|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
Nej, jag ångrar ingenting
Koenig gömmer sig i ett litet torp, långt ute på landet. För Aftonbladet berättar den 77-årige mannen om tiden som Stasispion. Jag brann för DDR. Men jag har inte spionerat på de svenska socialdemokraterna, säger han. Aftonbladet träffar mannen i hans torp utanför Stockholm. Han lever ensam i huset och haltar fram när han serverar te och kakor. Koenig berättar gärna om sin bakgrund, om spionaget mot Västtyskland och drivkraften bakom det. Det är korrekt att det handlade om olovlig underrättelseverksamhet. Jag hjälpte Stasi med information om Västtyskland. När man ser ojämlikheter i en strid som pågår vill man hjälpa till om oddsen är skeva. Vare sig det handlar om politik eller fotboll vill man jämna ut. I det här fallet handlade det om myggan DDR mot elefanten Västtyskland. Därför att det låg närmare än andra konflikthärdar. Det är så komplext hur jag fick kontakten med DDR. Låt oss säga så här, jag var inte ensam i landet om att brinna för DDR. Jag hörde till den falang som ville se DDR som en självständig stat. Det gick i stort sett ut på att jag bläddrade i tidningar och gick på presskonferenser och skrev mina egna tolkningar. Äsch, det var praxis att man skulle ha en sådan utrustning. Stasi packade det på mig men jag använde den inte. Med tåg i eget namn, det var enkelt. Att vara svensk och sosse var populärt i både Öst- och Västtyskland. Jag vet inte hur det gick till. Det är deras (Stasis, reds. anm.) påfund. De kan inte använda personernas riktiga namn och varför det är så frågar man inte om. Jag hade lika gärna kunnat få heta råttan, tror jag (skratt). Alla förutsätter att det handlar om så stora hemligheter, men egentligen var det mest frågan om personliga uppfattningar. Det material jag skaffade fram hade jag ofta kunnat skaffa i Haparanda lika gärna som i Bonn. Jag var faktiskt inte i Bonn så många gånger. Jag kom aldrig med något helt nytt material till Stasi. Men jag kunde komplettera vissa bilder åt dem. Jag är ingen superspion direkt, haha. Nej det gjorde ingen. Den biten sköttes jävligt proffsigt i DDR. Det gick till så att ingen från Danmark träffade någon annan från Danmark och ingen svensk träffade någon annan från Sverige. Det var vattentäta skott, man skulle inte avslöjas hos sina landsmän. Den 77-årige mannen talar gärna om spionaget mot Västtyskland och om sin 20-åriga karriär som frilansjournalist. När vi frågar om hans insatser som skribent i en socialdemokratisk tidning blir tongångarna närmast skrytsamma. Min avdelning i tidningen var under en period den mest citerade i svensk press, säger Koenig och går upp på ovanvåningen för att hämta några tidningar. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
Det är jag som är spionen
Anders Westgårdh, kolumnist: Vägkrogen rågade måttet med fett, fantasilöshet, torftighet och apservice TYCK TILL OM TV Tror du på intelligent liv på andra planeter? RÖSTA Sätt ditt eget betyg på partiledarna |