Hon knackar kod så datorn förstår
På fredagarna håller Marie Bengtsson och de andra kiplianerna rådslag runt den stora stenen som de släpat in på kontoret. Här bollar de idéer och hjälper den som kört fast.

Marie Bengtsson
Ålder: 28 år.
Utbildning: Programvarutekniklinjen på högskolan i Karlskrona/Ronneby.
Kom till Kipling: Direkt efter högskolan började hon jobba på ett webbdesignföretag i Karlskrona som hade Kipling som kund. Hon insåg mer och mer att det var på andra sidan vägen, hos problemlösarna, hon hörde hemma och kom dit för två år sedan.
Gör just nu: Sitter hos en kund och programmerar
Java, ett stort system som hanterar abonnemang.
”Jag gillar att sitta och klura”
Vem älskar problem, pratar kodspråk och gör livet lättare för oss andra?
Programmeraren.
Ett jobb med lysande framtidsutsikter – om du inte är nördig.
Åsa Erlandson/text
Christer Robertsson/foto
Din dator kan räkna, stava och samla enorma mängder information. Men den vore inte så smart om det inte vore för de mängder av kod som ligger gömda bakom. Kod som programmeraren suttit och skrivit, din tolk mellan datorns språk och ditt eget.
   I ett rött hus som luktar nytt och omgjort i Karlskronamilitärens gamla kvarter sitter Marie Bengtsson, 28, och gör något hon verkligen gillar – löser problem. Eller uppgifter som hon hellre kallar dem.
  – Jag ser det inte som problem för jag gillar att sitta och klura och tänka efter hur jag ska göra. Visst kan man få ångest om man suttit i tre dagar och slitit sitt hår, men så kommer man på det. Ungefär som när man löser korsord, plötsligt får man en kick, säger hon.

Mycket kundbesök
  ”Kiplianerna” på konsultföretaget Kipling IT utvecklar program för telekombranschen som gör det möjligt att använda positioneringstjänster. Om du till exempel går förbi en biograf känner mobiltelefonen av var du befinner dig och skickar ut information om kvällens filmer.
  Knacka kod i all ära, men en stor del av tiden är Marie Bengtsson ute hos kunder. Där försöker hon lista ut vad kun
  den egentligen vill ha, vilket inte är så lätt alla gånger.
  – Det gäller att kunna lyssna på vanligt folk, känna dem på pulsen och förstå vad de menar trots att de kanske inte ens vet det själva alla gånger. Då funkar det inte att skicka ut en riktig datanörd, även om de också behövs, säger Marie Bengtsson.
  Tillbaka på kontoret gör hon en analys över hur jobbet ska göras på bästa sätt och ritar upp en design över hur programmet kan se ut.
  Sedan börjar kodskrivandet, en period fylld av ”trial and error”, bollande med kollegor och återvändsgränder – men till slut lösningen. Och den stora kicken.
  Som för så många andra var det slumpen som ledde henne in i kodandets värld.
  – Sista året på gymnasiet fick jag hem papper om programvarutekniklinjen i Ronneby. Jag visste inte riktigt vad det var och tur var det, annars hade jag inte trott att jag skulle klara av det. För det var tufft, särskilt i början när man satt i stora hörsalen och killarna tävlade om att räcka upp handen för att säga alla konstiga ord de kunde, säger Marie Bengtsson, ler och skakar på huvudet.
  För det var de som sedan hoppade av. Duktiga människor behöver inte skryta.
När jag gick på gymnasiet för tio år sedan var det ovanligt med datorer. Skolan tog in en gammal pensionerad tomte som försökte lära oss att programmera. Men det enda jag minns är hur krångligt det var, asterisker och punkter som hamnade på fel ställe. Måste ni göra det så svårt?
  – Java, till exempel, är ett språk och man får lära sig det ungefär som man lär sig vilket språk som helst. Jag måste skriva på ett språk som datorn förstår, annars funkar det inte. De flesta förstår att slår man fel telefonnummer hamnar man inte hos mormor. Det accepterar vi, men vi blir arga om datorn inte ”fattar”.
  Vill man, kan man i stort sett jobba hur mycket som helst. Men Marie Bengtsson har aldrig sovit på jobbet och IT-myten ger hon inte mycket för.
  Visst händer det att kiplianerna sitter kvar och jobbar över ibland, men oftast går gänget hem klockan fem.
  – Jag träffade några som tyckte de var häftiga som levde på kaffe och jobbade dygnet runt. Fast jag blir inte så imponerad, det visar bara på dålig planering.

Vad gör en programmerare?
Det varierar beroende på vilket företag man jobbar på, allt från att programmera system inom träindustrin till att göra tjänster till en waptelefon. Men arbetsuppgifterna kan också vara att göra en kravspecifikation åt kunden, en analys av system, det vill säga vad som ska göras och hur det ska fungera.
Får lön. Den är oerhört varierande, men en nyutexaminerad kan räkna med runt 20 000 kronor.

Vad krävs det för utbilning?
De flesta har gått någon högskolelinje med inriktning mot programmering. Det finns massor, men Marie gick programvaruteknik-
linjen på högskolan i Karlskrona/Ronneby. Ett brinnande intresse kommer man också långt med.
Trots idoga försök att locka tjejer till teknikyrken finns det alldeles för få kvinnliga systemutvecklare. Högskolan i Karlskrona/ Ronneby har en särskild utbildning för kvinnor som vill jobba med programmering inom telekom.
Och visst finns det jobb. Både inom privat och
offentlig sektor. Arbetsmarknaden ser väldigt ljus ut.
En bra programmerare är strukturerad och noggrann och gör ett bra förarbete, då blir resultatet bäst i slutändan.

Det här är Kipling
Kipling IT är ett konsult-företag som finns i Karls-krona, Lund, Göteborg, Stockholm och London.
De utvecklar program åt teleoperatörer och företag som tar fram tjänster för mobiltelefoni.
Företaget grundades 1995 och har totalt 70 anställda varav 27 i Karlskrona.
Namnet Kipling kommer från författaren av ”Djungelboken”, Joseph Rudyard Kipling.

IT-JOBB - tidigare artiklar i serien
Vad Magnus tycker spelar stor roll. Hans jobb - att testa spel. (000828)
Deras jobb har bara bra sidor. Robert och Helena är två av Sveriges mest prisade art directors. (000821)
De får betalt för att surfa. Björn och Frida är surfers på Yahoo. (000814)