Tillbaka från utflykten som gick till Camelot.
Bumbi var hemma och vilade men vi tog den knallturkosa Bumbibilen, dock utan GPS:en. Simon var istället kartläsare åt Carina, med Henning som assisterande och mig som klagomur. Vi hann knappt svänga ut på M6:an förrän det började regna, men vi fortsatte tappert mot Camelot.
Andreas och jag hade upptäckt att det var skyltat dit redan en av de första dagarna i Preston. Camelot! Kung Arthurs och riddarna av det runda bordets mytomspunna borg.
– Ligger den verkligen här? Ska inte det man tror är ruinerna av borgen ligga vid havet? frågade jag Andreas.
Det verkade också minst sagt märkligt att det var skyltat mot något som hör hemma i sagornas värld lika mycket som i historieböckerna. Historikerna har tvistat i århundraden om huruvida Kung Arthur existerat eller ej.
Men är man nu en gång döpt efter kung Arthurs otrogna hustru kan man inte se en skylt mot Camelot utan att åka dit. Pappa gav mig namnet Jennifer efter att ha fascinerats av legenden om Guinevere, hon som svek kung Arthur för unge, sköne riddaren Lancelot.
– Vi åker och kollar vad detta Camelot är för något!, föreslog jag.
Sagt och gjort.
Vi hade dock lika svårt att finna Camelot som Graal-riddarna att finna den heliga Graal. Carina missade den första avfarten och vi fick vända och åka tillbaka till Preston och börja om. Simon var ingen Tina Törner direkt.
– Jag tror du ska ta till vänster, nej till höger, nej vänster...
Men när Carina svängde fel på allvar var han föredömligt lugn.
– Nu kör du på fel sida av vägen, upplyste Simon utan att ens höja rösten.
Till sist kom vi fram till Camelot och minsann, där fanns en stor riddarborg.
I plast. Vi var vid nöjesparken Camelot.
– Åhå, så det är det som den lilla karusellen på kartan betyder, utbrast Simon förtjust.
Jag hade lust att lämna honom och låta honom åka hem i en av nöjesfältets radiobilar.
Istället blundade jag och försökte njuta av Leonard Cohens sexiga stämma på radion och kände hur den djupa rösten rev och slet i mig. Var på väg att få gåshud när refrängen kom: ”First we take Manhattan, then we take Berlin”.
Då klämde Henning i för full hals och sjöng med så att han överröstade Cohen.
Mycket kan man säga om vår lille pudding från Karlstad. Men det kommer att ta ett rejält antal år innan han skaffar sig Cohens hesa whiskystämma.
Nu blir det inga fler alcopops för Henning, i kväll beställer jag in whisky till honom. Dricker han den inte är det munkavle på i fortsättningen.

Spiderman har lämnat mig, var inte på rummet när jag kom tillbaka. Känns tomt.

Simon missade James i går kväll.

Nu ska jag träna på gymmet men tror inte att jag orkar gå för nytt rekord i dag.

Gjorde radio åt Aftonbladets webradio, som också går i Radio Rix, förut. De tvingade mig att tippa Norge-Sverige. Tippade 2-1 till Sverige men det tror jag inte riktigt på. Är rädd för att Ingvild Stensland och de andra norska valkyriorna ställer till med Ragnarök för det svenska laget i kväll.

SVT-Mattias har röntgat sig nu. En spricka i foten.

Glömde berätta i går att Simon, Jeanine från norska VG och jag blev instängda på stadion i Warrington. Vi valde fel trappa, en branddörr gick igen bakom oss, framför oss var en stor port med hänglås. Men allas vår Henning kom och agerade Räddaren i nöden och släppte ut oss.