Så nu passar det att komma! Lite av den känslan har vi tappra, trogna som följt damerna ända sen ankomsten för två veckor sen. Två veckor av smörgåsar med chips till, gödseldoft, regn, blaskigt kaffe, hårt jobb och långt ifrån lysande fotboll. Men också två veckor av Quattro’s tortellini, goda pints, matcher i parken, solglimtar, kul jobb, sköna spelare och mycket fin gemenskap mellan oss utsända.
När det nu väller in nya journalister ändras gruppdynamiken, folk grupperar om sig. Men vårt lilla kärngäng på Preston Swallow håller ihop - men öppnar också vår mysiga famn för Simon och andra som vill in.

Ju fler journalister, desto mer trängsel. I dag på pressträffen, på Blackburn Rovers Academy efter Sveriges träning, var det knökfullt.
TV har en tendens att alltid tycka att de ska gå före. I mixed zone får de alltid spelarna först, sen radio, sen vi i pressen. Okej så länge tv ska direktsända, det köper jag, men däremot aldrig om det de gör inte ska sändas förrän dagen efter medan vi tidningar ska i tryck snart.
Jag har vid mer än ett tillfälle under årens lopp börjat bråka med tv-reportrar och deras kameramän/kvinnor som försökt gå före, hängt på en, puttat undan en. De svenska tv-teamen är trevliga, men de utländska har en svansföring som inte är av denna världen. I lördags försökte Sky Sports tränga bort mig och i dag var Carina inte glad på BBC.
Brukar då och då vara med i SVT och TV4, i olika sammanhang, nu senast har det varit mycket om min nya bok Damelvan. Varje gång slås man av hur lite man hinner säga på en kvart, hur fint sminköserna sminkar en, att man sen inte blir alls lika fin i rutan (tv lägger på många kilon och varje linje i ansiktet blir en fåra) och framför allt av vilken enorm genomslagskraft tv har; larger than life. Man skriver elva år i tidning och sen är man med elva minuter i tv och fler har sett en.
Nåja, inte riktigt. Men nästan.
Förra sommaren var jag med i Sky News i egenskap av ”Sven’s biographer”.   Det var under sexskandalen med Faria Alam och FA-bossen Mark Palios. Jag var i London och Sky hade nosat reda på att jag skrivit boken ”Sfinxen från Torsby” om Svennis (tillsammans med Petter Karlsson) och bjöd in mig till studion. Blev hämtad med limo, supersminkad, fick svagt kaffe (alltid, alltid) och sen var vi plötsligt LIVE och lika fort var det över. Som alltid i tv.
Så fort jag kom ut ur studion och slog på mobilen plingade ett sms in. Från TV4:s Patrik Ekwall som hade sett mig. Den mannen har fan koll på allt, han är otrolig.

Caroline Seger serverade mig kaffe i dag.
– Vill du ha mjölk också? undrade hon gulligt innan hon hämtade en kopp till mig och en till Lotta Schelin.
Det hade aldrig hänt hos herrlandslaget om man säger så.


Tog en lunchmacka (igen, igen) med Simon förut och gick igenom senaste skvallret hemifrån rosa redaktionen. Simon ringde sen och bokade bord på finkrogen, jag dreglar redan. Nu gäller det att skriva på snabbt så att jag kan följa med.
Caro bello Simone hade också med sig svenska tidningar. Slog naturligtvis direkt upp mitt eget uppslag (ni minns vad jag berättade i går om reportrars egon) och kollade vad de gjort med finskornas nakenbad och den norska kritiken. Kunde varit större men de så kallade supportrarna från AIK som attackerade GAIS-fans var naturligtvis den dominerande, sorgliga, solkiga nyheten i dag. I alla fall hos oss som gjort den rätta nyhetsvärderingen.

I kväll ska jag presentera Simon och James för varandra.