Klockan är 22.46.
Eldkvarn spelade i Kungsträdgården nyss.
Det kunde inte bli vackrare eller lämpligare för ett Försommarstockholm i kärlekstrasor.
Stan är sorg och vemodig uteserveringsglädje.

Hjulen snurrade runt
du var allas kung
att känna dig var en fjäder i hatten
Nu är leken allvar och svart
och du fimpar cigaretten
du tänder en till, det är rätt
nu är allt mycket bättre
Hon kom som en drottning
hon bjöd dig till sitt bord
hon räckte dig giftet
och du kunde aldrig få nog
Man över bord
Man över bord

Min vän har fått sitt hjärtat krossat.
Mascara rinner som svart regn nerför kinderna.
Hennes läppstift kladdar plastvinglaset rosa.
Han är borta för evigt nu.

Och jag bär din läderjacka tätt intill mitt hjärta.

Han borde vetat bättre och han vet nog, men han kan inte, och min vän förstår, hon har förstått länge men inte kunnat gå. Kunde väl inte än egentligen Det är honom hon tror hon älskar, men nu vet hon att det är över, det är är är är är är är är är över.
Han vill inte ha henne.
Hennes hjärta är dränkt i det som är förlorat.

Jag hörde trummorna på stan
Dom sa att du lämnat mig
Jag hörde vad demonerna sa
Det är slut och ingen kan hjälpa dig.

Plura står på scen, han ber fortfarande, han minns hur det var, det låter så, det var hon en gång i en annan sång men han sjunger den nu, i kväll, i dag, igen, för alla brustna hjärtan. Han i en fiskarhatt och för stora jeans och rösten som inte alltid bär i dag men Kungsträdgårdens alla rockiga 43-åringar och unga hipsters förenas här i hjärtat av Stockholm i hjärtat av landet. Brustna hjärtan, för många cigaretter, längtan, tabletter, sprit och ett obekymrat förhållande till klädsel och ett intimt förhållande till hjärtat och känslor och den här klumpen i magen.

Jag försöker att gå som en man
nerför hjärtats ensamma gata
Där kärlek och hat går hand i hand
sitter jag och bara saknar dig.

Eldkvarn, det är lätt att glömma, är Sveriges bästa rockband, överlägsna på autostradan av komplicerat enkla känslor, allt det som rock handlar om. Eldkvarn är den största soulorkester Sverige haft. Eldkvarn är Vikingarna, The Band, Dire Straits och Grateful Dead och en man på sång som seglat. Eldkvarn är allas vår ensamhet och patetiska ungdomsgårdslängtan och  en bekfräftelse på att vi, vissa av oss, på vissa vis, aldrig blir äldre, aldrig blir kloka i radhus.

Eldkvarn är en bön. Och vi alla ber.

Låt mig höra kärlekens tunga
Säg att du älskar mig
Kärlekens tunga, kärlekens tunga
Aldrig ska jag glömma dig

Plura i den bruna manchesterkavajen och det för svaga ljudet på Kungsans restaurangdags scen har sjungit sångerna 1000 gånger. En sjöman från Norrköping i Kungsholmens brunblå slitna kostym. Han har haft det, han har det, han har haft det, han har det. Han har varit en poet som öppnat upp nästan allt och det andra kan vi ana. Han har varit mannen utanför i en rostig bil på väg mot norr, genom skymningen i landet utanför.
Han vet att älska kan vara att dö.

Tala till mig! Tala till mig!

Ett äldre par. Hon masserar hans nacke. Plura sjunger ”Äntligen min” och min vän och jag tittar på varandra och vår vän säger: ”Så där står ni om 30 år”.
Vi säger inget. Håller varandra löst tafatt varmt, det är kallt i Kungsträdgården.

Över bron till Köpenhamn
Jag tatuerade ditt namn

Carla spänner alla senor för att fixa körerna och det finns ingen kärleksfullare ärligare vackrare gubbigare mjukare sannare band i hela världen.

Älskling säg till alla, jag ville aldrig bli, jag ville aldrig bli, låt mig inte vara
Mannen utanför.

Det är sista låten. ”Pojkar, pojkar, pojkar (här kommer ett hundår till)”.
Jag skriker: ”Kärlekens tunga”.
Den vill hon höra mest av allt.

Plura kommet tillbaka, säger: ”Från oss alla, till er alla: Kärlekens tunga”.

FÖR JAG ÄLSKAR DIG
MER ÄN DU NÅNSIN KOMER ATT FÅ VETA
LYCKA TILL MED ALLT
MEN DU KOMMER ATT FÅ LETA

Klockan är 23.22.
Fredrik