| Publicerad: 2007-03-22 | Tipsa en vän | Skriv ut | Textstorlek: |
|
|
”Vi lever inte, vi håller oss bara vid liv”
BAGDAD.
Vad säger man till sina barn efter ett bombdåd?
- Sanningen, det är bättre att de vet vad som kan hända, säger Maysem, mamma till Abdullah, 7, och Ahmed, 5.
- En gång exploderade en bil mitt framför ögonen på barnen.
I dag klockan 13.00 kan du chatta direkt med Maysem och hennes familj i krigets och bombernas Bagdad.
- Vi lever inte. Vi håller oss bara vid liv.
- Sanningen, det är bättre att de vet vad som kan hända, säger Maysem, mamma till Abdullah, 7, och Ahmed, 5.
- En gång exploderade en bil mitt framför ögonen på barnen.
I dag klockan 13.00 kan du chatta direkt med Maysem och hennes familj i krigets och bombernas Bagdad.
- Vi lever inte. Vi håller oss bara vid liv.
Fler artiklar:Tidigare artiklar: "Det värsta är att inte veta vem som dödar" Familjen Ahlam i Bagdad chattade med aftonbladet.se:s läsareVardagsliv - i krigets skugga Kowther, 22: ”Vi går hela tiden omkring med en oro i kroppen””Livet i Bagdad är som helvetet” Bloggare ger inblick i vardagens Irak”Vi är rädda för att gå till skolan” ”I skolan pratar vi om vem som har dött i dag” Läs chatten med tonårsfamiljen i Bagdad"Det svåraste är att se vänner dö" Elitsoldaten Rick, 25, chattade direkt från IrakSteven stannar i 4 år till Jag är här för min dotters framtid, för allas vår framtid WebbTV - IRAK: "De skulle döda mig" Konstnären Suood, 24, flydde kriget i Irak. Fyra år av blodig terror Blixtkriget som kan bli ett nytt Vietnam. Här sprängs stridsvagnen i luften Amerikansk pansarvagn sprängd av terrorist. |
I dag är aftonbladet.se:s team Urban Hamid och Martin von Krogh hemma hos Maysem och hennes stora familj i ett tvåvåningshus i en av Bagdads förorter.
Här i sex rum och kök bor tre generationer, tre familjer. Pappa Fawsi, mamma Sheta, 53, sonen Muhammed, 33, och hans fru Lina, med barnen Rawan, 6 och Ali, 3. Och så dottern Maysem och hennes man Yassir, 33, och barnen Abdullah, 7, och Ahmed, 5. Yassir är just nu i Sverige och väntar på uppehållstillstånd.
Alla delar de på utrymmen och bekymmer. Deras inkomst har minskat märkbart sedan invasionen, nu lever man på runt ca 45 000 kr per år.
Shetha berättar att hon blev tvungen att stänga igen sin blomsterhandel när situationen blev för dålig i Irak.
- Vem vill köpa blommor eller arrangera ett bröllop när situationen är som den är, undrar hon.
Maysam är fast besluten att avsluta sina studier trots svårigheterna.
- Vi måste ha slöja på oss på universitetet. Av fyrahundra studenter är det bara femton som går på universitetet nu, berättar hon.
När jag frågar henne om hon också bär slöja skrattar och ruskar på huvudet.
- Nej, inte jag inte, svarar hon.
Vad är era största glädjeämnen i livet just nu?Shetha: - Vi arbetar fram till kl 16.00. Barnen kan inte gå ut och leka och det finns inga biografer. Vi lever i en ständig depression.
Känner ni er otrygga? Hur påverkar rädslan hur ni lever era liv? Kan ni ge exempel?Maysem: - Av fyrahundra studenter är det bara 15 som går på universitetet nu. När vi åker dit är vi rädda varje gång vi ser någon okänd människa. Eftersom jag måste åka bil genom shia-områden måste jag ta speciella vägar för att undvika vägspärrar.
Fawzi: - Jag oroar mig över barnen hela tiden när de inte är hemma.
Vågar ni släppa ut barnen för att leka? T ex spela fotboll?Maysem: - Situationen gör att vi inte kan släppa ut barnen. De får bara vara ute i trädgården.
Shetha: - De har dessutom stängt lekskolan för barnen.
Hur är det att sköta vardagsbestyren, t ex att handla mat?Maysem: - Vi törs bara gå och handla här i området.
Vågar ni ta bussen eller röra dig där det är mycket folk, t ex marknadsplatser?Shetha: - Jag är rädd och åker bara bil eller i taxi. När situationen försämras skjuter vi upp att handla tills den förbättras.
Vad säger ni till barnen när det varit ett bombdåd?Maysem: - Vi berättar alltid sanningen för dem. Det går heller inte att dölja för dem. En gång exploderade en bil mitt framför ögonen på dem. Det är dessutom mycket bättre att förbereda dem så de vet vad som kan hända.
Har ni tillgång till läkarvård?Maysem: - Inte som förr. Nu har de flesta av de bra läkarna flytt. Jag brukar köpa saker på apoteket. De flesta läkarpraktikerna har bommat igen. Vi måste köpa medicin på svarta marknaden.
Shetha:- Vi går till läkarstationer när det inte finns någon medicin.
Fawzi: - Staten erbjuder läkarvård problemet är att man måste betala mutor för att få den.
Hur klarar ni ekonomin? Hur får ni hjälp av - eller hjälper ni - släktingar?Shetha: - Vi klarar oss. Men det är inte som förr. Då kunde vi hjälpa andra.
Fawzi: - Vi är bara beroende av oss själva.
Vad gör ni helst när ni vill roa er? När hade ni riktigt roligt senast?Shetha: - Vi lever inte. Vi håller oss bara vid liv.
Fawzi: - Jag har inte kunnat besöka min mamma och mina bröder på fyra månader. Vi har inte kunnat besöka Falluja på över ett år. Det är för farligt att åka dit.
Vilka små glädjeämnen finns i vardagen? Vardagslyx, t ex godis, köpa kläder? Maysam: - Det är inte många saker vi kan unna oss. Vi fyller på kontantkortet till våra mobiler. Så att vi kan hålla kontakten med släkt och vänner. Vi kan inte gå ut. Det finns inga fester längre.
Vad är det viktigaste för att det ska bli bättre i Irak?Shetha: - Om det blev säkert att vistas ute. Då skulle vi kunna börja leva igen. Då skulle jag kunna öppna min blomsterhandel.
Maysem: - Om vi kände oss säkra här skulle jag inte behöva åka till Sverige. Jag skulle kunna stanna här där jag har min släkt och mina vänner.
”Flera släktingar dödade”
Har ni förlorat någon nära anhörig under kriget? Hur?Shehta: - Jag har förlorat min kusin i Falluja. Han dödades av amerikanerna.
Fawzi: - Vi har förlorat fyra stycken släktingar där.
Hur har kriget påverkat familjen? Har ni kommit närmare varann?Fawzi: - Vi kan inte bevista begravningar för våra anhöriga och vänner vilket vår religion och kultur kräver av oss.
Shetha: - Det är klart att vi har kommit varandra närmare. I bland kan vi nästan inte andas, skämtar hon.
Vad grälar ni om i familjen?Fawzi: - Vi mår inte bra och känner oss instängda, så ibland kan vi bli lite hårdare mot barnen än vad vi vill vara. Det är inte deras fel. Men ibland så busar de. Eller så sitter de framför TV:n när vi vill titta på nyheterna. Då blir det konflikter ibland. Ibland för barnen oväsen. De kan komma att öppna och stänga dörrar och leva om. Eller så slåss de med varandra.
Senast lästa bok?Shetha: - Vi läser tidningar
När var ni på bio senast, vad såg du?Fawzi: - Vi brukade gå på bio förut. Eller så gick vi på teater.
Muhammed: - Jag älskar film. Men jag har inte tid att titta på TV jag har tre jobb och en familj att ta hand om. Den sista filmen jag såg var Trojanska Kriget med Brad Pitt.
Favoritlåt?Muhammed: - Hussein al-Jismi som sjunger låten Bahabbak wahishtini, ”Jag älskar dig och saknar dig”.
”Barbie och leksakspistoler”
Barnens favoritleksak?Muhammed: - Rawan älskar att leka med sin Barbie. Allawi leker med sina leksaksbilar och pistoler.
Populäraste middagsmaten i familjen?- Chips. Makaroner och ost.
När var ni på semester senast? Var?- Det kan vi inte minnas.
Vilket land skulle ni helst besöka?Fawzi: - Till något arabland.
Muhammed: - Till Förenade Arabemiraten.
Vad drömmer ni om inför framtiden?Maysem: - Jag hoppas att vi kan gå ut på gatorna igen och känna oss trygga.
Shetha:- Jag hoppas att allt ska bli som förut.
Vilka förhoppningar har ni för familjen?Maysem: - Att mina barn ska få vara friska och att de ska få bra arbeten.
Muhammed: - Jag hoppas samma sak.
Vad tror du att ni gör om 10 år?Ingen svarar.
Vad längtar ni efter allra mest just nu?Alla på en gång: - Trygghet!
- MMS/SMS
- 71000
- E-post
- 71000@aftonbladet.se
- Telefon
- 08-411 11 11