Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetNöje
TISDAG 15 FEBRUARI 2000
 
  

Eldkvarn utan pris – galans skandal
Patrik Isaksson och Christian Falk blev som väntat de stora Grammisvinnarna, rentav mer överlägsna än åtminstone jag vågat tippa.
  Att Eldkvarn blev utan pris var annars den stora skandalen på en tämligen slätstruken gala.


Povel tog själv galans heders-Grammis ”Jag har inte hängt med i musiken sedan Rolling Stones”
Thåström, Robyn, Kent och Petter tog de tunga titlarna. Hela listan på Grammis-vinnarna
Grabbis 2000 Endast tre kvinnor belönades med Grammisar
Patrik Isaksson avslöjar var han INTE ska hänga sitt pris
Christian Falk: Max Martin borde ha fått pris.
Låtarna, artisterna, recensionerna - lyssna och läs!
I vimlet på galan: Efva&Eva, Plura, Lisa Nilsson och alla andra

   Egentligen finns förstås ingen anledning att bli upprörd. Grammisgalan är ett skivbranschjippo där musikindustrin belönar sig själv och där man verkar ägna lika mycket energi åt att studera topplistestatistik som att lyssna på skivor. Samt bädda för bästa möjliga stämning på den efterföljande balunsen. Helst lite åt alla, alltså. Det är därför den som plockar hem priset för Årets artist inte nödvändigtvis får trofén för manlig eller kvinnlig artist.
  Jämför det med exempelvis Aftonbladets Rockbjörnsgala, där vanliga fans röstar på artister bara för att de tycker de är fenomenalt bra.
  Och Rockbjörnen har ju redan varit, så det var kanske inte så underligt att Grammisjippot kändes ovanligt ljumt i år. Förutsägbart och snällt och skandalfritt.
  Några försök gjordes i och för sig. Bert Karlsson var sympatiskt syrlig i en kul sketch om att han styrde hela röstningen (”nej, Friends behöver vinna nåt, de har ju fått en egen tv-kanal av mig”). Kent tackade ingen utan konstaterade bara kaxigt att de vann igen. Måns Herngren och Hannes Holm motiverade sin roll som prisutdelare med att de ”pippar var sin sångerska”.

Smått upprörande
  Men i övrigt segade det sig fram. Som det förstås lätt gör när det är plattor släppta under ett rätt blekt musikår som ska premieras.
  Möjligen är det också förklaringen till Patrik Isakssons storslam med tre Grammisar.
  Denne mjukistrubadur gör visserligen helt OK pop i Strömstedt/Svenningsson-traditionen, och även om jag hellre sett Kents ”Musik non stop” som Årets låt går det inte att komma ifrån att Isakssons ”Du får göra som du vill” förmodligen kommer att sjungas runt lägereldar under rätt lång tid framöver.
  Men att även utse honom till Årets kompositör, i konkurrens med namn som Thåström, Eric Gadd och, inte minst, Kents Jocke Berg, är faktiskt smått upprörande. Jämförd med dem, och de låtar de skrev i fjol, framstår Isaksson och hans tralliga vardagspoesi som rätt endimensionell.
  Att Isaksson även blev Årets nykomling borde jag egentligen inte gnälla om, eftersom det faktiskt visar på ett plötsligt utslag av konsekvens från juryn. Men den Grammisen borde ju givetvis hamnat hos Sahara Hotnights, som både gjorde en strålande rockplatta och var de enda av de nominerade artisterna som blåste in lite ny, ung energi på den svenska popscenen i fjol.
  Och varför Isaksson och inte den betydligt intressantare bolagskollegan Love Olzon? Visst ja, topplistestatistik var det...

Väl värd sina plaketter
  Den andre trippelvinnaren, Christian Falk, är emellertid väl värd sina plaketter. Han har under lång tid varit inblandad i det mesta av det mer begåvade inom svensk soul, hiphop och dansmusik och gjorde med första egna albumet ”Quel bordel” en av fjolårets intressantaste plattor. Dessutom fanns Falk med på två andra belönade produktioner, de med Robyn och Petter.
  I övrigt vann Thåström rättvist priset som Årets artist. Robyn blev, lika rättvist, Årets kvinnliga artist.
Håkan
Steen

  Men jag tycker synd om Eldkvarn. De reste sig på nio och levererade med ”Limbo” fjolårets allra vassaste svenska rockalbum, där Plura Jonsson väser ur sig några av de mest rörande stycken rockpoesi som författats i Sverige på hela 90-talet. Ändå gick de lottlösa från galan.
  Inget ont om begåvade Lars Winnerbäck, men han har ännu inte kommit upp med något som är i närheten av Plura-epos som ”Nådens hand” eller ”Huvudet högt”.

Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: [email protected]
telefon: 08-725 2000
fax: 08-600 01 77


   

   
  MER NÖJE