Det är ovanligt stilla i politiken. I Sverige alltså. Inte i Italien. Där är politiken en rysare. Här hemma verkat alla vänta på upptrappningen inför valrörelsen. Göran Perssons förtroende dalar såg jag i en undersökningen från Göteborgs universitet. Socialdemokraterna har lite för många affärer. Förlorar de valet blir det på grund av att folk tröttnat på maktfullkomligheten. Det är ett "ok" eller en stämpel som socialdemokraterna har svårt att bli av med.
Alliansen är inte mer alert, men de står för förändring kanske inte så mycket politiskt men väl personligt. Nya ministrar. Reinfeldt vinner på sin strategi att härma socialdemokraterna. Han vill vinna valet med en socialdemokratisk politik. Än så länge är han misstrodd. En facklig ledare inom LO-kollektivet har uttryckt sin glädje över att Reinfeldt vill behålla kollektivavtalen. Det är lite märkligt att facket inte jublar mer. Det är en seger oavsett vad vi tycker om moderaterna att partiet går till val på att kollektivavtalen ska vara kvar.
Sossarna har gått till höger och moderaterna har gått till vänster och alla har de blivit liberaler. För folkpartiet är läget lite svårt. Vad ska de tillföra för nytt i en värld där alla gör anspråk på deras ideologi? Rorigt är ordet för den enskilde lille väljaren. Mitt tips är att soffliggarpartiet stärker sin position.