Börje Forss återfkommer om Svennis med en replik på Helens inlägg som gjorde gällande att många män inte orkar leva i skuggan av framgångsrika kvinnor.

" Hur skulle då situationen kunna komma att bli för kronprinsessan Victoria? Hennes blivande man, kommer definitivt att hamna i skuggan av henne? Men varken kronprinsessan Victoria eller prinsessan Madeleine verkar ha några problem med att få och behålla sina killar. Och hur många vet att Finlands president Tarja Halonens man heter Pentti Arajärvi? De gifte sig EFTER att Halonen tillträtt som president.
Jag har också svårt att tänka mig att dessa kvinnor skulle stanna kvar i våldsamma relationer. Så nog finns det hopp även för mycket framgångsrika kvinnor. Om det fungerar det för dem, så varför skulle det inte fungera för andra kvinnor. Det kan också vara så att ovanstående påstående att män inte står ut med mer framgångsrika kvinnor bara är en kvinnlig projektion av att de inte gillar underlägsna män och att en persons kvaliteter inte enbart beror på yttre status. D.v.s. att det finns "riktiga" karlar som är attraktiva för kvinnor med en formellt högre status och som inte har något problem med att vara ett bihang i offentliga sammanhang. Det finns också män som inte fått avslöja sin stora betydelse överhuvudtaget - Verklighetens Hamilton död. "
Mvh Börje Forss

Som tyckare och debattör får jag både ris och ros för mina åsikter. Så ska det vara. Stickar man som jag ut hakan måste jag också tåla kritik. Men det finns vissa åsiktspoliser som jag tycker särskilt illa om. Det är dom som kräver lojalitet och absolut inte kan acceptera att folk har andra åsikter än dom själva. Det finns en del sådana inom socialdemokratin och förmodligen inom alla andra partier. De tar till alla medel för att misstänkliggöra och fördumma sina fiender. De anklagar oliktänkande för att vara kommunister och sabotörer och för att förstöra partiet. Som kvinna får jag ofta höra att jag mindre vetande, dum i huvudet och sviker partiet. Vad står du egentligen för Lotta Gröning skrev en Hans Karlsson till mig från Örebro häromdagen. Varför kan du inte erkänna att Göran Persson gör ett fantastiskt jobb i sverige och i EU? Så hänvisar de till en insändare i partitidningen Aktuellt i Politiken där en Gunnar Larsson tycker att det skulle vara skönt att slippa höra proffstyckaren Lotta Gröning. Hon driver sin rabiata kamp mot Europa heter det i insändaren.
Det är inte första gången som partiorganet tar in elaka påhopp på mig. Det sker ofta och aldrig får jag tillfälle att svara. Det är inget konstigt när syftet för partiapparaten är att tysta sina kritiker. Framställ dem i dålig dagar, hoppa på dem och låt de aldrig få tillfälla att svara.
I sådana här lägen känns det befriande att ha kommit till insikten att lojalitet - en för alla, alla för den är någon som jag inte kan ställa upp på. Jag kan heller aldrig acceptera att jag måste vara lojal med makten eller partiapparaten. Som sosse är jag solidarisk med idéerna ingenting annat. Dessutom ett parti måste utvecklas, gamla ingrodda maktstrukturer måste förändras och brytas ner. Socialdemokratin håller på att förlora människors förtroende. Valforskarna har redan räknat ut partiet i valet - avståndet är för stort till de borgerliag hävdar de. De enda dessa åsiktspoliser förmår att göra är kräva lojalitet. Fy fan säger jag.
Det är inte konstigt att demokratin fungerar illa både i landet och internt inom partiet. Gör som ledningen säger annars är du inte värd att vara människa.

En replik från Helen.

"Apropå Börjes fråga om det finns någon skillnad mellan könen när det gäller synen på hur sexig makt och status är det också så att många män har svårt att leva med en kvinna som har makt och status. De orkar sällan att leva i skuggan av en mer framgångsrik kvinna."

Helen

Jag höll på att leta lite roliga bloggcitat till debattsidan och loggade in mig på Pernillas blogg. Jag förr för hennes fina personbeskrivning. Läs den. Så här står det bland annat. " Bli inte orolig, det är bara jag... Pernilla. En liten lort på 22 år, vilse i universum. "Bli inte orolig, det är bara jag... Pernilla. En liten lort på 22 år, vilse i universum."

Kristdemokraterna håller sitt riksting i helgen. Partiet har problem. Göran Hägglund är osynlig som partiledare och har svårt att komma fram i opinionen. Det går lite bättre för Maria Larsson men ingen av dem klarar av att synliggöra partiet. Så här blir det ofta inom borgerligheten, det är ett parti som drar. Just nu är det moderaterna som dominerar allt. Centerns inhopp i media har mest bestått av det faktum att partiet anpassat sig till moderaternas politik. Folkpartiet har jag också nästan glömt. Vad har egentligen Lars Leijonborg tagit vägen? Jag hörde att han för en tid sedan ar på resa i Europa. Han kanske stannade där.
Då och då återkommer kravet i debatten att de fyra borgerliga partierna ska slås samman och bli ett. Med centerns anpassning av sin politik är möjligheterna betydligt större idag än för bara något år sedan. Jag har alltid tyckt att det varit bra med mångfald, med många olika partier men på sikt blir det nog ändå omöjligt för alla fyra att överleva. Förutsättningen för sin existens är ju att partiet har en egen nisch och en egen politik. Folkpartiet har suddat ut hela socialliberalismen och centern sin traditionella roll som landsbygds och småskalighetsparti. Nu är alla i samma fålla och frågan är vad väljarna säger. Det måste ju ändå vara enklare att rösta på moderaterna.

Göran Hägglund och Acko Ankarberg Johansson kd skriver en debattartikel i GP idag om myndighetsraseriet. Det är en artikel inför deras rikstiong som pågår i helgen. Artikeln ser jag också är ett resultat av den arbetsgrupp som alliansen tillsatt ifrågan. Jag var på ett möte där för någon månad sedan där Bo Rothstein presenterade tesen om de ideologiska myndigheterna. I GP hävdar artikelförfattarna att de ideologiproducerande myndigheterna, som Integrationsverket och Ams bör läggas ned. "Pengarna bör i stället användas för att stärka de politiska partiernas möjlighet att delta i idédebatten. Politiken behöver återta makten från myndigheterna, skriver Göran Hägglund och Acko Ankarberg Johansson."
Lite frossa får jag av att läsa artikeln även om jag till stora delar instämmer i deras resonemang. De som skrämmer mig är idén om att pengarna till myndigheter istället ska användas för att stärka de politiska partiernas möjliget att delta i debatten.
Har de blivit tokiga? Ursäkta varsågod och börja! Det finns ingenting som hindrar de politiska partierna från att delta i debatten. Det är ju skrämmande om staten ska börja finansiera gamla etablerade partiers idedebatt.
Jag blir mer och mer övertygad om att det behövs nytt blod i politiken. Det är bara att citera rumpnissarna i Ronja Rövardotter. "Vafför gör di på detta viset? Oj oj oj nu blev det kväller"

Det är glädjande att allt fler börjar uppmärksamma problemet med det växande antalet myndigheter. Den svenska överbyråkratiseringen är ett skäl till att jobben uteblir trots år av god tillväxt. Det ökande antalet myndigheter får som vi sett under de senaste åren en mer politisk roll. De tillkommer för att lösa ett samhällsproblem eller det motsatta. För att möta nya utmaningar och utvecklingsmöjligheter. Vi har en integrationsmyndighet som ska fixa integrationen. En glesbygdsmyndighet som ska göra utredningar om glesbygden. Ett arbetsmarknadsverk som ska fixa arbetslösheten och en försäkringskassa som ska ta hand om de sjuka. Toppstyrda organisationer med centralt utformade regelverk som ska gälla för alla delar av landet.
Nya myndigheter är på väg. Vi får en som ska se till att jämställdheten blir bättre, en som ska få folk att tala om EU.
I takt med att myndigheterna tillkommer avskriver politikerna problemet. Funkar det inte går det ju alltid att byta ut generaldirektören.
Med det ökande antalet myndigheter och regelsystem följer också det faktum att människor får väldigt svårt att hitta en ansvarig för politiken. Politierna kan ju alltid säga att vi har utformat regelverket hur verksamheten sköts är inte vårt ansvarsområde. Myndighetscheferna kan alltid skylla på politikerna. Vi har vårt regelverk och får inte göra mer.
Det är inte särskilt svårt att förstå den frustration som många människor som är beroende av trygghetssystemen känner när de inte kan påverka sin situation. De befinner sig ju i ett slags fängelse.
Betänker vi då tillväxtens drivkrafter - den lokala utvecklingen, entreprenören och företaget, enskilda människors hårda arbete och nya idéer - så passar inte dessa in i myndighetskulturen. En entreprenör ifrågasätter ju ofta gällande system. Han eller hon tar nya vägar och river ner och bygger nytt. Sådana människor är skräcken för byråkraterna. Det lokala perspektivet kan man inte heller ta särskilt hänsyn till i centralstyret. Under vilken regel faller myggmuseet i Gällivare eller den mobila hotellskotern Sarek. Tokstolleregeln?
Nyföretagaranda, entreprenörsanda och stolliga idéer hör inte hemma i centralbyråkratin. Där vänder man papper och bedömer ett företags kapacitet och framtidsutsikter efter förra årets bokslut.
Politikerna har överlåtit kontakten med människors vardag till
en stor samling generaldirektörer med underordnande. För att vägleda dem har de fått ett regelverk som talar om hur de ska bete sig.
Är det konstigt att folk tappar förtroendet för politiken?

Extra nyhetssändning på Lottas Blogg! Centern står fast vid den enrgiuppgörelse som det gjorde med socialdemokraterna och nekar till ett borgerligt samarbete i frågan. Det krävs en bred politisk uppgörelse om energin är argumentet och partiet förordar ett blocköverskridande samarbete.
Kors i taket. Det behövde inte gå många dagar sedan stämman innan den borgerliga enheten plötsligt bröts. Nu ska vi inte dra för stora växlar på detta. Men att dagtinga med alla kärnfrågor är farligt för centern.

Jag åker tåg till jobbet idag. Det är fel på min bil. Jag har automatväxel och kan inte lägga i parkeringen. Det innebär att jag inte får ut nyckeln. I går missade jag tåget just därför. Jag kom som vanligt i sista sekund och fick inte i parkeringen. Jag fick finna mig i att tåget kom och for medan jag slet i min växelspak- Allting har en mening brukar en väninna till mig säga. I går påpekade hon att det var nog så att jag behövde parkera ett tag. Det fick jag minsann göra. Jag jobbade hemifrån igår. Det gick också bra.
I dagens tidning har vi en debattartikel av Stefan Svärd som ryter i om det ökande superiet. Han har några poänger tycker jag. Fylle-Sverige håller på att komma tillbaka. En återgång till 1800-talets dryckesvanor och därmed också stora alkoholproblem och skador. Men spritens effekter talar vi sällan om. Det är viktigare att diskutera att vi behöver sänka spritskatten för den fria konkurrensens skull.
Allting går igen. De politiska synsätten återkommer. 1800-tals liberalismen är tillbaka. De argument vi idag återfinner i riksdagens protokoll, de fanns där redan på 1890-talet. Det gäller allt från synen på staten och på den enskilda individen. Inte minst om hur tillväxt ska skapas.
Vi tycker att vi är så upplysta. Att vi lärt så mycket och kan så mycket. Men tyvärr särskilt visa av erfarenheterna är vi inte. Samma misstag upprepas gång på gång. Det kanske är det som kallas mänskligt?

Det är helt uppenbart att vi lever i en brytningstid och ingenting är sig likt. Pressen på politiker som just nu finns från en bred allmänhet beror inte bara på att folk tycker att de är dåliga. Jag tror det beror på en allmän vilsenhet och en frustration över att partierna inte längre leverar några direkta lösningar på problemen. Partierna är ju också vilsna. Moderaterna lekar sossar och sossarna tar sin tillflykt utomlands i hopp om att man internationellt ska kunna lösa de problem vi inte längre klarar av nationellt.
Valrörelsens hetaste fråga blir arbetslösheten. Socialdemokraternan tiger och laddar just nu. Högerspöket ska motas i grind och vi kan räkna med ett stort paket för ökad sysselsättning. Det är bara ett problem. Politiker fixar inga jobb. Inte ens Fredrik Reinfeldt.
En politik för både tillväxt och arbete kräver kanske nya politiska och ekonomiska stimulanser. Gamla beprövade recept botar inte längre. Inte ens storindustrin har några lösningar. Den kräver bara statliga pengar.
Vad är kapital för utveckling idag. Är det finansiellt? Knappast, snarare socialt. Kunskap är makt, kunskap krävs i detta nya samhälle vi befinner oss i.

Jag har fått en intressant kommentar om Svennis. Det är Börje Forss som skriver och dessutom kommenterar frågan på sin blogg. Så här skriver Börje: "Vad är det då med Svennis som lockar läsarna och kvinnorna? Finns det någon skillnad mellan könen när det gäller synen på hur sexig makt och status är?
Men det är inte alla kvinnor som är intresserade av pengar, makt och status. Tvärtom. Det finns ett helt annat fenomen som är totalt övervägande kvinnligt. Rånares och mördares sexuella attraktion. Män som rånaren Lars Inge Svartenbrandt och Åmselemördaren Juha Valjakkala får och har fått stora mängder beundarpost från kvinnor som inte önskar annat än att få bli ihop med dem och föda deras barn. Och i många fall har de också lyckats. "

Jag ser det också som rätt frustrerande att du till en del färgar vad jag skriver genom att återge vad du tror är andemeningen och vinkla det som om jag inte ser individen som viktig i politiken. Du gör jämförelser med Kina och förhållandena där. Sanslöst! .Att jag och vissa andra skulle ha någon slags gammelsocialdemokratisk syn på kollektivet och politikens anonyma ansikten. Läs vad jag skriver!

Jag talar om individer. De som vågar ta sitt ansvar i det allt spretigare Prettolandet. Där till och med alienationen andas på sista versen. Nu sitter alla i den gemensamma syltburken. Och ingen bryr sig om var sylten kommer ifrån och följderna av för mycket socker.
Sugar in the morning, Sugar in the evening, Sugar varenda dag! Tänk så mycket Sugar det finns i USA!
Det är inte Du privat som är viktig att föra fram! Who cares? Men svenska folket har för få kanaler i media där de kan komma till tals. Du har en av dessa kanaler. Din Blogg. Ta in inlägg. Recensera dom inte. Låt folk tala för sig själv. Bli moderator för viktiga åsikter. Gör din egen lilla privata revolution. Då är du viktig! Otroligt viktig! Då blir du en fortbildare! En ABF-are! En Brunnsvikare! En Gröning!
Analysen och uppföljningen som var en del av diskussionen var från 26 juni 2:02. Publicera! Annars gör jag det.

Hälsar
en inte alltför sur men pedagogisk
Ronny i Helsingborg.

Jag låter Ronny få sista ordet!

Nu fortsätter Ronny debatten om bloggandet.
Hej igen och tack för svar!
Jo, det ligger till så här: Företeelsen som sådan vidgar mediapersoners kontaktytor, javisst, men på vilket sätt och vad blir resultatet? Jag har läst tillräckligt många för att se det som jag beskriver och känna av den förändring som inträder.
Förmänskliga politikerna? Mjuka upp de hårda frågorna? Nja, det hela är en företeelse som kommer att föra vilse och långt vilse.
Det är mäktiga intressen som styr agendan idag. Och detta skrämmer mej. Ni bara leker med som de marionetter ni är. Och med den blindheten behövs inga hornhinnor. Ursäkta den udden, men det är ointressant att höra om dina hornhinnor eller andras tvätttidsmissar eller följderna av en försenad taxi eller vad det nu är.
Focus flyttas.
Kanske det är skönt för vissa politiker och samhällsengagerade att få koppla av och bluddra, eller som det av någon underlig anledning får heta, blogga, för att få någon slags kompensation för alla övertidstimmar i ödsliga lokaler i något avlägset Folkets Hus någonstans.
Men Lotta, förr hade vi något som hette tystnad. Eller vila från mediabruset. Eller kritiskt tänkande. Eftertanke och analys.
Nu köper vi allt från Vänster till Höger. Och Guden heter synlighet, den allena saligrådande. Det började med Helle Klein i Aftonbladet när hennes foto till kolumnen ökades till 13 cm. Det fortsätter med vuxenvärlden som skapar sina egna dokusåpor.
Focus flyttas.
Titta bakom kulisserna. Analysera situationen och se riskerna.
Hälsar
Ronny i Helsingborg

Visst vi lever i ett nytt samhälle där den nya tekniken skapar synlighet och ställer helt andra krav på offentliga representater. Inte minst på politiker. Det är inte bara dåligt. Det är lättare att kräva ansvar och kunna ställa någon till svars när poliitker inte bara kan gömma sig bakom kollektivets trygga sköld och konstatera att så har har vi bestämt i partiet. Det nya synliga samhället har ju också visat sig vara problematisk för den gamla centraldemokratin. Vi tycker inte lika längre ens inom samma parti, vi har inte samma verklighet och inte samma förutsättningar. Vi är olika.
Det absurda är att numera är synligheten och inte den interna partidemokratin som gör att du påverka politiken.
Men det gäller att hitta en balans Göran Persson hos Kossan Doris, Mona Sahlin som filmskådis och Gudryn Schymans val att visa bilder i Tv när hon födde sitt barn. Visst synlighet - en bredare publik. Ibland kan jag också önska tystnad. Men det går inte att dra klockan tillbaka.Trots allt är politiker också bara människor.

Jag måste bara berätta att nu har socialdemokraterna och vänsterpartiet i Norrbottens landsting satt spiken i kistan för sin egen valförlust. De har svikigt väljarna! Det handlar om en långdragen strid och sjukhusen och framför allt om Kiruna BB ska öppnas eller ej.
Sjukhusstriden i Norrbotten har varit uppslitande och brutal. Männsikor är oerhört förbannade och politiker har till och med mordhotats. I förra valet led socialdemokraterna ett stort nederlag och förlorade många av sina röster just på grund av nedläggningar av sjukhus. De övriga partierna förutom folkpartiet gick till val på att BB i Kiruna som socialdemokraterna stängt nu skulle öppnas. Efter valresultatet bildade socialdemokraterna en koalition med vänstern och miljöpartiet.
Det blev problem direkt eftersom både mp oxh v hade lovat att öppna BB. Samarbetet höll på att spricka men höll tack vare att det socialdemokratiska landstingsrådet Yvonne Stålnacke avgick i protest mot planerna på att öpnna BB i Kiruna. Sedan skulle då löftet infrias. Det ena förhalningsaktionen efter den andra har vidtagits för att slippa öppna detta BB. När det till slut bara återstod en privatlösning för att öppna BB då ändrar sig vänsterpartiet. De föredrar en stängd BB-avdelning framför en privat. De skiter i sina väljare tiil förmån för mossiga ideolgiska käpphästar.
Det är skrämmande och politiskt oförsvarbart. Det är bara en bild av verkligheten.
En sak är säker när staten inte tar sitt ansvar blir det patetiskt nog de privata alternativen som räddar glesbygden. När de privata alternativen är redo för utveckling och uppbyggnad då stoppas det av sossar, vänsterpartister och miljöpartister. Är det Sovjet eller?

På ett sätt kan jag hålla med dig. Du står för en gammal fin tradtion där politk var politik
och det väsentliga var samhällets utveckling. Individerna bakom politiken helt ointressanta.
Jag förfäktade den tankegången länge och jag kan fortfarande önska att det vore så. Men verkligheten ser annorlunda ut. Till och med Olof Palme på sin tid började klaga över det
samhälle vi byggt där tekniken och det rationella alltid fick överhanden över den enskilda människan.
Var är individen i kollektivet? Ja var? Särskilt i tider där demokratin inte fungerar, där vi inte
längre har samma verklighetsanalys. Politikerna har sin och folket har sin. Jag var till Kina förra sommaren. Där berättade folk för mig att de aldrig vetat någonting om sina ledares privatliv eller deras fruar. Så är det också idag. Helt otroligt om vi tänker på det mediabrus vi lever i.
Jag tror att vi måste tillåta individer att stiga fram. Du måste också ha utstrålning för att vara en framgångsrik politiker. Du måste bjussa på dig sjäv och framstå som en trovärdig person. Man kanske inte behöver berätta om att man fått en bok i ögat. Tage Erlander han drog en rolig historia i Hylands hörna och blev folkkär. Olof Palme rörde sig bland folk och beskrev människors vardag och lyfte alltid fram individen i det politiska scenariot.
Göran Persson har köpt herrgård och Fredrik Reinfeldt leker sosse. Det är nya tider nu!

Det pågår en debatt just nu om bloggar. Dels om inläggen på bloggarna. Att det privata bara är skit och helt ointressant för en läsare att ta del av. Dels att politiker, journalister och tunga näringslivsföreträdare tar bloggarna av vänligt folk. Det har nog med utrymme tycker många debattörer. Också jag har fått en bloggdebatt och kritik för att jag berättade om att jag hade fått en bok i ögat och ett sår på hornhinnan.
Så här skriver Ronny
Hej Lotta!
Jag blir kort sagt förvånad när politiker så aningslöst hoppar på tåget till mediasliskeriet. Linda Skugge kan nog ta åt sig en av sina största segrar genom att vara
det tveksamma föredömet för tidigare seriösa människor och hyllare av privatlivets helgd. Apropå
efterföljansvärda exempel! Nu vänder man ut och in på sig triggade av
möjligheten att få skriva att man fått en bok i ögat! Är det konstigt att jag blir orolig för hur seriösiteten skall överleva i detta flöde av personcentrerade och privategoistiska floskler i media som borde vara plats för betydligt seriösare vendettor i denna brytningstid. Sviker politikerna så får vi det samhälle vi förtjänar. Rent ut sagt, det är inte klokt att få avslöjat för sig hur aningslösa våra politiska offentliga personer ter sig i analysens ljus. En analys av ett beteende som borde
stå tydligt för inte minst Lotta Gröning efter år av ganska hyggligt mediautseende. Jag ser följderna och skäms. Själv är jag lärare och vet att i förhållande till mina elever måste jag hålla en viss distans och inte sväva ut totalt och apa mig på mina lektioner. Då kantrar snart skutan. Likadant är det inom det politiska livet.
Ser du verkligen ingenting?
Hälsar
Ronny i Helsingborg

Sommarregeringen är utsedd har jag sett! Det vete katten om partiledningen ens borde ta semester ett år som detta när trovärdigheten och poltiken håller på att krackelera.

Nu börjar jag också tro på Sören Holmberg - valforskaren - från Göteborg. Han sa ju i förra veckan att den borgerliga ledningen nu var så stor att socialdemokraterna redan hade stora svårigheter med att knappa in på försprånget. Då när han sa det tänkte jag, det är ett helt år till valet. allt kan hända. Men nu har det hänt något alldeles extra som stärker hans teser. I de tre nordligaste länen där den socialdemokratiska dominansen är som störst håller moderaterna på att svänga opinionen. Det visade en väljarundersökning som de tre lokala tv-stationerna beställt.
De frågade väljarna, hur skulle du rösta om det var val idag? Resultatet är slående. Mer än var 3:e väljare är osäker. Dessutom skulle moderaterna få 22 procent av rösterna. Jämför det med förra valreslutatet då partiet fick 7,6 procent. Socialdemokraterna är de stora förlorarna tillsammans med kristdemokraterna.
Onekligen! Detta är ett tecken på att någonting håller på att förändras. Åtminstone i Norrbotten så finns det ett populärt kommunalråd i Boden som är moderat. Olle Lindström. Han har på olika sätt skickligt hanterat bland annat det socialdemokratiskt styrda landstingets fadäser.
I län där socialdemokraterna sedan decennier tillbaka haft en dominerande maktställning, så stark och onåbar att vi inte ens kan föreställa oss toppstyrningen, håller nu folk på att tröttna. Jag förstår dem, sosse som jag är.
Partiet har sig självt att skylla. Det går inte att vara odemokratisk ångvält år ut och år in och bara mosa alla som vill något annat. Det går inte att kräva lojalitet längre. Folk struntar blankt i partiapparaten. De förstår heller inte den politik som nu bedrivs.

Det märks att folk har tagit semester. Lite torka är det allt i nyhetsflödet och även när det gäller debattinlägg. Jag såg förresten en rolig undersökning från Uppsala Universitet. Det visar sig att hästintresserade kvinnor i allt större utsträckning bestämmer var familjerna ska bo. Det går en jämn ström av flyttlass från storstaden till landsbygden och det är hästgårdar som lockar.
Hästar är bra. Det är dessa som till stor del håller markerna öppna nu när antalet jordbruk bara minskar.

Jag tror jag blir vansinning! Nu ska Svennis otrohet bli film också. Finns det något mer ointressant? Det är tv-kanalen Hallmark som planerar att göra filmen.
Jag fick ett mejl om Sveinnis också. Från Helen!
"Svennis är mannen som skapar större rubriker för sina kärleksaffärer än för sitt jobb som förbundskapten engelska fotbollslandslaget.
Men vad är det som egentligen lockar kvinnorna. Karln är ju inte ens snygg.
Antagligen handlar hans attraktionskraft om pengar och status.
För vem av alla dessa kvinnor som han figurerar med skulle ha brytt sig om han varit tränare för något lokalt fotbollslag i någon byhåla i Sverige?
Svennis är vilse i pannkakan.
Att han inte verkar begripa det gör honom patetisk."

Nu fortsätter affärerna att rullas upp inom socialdemokratin. I dagens Aftonblad granskar vi spelet bakom Annika Billström i Stockholms arbetarekommun. Det handlar om makt, kärlek och politik. Är det någon som är förvånad och är det någonstans i något parti där vi inte kan hitta liknande historier?
Men nu handlar det om socialdemokraterna, om bittra fiender som är beredda att göra allt för att nå sitt syfte. Jag känner igen det från Norrbotten. Det partidisktriktet utnämner jag som landets mest stalinistiska utan tvekan. Även om det har blivit något bättre sedan Anders Sundström och Niklas Nordström försvann. De tålde ingen kritik och ingen oppostion. Bara lojala underhuggare som hyllade deras insatser. De hade sina kanaler och sina vaprendragare centralt.
Maktopparna i partiet är numera dess värsta fiende. När makten blir viktigare än idéerna och de människor man representerar är det något som gått snett.
Precis som det har gått snett i Stockholms arbetarekommun. En av förklaringarna är att Annika Billström utmanade partietablissemanget. Hon sparkade en partikamrat och det blev startskottet för krig!

Jag har fått reaktioner på centern.

"Hmm centerns makeover är ju precis det som gör att man orkar med partipolitiken, Maud talar med en härlig och överygande frihetsretorik, politiken anpassas efter verkligheten och i bakgrunden finns spännande politiker som Frederley som tack vare sin ideologiska övertygelse förhoppningsvis kommer att ta sig till riksdagen via centerpartiet i Sthlm, en bedrift i sig om han lyckas. Att bryta dogmer inom ett parti är inte lätt men det är uppfriskande. Det är inte alls otroligt att jag röstar på centern om man fortsätter såhär. Tråkigt att du inte ser vad lockelsen, jag förstår ju att du inte delar åsikterna men har du möjligtvis misstolkat drivkrafterna hos oss på den andra flanken?Det här är väldigt uppfriskande för någon som mig som inte klarar sig utan landsbygden, älskar miljön och vill se mindre av statlig styrning och mer utav uppskattning för entreprenörskap.
Visst det är moderaternas realpolitiska visioner som kommer vinna valet men det är centern som just nu står för den långsiktiga visionen om en bättre framtid.
Mvh Ronnie Persson
Tack för en bra blogg.

Hmm säger jag också. Står centern för en långsiktig vision om en bättre framtid? På ett sätt har du rätt. Centern har en bredare samhällsanalys än vad till exempel moderaterna har. Det är bra när de driver entreprenörsskapet och mindre statlig styrning. Det kan jag också instämma i. Samtidigt representerar centern Bondekooperativet. Där finns sannerligen toppstyrning, centralisering och lite förståelse för till exempel de små jordbruken. LRF är lika toppstyrt som staten. Där haltar centerns kritik gentemot regeringen och dess politik.
Men jag kommer inte ifrån att Maud Olofsson för ett högt spel. Det är farligt att sälja sin själ. Jag upplever att partiledningen gör detta nu. Visst förstår jag att de är trötta på att sitta i opposition. Visst förstår jag att de vill bilda regering. Men den stora omläggning av politiken gör att centerpartiet riskerar sin plats i svensk politik. Varför behövs centern idag? För moderaterna ska kunna bilda regering blir svaret! Det finns starka krafter som efterlyser bara ett borgerligt parti. Det är kanske inte så långt dit. KD är borta, de syns just inte längre. Folkpartiet har tappat självförtroendet och centern sin politiska nisch.

Centern hyllas av den samlade borgerligheten för att partiet nu sålt sin själ och anpassat sig till högeralternativet. Det är nästan snuskigt med dessa stora ovationer! Det bästa som har hänt i år utbrast DNs Hanne Kjöller i God Morgon Världens paneldebatt. Allt som var bra politiskt hänvisade hon till centern. Det blir nästan patetiskt. Det var inte länge sedan centern var ett mycket besvärligt parti i de andras ögon. Men nu är det bara maktskifte som gäller. Oppositionen vägrar morgonluft och ingenting får störa idyllen.
Poliitken blir så banal. Jag är inte ett dugg förvånad över att folk flyr partipolitiken. Soffan är ett bättre alternativ.

I morgon ska jag sitta i God Morgon Världens panel igen. Det blir lite midsommarsnack tror jag. Om politiker vi beundrat under året. Hu så svårt!

Från Rune kom ett mejl. Han är arg på Persson och skriver bland annat så här.

"Det är ett lustigt samhälle vi fått idag, eller ska vi kanske rent av säga olustigt. Vår statsminister går ut i medierna och säger att de som fuskar med försäkringssystemet ska ut.
Ut vart? Ska de exporteras, eller ska de låsas in? Vad händer exempelvis med en ensamstående förälder som kanske tagit ut både sjuk och A- kasse ersättning under ett par dagar för att få råd med barnens skolutflykter. Är de nöjda med att kastas ut ur systemet, eller kommer de att kosta vårt samhälle mycket större summor i framtiden.
Vore det inte vettigare att få dessa människor på fötter istället för att straffa ut dem?
Men visst förstår jag att det inte är rätt, men en viss sundhet måste väl ändå finnas hos våra styrande. Kanske måste vi börja söka efter fel i det svenska systemet, och inte enbart straffa de som gör övertramp. Om vi hade levt i en värld där alla människor haft samma möjligheter till studier och samma ekonomiska trygghet, så skulle dessa problem säkert aldrig ha uppstått. Men tyvärr lever vi inte i en sådan värld nu, och knappast i framtiden.
Jag gör en jämförelse med ett läckande tak:
Om du har ett hål i yttertaket, laga då hålet uppe på taket, istället för att ställa en hink på golvet i köket."
Så skriver Rune

Ett av socialdemokratins dilemma är att människor inte känner igen politiken. Att adminstrera ett samhälle med stora klyftor och inte ha någon lösning på problemet är inte likt socialdemokraterna. Det finns en stor frustration bland de socialdemokratiska sympatisörerna.
En av förklaringarna till att allt har gått så fel är att socialdemokraterna aldrig erkänt inför sina väljare att vi bytt ekonomiskt system De låtsas som allt är som förr. Bara tillväxten var större då kommer folkhemmet tillbaka. Så är det inte. Vi har en ekonomisk poliitk som på alla sätt motverkar den gamla folkhemsidyllen. Det offentliga ska privatiserar och avregleras. Det kollektiva är numera det individuella. Centralbyråkratin fungerar inte på dagens intresserade och viljestarka människor som vill påverka politiken. Analysen av hur samhället ser ut är inte gemensam. Vi har olika verkligheter och medelsvensson är död. Det fungerar inte längre med generella lösningar.
Detta är bara en del av problemen.
Lägger vi till bristen på framtidstro och behovet av en politik som ska ge människor framtidstro blir läget ännu värre.
Helt klart är att det krävs nya grepp i politiken.

Jag var ute i natt och plockade sju sortes blommor. Jag drömde om regeringen Persson. Märklig dröm jag ser det som ett tecken. Dels på att jag är lite knasig som bara tänker på politik. Dels för att jag är orolig för socialdemokratins framtid. Hur ska det gå? Även de trognasted gråsossarna börjar ju tröttna.
Helt klart krävs förnyelse. Det vinnande laget nådde aldrig ända fram. Jag undrar så vad Persson tänkte när han utsåg sina nya ministrar.
Jag undrar vad han tänker nu! Göran Persson är ingen bra förlorare. Han är dålig när det går dåligt och bra när det går bra. Nu är uppförsbacken stor.

En riktigt glad midsommar önskar jag alla bloggare och bloggläsare. Jag sitter och funderar på om jag ska plocka loite blommor och lägga under kudden. Man kanske drömmer något kul. En annan fundering som jag också har är omdet är någon politiker som utmärkt sig särskilt i år? Finns det någon med karisma, någon som gjort intryck? Har ni några idéer?

Valforskaren Sören Holmberg vid Göteborgs Universitet säger att försprånget för de borgerliga nu är så stort att det blir svårt för vänsterblocket att komma ifatt. Detta trots att det är mer än ett år kvar till valet. Få se om han har rätt. Personligen känns det som allt kan hända under detta år. Att ingenting är givet. Men en sak har i alla fall Holmberg rätt i. Det är att högerblocket har den enda populäre partiledaren nämligen Fredrik Reinfeldt. Alla andra partiledare har problem internt.
Trots att Reinfeldt är väldigt traditionell och lika konservativ som sina föregångare står han för något nytt i poliitken. Han har släppt gamla kvarnstenar och öppnat upp partiet. Dessutom är han ganska ung och orädd. Lite för stöddig för Persson som har svårt att ta honom.
Tänk att så lite ska göra så mycket! Förstå hur mycket politiken skulle vinna på att anpassa sig till dagens samhälle och de väljare de faktiskt representerar våra folkvålda.

Idag är det en hektisk dag på jobbet. Mycket ska vara klart innan midsommar. Jag såg i alla fall att ROKs ska hålla en extrakongress om de uttalanden som dess ordförande Ireen von Wachenfedlt fällt angående män. Det är bra att det nu blir en kongress. Någonting bör göras. Hittills har både Roks ordförande liksom regeringens expert Gunilla Ekberg hållit sig undan. Inte kommenterat utan bara legat lågt. Det har skadat ROKs och kvinnojourerna extra mycket.
Dåligt beteende tycker jag.

Jag har fått en bok i ögat. Mästerverket "Totte går till doktorn." Det var min dotter som råkade satte boken i ögat när vi läste kvällssagan. Nu har jag ett sår på hornhinnan och är vackert rödögd.

Nu är moderaterna större än socialdemokraterna. Det blir inte roligt för Persson i midsommar. Frågan är vad han kommer med för drag att bryta den nedåtgående trenden. Sånt där "skitsnack" som att folk inte ska rösta på kopian hoppas jag de har kastat i arkivet. Bli arg på Reinfeldt är ingen idé. Han står för något nytt och sossarna står för det gamla och tråkiga just nu.
Nej det krävs nya grepp och glatt humör annars går det nog åt skogen.

Just nu är sommarkvällen som vackrast. Sjön vid mitt hus ligger spegelblank. Och byggnaderna runt omkring sjön speglar sig lika tydligt som ett foto. Jag sitter här och spanar efter bävern och tänker på det chockbud som drabbade oss på Aftonbladet idag. Vi fick information om att en anställd journalist utfört aktiviteter på internet via Aftonbladets datorer som kan misstänkas vara grovt barnpornografibrott.Det är sorgligt på alla sätt och ofattbart.Det är många känslor som uppkommer i sådana här situationer. Man känner äckel, man frågar sig om det verkligen är möjligt, man tänker att det är en sjuk människa och ett tragiskt livsöde.
Det är bra att tidningen agerade kraftfullt och bestämt. Journalisten fick besked om avsked.

På tidningen är det tungt just nu för alla.

Jag har fått mejl från en mamma som skriver så här:
Hej! Jag ser att du skrivit lite om ungdomsarbetslösheten. Det är många tragedier som döljs bakom dom siffrorna... jag har en 29-årig son som aldrig någonsin haft ett riktigt arbete. Han har dessutom adhd och ett mindre fysiskt handikapp, så han tror inte själv på att han någonsin kommer att få ett arbete. Tänk dej själv, 29 år och har redan gett upp... har inte ens fått chansen att visa vad man går för. Han lever på socialbidrag och när något krånglar får vi anhöriga rycka in och hjälpa till med pengar så han klarar sej mellan utbetalningarna som ibland kan förskjutas ganska så många dagar för att socialsekreteraren "glömt" göra utbetalningen.
Under 2003-2004 har jag räknat ut att han gått miste om ca 2,5 månadsutbetalningar av olika skäl, Sjuk handläggare, semestrande handläggare, samt flera gånger bortglömd utbetalning.
Vem pratar för de här ungdomarna? Ingen... istället ställs dom helt utanför samhället. Min son har inte blivit missbrukare, inte vad jag märkt i alla fall, och jag kanske ska tillägga inte än. Han räknar kallt med att tvingas leva på socialbidrag resten av livet... visst är det ofattbart sorgligt? Jag har gråtit många tårar av sorg över hans oblida öde, men kan inget göra för att hjälpa honom till exempel att sparka igång AF, FK och soc, jag är ju bara hans mamma....

Ja, det är en människa bakom varje siffra i statistiken. Det är hårt när inte ens hoppet om en bättre tillvaro finns. Det är sant! Ingen talar om de arbetslösa längre som människor. Bara som ett problem för tillväxten.

Bantningen av försvaret ser ut att bli en dyr affär. Det finns ett beslut på att försvarskostnaderna ska dras ner med 3 miljarder kronor. Det är, har vi sett sedan tidigare, en oerhört knepig fråga. Lägger staten ner försvaret då ska ersättningsjobben fram. Därför har en gigantisk myndighetsomplacering satts i gång. Från Stockholm ska nu flyttlassen gå över hela landet. Vilket givetvis också kostar massor med pengar.
Samtidigt kräver försvaret mer pengar för att upprätthålla kompetensen och för att klara omställningen av alla neddragningar. Nya anläggningar läggs ner på vissa orter samtidigt som andra tvingas bygga nytt. I denna första sväng krävs det nya 800 miljoner kr till nya försvarsanläggningar. Det är allt från flygflottiljer till nya matsalar. Lägg sedan till kostnaderna för den tekniska kompetensen. Den dyra tekniken har ju försvaret inte sparat på.Nu är ju också regeringen i färd med att satsa 750 miljoner på ett nytt obemannat Jasplan.
Suck var det besparingar vi talade om?

Allt fler unga får socialbidrag. Den främsta orsaken är den ökande arbetslösheten. Långa tider utan arbete skapar också depressioner och andra sjukdomar hos unga. Det är alltså så absurt att människor blir långtidssjukskrivna till och med innan de har kommit in på arbetsmarknaden. Jag har några arbetslösa unga i min närhet. Arbetsförmedlingens insatser är under all kritik. De får åka dit och skriva in sig och sedan skickas de på samma introduktionskurs flera gånger. Går de inte dit anklagas de för att inte vara intresserade av något arbete.Det är gräsligt hur vi behandlar våra unga.
Det är heller ingen hemlighet nu när alla myndigheter ska putsa sina siffor att kommunerna får ta ett ökat ansvar genom socialbidragen. Det finns flera vittnesmål om hur arbetsförmedlingar skickar över sina arbetssökande till socialen. Då förvinner de åtminstone från arbetslöshetsstatistiken.
Visste ni förresten att socialbidrag numera har fått ett nytt namn. Ekonomiskt bistånd heter det visst. Sjukt!

Det är bra att veta att jag inte är ensam om att min hund gräver ner köttben i sängen. Jag har fått flera förstående sympatimejl. Bicke är den busigaste hund jag någonsin haft. Jag har haft många hundar. När jag köpte honom sa uppfödaren, vad bra att du har erfarenhet av hundar. Den här kräver lite extra.
Ibland tänker jag att jag fått Bicke för mina synder särskilt då jag jagar honom när han tagit mina skor, eller rivit tidningen ur min hand. Eller som den dagen jag kom hem i nya fina kläder och Bicke tog sats och glad hoppade upp på mig med leriga tassar.
När han får åka med i bilen väljer han alltid att sitta fram. Han väger ju 40 kg och sitter där som en patron. Skäller på andra hundar och tittar gärna på medtrafikanter. Jag vet, det bör han inte göra!
Bickebus och ändå är han underbar.

Så här skriver Roger:

"Det blir allt billigare att låna.Allt fler ser sin chans att låna pengar till köp.Räntan är extremt låg vilket utnyttjas av fastighetsmäklarna till att sätta fullständiga fantasipriser på villor , fritidshus etc.Fastighetspriserna har för länge sedan lämnat den nivå som är motiverad ur produktionssynpunkt.Kostnadsnivån drivs på detta sätt upp till oskäliga nivåer av banker och mäklare, vilket i sin tur ställer ökade krav på högre löner, bidrag osv. Detta skapar ju ännu fler anledningar för producerande företag att flytta till låglöneländer.Ingen tjänar långsiktigt på den utveckling som nu pågår.Istället borde man sätta ett tak på vad bostäder får kosta, priset bör då lämpligen vara relaterat till produktionskostnaden för motsvarande fastighet vid säljtillfället.Som det nu går till verkar fullkomligt vrickat.Varför ska en låg räntenivå medföra att kostnadsnivån drivs upp till orimliga förhållanden gentemot låglöneländerna? Vi borde väl istället se till att kostnadsnivån hålls nere i syfte att få behålla jobben kvar i Sverige.
Vem ska man rösta på i kommande val???"
Ha det bra Lotta hälsar Roger.

Det kom en bok för ett antal år sedan som hette Globaliseringsfällan. Det stods mycket intressant i den. Men sak minns jag särskilt. Det handlade om politikens beroende av de stora multinationella företagen. Det är ju inte bara så att storindustrin tävlar i hård konkurrens på en internationell marknad. Företagen och dess direktörer spelar också ut nationerna och politikerna mot varandra. Pressen är stor från Ericsson och Saab och andra industrier att politikerna ska göra som de säger annars flyttar de.
Författarna till Globaliseringsfällan tog upp ett exempel från Tyskland från den tiden då Helmut Kohl var förbundskansler. Det var länge sedan men exemplet är ganska talande. Det var kemiarbetarna vid Bunaverken var alla hotade med uppsägning. nedskärningarna hade pågått länge 18000 anställda hade blivit 8000 och de vädjade till Kohl att han skulle rädda jobben. Det var valrörelse vill jag minnas och Kohl lovade givetvis att han skulle göra allt han kunde för att hjälpa dem. Det löftet öppnade för affärer för storindustrin. Några företagsledare vid den amerikanska storföretaget Dow Chemical insåg att det var rätt tillfälle att handla. De inledde förhandlingar med den tyska regeringen. Resultatet blev följande.
Av de beräknade investeringarna drygt fyra miljarder mark betalade koncernen själv bara 200 miljoner och det endast i form av räntebärande lån från moderbolaget.
Man fick en garanti från tyska regeringen på ett antal år att kompensera det nya företaget för alla förluster upp till 2,7 miljarder mark. Dow blev dessutom skattebefriat för överskådlig framtid. Koncernen fick också löfte att på statens bekostnad sanera alla giftiga avfallsdumpningar samt en pipeline till exporthamnarna i Rostock. I gengäld fick arbetarna och den tyska staten löfte om 1800 arbetstillfällen under ett par år.
Var det så att Dow inte kunde uppfylla sina löften kostade kontraktsbrottet bara 60 000 mark. Summan som den tyska staten fick subventionera varje arbetstillfälle var 5 miljoner mark. Totalt beräknades affären kosta staten 10 miljarder mark.
Det här var Tyskland. Men hur mycket har Norrköping satsat på Ericsson, Trollhättan och regeringen på Volvo. Och nu ska det fram nya pengar till Saab Gripen annars hotar de att avskeda ännu mer folk. Hur var det i Bengtsfors?
Nog behövs det en ny strategi för näringslivets förnyelse.

Riksbanken har sänkt räntan! Nu är styrräntan 1,5 procent. Otroligt lågt. Det beror på att tillväxten är låg. Riksbanken bedömer läget som en strukturell kris. Arbetslösheten fortsätter att vara hög samtidigt som inflationen är låg. Den låga räntan gynner hushållen. För alla med rörliga lån sänktes räntekostnaderna med 25 procent. Så några jublar säkert.
Men problemet är ändå jobben. Det finns få ljuspunkter. Poliitken verkar handfallen. Regeringen håller mest på med en lappa- och laga strategi. När storindustrin varslar görs stora insatser för att rädda kvar jobben. Tyvärr till ingen nytta. Det är en hård internationell konkurrens och satsningar på vägar och Jas-projekt hjälper inte. Det krävs nya grepp och nya branscher.

Jag fick ett litet tips från Helen:
Gör en Feng Shui - släng hälften av kartongerna - utan att öppna dom!
Eller ha loppis.
Det lugnar sinnet.
Det är bara och tacka för tipset. Men tyvärr är jag en sådan där typ av människa som har väldigt svårt att göra mig av med saker. Jag tänker alltid när jag ska slänga något. Det kan vara bra att ha. Inte nu med sedan!

Jag har fått många mejl som jag inte riktigt haft tid att svara på under dessa dagar då jag packat upp grejor. Nu börjar jag bli klar och tar itu med brevskörden. Tore skriver;
Hej Lotta!
Du skriver att det är svårt att bygga stat uppifrån för byråkrater och statschefer.
För det första: Borde vi inte enas om att det inte är fråga om att bygga en stat?
Det väcker negativa känslor och man känner något av ett hot mot sitt eget lands självbestämmande. Och det är ju just det som EU-motståndarna vill frammana. Men Du tillhör väl inte dem ? Hoppas jag.
För det andra: Talet om att bygga nerifrån, att folket skall få göra sin röst hörd,att demokrati skall råda osv. Det låter ju så självklart, så lätt och så rätt. Men vi måste väl inse att det inte alls är enkelt. Det räcker inte att t a l a om det. Det kan alla. Men hur ska det gå till? Det är ju det som skall debatteras så att lösningar kan komma fram.
Jag håller inte med Tore. Det är självklart att de håller på med ett statsbygge. Oeningheten finns bland EU:s medlemsländer om det ska bli en federation eller ett samarbete mellan självständiga nationer. Men det ärt värt att notera att frågan inte diskuteras längre. Nu diskuteras det nya fördraget. Där finns en rad federalistiska förslag. Det handlar om allt från att delar av grundlagen för de enskilda länderna överförs till EU. Det handlar om en gemensam utrikesminister och "president". Kommissionen bygger stat. Det är säkert.
Däremot har Tore rätt i att det inte alltid är så enkelt att låta folk komma till tals. Det har vi ju sett under senare år hur politiker inte alls kan hantera ett ökat krav från folket på inflytande. Jag tror på fler folkomröstningar. Men det räcker inte partierna måste också arbeta med den interna demokratin. Det vore bra om politiker kom ihåg på vems mandat de sitter. Finns en öppen och ärlig dialog med väljarna så tror jag inte att det är några problem för politiker att fatta svåra och kanske obehagliga beslut,

Jag packar upp kartonger i dag. Jag har fått upp tavlor, lampor och hyllor och det är fantastiskt när ett hem börjar växa fram. Det tar på krafterna att flytta. Men nu börjar det kännas toppen faktiskt.
Snart är det politikerveckan i Visby. Det är full fart på planeringen med alla seminarier som ska hållas. Jag ska dit en dag bara. Johan har semester och jag ska vara på tidningen. Det är i alla fall kul när det händer någon i sommartorkan. Redan nu märker vi av en minskande ström av debattartiklar och insändare. Vem sitter framför datorn när det är 25 grader varmt? Möjligtvis jag som har en bok att skriva färdigt på min semester.

Ibland blir jag orolig för att socialdemokraterna inte ska överleva 2000-talet. Partiet har en förträfflig ideologi och vision om ett annat samhälle där demokratin löper som ett rött band genom allt tänkande. Men numera är det mest makten och mindre idéer som styr politiken. Det innebär att andra partier plockar ur russinen ur kakan och når framgångar på socialdemokratins bekostnad. De är många ska jag säga som funderar på att starta ett nytt socialdemnokratiskt parti. Snacket går lite överallt. Det är genuina sossar som funderar och som har tröttnat på den nu förda politiken.
I mångt och mycket är partiledningen bara en förvaltare. Men de förvaltar fel saker. Inte idéerna utan bara gamla landvinningar och den maktposition som partiet uppnått under de senaste 100 åren. Det är farligt när makten blir viktigare än politiken. Bara vi har makt ska vi fixa välfärden är en övertygelse som florerar. Men makten har partiet haft större delen av förra seklet och fram till nu. Välfärdens revor blir bara större och större. Det går inte ihop.

Bästa läsare! Göteborgs univeristet har gjort en undersökning som visar att folk inte vill ha några höjda skatter. Inte på bensin och el och inte heller när det gäller kommunalskatten. Där rök med andra ord ett sv socialdemokraternas traditionella folkhemsargument. Mer skatt och mer välfärd. Problemet är att ingen längre tror på sådana löften. Sedan 90-talet har samma mantra upprepats. Mer pengar till kommunerna - vi satsar på välfärden. Mer tillväxt - vi satsar på välfärden.
Ingenting har blivit bättre åtminstone inte för de människor som har den tuffaste situationen. Snarare tvärtom. Klyftorna bara ökar. Men för den gyllene medelklassen är tillvaron god. Fina hus eller bostadsrätter, sommarstuga och segelbåt. Regelbudna löneökningar och maxtaxa på dagis.
Sverige är inte längre så rättvist. Medelklassen vill inte ha några skatteökningar dem har det så bra ändå. Väntar snarare på en minskning av skatten. De lågavönade och arbetslösa och sjukskrivna vill inte heller ha några skatteökningar. De vet att pengarna inte kommer dem till del. De är stämplade som fuskare, som bidragstagare och lata. När problemen hopar sig åker de ut från både trygghetssystem och bostäder.
Nu gäller det för socialdemokraterna att hitta på något annat om valet ska vinnas. Det är säkert!

Centerpartiets nya överlevnadsstrategi är riktigt jobbig. Hur ska man kunna ta dem på allvar? Hyllningskörerna från de konservativa ledarsidorna är bara ett spel. Just nu passar centerpartiet in. Men när de börjar kräva framgångar i sina profilfrågor blir partiet återigen något som katten släpat in.

Usch vad tråkigt! Att Totta Näslund är död. Jag har aldrig riktigt följt honom utan började lyssna till honom först på senare år. Det var hans röst som grep tag i mig.

Nu är det så vacker väder och jag har minst 150 flyttkartonger kvar att packa upp. Typiskt!

Min hund Bicke grävde ner ett stort köttben i min säng. Fy fabian!

Är det fler än jag som saknar en mer framåtsyftande politisk debatt?

Miljöpartiet ökar som enda parti i dagens Sifomätning. Det förvånar mig! Jag har svårt att se vad miljöpartiet bidragit med den senaste månaden. Karin Svensson Smith från vänsterpartiet har hoppat dit. Senaste kongressen sa nej till nytt kvinnorförbund och bensinpriserna har ökat. Men inget av detta kan ha påverkat opinionen positivt. Beror det möjligtvis på att partiet presenterade ett 100-punkters program för miljön? Kanske? Det var sannerligen på tiden. Miljöpartiets miljöprofil har egentligen inte varit så tydlig bortsett från skatteväxlingspolitiken.

I Aftonbladet i går presenterades också en Sifomätning som visade att FI:s siffror rasar. Det förvånar mig inte ett dugg. Några debattörer hävdade att det var Roks fel och den negativa debatt som varit om manshat och häxeri. Kanske ligger det något i detta. Men FI har varit ganska osynliga i den debatten. Framför allt har partiet inte tagit några politiska ställningstaganden. Det tänker de inte göra förrän i september.
FI kommer att få det svårt. Det största hotet mot de etablerade är om Junilistan och bildar riksdagsparti.

Det är en fantastisk måne ute, det är sent på natten och jag skriver om centern. Jag tänkte på att de förändrat sin fyrklöver. Den har blivit modernare. Så gjorde ju sossarna också. Bytte sin tradtionella ros mot en mer konstnärlig. Det bytet skedde samtidigt som partiledningen konstaterade att arbetare inte fanns längre. 90-talsgruppen föreslog att vi skulle kalla oss medarbetare istället. Medarbetare i alla länder förenen eder skulle det alltså heta i fortsättningen. Politiken högervreds. Full sysselsättning blev minst tre procents arbetslöshet.
Nu gör centern likadant. Alltså byter symbol och högervrider politiken. Lustigt tycker jag.

Toppmötet i Bryssel bröt samman i går. Fem länder lade in sitt veto mot den av kommissionen föreslagna långtidsbudgeten. Sverige var en av de fem som vägrade acceptera förslaget.
Jag måste konstatera; Kors i taket! Det var första gången under den svenska medlemstiden i EU som regeringen satte ner foten och visade en egen vilja. Det var nog tur. Sverige skulle få betala flera miljarder ytterligare om budgetförslaget klubbades igen. Det som är bra med protesterna är att flera medlemsländer förstår att EU inte bara kan svälla byråkratiskt och bidragsmässigt. Det måste gå att ta in fler länder utan att stödverksamheten ökar. Det var ju tillväxt som unionen skulle skapa inte bidrag.
Nu befinner sig EU helt klart i en av de största kriserna någonsin. Problemen inte minst med demokratin och den folkliga förankringen visar att det är svårt för byråkrater och statschefer att bygga stat uppifrån.

Det var någon som frågade om jag menade allvar med mitt inlägg om differentierade bensinpriser. Han trodde det skulle bli för krångligt. Jag menar allvar och jag är medveten att det blir krånligt åtminstone för dagens byråkratiska system och regelverk. Det bygger på att alla har samma behov och att alla ska göra precis lika. Men så är ju inte verkligheten. Medelsvensson är död, men det har inte regelsystemet noterat. Det är en av förklaringarna till att byråkratin är en bromskloss för utveckling och nytänkande. I dagens datoriserade samhälle där allt kan kontrolleras i minsta detalj är det säkert inga större problem att utarbeta ett system för differentierade bensinpriser.

sa Marita Ulvskog i Ekot i en kommentar till att moderaterna har ökat med fyra procentenheter och att socialdemokraterna fick sina sämsta opinionssiffror på tio år. Göran Persson har sagt ungefär det samma. Märkligt uttlande må jag säga. Rösta inte på kopian! Det måste ju innebära att socialdemokraterna för första gången erkänner sin hövervridning, eller?
Hur ska annars moderaterna kunna vara en kopia till s?

Jag ser det så tydligt att Maud Olofsson (c) gör om Göran Perssons klassiska misstag, nämligen attt bli populär hos högern. Just nu är Maud Olofsson Timbros nya älskling, högerekonomernas helgon och Fredrik Reinfeldts bästa vapendragare. Hon är så bra att Sydsvenskans chefredaktör Per T Ohlsson som hatat centern i decennier till och med kan tänka sig henne som statsministerkandidat.
Maud Olofsson har gjort exakt som Göran Persson. Han tog sig ett öppet mandat och tolkade själv vad medlemmarna gav honom stöd till att genomföra. också Persson hyllades på alla borgerliga ledarsidor. Det håller idag på att sluta med förskräckelse. Trovärdigheten är i botten och folk nästan väntar på en ny regering.
Hon ger också sin egen tolkning av centermedlemmarnas uppdrag. Jag har fått öppet madat hävdar Olofsson. Ett öppet mandat för förändring. Det så kallade mandatet tar hon som intäkt för att göra precis vad som helst. Hon har dagtingat med kärnkraften, hon har fryst ut EU-kritiker och hon har satt kursen högerut. Allt för att hon är så trött på att vara i opposition. Allt för att komma makten nära.
Jag tänker på alla dessa centerpartister som finns ute i bygderna. Småbönder som Timbro föraktar, glesbygdsbor som moderater tycker ska utrotas och centerpartister som är livrädda för att naturtillgångarna ska säljas ut och privatiseras.
Men dom är inte intressanta i dagsläget. För ett parti som kämpar med sin överlevnad, som har stämplats som besvärligt i det borgerliga samarbetet är det enklast att byta ut väljarna. De är ju ändå ett utdöende släkte dessa småbönder. Nu är det liberala storstadsbor som gäller.
Jag tycker det är sorgligt när makten blir viktigare än idéerna. Jag tycker det är sorgligt när politiker är så fåfänga att de låter sig smickras av fienden.

Tror ni inte på differentierade bensinskatter? Jag är övertygad om att det vore en välgärning. I de regioner där det inte finns någon kollektivtrafik och bilen är enda alternativet där bör skatten vara lägre. Särskilt om inga planer finns på att bygga ut kollektivtrafiken.
Differentierad bensinskatt kan också gälla delar av Stockholmsregionen. Det finns folk som bor där kollektivtrafiken fungerar illa och det i praktiken tar halva dagen att komma till jobbet utan bil.
En differntierad bensinskatt måste också kompletteras med en kommunikationspolitik som åtminstone försöker ta ett helhetsgrepp. Varför ska städer i tätbefolkade regioner med förhållandevis korta avstånd ha flygplatser? Varför ska Norrland ha dyra järnvägssatsningar från Stockholm. Järnvägssatsningar i Norrbotten är bra. Men det är idioti och tro att Stockholm är navet för Sverige. Satsa på flyget till Norrland och bra vägar. Satsa på tåget i MellanSverige. Givetvis också med bra vägar.
Som det är nu ska alla ha allt. Fyrfiliga motorvägar, ´snabbtåg och flygplatser. Vilka ska resa på allt detta undrar jag? Inte ens i Sveriges mest tätbefolkade regioner är det lönsamt för både tåg och flyg. Tvärtom de konkurrerar ut varandra. ofta med statliga pengar.

I morgon bitti ska jag sitta i tv-soffan igen. Barbro Hedvall från DN ska vara med. Henne gillar jag. Jag har ju en bit till jobbet så jag måste alltid åka hemifrån så tidigt. Det är bra för jag hinner tänka igenom politiken och frågeställningarna. Kanske filosofera över livet.
Bensinpriset ökar ju igen lagom till semestern. Tufft för många. Både i vardagen och inför semesterresorna. Ylva Johansson gjorde ju också en helomvändning idag. För några veckor sedan när EU-domstolen kom med sitt utslag över Apoteksmonopolet sa hon att detta betyder just ingenting för Sverige. Lite regeländringar men monopolet blir kvar. Idag har hon öppnat för försäljning av nikotintuggumi och andra receptfria läkemedel i mataffärer. Men monopolet blir kvar.
Hå Hå ja ja.
Så är det festival i Hultsfred. För något år sedan var Staffan Westerberg där och gjorde succé! Han som skrämde alla barn med Vilse i Pannkakan. Det har jag faktiskt svårt att förstå hur någon kunde bli rädd för storpotätern!

Ännu en hektisk dag. Tiden bara rinner iväg. Vi planerar sommaren för debattsidan. Om vi ska hitta på någon serie. Det blir alltid sommartorka också när det gäller insändare och debattartiklar.
Annars har det politiskt varit en händelserik dag. Nu ledar alliansen med fyra procentenheter över regeringen. Det är framför allt moderaterna som ökar i opinionen. Det var faktiskt lite kul att moderaternas partisekreterare Sven Otto Littorin utbrast; Det är otroligt! Vår politik håller för en granskning.
Hur ska vi tolka detta?
Socialminister Ylva Johansson har också talat idag. Sist hon tog till orda riktigt bestämt var när EU-domstolens utslag kom om Apoteksmonopolet. Utslaget betyder ingenting sa hon. Idag konstaterade hon att det blir nog försäljning av nikotintuggumi i mataffärerna.
Ja allting blir inte som vi tänkt!

Bråket om budgeten i EU fortsätter. Mötet börjar idag. Jag undrar om Sverige vidhåller sin tuffa linje att Spanien ska avstå sina EU-stöd eller om vi glatt betalar 6 miljarder till?

Jag är född för att hjälpa Sverige, säger prinsessan Victoria i en intervju för en turkisk tidning. På frågan om hon skulle tvingas välja mellan kärleken och tronen förstår vi att tronen går före. Stackars flicka! Hon tar sitt kall på allvar. Samtidigt som antalet republikaner bler fler och mer högljudda. Kanske beror det på att pappa Kungen var så emot att Sverige fick kvinnlig tronföljd. Han ville ju inte att Victoria skulle blir drottning. Vem skulle inte bli förbannad för något sådant. Nu kanske hon vill visa pappa att hon kan!

Flyttgubbarna har åkt, Partiledardebatten är slut och vi har en ljuvlig sommarkväll i byn. Jag sittter nere vid sjön och filosoferar. Det var sista flyttlasset. Skönt! Men jag måste medge att jag också saknar Norrbotten. Det är fantastiska människor där uppe. Just nu är ljuset så mycket längre. Jag tänker på det ibland.
Dessutom är jag så jublande glad över Ikea.
Allting har sin tid.
Bävern längtar jag efter.
Och en politik som gör människor stolta och får oss att känna framtidstro. Det var länge sedan.
Nu ska jag gå ut till hästarna.

-Jag lyssnar alltid på P1 och när jag körde ner var det partiledardebatt, sa en av mina flyttgubbar. Sedan skrattade han och konstaterade att det var som att återuppleva Monty Pyton. De snackar och snackar. De upprepar sig hela tiden och det vackra orden duggar tätt.
Problemet är att ingenting blir något i praktiken. Jag litar inte ett dugg på dem.
Så fortsatte han. Annat var det med Trädgårds Dags. Det programmet gillade jag. Nu har jag kvarterets finaste gräsmatta. Jag följde programledarnas rekommendationer.

Det var någon som skrev och frågade hur många flyttkartonger jag har kvar att packa upp. Jag tänkte räkna men just nu kom en ny lastbil in på gården med 50 kubik till.
Vädret är ändå underbart. Jag har gjort en rabarberpaj till flyttgubbarna. Det kommer en dag då alla flyttkartonger är borta.
Den sista partiledardebatten i riksdagen för året har just slutat. Göran Persson konstaterade efter ett inlägg av Reinfeldt att han hört de där argumenten förr. Av Carl Bildt, av Bo Lundgren och nu av Fredrik Reinfeldt. Visst är det så. När debatterna blir långa och politiken framtonar i dagsljus är det samma gamla moderatbudskap som tonar fram. Ändå är Reinfeldt bra. Han ska inte underskattas. Göran Persson största problem är nog att folk i allmänhet börjar tycka att sossaran suttit för länge.
Att det skulle vara kul med något nytt.

Nu är det turbulens och kärlek på Ams. Det fick vi veta genom Ekot.
I förra veckan slutade en av Ams mest kända chefer, chefekonomen Sandro Scocco. Han gjorde sig tidigare känd som LO-ekonom
I ett mycket kort litet pressmeddelande talade Sandro Scocco om att hans kollega tillika nya partner skulle överta hans chefsjobb. Det var alltså kärleken som fick honom att sluta.
Ams generaldriektör Anders L Johansson bekräftar att de inte kan ha ett parförhållande där chefekonomen är tillsammans med sin biträdande chef.
Några kommentarer är på sin plats. Mer jämställt på Ams än i regeringen. Minns ni när Erik Åsbrink då finansminister och Ylva Johansson då skolminister gick ut och meddelade att "vi är kära"? Det blev turbulens vill jag minnas. Ingen kärlek på jobbet sa Göran Persson och gav Ylva Johansson kicken.
Nu fick vi veta idag att också Ams-chefen Anders L Johansson slutar. På egen begäran heter det. Inga kärleksfulla pressmeddelanden har skickats ut. Så tolkningen är nog att Anders L Johansson slutar pågrund av den starka interna kritiken. Han har ju onekligen rört om på Ams. Trots alla nya grepp har arbetslösheten inte minskat. Det var dags att vandra vidare.

Fick ett intressant mejl från Anders Larsson och han har också en blogg där han tar upp demokratiska frågor och andra viktiga frågeställningar inför framtiden. Ett ställningstagande skriver jag under på direkt. Byt Satsjöbadsandan mot Gnosjöandan.

Jag tror detta skulle kunna vara det absolut viktigaste för att stimulera tillväxt och nya företag. Saltsjöbadsandan var regeringen och storindustrin som gjorde upp och etablerade ett samarbete. Det fungerade bra under många decennier. Sedan flyttade storföretagen utomlands, övergav nationalstaten men vägrar envist att släppa greppet över makten. Industrin har i huvudsak sina intressen in andra länder och de krav de behöver för sin internationella utveckling prackar de på små svenska företag. För att liten ska kunna växa krävs helt andra åtgärder. Det första som skulle vara toppen är att politiker inser betydelsen av litet företag. Det gör de inte. De framhåller kanske att de är viktiga. Men när det gäller då är det SAAB som får 750 miljoner till att utveckla ett flygplan för att inte jobben ska försvinna.

Leif Pagrotsky upplyser oss om i sin senaste högskolepolitiska proposition att vi lever i en globaliserad värld. Därför ska högskolan anpassas. Intagningen ska bli tuffare i den bemärkelsen att språk ska få en större tyngd i antagningsprocessen liksom matematik.
Om språk ger högre poäng då förstår folk att världen förändrats.
Det är nästan förnedrande att bli tilltalad med sådana banala argument. Vad ska inte ungdomarna tänka?
Jag måste också ifrågasätta politikernas perspektiv. All utveckling även den internationella är lokal. Tänk så tokigt det blir. Hur ska Sverige hävda sig i den internationella konkurrensen? Genom att åka utomlands? Knappast! Genom att stärka det lokala näringslivet. Javisst.
Det är som att politikerna tror att all utveckling sker någon annastans. Globalisering är att vi åker dit. Det är helt absurt och vad ska vi åka? Frågan politiker också måste ställa sig är hur Sverige ska konkurrera i en globaliserad värld? Genom att göra som alla andra? Uppenbarligen! Sveriges bidrag till internationaliseringen blir alltid anpasssning. Är matte vikigt i andra länder då är det viktigt också hos oss.
Vad tycker ungdomarna, dom som förväntas läsa på universiteten? I dagsläget är vare sig matte eller teknik särskilt populärt. Matte har stora problem också på gymnasiet. Tii och med lärarna börjar klaga. Det har inte hjälp att regeringen sagt de senaste tio åren att detta är prioriterade ämen. Det har inte hjälpt att massor med tekniska högsloleplatser inrättats. De förblir i många fall tomma.
Ungdomar vill läsa andra ämnen. Med andra ord. Folket styr samhället åt ett annat håll än vad politikerna tycker är bra. Propositioner till trots.

Bäverintresset sprider sig. Nu vill barnbarnet Emil 5, också åka på bäversafari. Kanske bara. Han har aldrig varit bortrest från mamma och pappa. Vi får se hur det blir med det.
Slog upp bävergäll och det är egentligen urin som rinner in i bävergällpungen koncentreras och genomgår dessutom en kemisk process. Urinkoncentrat är en gulgrå - svartbrun ostliknande massa. Låter inte gott minsann. Bläääää....konstaterar Emil. Bävern använder sekretet som revirmarkering.
Undrar om vi har bävrar här uppe frågar Helen som bor i Norrbotten

Göran Persson har meddelat EU-nämnden att han kan tänka sig skjuta på riksdagens behandling av det nya EU-fördraget. Ett självklart beslut. Inte för alla dock, eftersom Lars Ohly förbereder ett misstroendevotum mot regeringen och Persson. Nu måste Lars Ohly hitta en annan fråga att synas på. Vänsterns agerande är lite pinsamt. Det vore bättre om Ohly inriktade sig på att ena partiet.
Göran Perssons hållning är lika självklar som att dag blir till natt. Givetvis är det så att Persson vill invänta toppmötet och se vad som framkommer där. Likaså hur Frankrike och Holland kommer att hantera situationen. Vad det någon som väntade sig något annat? Knappast!

Det är tyst har ni tänkt på det? Tyst från borgerligheten om oeningheten. Nu är det uppslutning och sammanhållning. Det är tyst inom de enskilda partierna också. Centerpartiet har stämma i slutet av veckan. Maud Olofssons kursändring är ganska brutal. Men ändå är det tyst. Opinionssiffrorna är inte så dåliga och en borgerlig valseger prioriteras. Ingen orkar ta debatten. Några enstaka EU-kritiker gör sina stämmor hörda men hopp om att partiet ändå ska godkänna en folkomröstning. Men det är förmodligen tröstlöst.
Det är det här som kallas demokrati. När partierna själva sätter sin agenda och håller käft. Däremot när pressen kommer in och granskar och kanske spräcker enighetsmuren då är det oseriös journalistik och politikerförakt. Jag blir så jävla trött på den tysta makten. Lojalitet heter den visst en för alla, alla för den.

Det har faktiskt funnits socialdemokratiska politiker som sett den ökande byråkratiseringen som ett problem. En som väldigt tidigt tog upp frågan var Alva Myrdal som redan i slutet av 40-talet varnade för den ökande byråkratiseringen inom den offentliga sektorn. Olof Palme var också i olika omgångar inne på byråkratiseringen som ett problem. Kanske var det framför allt efter de sex borgerliga regeringsåren som Palme lyfte om den ökande byråkratiseringen som ett problem som spelade borgerligheten i händerna när de vill privatisera den offentliga sektorn. Det måste till en förnyelse av den offentliga sektorn fastslog Palme. Det ska ske genom att människorna i sina olika roller får ökat inflytande. Den lokala demokratin måste vitaliseras genom att medborgarna får ökat inflytande. Hur det skulle gå till hade haninga konkreta förslag på.
På många områden hade Olof Palme ändå startat en systemkritik. Han talade om det effektiva rationella samhället utan själ och innehåll.
Jämför vi Olof Palmes ideologiska tal och framåtsyftande politiska budskap med dagens politiska debatt så finns det anledning att bli mörkrädd. Sedan Olof Palme dog har socialdemokratin bara haft politiker som förvaltat och bevarat. De har inte varit dåliga men inte heller särskilt upplyftande.
Det är lätt att undra vad som hände. Men det finns ett roligt citat av Olof Palme efter det han läst Ingvar Calrssons program "För valfrihet och medborgarskap" som han skrev som framtidsminister.
Jag vet inte om det är fel på Ingvars program eller på mig, men jag somnar hela tiden när jag ska läsa det.
Så är det nog. Svensk socialdemokrati har sovit sig igenom de sista decennierna. Det är lite nytt under solen.

EU-toppmötet närmar sig. Utmaningen för statscheferna är nu att komma på hur unionen ska ta sig ur krisen sedan Frankrike och Holland dödförklarat fördraget. Demokrati har aldrig varit EUs starka sida. Mycket tyder på att demokratin får stå tillbaka också denna gång. Fördragskrisen lär nog få ge vika för budgetkrisen. När det gäller budgeten symboliseras samförståndet snarare av ett tillstånd där hela havet stormar. Alla verkar vara emot alla. Nu gäller det nämligen de heliga bidragen. De stora summor pengar som politikerna i respektive land köper sin positiva medborgare med. EU är ju så bra för vi får så mycket bidrag brukar det heta.
Men nu har unionen fått tio nya medlemmar och det är länder som är fattigare än alla andra medlemsländer. Det innebär att någon form av solidaritet bör gälla. Därför kräver Frankrike att Storbritannien ska börja betala full medlemsavgift. Storbritannien kräver att jordbruksstödet ska minska vilket får fransmännen att rämna av ilska. Sverige kräver att Spanien ska avstå alla EU-stöd. Tjolahoppsan det döda fördraget är bara en vindpust mot detta.

Hej Lotta,
Nu kommer du att få mail som är argare än alla arga politiska meningsmotståndar-mail du någonsin fått! Alla trädgårdsfascister kommer att hata dig för att du FLYTTAR sniglar och inte KLIPPER DEM ITU som man ska göra för att få ha sin sallad ifred... Själv låter jag de ligga där och vara slemmiga ifred. Trädgårdsfascisterna alltså. Och sniglarna.
Hejhej
Carina

Usch då! Men mina sniglar är på skogsvägar långt ifrån trädgårdar.

Äter bävrar fisk? Min bror hävdar att han såg en bäver med en fisk i munnen kan det vara möjligt. Kan det ha varit en utter?
Visste ni att bäverns svans och dess tänder förr ansågs ha övernaturliga egenskaper. Svåra förlossningar påskyndades om man gav barnaföderskan bäversvans att äta. Undrar hur den var tillägad? Dessutom var de övertygade om att en yxa blev extra vass och effektiv om eggen ströks med en bävertand. Använde man en bävertand till att peta tänderna skulle man slippa tandvärk. Kanske värt att testa nu när det är så dyrt att gå till tandläkaren.

Vi har sammanträdesdag på Aftonbladet idag. Tre olika som jag deltar i. Det tar lite tid må jag säga. Det är ändå kul att träffa lite av folket på tidningen. Vi är ju ganska många.
Det ringde en piteåbo nyss och gav mig ett gott skratt. Det rymde ju cirkusdjur från Cirkus Maximum i Piteå i natt. En av de första som upptäckte de förrymda djuren var en man som kom ut från puben och som var lite lagomt påverkad. Han ringde polisen och påtalade att en grupp av kameler just gick förbi. Men polisen tog honom inte riktigt på allvar och hävdade att han borde nog gå hem och lägga sig. Nä, nä svarade mannen och nu kommer det en zebra också.

En stund därefter kom flera samtal om de förrymda djuren. Polisen fick lov att göra en insats.

Vet ni vad det värsta är? På onsdag får jag en ny lastbil med grejer. Förhoppningsvis är det inte så mycket kartonger!

Så här på kvällskvisten och en väldig massa flyttkartonger senare är jag glad över att fotbollstjejerna vann över Storbritannien igår. Det var en behövlig seger. Nu blir fortsättningen spännande. Jag har just varit och flyttat mina hästar till en annan hage. De äter så förskräckligt så att de med jämna mellanrum måste gå i bantarhagen. Nere vid sjön såg jag i eftermiddags att Kanadagässen hade fått ungar. De var jättemånga och små så små. Hoppas inte räven tar dem. Nu har jag bestämt mig för att mata räven med hundmat så han blir mätt.
När det regnar kryper de fram sniglar på vägen har ni sett det? Jag tycker att det är så obehagligt eftersom jag inte vill trampa på dem. Så nu har jag inlett operation flytta snigel. De får en liten tur från vägen till vägrenen. Men oj vilken tid det tar. Jag och dottern flyttade säkert en 25 sniglar igår. Har man inte arbete så skaffar man sig. Knäppt va?

Självklart kommer regeringen att göra allt för att satsa de 750 miljonerna till det nya obemannade flygplanet. Göran Persson har konstaterat att ambitionen från regeringen är att de ska vara med i satsningen. Det är inte konstigt att människor förlorar förtroendet för politiker. Efter Jasprojektet borde det finnas ett visst mått av självkritik. Efter nedbantningen av halva försvaret borde också finnas ett visst mått av självkritik. Men icke. Regeringen fortsätter sin vana trogen på att spendera alla pengar på teknisk utrustning. De dövar väl samvetet med att det är bra för jobben på SAAB åtminstone en kort period till. För kontakterna med näringslivet. Det sitter ju redan några fina sossar i SAABs styrelse.

30 kartonger har jag säkert packat upp idag. Det känns befriande.
Annars har det inte hänt så där särskilt mycket. Jag såg att Eva Lundgren försvarar sin forskning i en debattartikel i DN. Hon går till angrepp mot sina belackare Marie Morhed och Bo Rothstein. Hon menar att angreppen på hennes forskning handlar egentligen om den feministiska våldsförståelsens framgångar. Tänk om allt vore så enkelt! Det går inte att komma ifrån att den feminsitiska våldsförståelsens anhängare också gått lite för långt. Nu ska emellertid Eva Lundgrens forskning granskas av Uppsala Univeristet, Vi får väl se vad det kommer att leda till.
Vägval vänster som inte bildade parti hoppas i alla fall på ett parti i framtiden. Om fem år siade Johan Lönnroth. Mycket har säkert hänt till dess. Fem årsplaner trodde jag hörde gamla Sovjet till.

Det är lördag kväll. Ungefär 10 flyttkartonger har jag packat ur. Det har regnat hela dagen.
I morgonbitti ska jag vara med i God Morgon Världens panel. Det har ju hänt mycket i veckan. Väbsterpartiet har haft storkris. Efter Lars Ohlys senaste utspel där han funderar på att fälla regeringen ifall de inte avblåser arbetet med att godkänna den nya konstitutionen förstår att karln är desperat. Finns det något mera dött än den nya konstitutionen? Finns det överhuvudtaget en sämre fråga än den att väcka misstroende på?
Skulle regeringen och Göran Persson agera som ingenting har hänt så startar med säkerhet Junilistan ett nytt parti. Dessutom lär många av socialdemokratins sympatisörer försvinna för gott. Det är svårt att tro att Göran Persson inte lärt sig något av folkomröstningarna i Frankrike och Holland. Hans agerande nu är bara precis som det brukar vara inför varje toppmöte. Han har ingen egen linje, han vill vara flexibel och kunna anpassa sig. Dessutom har han valt att vara bromskloss i en annan viktig fråga som toppmötet hanterar nämligen budgeten. Sverige säger nej till kommissioens budgetförslag. Det innebär för svensk del att vår avgift till EU ökar från 11 miljarder till 17 miljarder. Det är mycket pengar. Istället har Sverige krävt att till exempel Spanien som idag får mycket EU-bidrag ska avstå sina pengar till förmån för de nya fattigare medlemsländerna. Sverige också berett att ge upp glesbygdsstödet.
Det är värt att notera att Sverige tillhör de sex länder som betalar in mer pengar än vad vi får tillbaka. 17 miljarder det räcker till mycket hemmavid!

Vägval vänsters hot om att bilda nytt parti var också bara ett skrämselskott. Det förstod jag på förhand. Frågan är hur Vägval vänster tänker sig att fortsätta sitt arbete inom vänsterpartiet. De har ju onekligen utmanat, hotat och ställt till en hel del besvär. Kan det verkligen fungera? Planerna är kanske att försöka avsätta Ohly, Han är ju ganska nervös just nu. Han gör allt för att synas men det blir bara fel.

Nu har jag bestämt mig för att klara av tio flyttkartonger. Brorsan såg Bävern förresten med en fisk i munnen. I morse stod det 25 pers på bron med kameror riktade mot vattnet. Men jag tvivlar på att det var bävern de sökte. Det var nog mer kulturlandskapet.

Är det bara jag som är desperat?

Det är så många strukturella problem som vårt samhälle brottas med som egentligen inte ens är partipolitiska.
Överbyråkratiseringen och bristen på kontroll över bolag och myndigheter.
Ingen helhetssyn i riksdag och regering.
En demokrati som fungerar allt sämre och partier som inte förmår att föra något åt situationen.
Ett nytt näringsliv som försöker slå sig fram men som hindras av gamla maktstukturer både inom politiken och inom näringslivet.

Det skulle behövas ett brett politiskt samarbete som har viljan att lösa upp propparna. Det är nästan revoltläge.

Lördag och jag har fått bihåleinflammation. Typiskt när man har femtio kubik flyttkartonger att packa upp. Jag säger bara Urban Bäckström! Nu har han skrivit brev till Göran Persson också. Han klagar på att facket har lagligt rätt att tillgripa sympatiåtgärder för att stödja facket i andra länder.
Huvudproblemet är inte budskapet Bäckström levererar. Det är väl inte någon som har missat att Svenskt Näringsliv tycker så. Huvudproblemet är Bäckströms ledarskap. Han ingen näringslivsrepresentant. Han är en moderatpolitiker som kommit tillbaka efter att ha varit förvisad till institutioner och försäkringsbolag under många år. Han har dålig kunskap om näringslivet. Han är liksom regeringen övertyygad om att det handlar om storföretag och om att politiker skapar jobb. Jag blir mörkrädd. Urban Bäckström är skicklig och trevlig på rätt plats.
Jag såg att näringsminister Tomas Östros också blivit förbannad. Han menar att Bäckströms ledarstil är en återgång till gamla SAF. Det var då de 101 direktörerna gjorde uppror mot den socialdemokratiska regeringen. Det leder bara till en otrevlig ton i politiken som skyttegravskrig.
Visst är det så att regeringen behöver kritiseras för sin näringslivspolitik. Det är mycket som behöver förbättras. Men det gäller även de andra partierna. När det att stimulera ett nytt näringsliv och nya branscher är det bara munväder i alla partier. Lite självkritk inom Svenskt Näringsliv skulle heller inte skada. Om 101 stordirektörer protesterade mot regeringen har minst 601 direktörer i småföretag protesterat mot Svenskt Närinsglivs ensidiga hållning för de stora företagen.
Det som syns så tydligt just nu i konflikten mellan Bäckström och regeringen är att det är gamla maktstrukturer som grälar.
Det som mest missgynnar små företag det är när dessa maktstrukturer gör politik av sina arbetsuppgifter. Tänker Urban Bäckström leka moderatpoltiiker och attackera regeringen då kommer misstron mot näringslivet att öka, särskilt inom facket. De som drabbas hårdas är de små. Det finns redan så många fördomar mot företagare. Facket är sedan tidigare en bromskloss mot små företag.

Jag missade en viktig nyhet i onsdags. Det måste ha varit flyttlasset jag fick hem. Regeringen fick stark kritik från Riksrevisorerna för sitt sätt att styra statliga myndigheter och bolag. Det är inte ett dugg konstligt. Riksrevisorerna skriver att svagheter i prognoser och dåliga rapporter gör det omöjligt att överblicka statens verksamhet. Det är en lång rad punkter som regeringen kritiseras på. Bland annat har Riksrevisorerna uppmärksammat att myndigheter inte behandlar medborgarna på ett likvärdigt sätt. Det är väldigt allvarligt. Det gäller främst försäkringskassor och arbetsförmedlingar.
När det gäller bolagen säger Riksrevisorerna att regeringens så kallade formlösa styrning av bolagen gör det omöjligt att följa upp viktigare händelseförlopp och beslutsprocesser. Bolagens uppgifter är oklara. Visst är det så! Å ena sidan ska de vara samhällsekonomiskt lönsamma, å den andra sidan ska de bevaka särskilda samhällsintressen såsom regionalpolitiska mål. Gissa hur det går!

Det nya Jas-projektet är nog inte alls lagt på is. Det kommer nog tillbaka i någon form. Det handlar inte bara om försvaret utan också om storindustrins makt över regeringen. 750 miljoner är ett gott resultat för industrin efter de senaste runda bordssamtalen med regeringen. Är det inte så att staten och kapitalet sitter i samma båt?

Jag har fått svar om Svennis som bojkottade kungen!
Gun-Marie från Kalix skriver
Jag tyckte Svennis gjorde ett bra val: prioriterade löftet till sina barn istället för att ställa upp när kungahuset kallar. Dom resonerar precis som den antika institution dom är. Nej avskaffa kungahuset !

Jag måste tillstå att jag inte är så arg på att Svennis bojkottade Kungen. Jag tycker mer att Svennis gjort bort sig så otroligt med alla sina affärer att jag har svårt att ta honom på allvar.

Jag ställde en fråga om Margot Wallströms plan D och har nu fått svar från EU. Så här skriver John Petersen
Kære Lotta Gröning,
Du spørger, hvordan Wallströms demokratiske infrastruktur kunne se ud. Der er mange elementer, og mange kredse og NGO'er har inspireret til Wallströms Plan D, så vidt vi kan se. Vi er en af dem, og her er noget helt konkret vi har ført kampagne med i de senere år og som kunne være svar på dit spørgsmål.
Vor ide er, at de nordiske demokratier, som voksede nedefra, kan blive til inspiration i EUropæiske sammenhæng. En del af processen var fremkomsten af folkehøjskoler (vi har omdøbt til European Community Colleges). Det nedefra voksende demokrati er muligvis en myte, men derfor kan man jo godt forsøge at level op til det.

John Petersen, formand
ACC International Programme Office

Det var ju roligt och framför allt att en grundtanke tycks vara att de nordiska demokratierna ska bli en form av föredöme för hur demokratin ska utförmas i EU. Det återstår att se hur det går. Det är som bekant långt dit. Det positiva i allt detta är ändå att de båda folkomröstningarna tycks ha fått politiker att tänka efter.

Ohly sa det men otydligt menar Wetterstrand
Så är det! Det var en av huvudnyheterna på Ekot. Lars Ohlys "eventuella hot" att hoppa av regeringssamarbetet. Något som Göran Persson förnekat att han sa. Men nu har alltså Ohly ett vittne. Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand bekräftar att Lars Ohly i onsdags sa att han tänkte hoppa av regeringssamarbetet om inte Persson stoppade riksdagens omröstning om EU-grundlagen.
Samtidigt tar dock Maria Wetterstand Persson i försvar. Ohly var otydlig hävdar hon och förstår att Persson inte uppfattade saken.
Ja kära läsare detta är vad vi kallar för svensk inrikespoltik. En större nyhet har vi inte haft sedan världspressen samlades på toppmötet i Högfors. Ni vet hemma hos Maud Olofsson.
Under tiden rasar opinionssiffrorna för samarbetspartierna. Nu är moderaterna större än socialdemokraterna.
Framtiden för det röd-gröna samarbetet är oklart. Miljöpartiet kommer att hoppa till dem som ger dem störst utdelning. Vänsterpartiet kanske bara finns kvar som en spillra. Då återstår bara socialdemokraterna. Är det centern de ska hoppas på i ett kommande samarbete. Det är ju ingen hemlighet att det finns en klick centerpartister som föredrar Persson framför Reinfeldt.
Maud Olofsson spelar ändå ganska högt. Att återigen dagtinga med kärnkraften kan ha ett högt pris. Nu får hon hållas, men väljarnas dom lär ju komma i valet.

Hej! Jag ska snart iväg på 11-möte. Då går vi i genom tidningen.Vi gör en utvärdering. Så planerar vi vad som ska stå nästa dag. Det är också bra om vi har lite idéer på bra uppslag. Genomgången i dagens tidning av riksdagsledamöternas extraknäck var en intressant läsning. De har det inte så fattigt och dessutom tycks de ha gott om tid till extraarbete. Kungens kritik på Svennis tyckte jag också var lite intressant. Svennis har jag tröttnat på! Det måste vara skämmigt att hela tiden offentliggöras med "byxorna nere" Jag trött på sådana karlar.

Nu kan jag meddela att folk hör av sig och vill ha bilder på bävern. Det blir inte lätt men jag får göra ett försök. Det kommer så småningom. Jag måste också först lära mig hur jag publicerar bilder på bloggen. Den kursen har jag inte gått än.
Ett annat tips jag fick var att jag kunde köpa en plastbäver och ha den på skrivbordet så länge.

Min liia två-åring står numera nera vid sjön på kvällarna och ropar bävern! Bävern! Jag tänkte, hans hjärta kanske veknar för ett sött litet barn. Hoppas det. En bäver har väl också känslor?

Jag fick ett mejl från Nils om den satsningen på ett nytt Jasprojekt. Han skriver bland annat:
Jo visst är väl Jas-projektet lite av en gökunge, men det finns faktiskt vissa skäl att satsa på ett sådant här projekt. För det första är 750 miljoner småpengar jämfört med vad Jas kostade. För det andra är det ett samarbetsprojekt där Frankrike står för större delen av kostnaden. Om planet kommer att vara en viktig del i Sveriges försvar är svårt att säga, men det är bra att hänga med i den tekniska utvecklingen. Sveriges försvar blir allt mer integrerat med både NATO och Europaförsvaret, vilket innebär att även om vi inte på egen hand kan försvara oss mot exempelvis Ryssland så kan Sverige ingå som en del i en större försvarsinsats.
Att påstå att Sverige inte skall leka USA är bara trams, med det resonemanget kan vi lägga ner rymdbolaget och filmindustrin också. Det är ju ändå USA som är bäst på dom sakerna. Det är den typen av tänkande som gör att Europa hela tiden halkar efter USA i ekonomisk utveckling.

Ja du Nils! Så du tror på allvar att en krigföring a la Kuwaitkriget är melodin ifall Sverige angrips. Det tror inte jag. Det finns bara ett sätt att försvara landet och det är genom duktiga marktrupper och genom den stora viljan som faktiskt funnit i Sverige för att stötta och utveckla folkförsvaret. Precis som du säger: att det vi kan få hjälp med från andra länder och Nato är just flyg. Men att försvara landet på marken måste vi göra själva. Det är helt absurt när försvaret bantas att man avvecklar folkförsvaret, i princip avskaffar värnplikten och istället satsar pengarna på en teknik där vi ändå inte kan konkurrera med de stora makterna, Titta bara på hur dåligt försäljningen av Jas går. Tekniska lekstugor tycker jag industrin själv kan bekosta. Inte skattebetalarna.

Aldrig trodde jag att regeringen så kort efter den stora nedbantningen av försvaret skulle komma dragandes med ett nytt Jas-projekt. Denna gång vill Leni Björklund satsa 750 miljoner på ett obemannat stridsplan. Det är helt otroligt. Det kom samma dag som Jas Gripen varslade 450 personer. Vi får hoppas att det är en tillfällighet annars har regeringen bytt fot. Tidigare har den alltid hävdat att vi inte ska satsa pengar på dödsdömda industrier.
Det finns många skäl att inte satsa på några nya plan. Här är några!

1) Vi har en hel drös av Jasplan som vi inte behöver och som ingen vill ha.
2) Biståndsmedlem kommer att ta slut om vi ska locka fattiga länder att köpa Jas-planen mot att vi bygger upp nya företag och ger pengar till diverse projekt.
3) Hela folkförsvaret är i praktiken bortbantat, inte ens ett stridsflygplan kan hjälpa oss om FI anfaller.
4) Redan idag är det så att kostnaderna för de tekniska inköpen inom försvaret äter upp all annan verksamhet.
5) Varför ska Sverige alltid leka USA. Vi är ett litet land och ingen stormakt och att ha ett försvar som plagierar USA är löjligt. Anställda på försvarsdepartementet måste ha sett för många krigsfilmer från Hollywood.

Nu tar LO strid för tandvården. Var femte LO-kvinna har inte råd att gå till tandläkaren. Därför kräver facket att högkostnadsskyddet i tandvården ändras. Det ska inte som nu vara till för vissa åldersgrupper utan för alla.
Den här gången måste säkert Göran Persson lyssna. Han har lovat bättre tandvård i flera år nu. I valrörelse efter valrörelse har han slagit fast att tandvården är en klassfråga. Eftersom LO egentligen aldrig kräver något av regeringen så bör Persson lyssna denna gång. Vanja Lundby Wedin har ställt upp så många gånger att det börjar på att bli dags att återgälda hennes goda kamratskap.

Var tredje vänsterpartist vill hoppa av riksdagen visar en undersökning som DN har gjort. Läget är värre än vad jag trodde. Jag måste erkänna en sak - jag var övertygad om att Lars Ohly skulle bli en bra ledare efter Gudrun Schyman. Men ack så fel jag hade. Problemet är nog som jag har påpekat tidgare. Han har inte intagit någon ledarroll, han bara är. Det räcker inte i ett parti som alltid haft fullt sjå med att hålla sams.
Ändå är jag så himla förvånad. Vänsterpartiet hade uppnått höga opinionssiffor. De var stabila över 10 procent och jag trodde väl aldrig att de slulle bråka sönder den maktpositionen. Enighet, uppoffring och disciplin är ju vanligt inom många partier till vänster. Sossarna levde på det länge. Men vänsterpartiet symboliseras mer av oenighet, individualism och en "gör som du vill anda".
Suck att historien alltid ska upprepa sig. En sak är säker: satsa-på-dig-själv-partiet moderaterna kan slänga sig i väggen.

Visst väcker det hopp om framtiden när två unga killar bestämmer sig för att göra någonting åt vår illa fungerande arbetsmarknad. Det stärker min tes att allt nytänkande kommer underifrån. Vi snackar så ofta om globaliseringen. Att all utveckling är internationell och att den sker någon annanstans. Men också i Indien eller Kina kommer en ny idé också från en människa någonstans i en by eller en stad som upptäcker hur vardagen kan förbättras.
Just nu snackar alla politiker om att arbetslösheten är för hög. Men det är knappast några nya idéer som presenteras. Från höger lägger de skulden på det arbetslösa och vill minska bidragen för att tvinga dem att jobba. Från vänster slåss de för bidragsnivåerna men har inga tankar därutöver hur arbetslösa ska komma ifrån de fängelse som regelsystem och trygghetsförsäkringar ofta förvandlas till.
Hur skapas nya jobb. Regeringen kallar storföretagen till samtal om tillväxt, bygger lite nya vägar för att möta deras krav. Samtidigt som de är fullt medvetna om att Ericsson och ABB utökar sina anställda i Indien eller Kina. Något ansvar för Sverige har de inte längre genom att deras utveckling o9ch överlevnad bygger på en stenhård kamp i konkurrens med andra storföretag i världen.
Den enda idé som politikerna hittills haft är att följa efter kapitalet. Stannar företagen inte i Sverige hoppas de kunna stoppa dem inom EUJs gränser. Det är ju egentligen störtlöjligt. Hur kan man ens komma på en sådan tanke. Desperation är det enda svar jag kommer på.
Är det inte själklart att svenskt näringsliv behöver företag i Sverige. Företag som verkar lokalt, som är intresserade av en bra infrastruktur i form av skolor, universitet, omsorg, kommunikationer osv. Företag som kan utvecklas och på sikt skapa förutsättningar för nya jobb.
Då handlar det om att skapa en politik som stimulerar små företag att växa. Sverige har många småföretag, många stora men nästan inga mellanstora företag. Det tyder på ett systemfel.

Vi skriver om dessa killar i morgon på debattsidan. Jag har länkat till deras hemsida tidigare.

När huset är upp och ner och det står mängder av kartonger i alla rum då blir det skönt att åka till jobbet i morgon. Det är säkert.
Bäverdammen ligger stilla kan jag berätta. Ännu en granne har sett bävern simma ute på sjön. Just nu är det vacker ute. Jag ska gå till hästarna och smörja dem med lite myggolja. En morot ska de också få.

Hej här sitter jag och skriver och känner mig som en blyklump. Tung, trött och utsliten. Förklaringen är att jag just tagit emot 50 kubik möbler. Det var den andra, för någon vecka sedan kom en lika stor lastbil med lika mycket möbler. Om några dagar kommer en tredje med resten av bohaget. Onekligen samlar man på sig lite prylar. 13 år i Norrbotten innebär alltså 150 kubik grejor. Om jag ändå kunde slänga någonting. Men jag har svårt för sådant. Alltid när jag står där och tänker att den här grejen kastar jag då kommer tanken om att jag kan behöva den senare. Tänk om.

Jag hörde från Haparanda att det nu är helt klart att Ikea kommer till stan. På banken firade man i Champange och folk strömmade till kommunhuset och presskonferensen. Jag är så glad för alla norrbottningar och haparandaborna i synnerhet. Grattis.
Ikea är det största som hänt Norrbotten på många år. Det är säkert.

Ibland känns forskning som gammal skåpmat. Såsom den nu presenterade utredningen om vad folk tyckte om regeringens agerande under Tsunamikatastrofen. Det var självklaert att en undersökning skulle visa att allänheten var missnöjd med regeringens agerande. Att katastrofhjälpen tog för lång tid, att samordningen inte fungerade och att människor skickades hit och dit i brist på ansvariga personer.
Det är många som får hård kritik.Hans Dahlgren och Laila Freivalds, regeringen och utrikesdepartementet. Dessutom anser folk att Göran Persson kom för lindrigt undan.
Huvudkrtiken går ut på att det svenska samhället är för toppstyrt. Visst centraldemokratin gör centralbyråkratin ohanterlig. Dessutom är det konstigt trots alla katastrofer Sverige drabbats av att vi ingenting lärt.

Nu har till och med folkpartiets Lars Lejonborg sagt att den svenska processen för att godkänna det nya fördraget bör avbrytas. Jag tror jag svimmar! Jag har aldrig hört Lars Lejonborg på någon punkt säga något som kan tolkas negativt i EU. Är karl sjuk?

Så här på unionsupplösningsdagens sista skälvande timmar har jag kommit på att det kanske är roligare att vara norsk. Oljan är en tillgång som vi inte kan konkurrera med. Vattenkraften har ju också Norge och skogen. LKABs pellets har visserligen slagit ut den norska malmen. Men vad är några miljader i vinst mot de enorma summor som den norska statskassan håvar in på oljan.
Det norska kungahuset verkar det också vara mer omväxlande och utmanande än det svenska. Det finns ju förespråkare för att unionen ska återinföras. Brödrafolkens väl hette det visst.
Samtidigt liknades unionsupplösningen vid ett långt äktenskap där parterna sakta gled ifrån varandra. Norge hade allt att vinna på att slippa Sverige. Det blev bättre utan oss. I den bemärkelsen blev det roligare att vara norsk.

Linda Skugge är chockad över att jag har en två-åring. Det finns äldre mammor också och några tonåringar har jag inte. Visst krävs det planering, flexiblitet och en otrolig ork när man är småbarnsförälder.Jag har själv vuxit upp med en yrkesarbetande mamma, vi hade barnflicka när jag var liten och det har jag aldrig farit illa av. Jag har en ambition att kombinera jobb och barn. Det ska väl inte vara omöjligt? Men yrkesarbetande småbarnsföräldrar sliter. Tyvärr har jag stött på många yngre kvinnor som tycker att de är tvingade att välja. De är övertygade om att det inte går inte att kombinera ett bra jobb med småbarn. Det är en skrämmande utveckling i ett land som säger sig vara bäst på jämställdhet.
.

Josephine tipsade mig om en rolig blogg. Jag skrattade gott.

Josephine brukar skriva till mig. Nu har hon skaffat en egen blogg. Det är jättekul
Idag skriver hon emellertid om ett mycket allvarligt och svårt ämne nämligen om mobbing. Det är tänkvärda ord som sätter sig i själen. Hon berättar. "Under den tid jag blev nedtryckt, förlöjligad och utesluten utvecklade jag vissa försvarsmekanismer för att klara vardagen. En vuxen kan oftast byta jobb eller sjukskriva sig, ett barn är betydligt mera utsatt. Väl borta från den dystra miljön sitter ändå mina reaktionsmönster kvar".
Jag tänker, vad viktigt det är att människor som varit utsatta orkar tala om de trakasserier de varit utsatta för. Det är många barn som lider och många vuxna som står handfallna. Hur löser vi problemen?

Minns ni när Björn Rosengren lyckades få nästan hela Norge att storma när han efter den misslyckade Teliaaffären viskade till en reporter att Norge är den sista Sovjetstaten. Vilken turbulens det blev och Göran Persson tog sin näringsminister i örat. Men Rosengren fick också visst stöd av en företagartidning i Norge gav honom rätt. De ville att Björn Rosengren skulle stå staty på Carl Johan.
Men jag undrar om det inte var så att Björn Rosengren ändå hade fel. Jag skulle vilja att han skrev en artikel på Aftonbladet debatt om att Sverige är den sista Sovjetstaten, Rosengren kan den svenska byråkratin och han borde se vilka problem som denna samhällstruktur innebär. Därför Björn Rosengren fatta pennan och visa mod. Det skulle vara en välgärning inte minst gentemot det näringsliv du nu representerar. Framför allt mot alla människor som hamnat i kläm i en snårig byråkrati.

Det är på dagen hundra år sedan unionen mellan Sverige och Norge upphörde. Det fanns en tid då jag fortfarande var glad över att vi slapp Norge och med förkärlek beättade dåliga norgevitsar. Minns ni dom? Nationalbibliotekt i Osla är stängt! Boken är utlånad. Min favorit var nog denna; Hur många norrmän krävs det för att skruva i en glödlampa? Tre. Två som snurrada stegen och en som höll i lampan.
Jag såg allt lite styvmoderligt på Norge. Inte var de särskilt bra i Eurovisionsfestivalen heller, de kom alltid sist. Värst av allt var nog den där jojkande samen. För alla yngre läsare som inte upplevt detta kan jag säga att det var ingen katastrof.
Men sedan hände något. Plötsligt hade de olja och blev rika som troll. Så vann de Eurovisionsfestivalen med en låt som hette La de Swinge. Den tyckte jag var toppenbra. Sedan var det det här med skidorna. Sverige som alltid varit bäst fick se sig slagna av norrmännen. Överallt var det norrmän. På första, andra och tredje plats. Dominansen var så stor att det inte längre var roligt att följa skidtävlingarna. För en dålig förlorare som jag gjorde riktigt ont när de norska flaggorna vajade och norrmän kastade sig om halsen på varandra och skrek. Vi vann!
Vann gjorde de i år efter år och till slut måste även jag erkänna att de var skickliga. Det var inte bara tur.
Sedan kom folkomröstningarna om EU. Vi svenskar mesiga och lojala röstade förstås ja, medan norrmännen självständiga och ståndaktiga röstade nej. Det bildades en grupp i Norge under folkomröstningen som kallade sig Blondiner mot EU. De hade sloganen att "Blondiner har mer kul." Det fanns med andra ord humor i den norska valrörelsen. Något som helt saknades i den svenska. Det var inte utan att man efter folkomröstningen anslöt sig till den lilla tappra skara jämtlänningar vid den norska gränsen som krävde att Norge skulle anfallas. Strategin var anfall och så ge sig direkt. Fiffigt - då tillhörde också vi Norge.
Idag är jag stolt över Norge. Jag känner varmt för norrmännen och vitsarna är inte längre så kul. Vi svenskar har ingen anledning att sitta på några höga hästar. Vi kan ju inte ens fira unionsupplösningen. Det var ju faktiskt dom som blev av med oss.

Ian Fox som talesman för de konservativa i Storbritannien satte nog den träffsäkraste kommentaren om EUs nya fördrag. Ian Fox är också läkare och han konstaterade kallt. -Även om jag inte nu praktiserar känner jag igen ett lik när jag ser det.
Helt klart kommer Storbritanniens nya ställning att påverka också andra länder. Tjeckiens premiärminister Jiri Paroubek anser att britternas beslut att lägga sin folkomröstning om EU:s grundlag på is gör en tjeckisk folkomröstning omöjlig tills vidare.

Jag fick en liten enkel fråga från Mattias. Lotta hur tror du vi kan bekämpa arbetslösheten. Det är en fråga som inte ens Fredrik Reinfeldt har svarat på.

Mattias jobbar med webbplatsen vivilljobba,nu och där debatterar de dessa frågor. Jag tycker det är intressant, inte minst för att frågan är så komplex, att minska arbetslösheten är ingen enkel match det krävs många parametrar för att allt skall falla på plats.
Det är Mattias som tillsammans med en kompis som har startat webbplatsen. De har tidigare jobbat inom IT och blivit uppsagda. Detta drev dem slutligen till att försöka påverka arbetsklimatet. Ett sätt
är att skapa en debatt. De hoppas i slutändan att deras strävan skall ge resultat, de vill minska arbetslösheten. -Vi gör också detta på frivillig basis, och hoppas naturligtvis att vi ska få jobb till slut säger Mattias.

Jag ska givetvis återkomma och ge mitt recept på hur arbetslösheten kan minska.

Jag fick ännu ett mejl från Norrbotten. Från Bastuklubben. Dom kallas så! Det är ett gäng äldre herrar som i över 20 år har haft en studiecirkel. Varje fredag morgon klockan halv sju har de träffats och diskuterat politik. Det är inte vilka herrar som helst. De har alla haft tunga poster inom arbetarrörelsen - både i partiet och i facket. Öknamnet bastuklubben fick de när de var som mäktigast. De hade all makt och inga kvinnor var medlemmar i deras studiecirkel.
Under årens lopp när jag bodde i Luleå har jag med jämna mellanrum varit inbjuden till studiecirkeln för att diskutera politik. Ledarsidan var ett ständigt debattämne. Jag måste säga att det är fantastiska män. Ideologiska, framsynta och väldigt medvetna om sin egen ställning och den makt de innehade men numera ändå har förlorat.Vilka diskussioner vi har haft i alla ämnen. För eller emot EU. Är partiet döende? Vad har hänt med ideologin och visionerna. Kan vi tro på Gudrun Schyman.
Vet ni att cirkeln är arbetarrörelsen! Dessa män är typiska representanter för arbetarrörelsen. De är klassresenärer, de är folkbildare, de är maktmänniskor - kommunalråd och tunga fackföreningsordföranden. En av dem var den siste i Norrbotten som såldes på akution. Han köptes av handlare i Woullerim som sa åt honom att alltid hålla huvudet böjt. Det gällde särskilt när landshövdingen kom på besök och han skulle ro honom över sjön. Det blev en seger när han sedan blev kommunstyrelsens ordförande och egenskap av tung politiker fick besöka residenset.
Männen säger idag; vi är feminister. Det har vi alltid varit.
Det brev jag fick handlade om avhoppet från vänsterpartiet. Om Gudrun Schymans agerande.

"Jag retar mig på, Gudrun Schymans riksdagsplats som hon uppehåller utan partitillhörighet och med enda syftet att få arbeta med annat på skattebetalarnas bekostnad. Läste du om hennes resekostnader som riksdagen betalar? Vem ger henne tillstånd till alla resor och vem attesterar hennes resräkningar?
Och så nu den andra kvinnan Susanne Linde, utbränd sedan fyra år - men frisk nog att bilda parti och driva företag, sjukskriven med ersättning från försäkringskassan sedan fyra år.
Nu måste vi börja reagera, hur kan man tillåta detta. Man jagar ju riktigt sjuka med blåslampa, men inte Linde.
Jag är inte mot att kvinnor aktiverar sig och vill röra om i den politiska grytan men då måste det vara organiserat av seriösa kvinnor och med ett politiskt budskap- program, som omfattar hela samhällsstrukturen."

Också jag känner att det är något med FI som inte är som det ska. Jag börjar tvivla på att de klarar en riksdagsplats. Kanske beror det på att de inte har presenterat någon politik och inte tänker göra det heller förrän i september. Kanske beror det på turerna runt Susanne Linde. Gudrun Schymans resor klagar jag däremot inte över. Fler riksdagsledamöter borde resa som hon och träffa väljare. Anledningen till att hon ändå kan göra detta på vänsterpartiets mandat är ju vänsterpartiets förfall. Visst det är ganska uppseendeväckande att en f d partiledare bryter sig ut och startar eget. Det är inte så vanligt i svensk politik. Men å andra sidan ser vi det historiskt är förfallet inom vänstern bara en repris. Sånt här har hänt förr.

Så kom beskedet alla väntat på; Storbritannien ställer in sin folkomröstning om fördraget. Beslutet är inte definitivt: Utrikesminister Jack Straw framhöll att det för tillfället är poänglöst att fortsätta processen innan EU beslutat vad det franska och holländska nejet får för konsekvenser. Storbritanniens regering anser med andra ord att fördraget är stendött.
Det ska bli spännade att se hur statscheferna vid nästa toppmöte hanterar denna kris.

Nationaldagsnytt är att det är helgdag. Det är så himla skönt att vara ledig. Jag är på ridkurs. Fantastiskt denna soliga dag. Raberberpaj fick vi som tårta.
Annars är det allt lite märkligt att i tider där nationalstaten alltmer förlorar i betydelse då upphöjer vi nationaldagen till helgdag. Vi svenskar har ju aldrig haft någon tradition att fira nationaldagen. Vi firar midsommar istället. Det om något borde vara nationaldagen. Finns det något mer svenskt?

Jag tänkte på att alliansen har klarat sig förhållandvis väl ifrån granskning. De har haft en tid av politisk frid. Istället skäller alla på sossarna. På ett sätt är det inte så konstigt. Som maktbärande parti och som statsbärande parti ingår en tuff granskning. Men samtidigt är det inte helt fel att också granska utmanarna.

Jag undrar vad som händer inom centern. Jag ska ringa lite samtal. Än en gång dagtingar de med kärnkraften för att få sitta i en regering. Hur mår partiet egentligen?

Det är många som skriver till mig om moderaternas politik. Det ska löna sig att arbeta och kännas att gå på bidrag. Jag förstår att folk blir förbannade. Utgångspunkten är att den som är sjukskriven eller arbetslös fuskar. Det är värt att notera att det som förr hette trygghetsförsäkring nu också har döpts om till bidragsberoende.
Det snuskiga i allt det här är synen på människan. Humanismen är ju helt död. Ord solidaritet har vi ersatt med "du ska inte lita på någon för han är säkert en fuskare" som tar av ditt. En för alla, alla för en.
Att vara arbetslös eller sjukskriven idag är detsamma som att vara utpekad. Kan vi verkligen lita på att du vill jobba? Är du inte bara lat?
Detta sker i en tid då tillväxten är hög men jobben uteblir. Alla vet att det är problem med den höga arbetslösheten. Ändå diskuterar moderaterna bara de enskilda individerna. Om de börjar jobba blir det bra. Vad de ska jobba med är uppenbarligen inte moderaternas problem.

Vet ni jag är egentligen chockad över att demokratin fungerar så dåligt! Så här kan vi inte ha det i ett modernt samhälle. Vi väljare måste ju mötas med respekt.
Jag tycker att partierna har ett ansvar för att fördjupa demokratin. Det ansvaret tar de inte idag. Det måste bli en förändring på den punkten. Margot Wallströms plan D bör nog först sjösättas nationellt om den ska ha någon chans. Men det räcker inte; alla folkvalda politiker måste ställa sig frågan för vem är vi till.
Demokrati handlar trots allt om att sprida delaktighet. De tycks vara bortglömt i partitopparna numera.

Margot Wallströms artikel i SvD i lördags om behovet av att EU satsar på demokrati var en märklig läsning. Först slår hon fast att Frankrikes nej bör tas på allvar för väljarna som röstade nej inte bara var nationalister utan i grunden trodde de på EU. Nu förstod hon hur viktigt det var med demokrati och sa sig vilja bygga en demokratisk infrastruktur. Hon erkände utan omsvep att politikerna måste blir bättre att lyssna och att folk måste få fler mötesplatser och arenor för att göra sin röst hörd.
Redan efter detta resonemang skulle jag väldigt gärna vilja ha ett svar av Margot Wallström på frågan: vem hon tycker sig representera i dag.
Hur skulle då denna demokratiska infrastruktur se ut? Ett sätt hon föreslår är att främja en europeisk politisk kultur. Vi ska enligt Wallström utöka möjligheterna för partierna att samarbeta över nationsgränserna. Detta är onekligen lite märkligt eftersom det europeiska samarbetet mellan partierna har gått så himla bra att partietablisemanget tappade väljarna på vägen. Men nu ska det alltså bli ännu bättre och för att locka en medlem på lägre nivå ska de få åka på studieresa. Trevligt!
I Plan D för demokrati ingår också studieresor för journalister.
Det är onekligen så att Margot Wallströms artikel ger intrycket att alla som är skeptiska är okunniga. Allt kommer att bli bra bara vi får åka på en studieresa.
Det finns ändå en ljus i tunneln! Det är ändå bra att demokratifrågan har hamnat på dagordningen också i kommissionen.

Frankrikes president Jacques Chirac och Tysklands förbundskansler Gerhard Schröder enades i lördags om att ratificeringsprocessen av EU:s grundlag bör fortsätta. Frågan är hur den svenska regeringen ställer sig? Vänsterpartiet har ju hotat med att bryta samarbetet om Sverige nu inte tar lärdom av folkomröstningarna i Frankrike och och Nederländerna och istället inleder nya förhandlingar med riksdagspartierna.
Persson har ju uttryckt att det gått för fort med utvecklingen i EU, samtidigt har jag aldrig sett honom ge vika för vänsterpartiet. Deras hot återkommer ju lite då och då.
Jag har heller aldrig sett honom gå emot Tyskland och Frankrike i någon avgörande fråga. Han skällde lite på dem under kriget i Irak, men det är allt.
En sak är säker fortsätter allt enligt planerna och socialdemokraterna står fast vid att riksdagen ska fatta belsut i god tid före valet, då blir det inrikespolitisk strid.

Det är jaktmöte i byn. Vi kommer säkert att prata om bävern. Men den ska inte skjutas. Alla verkar gilla vår bäver. Det är bara Stig-Björn Ljunggren som var inne på mer brutala metoder. Men också han kan talas tillrätta. Han är ju i grunden en snäll man.
Tänk om vi lägger upp planer för en bäversafari. Hur som helst väntar jag mig lite bäverskvaller.

Margot Wallström vill att vi ska börja mejla i EU för att få en bättre fungerande demokrati. En idé är att först börja nationellt. Jag fick ett uppgivet mejl från Christina som skriver:
Jag har i flera månader försökt få svar på en del frågor jag har. Har mejlat
regeringen, departement m.m. När jag går in på ex.
regeringenskansliets-sida, står att man kan kontakta dem via mejl, Jag har
gjort detta vid ett flertal tillfällen, men får nästan aldrig svar. Jag
mejlar, skickar påminnelse på mina mejl men det förblir tomt i min inkorg.
Varför har dom mejl?

Det är jättemånga som också kommenterar bloggen under vinjetten diskutera på Aftonbladets debattsida. Läs också där så får ni intressanta kommentarer. Det verkar finnas en stark önskan om politikerkörkort. Helt klart så är det många som tröttnat på svågerpolitiken.
Mats som skrev till mig från USA om Kiruna har också reagerat.

Ni måste läsa Margot Wallströms debattartikel i SVD idag. Den handlar om plan D alltså demokrati.
Jag kommenterar den senare.

Jag har varit ute och gått en halvmil i ösregnet. Jag hörde på radion när jag kom in att Junilistan ännu inte bestämt sig om de ska bilda parti till Riksdagen.

är ju den samma inom vänsterpartiet. Det är ju därför som partiet nu håller på att rasa samman. Förnyarna har gått lite för hårt fram, traditionalisterna är skeptiska både mot vad det kallar för partiets högervridning liksom mot feminsimen. De gamla "kommunisterna" kallar sig inte feminister. De anser att det bara är ett påhitt utan någon ideologisk förankring.
Mitt i den soppan stod tidigare Gudrun Schyman. Det gick bättre för henne än för Lars Ohly. Gamkomminsterna fanns där men förde inte så mycket väsen av sig. Förnyarna ställde upp på Gudrun.
Lars Ohly däremot hyllas av gamkommunisterna för att han kallar sig för kommunist. Men förnyarna däremot protesterar och blåser till strid. Karin Svensson Smith är först ut bland förnyarna att lämna partiet. Jag blir förvånad om inte fler följer henne.

Lars Ohlys problem är att han inte har tagit någon ledarroll. Han försöker vara vän med alla och framför allt med sig själv för att kunna behålla sin kommuniststämpel. Han sitter snällt på förnyarnas seminarium och lyssnar medan de diskuterar hans ledarstil.
Det är sorgligt också med vänsterpartiet.

Men det är oerhört trist att socialdemokraterna har så svårt att ta sig ur sin kris. Partiet har inte riktigt lyckas sedan Olof Palme dog. Det är ju egentligen absurt. Olof Palme hade också vissa poltiiska problem i slutet av sin tid som partiledare. Men han höll partiet levande genom sina ideologiska brandtal som folk med gläde tog till sig. Han gav sossar hopp, han hade en bild av ett bättre samhälle och en väg dit.
Idag finns ingenting. Jag minns när Berlinmuren föll då sa Carl Bildt att nu var det också socialdemokratins tur att falla. Då skrattade jag rått och idag är jag rädd att han får rätt.
Socialdemokraterna har inte kunnat möta kunskapssamhället. De är inte vana med att människor inte tycker som de, att de vill ha inflytande och vill ändra politiken. De är centraldemokrater. Ledningen bestämmer och folk håller med.

Usch vad det regnar och ändå glömde jag att lyssna till lördagsintervjun med Nils Lundgren. Jag ska lyssna senare. Nils Lundgren och Junilistan tror jag är farligare än Gudrun Schymans FI om de ställer upp i valet. Junilistan som då rimligtvis blir Septemberlistan lockar folk både till höger och vänster. Många gråsossar kan tänka sig rösta på dem. Det är många som ringer till mig om Junilistan. Det partiet var ett alternativ för dem i folkomröstningen om EMU, nu säger de sig vänta på nästa steg.
Folk har tröttnat på att bli överkörda.

mötte politikerna i går vid ett Runda Bords samtal. Där var bland andra Ericssons vd Carl-Henric Svanberg, Skanskas Stuart Graham och Magnus Böcker på OMX. Detta Stockholmsmöte ska bli en tradition. Ett tillfälle där näringslivets representater för möjlighet att klaga på poliitkerna. Stockholm har dåliga betyg från näringslivet. Enligt en enkät har företagarna inte heller någon större tilltro till att politikerna ska kunna ändra företagklimatet. Men den kritiken gjorde nog ingenting Annika Billström såg sprundlade glad ut när hon poserade på bild med Carl-Henric Svanberg.
Det är ju ingen hemlighet att Stockholms näringslivsklimat är uruselt. Huvudstaten ligger långt ner på Svenskt Näringslivs rankinglista när det gäller företagsklimat. Tillväxten i Stockholm är betydligt lägre än på flera andra orter. Gnosjö har varit före liksom Malmö och Göteborg. Minns jag rätt har till och med Gällivare gått om Stockholm i tillväxt.
Det är tveksamt om dessa gamla industrimagnater från Ericsson och Skanska är rätt folk att rådfråga. När jag såg förslagen blev jag mörkrädd. De vill utbilda tjänstemän i företagandets villkor. Min enkla fråga är; när fixade byråkrater tillväxt senast? Visst vore det bra om de kunde titta på något annat än ett företags bokslut när investeringar inför framtiden ska göras. Å andra sidan är det en liten del av det nya näringslivet som har kontakt med myndigheterna. De har ingenting där att hämta.
Industrimagnaterna ville också ha en större satsning på varumärket Nobel och dessutom hävdade de att Stockholm var för blygsam i sin marknadsföring. Det är väl knappast åtgårder som stimulerar tillväxt i företagen.
Hur vore det att nästa gång rådfråga de som faktiskt utgör det lokala näringslivet och som har ett germensamt intresse med tillväxten i Stockholm. Företag där huvuddelen av de nya jobben skapas - alltså småföretagen!

Göran Persson säger i DN att så fort Frankrike eller Nederländerna säger att de vill omförhandla EU-fördraget så avbryts processen i Sverige. Det var ett ord i rättan tid. Det är makalöst hur olika politiska representater försöker slingra sig ur det faktum att två av EUs medlemsländer röstat nej till fördraget. Fler lär det bli. Nu har opinionen svängt i Danmark och får Storbritannien rösta lär det blir tufft för entusiasterna.
Det är dags att ta ett steg tillbaka och fundera över vart folket tog vägen i denna vackra Europavision!

Nu ska jag berätta för er om Ikea och Norrland. Det finns ett Ikea norr om Gävle och det är i Sundsvall. När jag var luleåbo hade jag 54 mil till närmaste Ikea. Det blev nästan ett trauma. Jag blev som besatt av Ikea. Varenda gång jag var söderut försökte jag ta mig till Ikea. Jag minns när det var socialdemokraternas partikongress i Västerås. Då hyrde jag och min dåvarande kollega Josefine en bil för att kunna ta oss till Ikea. Vi handlade. När vi lämnat bilen på Arlanda och skulle flyga hem och försökte ta oss ombord på bussen från hyrbilscentret frågade chauffören om vi höll på att flytta.
Jag vet att några tappra invånare i Nord Norge chatrade ett plan och flög till närmaste Ikea. I hela norra Europa är det nämligen Ikeafritt. Norrmännen handlade för flera miljoner på sin lilla tripp. Under mina 13 år i Norrbotten har jag kämpat för ett Ikea. Men det har varit kalla handen. Kommungubbarna tyckte att det var roligare med Claes Olsson. De var mycket tjafs innan de insåg betydelsen av varuhuset. Nu läste jag NSD häromdagen. Då stod det att ett datum för ett Ikea i Haparanda var spikat. Det är helt underbart. Då hamnar Ikea på gränsen mellan Finland och Sverige och då kan vi välja från vilket land vi vill träda in i varuhuset.
Härnere har jag fem Ikea inom en radio på ungefär 10 mil. Nu åker jag inte dit särskilt ofta. Kontentan av detta är att det man inte har tillgång till alltid är mera lockande.

Jag har varit uppe sedan halv fem idag. Inga bävrar på vägen till Sthlm. Rådjur förstås. I början när jag flyttade ner skrek jag -titta ett rådjur - varenda gång jag såg ett. Det har jag slutat med. Det kryllar ju av rådjur.

I tv-soffan diskuterade vi Zlatan. Mamma ringde efter sändning och konstaterade att Zlatan är sportens svar på Anita Ekberg. Det ligger mycket i det. Båda har ungefär samma inställning till pressen och blir behandlade på ungefär samma sätt. Anita Ekberg har egentligen aldrig accepterats till fullo härhemma. Hon har gjort 70 filmroller, men aldrig fått ett seriöst anbud från Sverige. Media har i alla tider fostrat henne och gärna kritiserat henne.
Zlatan har också i media alltid fostrats. Han har alltid stämplats som hetlevrad och omogen men med viss talang. Jag kan förstå att de till slut tröttnar på media. Även när han kommer hem som världsstjärna har vi svårt att tackla honom. Finns det inte något vi kan angripa? Har han inte lärt sig att lägga band på sina känslor.
Zlatan är ju faktiskt en dundersucce, hans liv är som en saga. Grabben från Rosengård som slog världen med häpnad. Bortsett då från Sverige. Här är han ju bara en hetlevrad slyngel som kan bli bättre om han gör som vi säger!

Birgitta Ohlsson folkpartiet har inte hoppat av som folkpartist om någon trodde det. Jag medger att jag skrev otydligt. Hon har hoppat av som ordförande i Repubilkanska Föreningen. Det innebär, tror jag, att hon valt partiet före kampen mot kungen.

I morgon bitti ska jag sitta i SVTs morgonsoffa. I tyckarpanlen. Det är faktiskt ganska roligt, även om jag åker hemifrån vid fem på morgonen. Resan till tv-huset i denna tidiga morgonstund ger tillfälle till eftertanke. Det märks inte alltid i tv. Vi kommer säkert att få kommentera folkomröstningarna om fördraget. Det behövs. Jag märker på reaktionerna både till debattsidan och till min personliga mejlkorg att folk är förbannade över de slutsatsar som politikerna drar.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen; jag förstår inte varför politikerna har så svårt att hantera denna fråga.

är folkpartiets Birgitta Ohlsson. Det var det jag förstod! Hennes kamp mot kungahuset och för republik har blivit för besvärlig för folkpartiet i deras nya allians med de övriga borgerliga partierna. Jag sätter en tia på att Birgitta Ohlsson fick välja! Dra dig tillbaka och satsa istället på jämställdhetspolitiken var nog den uppmaning hon fick.

Karin Svensson Smith byter parti. Vänsterriksdagskvinnan som gått i täten för den interna kritiken ger upp. Hon är inte poppis inom vänsterpartiet. Kommunismen är stendöd säger hon med tydlig adress till Lars Ohly. Nu går Karin Svensson Smith istället till miljöparitet. Få se om hon känner sig mer hemma där? Ansluter hon sig till Peter Eriksson och Maria Wetterstrand, eller till de mp-kvinnor som gör uppror för ett kvinnoförbund? Eller rent av till de miljöpartiets ungdomsförbund som kräver att regeringssamarbetet bryts? Det är värt att notera att de flesta gamla etablerade partierna har interna problem. Det stundar nya tider och helt säkert har vi en ny politisk karta efter nästa val.

Urban Bäckström har talat! Nu ska han ta itu med landets problem. Som nytillträdd vd för Svenskt Näringsliv tillsätter han en kris- och framtidskommission. Han vill visa handlingskraft med andra ord. Arbetet med den svenska samhällsekonomin tycks ha avstannat skriver Bäckström på DN-debatt igår. Slutsatsen är att storföretagen är viktiga för landets tillväxt och att småföretagen är för viktiga för att avvisas.
Receptet han föreslår är en avreglering av den offentliga sektorn.
Min fråga är? Vem är det som talar; Är det riksbankschefen eller är det direktören för det stora försäkringsbolaget -Skamdia? (OBS medveten felskrivning)
Det är svårt att se att det är en av näringslivets främsta representanter som tagit till orda. Jag har inte tänkt på det förrän nu; men är verkligen Urban Bäckström rätt man för att leda Svenskt näringsliv? Vad har han haft för kontakter i branschen de senaste decenniet? Han liknar mer en ny poliitiker en alternativ moderat uppstickare som tröttnat på Reinfeldts fjäsk för facket och den offentliga sektorn.
Det är mycket som behöver göras inom den offentliga sektorn. men för att stimulera näringslivet är det väl knappast där man ska börja. Inte ens om man vill ha fler tjänsteföretag. Då är det mer ett mossigt regelverk som förbjuder riskkapital till tjänsteföretag som bör angripas.

Jag skrivedr på debattsidan i morgon om regeringens slutsatser när det gäller folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna. Det finns ju anledning att bli mörkrädd över den smala analys av valnederlaget som ansvariga politiker väljer att använda offentligt. Det blev ett nej för att folk är emot att Turkiet ska bli medlemmar i unionen sa statssekretere Lars Danielsson.
EU kommer att bli den socialdemokratiska partiledningens fall om den inte snarast förmår att ta till sig av kritiken. Det finns inte en fråga som är så dåligt hanterad som just EU. Kommer socialdemokraterna tillsammans med moderaterna att kuppa igenom ett ja till fördraget i riksdagen före valet då är det Nils Lundgren och Sepetemberlistan, om nu partiet bildas, som får vänstersossarnas röster.
Socialdemokraterna är splittrade i frågan. Det finns en höger och vänsterfalang precis som i SSU. Motsättningarna är lika hårda. Precis som SSUs ledning har förtryckt vänsteroppositionen så förtrycker partiet sin vänsterfalang. Sören Wibes namn spottar nästan partietablissemanget fram om de ens ids att tala om honom. Alla EU-kritiker är i princip bortplockade eller utmobbade. Även om partiledningen officiellt säger att alla är lika goda sossar oavsett vad vi tycker om EU så är det bara skitsnack.
EU kritiker behandlas som luft och stämplas som pest.
Det finns dock några undantag. Att Göran Persson gjorde Marita Ulvskog till partisekreterare var både oväntat och mycket smart. Marita har stort förtroende bland vänsterossarna, men det lär inte hjälpa om inte ens debatten får föras inom partiet Leif Pagrotsky var stor under folkomröstningskampanjen men har nu försvunnit och tystnat. Men han fick i alla fall vara kvar i regeirngen. Precis som Lena Sommerstad.
Fy Fan för den inkrökthet som råder inom arbetarrörelsen i den här frågan. Vi talar dessutom om ett parti som har demokratin som portalparagraf i sitt partiprogram.
EU skulle inte behöva vara splittrande. De är få sossar som kräver utträde. De flesta vill göra det bästa av medlemsskapet. Men de vill ha inflytande och kunna påverka politiken. Så efterlyser de givetvis en strategi från partiledningen hur den nyliberala ekonomiska politiken ska kunna påverkas.
Men sådana krav är uppenbarligen lite för oanständiga för att tas på allvar.

En av mina bäverexperter har hört av sig

Castor Fiber ....så heter den på latin (men det visste du väl redan).
Nu är bäverpärmen upphittad. Sammanställd 1984 - det var ju riktigt nostalgiskt att läsa.
Vad sägs om följande oundgängliga kunskap:
* Bävrar är monogamer och lever i livslånga äktenskap
* ungarna bor hos föräldrarna tills de blir 2-3 år
* När ungarna är späda bor honan ensam med dem. I god tid innan födseln kör honan ut hannen och fjolårsungarna. De får klara sig bäst de kan i någon primitiv jordkula eller gammal övergiven hydda intill hemmet. Men... på kvällarna simmar honan ut och hjälper hannen med byggarbeten, och intar en gemensam måltid (så romantiskt!).När de nya småttingarna vuxit till sig får hannen och fjolåringarna flytta hem igen (så snällt!).
* 1937 inplanterade bävrar i sjön Klysen, Gunnilbo, Västmanland. Nära dig? Sverige var fram till 1922 nämligen utan bävrar sedan 1871 då den sista riktiga svensk-bävern sköts.
* En bäverhydda består av både entréhall - där bävern skakar av sin fuktiga päls - och av ett lite högre beläget vardagsrum. Hela hyddan är "cementerad" utom "vardagsrummet" som har gott om lufthål.

Bara hör av dig om du behöver mer bäver-kunskap (från osäker källa) ;-)

Hej från Liselotta

Det är sent nu och jag ska smyga ut till dammen och spana. En hydda med entréhall - det skulle jag vilja se.

Nu tänkte jag redovisa min oberoende högst vetenskapliga undersökning om göteborgarnas galghumor. Min undersökning bygger på ett underlag av en person.Jag träffade just inga göteborgare på Livs kongress. Min erfarenhet av göteborgare är att de brukar kunna skämta om det mesta. Men i fallet med HDs ordförande Bo Svensson som skyllde sina grodor på sin göteborska härstamning verkar få tycka att det var särskilt roligt. Min källa ville inte ens skämta om eländet.
Samma slutsats kan vi dra av Anders Westgårdhs krönika i tisdagens Aftonblad. Han är också göteborgare. Hans slutsats är att vara göteborgare är ingen ursäkt för dåligt omdöme.

Ja så var det med detta. Nu har kritiken gentemot HDs domare lagt sig. De har kanske ridit ut stormen och kan sitta kvar. Sjukskrivningar verkar vara ett effektivt vapen för att sopa problemen under mattan. Från regeringshåll är det som vanligt tyst i sådana här känsliga frågor. Det är ju bara en av landets högsta domare och jurister det gäller. De är väl också bara människor?

Helen som är från Kiruna skriver med anlending av Mats brev.
Håller med Mats.
På tåget "hem" till Kiruna igår, för att hälsa på barn och barnbarn, jo Kiruna är mitt hem trots att jag inte bott där på nästan 20 år, tänkte jag med vemod och inte utan en viss oro på hur det kommer att vara att komma hem i framtiden.
När de gator man gått på, de hus man bott i, stadsdelarna med sin egen historia, viktiga för våra rötter, inte finns mer? Och var ska man flytta våra förfäder som ligger begravda intill kyrkan i minnelunden? För om kyrkan ska flyttas måste man även flytta våra förfäder? Vad har jag då att komma hem till?
Också Helen ställde frågan varför är det så tyst från folket?

Holländarna har röstat idag. Det blev nej också där. Det var väntat. Margot Wallström har ett tufft jobb att göra EU mera folkligt. Hon jobbar i underläge eftersom hon egentligen inte alls förstår EU-kritiker. Hon tycker bara de är konstiga varelser som förstör för utvecklingen av ett nytt Europa.
Samtidigt har hon nu alla förutsättningar att lyssna på vad folk egentligen tycker. Argumenten mot fördraget och kritiken gentemot EU skiljer sig inte nämnvärt mellan länderna. Att utvecklingen går för snabbt, att det nationella inflytandet försämras är några folkliga angreppspunkter. Liksom protesterna mot att den nationella välfärden försämras.
Alla både politiker och journalister brukar hävda att det som sker nationellt har inget med EU att göra. Det är både osant och okunnigt och vore det inte på sin plats med att lägga korten på bordet och se sanningen i vitögat?
Minns ni argumenten från ja-sidan när vi skulle gå med i EU? Ingenting kunde vi längre göra på egen hand hette det då, men hoppade vi på tåget skulle tillväxten öka, arbetslösheten minska, välfärden utvecklas och stärkas och demokratin blomma. Till och med spritmonopolet skulle vi få behålla.
Medlet var den nya ekonomin. Med låg ränta, låg inflation och minskade offentliga utgifter. Det ekonomiska systemskiftet är genomfört. Räntan är låg liksom inflationen. Tillväxten är okej åtminstone i vissa länder. Men var är jobben och välfärden?
Det stora problemet är att kombinera låg inflation och låg arbetslöshet. Hur löses välfärdsproblemen när kraven är starka på minskade offentliga utgifter och lägre skatter? Varför luras politiker och hävdar att det finns lösningar när inga lösningar finns? Själklart får vi en förtroendekris.
Fördraget är i allvarlig fara säger Lars Danielsson statssekreterare efter det starka nejet i Nederländerna. Det var i fara redan efter det franska nejet. Alla länder ska godkänna fördraget för att det ska gälla. Men det har nog EU-toppen redan glömt.

Ett Jasplan har störtat. Jag minns när förre ministern Jan O Karlsson en gång för mycket länge sedan då han bara var tjänsteman kallade JASplanet för världens dyraste jordfräs.

Det skvallras i sossekretsar om att Tomas Bodström ligger bäst till som efterträdare till Göran Persson. Han är onekligen populär trots att han inte är kvinna. Det som oroar folk i fall Bodström blir partieldare är att han inte har så djupa kunskaper i utrikespolitik och sociala frågor. Får han fel fråga kan han lätt hamna på hal is.

Vissa sossekvinnor vill heslt se Vanja Lundby Wedin. Övertygelsen om att det ska vara en kvinna har gjort att fler av Vanja Lundby Wedins tidigare kritiker börjar försöka acceptera henne. Det märks på snacket. Hon är ju inte så stark, men.... Hon har inte varit särskilt drivande, men... I jämställdhetsfrågor är hon ändå ganska okej. Så låtert det.
Jag ser också helst en kvinna på partiledarposten, men då krävs det en med skinn på näsan och som vågar driva frågor och utmana maktetablissemanget inom partiet. Det kommer aldrig att ske. Ska männen gå med på en kvinna bör hon vara styrbar. I den bemärkelsen kan Vanja Lundby Wedin vara bra. Hon har fått många rosor av Göran Persson under årens lopp.

Det är mycket som tyder på att Göran Persson börjar överge Pär Nuder. Han är hopplöst impopulär. Så till den milda grad impopulär att attackerna på Nuder liknar mobbing. Det börjar allt bli lite synd om karln. Men frågan är om inte Pär Nuder var bäst bakom. Han är mannen som skrivit Göran Perssons mest lysande tal. Han har insikter men lite utstrålning.

Jag såg att Ungdomsstyrelsen har polisanmält vänsterns ungdomsförbund för medlemsfusk. Det är bra att det blir krafttag mot det utbredda fusket inom ungdomsförbundet. Ändå ställer jag mig frågan varför just Ung vänster och varför just nu? Fusket har ju pågått under flera år och det är knappast bara Ung Vänster som har fuskat. Jag måste säga att det hela känns lite märkligt.
Jag begriper att Ungdomsstyrelsen fick kalla fötter av att revisorn för Ung Vänster i Jämtland ångrat sig och meddelat att det var falska siffor som skickats in. Det var kalla fakta. Men frågan återstår. Fusket har pågått under flera år. Vad har ungdomstyrelsen gjort för att komma tillrätta med problemet?
Staffan Eklund chef för Ungdomsstyrelsens enhet för fritid och föreningsliv på Ungdomsstyrelsen säger att kontrollen ska skärpas. Det är på tiden!

Annika Östbergs öde har engagerat många svenskar. Nu fick hon avslag igen. Det måste vara oerhört hårt för henne och alla som kämpar för hennes sak. Nu får hon vänta i tre år innan hennes fall återigen tas upp av kriminalvårdsnämnden i Kalifonien.
Alltid när Annika östbergs fall kommer upp tänker jag på en av mina läsare från Norrbotten. När det var toppmöte i Sverige och George Bush skulle komma till Göteborg åkte jag ner för NSDs räkning och bevakade händelserna. När jag steg av på Landvetter flygplatsen i Göteborg, ringde telefonen. Det var en man från Gällivare. Hans ärande var Annika Östberg. Han sa att eftersom jag var den enda människa han kände - eller tyckte sig känna för att han läste det jag skrev - tänkte han be mig om en tjänst. Utgångspunkten för honom var att jag hade kontakt med makthavare och när jag ändå var i Göteborg fick jag uppdraget att tala med Göran Persson och George Bush om Annika östberg.
Jag förklarade att jag inte skulle träffa någon av dem. Men mannen gav sig inte och slutade samtalet med att han litande på mig.
När Geroge Bush landade stod jag i ett köpcentrum och tittade på honom via storbildstv. Närmare kom jag inte den amerikanska presidenten och inte heller Göran Persson. Nästa dag slog tidningarna upp nyheten om toppmötet mellan Persson och Bush. Huvudnyheten var att Göran Persson talade med Bush om Annika Östberg. Jag skattade gott och tänkte vad bra.
När jag sedan kom hem från Göteborg ringde telefonen. Det var samma man som nu utbrast i ett stort TACK. Tack Lotta Gröning sa han. Jag visse jag kunde lita på dig. Jag försökte förklara hur det låg till att jag aldrig träffat dem, men det gick inte hem. Han sa bara: Du ska inte vara blygsam.
Ibland för man beröm trotst att man inte är värd det!