Finnkamp i morgon. Så beskriver landslagets Finlands-spion, Richard Holmlund, mötet Sverige-Finland. Ett möte som framför allt Finland måste vinna. Men även svenskorna har efter att bara ha fått 1-1 mot Danmark i EM-premiären fått använda sitt favorituttryck de senaste dagarna; ”spela med kniven mot strupen”. Det verkar nästan som om de njuter när de säger det, i
någon slags självplågan. Kanske är de sadister.

Vi svenska journalister på plats får nöja oss med att plåga oss med den fettdrypande engelska frukosten ännu en dag. Men man får vara glad för det lilla, i dag var de vita bönorna äntligen tillbaka. Andreas Hillergren på Bildbyrån har frågat efter dem varje dag. Den allt annat än serviceinriktade kyparen har bara stönat och tittat uppgivet på Andreas: ”bönorna är slut,
fattar du inte det”.

I dag är det exakt ett år sen jag åkte till herrarnas fotbolls-EM i Portugal. Jag minns utsikten över det mjukblåa Medelhavet från hotell-balkongen i Cascais. Den från hotell Preston Swallow (ett namn som min gamle Expressen-kollega Mats Bråstedt tycker är jättekul) är lite annorlunda. Utanför mitt fönster brer en, av lukten att döma, ständigt nygödslad åker ut sig. Intill löper en stor väg och på andra sidan vägen idisslar ett gäng kossor.
I dag skiner dock solen efter fem dagar av regn,mulet, blåst och kyla. Tyvärr hade jag Portugal i bakhuvudet när jag packade och har tvingats låna en tjock tröja av Göteborgs-Postens Carina Olofsson. Nu är mina små linnen och kjolar glada över att äntligen få komma ut ur resväskan. Om vädret inte hinner slå om medan jag duschar. Som Svennis sa när han skrev på som förbundskapten: ”This is England”. Indeed.