”Dagens unga är som 50-åringar”
Forskarlarm om ungdomarnas dåliga kondition
De äter inte ordentligt.
  De vägrar gå två kilometer.
  Dagens tonåringar får belastningsskador och sjukdomar som normalt dyker upp först i 50-årsåldern.
  – En fysisk katastrof, säger sjukgymnasten Thomas Torstensson.
   Larmen avlöser varann.
  I dag presenteras en rapport från pedagogiska institutionen på Umeå universitet som granskat matvanorna hos gymnasieelever över hela landet. Undersökning visar att 40 000 elever slarvar med frukosten. De tar inte heller skollunch och övriga måltider på allvar. Såväl skolarbetet som kroppen blir lidande.
  På den kommande läkarstämman presenteras flera studier om hur fetmaepidemin ökar dramatiskt bland landets tonåringar.
  Och på senaste hjärtkongressen talades om 14–15-åringar med åderförkalkning.
  De ungas kroppar åldras i förtid. Många skadas för livet.

Saknar muskler
   På Sundsvalls sjukhus skickas allt yngre patienter till sjukgymnastiken. Många har diffus smärta. Molvärk i ryggen, axlarna eller ont i ett knä.
  – Ofta hittar vi inga skador utan upptäcker att det är muskler som saknas. Muskler som håller upp kroppen. Många orkar inte ens sitta upprätt i mer än ett par minuter, sedan säckar de ihop och tycker ”usch, vad jobbigt”, säger Thomas Torstensson.
  Med tiden leder det till belastningsskador.
  – Förvånansvärt många barn och ungdomar får belastningsskador som förr dök upp tidigast i 30-års åldern, säger han och påpekar att skadefrekvensen mångdubblats i kommunen under 90-talet.
  Även benskörhet är ett växande problem.
  – I normala fall byggs benmassan upp under de första 20-23 åren, sedan sluts tillväxtzonerna i skelettet. Utnyttjar man inte de åren till att stärka kroppen blir den svag och slits snabbt, varnar Thomas Torstensson.
  En orsak är ungdomarnas allt mer stillasittande liv.
  Flertalet sitter böjda över sina läxor och när de inte orkar längre sätter de sig framför tv:n eller datorn.

Vägra gå två kilometer
   En landsomfattande undersökning som Idrottens forskningsråd gjorde 1990 visade att 30 procent av flickorna och 25 procent av pojkarna inte ens går två kilometer i sträck.
  – Hur det ser ut i dag vet vi inte, men det lär inte vara bättre.
  Thomas Torstensson förfasar sig över framtiden. För trots alla larmrapporter tycks ingen bry sig mer än läkarna. Skolan skär till och med ned på idrottstimmarna – till förmån för IT-utbildning .
  – Skolgymnastiken skulle annars kunna vara räddningen för dem som inte rör sig alls, säger han.
  – Det är ju inte så lätt att säga ”gå ut och lek med de andra” till sina barn, eftersom man snabbt får motfrågan ”vilka andra?”, säger han och förklarar att de barn som idrottar nästan uteslutande gör det i en förening.
  Och där tränar man ofta både hårt och mycket.

Caroline Hougner