Maccaroni
Tidig pressträff i dag, redan 10.30, för sista gången på hotell MacDonald Dunkanalgh. Nu flyttar spelarna till Preston, men först blir den en utflykt till Liverpool under dagen. Några skulle shoppa, andra fika, vissa gå på bio och andra på Beatles-muséet. Många i laget är shoppaholics.
En av de första dagarna var hela gänget i Manchester. Det började med rundtur runt stan. Vi var två journalistbilar som åkte efter. Runt, runt i regnet bakom spelarbussen - i två och en halv timme. Vi åkte förbi Old Trafford tre gånger. En vända hade räckt gott och väl.
När vi äntligen var framme vid det enorma shoppingcentrat The Trafford Centre hade spelarna knappt tid med oss.
– Jag skulle precis börja shoppa, suckade Hanna Ljungberg när vi högg henne på väg in på Miss Sixty.
Men vi envisades och fick vår intervju innan vi släppte henne till de andra Umeå-brudarna som redan fyllde provhytterna.
Sist kvar efter pressträffen i dag var Marika som alltid försöker hinna med alla journalister.
– Jag hade tyvärr inte västen med mig, sa hon det första hon gjorde när hon såg mig.
Synd - men omtanke värmer också. Nu har vi dessutom fått ett nytt smeknamn på ”Mackan”.
När Marika dröjde kvar med en reporter från norska Aftenposten ropade de andra till sist på henne:
– Kom nu Maccaroni!
Blev intervjuad av vår norska systertidning VG i går för en EM-panel. Vi är Sveriges största tidning, de Norges. ( fast vi vinner matchen för vi är störst i Norden. Men så har vi också större befolkning och därmed fler potentiella läsare). Alla på VG-sporten är hur som helst lika trevliga som proffsiga. De har nu också startat rosa sportbilaga och i dag bad jag Truls skicka mig ett ex, ska bli spännande att se den.
Direkt efter presskonferensen i dag var jag med i P3:s Front med Amanda Rydman. Vi pratade damfotbolls-historia, alltid lika intressant. Mycket fascinerande är att Svenska fotbollförbundet så sent som 1971 tillsatte en utredning för att ta reda på om fotbollsspelande kvinnors bröst kunde tåla ”en kanon i brösthöjd”.
Om jag förstått manliga vänner rätt (och sett dem rulla omkring under stor dramatik och kvida och hålla sig för skrevet efter missriktade skott) så gör det väldigt ont att få på sig en ”kanon i punghöjd”. Men det blev det ingen utredning om.
TT:s Jackass Sillén smsade precis om Sveriges träningstid i morgon.
”Tack. Vov vov”, svarade jag.
”Grrr”, morrade han tillbaka.
Men jag bara viftar på svansen.
En av de första dagarna var hela gänget i Manchester. Det började med rundtur runt stan. Vi var två journalistbilar som åkte efter. Runt, runt i regnet bakom spelarbussen - i två och en halv timme. Vi åkte förbi Old Trafford tre gånger. En vända hade räckt gott och väl.
När vi äntligen var framme vid det enorma shoppingcentrat The Trafford Centre hade spelarna knappt tid med oss.
– Jag skulle precis börja shoppa, suckade Hanna Ljungberg när vi högg henne på väg in på Miss Sixty.
Men vi envisades och fick vår intervju innan vi släppte henne till de andra Umeå-brudarna som redan fyllde provhytterna.
Sist kvar efter pressträffen i dag var Marika som alltid försöker hinna med alla journalister.
– Jag hade tyvärr inte västen med mig, sa hon det första hon gjorde när hon såg mig.
Synd - men omtanke värmer också. Nu har vi dessutom fått ett nytt smeknamn på ”Mackan”.
När Marika dröjde kvar med en reporter från norska Aftenposten ropade de andra till sist på henne:
– Kom nu Maccaroni!
Blev intervjuad av vår norska systertidning VG i går för en EM-panel. Vi är Sveriges största tidning, de Norges. ( fast vi vinner matchen för vi är störst i Norden. Men så har vi också större befolkning och därmed fler potentiella läsare). Alla på VG-sporten är hur som helst lika trevliga som proffsiga. De har nu också startat rosa sportbilaga och i dag bad jag Truls skicka mig ett ex, ska bli spännande att se den.
Direkt efter presskonferensen i dag var jag med i P3:s Front med Amanda Rydman. Vi pratade damfotbolls-historia, alltid lika intressant. Mycket fascinerande är att Svenska fotbollförbundet så sent som 1971 tillsatte en utredning för att ta reda på om fotbollsspelande kvinnors bröst kunde tåla ”en kanon i brösthöjd”.
Om jag förstått manliga vänner rätt (och sett dem rulla omkring under stor dramatik och kvida och hålla sig för skrevet efter missriktade skott) så gör det väldigt ont att få på sig en ”kanon i punghöjd”. Men det blev det ingen utredning om.
TT:s Jackass Sillén smsade precis om Sveriges träningstid i morgon.
”Tack. Vov vov”, svarade jag.
”Grrr”, morrade han tillbaka.
Men jag bara viftar på svansen.