”Det värsta är att inte veta vem som dödar”
Foto: MARTIN VON KROGH
|
|
SÅ KAN DU HJÄLPA - STÖD RÖDA KORSETS INSAMLING
SMS:a IRAK till 72 900.
Plusgiro 900800-4, märk inbetalningen "Konflikten i Irak"
Läs mer på redcross.se
|
Mamma Ahlam och hennes familj i Bagdad chattade med aftonbladet.se:s läsare
BAGDAD..
De lever i ständig livsfara.
För att orka måste de hoppas på en framtid utan våld.
Och en framtid med elektricitet.
Mamma Ahlam och de tre barnen Kowther, 22, Ibrahim, 18 och Isra, 17 berättar i chatten om sitt liv i Bagdad idag, på dagen fyra år sedan de första bomberna föll över huvudstaden.
Flera tusen läsare följde chatten. Bara få kunde få svar på sina frågor. Men i morgon, tisdag, blir det ännu en möjlighet att fråga, då med en annan familj som kommer att chatta.
Familjen säger: I ett soligt Bagdad väntar vi på era frågor.
Madelene säger: Vad är det som ni känner är värst med det livet ni lever nu, jämfört med innan kriget?
Familjen säger: Dödandet. Och bristen på säkerhet, vi kan inte vara ute på gatorna, vi är inte trygga.
Adam säger: Hur känns det att alltid leva i skräck, och att alltid vara rädd för att utsättas för terrordåd?
Familjen säger: Vi ska ju ha demokrati men vi måste ändå vara väldigt vaksamma på vad vi säger, vart vi går, vad vi gör, 24 timmar om dygnet.
USAvän säger: Vad är det bästa/sämta med Irak?
Familjen säger: Det värsta är dödandet, och man vet inte vem det är som dödar. Man måste vara rädd för milisen, för terroristerna, för amerikanerna.
Det går inte att hitta något bra. Möjligtvis att vissa saker blivit litet billigare. Men vi kan inte se att något blivit riktigt bra.
Steffe säger: Hur är det att skaffa mat och andra förnödenheter, när det är farligt o gå ut ?
Moderator säger: Vår reporter Urban Hamid sitter hemma hos familjen och översätter frågorna. I bakgrunden, utanför huset, hör han ljudet av eldgivning.
Familjen säger: Man går till marknaden och handlar det man ska ha på kortast möjliga tid, helst allt man behöver under en vecka. Man försöker göra allt så effektivt i tid som möjligt.
Stella säger: Hi! This question is for Ibrahim and Irsa. How do you look on your future? What kind of job/ education do you want?
Familjen säger: Irsa säger:jag vill bli lärarinna. Ibrahim: Jag hoppas kunna arbeta med pr, public relations.
Simon säger: När kunde ni göra något riktigt roligt tillsammans?
Familjen säger: I princip i slutet av 80-talet. Då kunde vi resa och göra saker tillsammans, innan handelsembargot. Då var vi en familj, nu känns det inte som vi har något familjeliv för vi kan inte göra det vi brukade göra tillsammans.
JJ säger: Hej, hur tror ni och hur hoppas ni livet ser ut i Irak om 5 år?
Familjen säger: Vi hoppas på att kunna se en liten förbättring, på förståelse och dialog, så att det inte är våldets språk som gäller.
Mohamed säger: Önskar ni att saker och ting var detsamma igen? Som innan Saddam Husseins fall?
Familjen säger: Ja, när det gäller säkerheten, vi vill ha tillbaka säkerheten vi hade då. Samtidigt hade statstjänstemännen mycket låg lön då. Men om vi tänker tillbaka på 70- 80-talen levde vi mycket, mycket bra. Och så ska vi inte glömma att då hade vi elektricitet.
Sara Dia säger: Finns det några möjligheter att ni kan flytta från Bagdad?
Familjen säger: Absolut inte säger den största delen av familjen. Det handlar om att ha pengar. Dessutom är alla pass ogiltigförklarade. Men ett av barnen skulle gärna vilja flytta i alla fall.
Kalle säger: Hur får Ni tiden att gå - vad har Ni för trick för att stänga ute det som pågår utanför?
Familjen säger: Så länge vi har elektricitet kan vi titta på tv och leka med datorerna. När vi inte har elektricitet sitter vi och pratar och läser. Vi läser mycket.
ejja säger: Tror ni att det finns något som vi som bor i t ex Sverige kan göra för Irak?
Familjen säger: Tänk om vi kunde få datorer och internet till skolorna. Det vore också jättebra om duktiga studenter härifrån fick möjlighet att åka till Sverige och studera. Så finns det massor av handikappade här efter alla explosioner, de behöver mycket hjälp. På grund av den etniska konflikten måste man välja sjukhus efter etnicitet, det närmaste sjukhuset kan vara helt fullt på grund av att alla i en grupp väljer det.
Moderator säger: Det var sista frågan för i dag. Ahlam, Kowther, Ibrahim och Isra hälsar och tackar alla som ville chatta med dem.