|
|
|
|
|
Det här med att vara tydlig, det lärde jag mig av Gedda, Stenka och Dyna på en lokalredaktion i Motala för sju år sedan. Men vad gäller åsikter är det svårt. Jag är tyvärr inte den där typen som självklart kan säga att jag älskar hiphop men hatar hårdrock. Som älskar soul men hatar brittpop. Som älskar ”Robinson” men hatar ”Vänner och fiender”. Som älskar smalfilm men hatar Hollywood. Som älskar romaner men hatar poesi. Jag kan gilla det mesta om jag tycker att det är bra i sin genre. Jag har svårt att se svart eller vitt. Jag kan inte göra mycket åt det. Jag anser att världen är full av gråskalor. Men en del saker finns ju som är självklara och liksom basen för vad jag tycker. Du kan nog kalla mig politiskt korrekt. Jag tycker inte om folk som är motståndare till homosexuella. Jag tycker inte om folk som är rasister. Jag tycker inte om folk som mobbar andra. Jag tycker inte om kvinnoförtryck. Jag tycker inte om trångsynthet. Jag tycker inte om klassförtryck. Jag tycker inte om våldsverkare. Det hindrar dock inte att jag kan skratta högt åt Fredrik Lindströms bögskämt eller att jag är taskig mot andra eller att jag blir bitter på kvinnor eller att jag då och då är trångsynt. I’m not perfect, som Dilba sjunger, men grunden är den där och jag nämner det speciellt för att alla Ken-fans ska förstå att det inte spelar någon roll hur politiskt korrekt och svängig han är på skiva, jag kan i alla fall inte acceptera att han uttrycker sin homofobi. (Vilket i samma slag förtog hans Ebba Grön-liknande uttalande om kungabarnen.) Jag nämner det också för att alla som har ett liknande jobb som jag och som inte tagit avstånd från det, således måste hålla med Ken. Men vad gäller musik, mode, tv, film och annat som jag skriver om på de här sidorna är jag tyvärr ganska slumpmässig. Men allt jag gillar är bra. Så det så. Okej. Nu börjar hösten. Vi säger så. |
|
Skriv till mig!