit allt mer segregerad. Det tyder på att skolan inte längre klarar sin uppgift att kompensera de elever som klarar sig sämre.
   Vinnarna är medelklasselever med välutbildade föräldrar, som kämpar för deras rätt till bra utbildning och sätter dem i friskola om de inte tycker att den kommunala duger.
  Förlorarna är de andra, barn på orter där utbildning har låg status, och de med mindre engagerade föräldrar i socialt belastade områden.
  Bakgrunden till denna utveckling är kommunaliseringen av skolan i början av 90-talet då kommunerna tog över huvudansvaret från staten.
  Samtidigt infördes en ny kommunallag som underlättade privatisering av olika skolor.
  Kommunerna satsade olika mycket på skolan och aktiva och välutbildade föräldrar kunde lättare starta egna skolor.
  Resultatet av utvecklingen syns tydligt i Aftonbladets undersökning:
Eleverna på toppskolorna har välutbildade föräldrar, 70-80 procent har studerat på högskola. Mindre än var tionde har föräldrar som enbart gått i vanlig grundskola.
På bottenskolorna har färre än 20 procent av föräldrarna gått på högskola.
  Enligt forskarna Anders Lidström och Christine Hudson vid Umeå universitet håller medelklassen på att ta makten över skolan, det är högutbildade föräldrar som ställer krav på skolorna som gynnar deras barn.
  Medelklass kan grovt definieras som de som nått sin ställning i samhället främst genom utbildning. De är ofta tjänstemän och har det bra ekonomiskt. De engagerar sig i utbildningsfrågor, påverkar de lokala politikerna och formar därmed skolan efter sin vilja: Till exempel genom att kräva fler friskolor och mer självständigt arbete för eleverna – något som ”svagare” elever förlorar på.
  Antalet friskolor har ökat snabbt de senaste åren: I dag finns 82 fristående gymnasier, mot 57 stycken 1992/93.

Flest friskolor i storstäderna
  Främst växer friskolorna fram i storstäderna. Ett undantag är Malmö, där mindre än en procent av alla elever går i fristående gymnasieskola. Men så är också Malmö en utpräglad arbetarstad med många invandrare. Malmö lyckas inte heller slå sig in i betygstoppen ihop med Stockholm och Göteborg, utan hamnar först på 34:e plats med sin bästa skola.
  Undersökningen visar också att betygsskillnaden mellan skolor med teoretiska (studieförberedande) program och skolor med praktiska (yrkesinriktade) program är mycket stora:
Den översta delen av resultatlistan domineras av skolor som inriktat sig på naturvetenskapligt och samhällsvetenskapligt program. Av de 59 skolor som har sämst betyg finns inte en enda som har dessa program – de är yrkesinriktade.
De sämsta betygen finns i mindre städer på landsorten, på skolor med med praktisk inriktning.
Naturvetenskapligt program har bäst betygssnitt med 14,12 i riket. Elevernas föräldrar har ofta akademisk bakgrund och barnen siktar på att läsa vidare på universitet för att försäkra sig om bra jobb.
I botten ligger Fordon och Industri med medelbetyget 10,92 – knappt över gränsen för godkänt. Elevernas föräldrar har ofta låg utbildningsnivå. Eleverna vill hellre ha ett jobb direkt efter gymnasiet än läsa vidare.
I betygsbotten hittar vi också många av landstingets skolor – till exempel vårdgymnasier och naturbruksskolor – som ofta har mycket dåliga betyg. Ett par exempel är vårdgymnasiet i Köping med 9,91 i medelbetyg, och Naturbruksgymnasiet i Svenljunga med ett snitt på 10,14. Över hälften av de hundra sämsta skolorna har landstinget som huvudman. Bara fyra är fristående, medan 43 är kommunala.
  Skolan – som var den del av samhället där alla klasser och människor möttes – har delats upp.
  Ju mer makt medelklassen får, desto mer ökar klyftorna.
  – Man kan fråga sig hur det blir för andra, mindre priviligierade. Det kommer inte att finnas jobb till alla, och det kan gå väldigt illa för dem som hamnar utanför utbildningssystemet, säger Christine Hudson, forskare vid Umeå universitet.

Slutbetyg i alla svenska gymnasieklasser 1997 - tabell
Margareta Norlin: Skolans skilda världar
Vart är svenska skolan på väg?
Slitet och trångt - men bäst i Sverige