Läggdags. De andra har varit och bowlat. Själv har jag skrivit fem artiklar. Sportbladet gör många sidor och har sena lämningstider. Känns att man jobbat tolv dagar på rad utan vila nu. Tyvärr blir det lite sömn i natt också; tidig pressträff i morgon, sen ska laget lämna Accrington och byta till ett hotell i Preston.
– Ska bli mysigt att bo mer centralt och kunna shoppa och fika, säger spelarna.
Trodde de ja. I morgon får de en överraskning. Vi har tittat på hotellet på nätet. Det ligger, precis som det de bor nu på, utanför stan. Väldigt pampigt och fint, men med kossor som närmsta grannar även där.

Vi på Preston Swallow har vant oss och trivs rätt bra, det känns som man alltid bott här; nattportiern serverar oss öl, James vakar över oss därute, allt är som det ska.
Carina, Henning, Andreas och hans tjej Elin, som kommit över, och DN:s Lunkan med sällskap tog en sen pint öl. Jag nöjde mig en halv, var för trött, och en smörgås som de snällt köpt med sig åt mig. Vi pratade lite om raparen på puben tidigare i dag och samtalet kom in på kroppsfunktioner och spårade ur rejält. Men det är skönt att skratta mycket när man är trött.

Har läst ut alla medhavda böcker, trist. Krigsdagboken ”En kvinna i Berlin” var bäst. Tragisk, grym och gripande men också skönt överlevnadskaxig och galghumoristisk.

Kollegan Robert Laul är nog besviken över att Sverige gått vidare. Det är fotbollsturnering för journalister ute på Kaknäs på Djurgården på tisdag. Han ringde häromdagen och ville ha med mig. I fjol tog vi i rosa laget oss till semifinal. Nu får de klara sig utan mig och jag får klara mig utan Laul. På EM i fjol var han ständig parhäst och källa till muntration för alla oss elva utsända från Sportbladet.

I morgon ska vi göra en utflykt där vi känner historiens vingslag och jag kanske finner en känsla av släktskap. Det ni. Nu säger jag bara Buona Notte.