|
|
|
|
|
Jag gnällde om bristen på hjältar förra veckan. Men att vara tjej och hitta en svensk hjältinna måste vara ännu värre. Jag menar: vem vill ha Victoria Silvstedt som förebild? Redan 1966 sjöng James Brown ”It’s a man’s, man’s world” och även om det blivit bättre i samhället har det inte blivit det i kändisbranschen. Det är samma Stikkan Andersson/Lill-Babs-historia om och om igen. Men sällan är dagens puddingar ens begåvade underhållare. Det senaste exemplet är rocktjejerna Star. De gör en usel cover på Kiss ”Heaven’s on fire” och, visst, jag unnar tjejerna att försöka bli popstjärnor och ha kul, och vill de klä sig i tajta, färgglada kläder och visa klyftan så får de gärna göra det. Jag hyser inte agg mot bimbos. De gör vad de kan för att överleva. Men om jag var 15 år och tjej och ville hitta en tjej att se upp till skulle det inte vara lätt. På tv ser de kvinnor som leder pratshower för att de ser korrekta ut, inte för att de är journalister. Eller så presenterar de väder, men de är inte meteorologer. Eller så är de stjärna i en såpopera, men de är inte skådespelare. Eller så lallar de sånger som Max Martin skrivit och räcker ut tungan samtidigt som de sjunger bokstäverna ”L” och ”M”. Eller så skaffar de silikonbröst och viker ut sig. Det är en lång historia att förklara vad det beror på och jag är inte ens säker på att jag kan det. Men tydligen är det så att musiken eller tv-programmet måste vara förpackat i skönhet för att folk ska köpa det, och jakten på kunniga och snygga programledare verkar inte vara lika stor som jakten efter kandidater till ”Robinson”. Kanske är självständiga och begåvade kvinnor för farligt för skivbolags- och tv-bossarna. Om jag var ung tjej skulle nog kvinnor som Rebecka Törnqvist, Maria Sjöholm, Dilba, Eva Dahlgren, Marie Fredriksson, Robyn, Helena af Sandeberg, Melinda Kinnaman, Johanna Sällström (och många andra) vara förebilder. Men samtidigt är denna typ av begåvade yrkeskvinnor typiskt nog personer som inte så gärna visar sig i media, vilket bereder plats för syrrorna Graaf och Star och andra silikonmonster. Det är den tråkiga ironin i det hela. En superförebild är biträdande justitieminister Britta Lejon. Snacka om skärpt och cool kvinna. Med flera såna förebilder skulle vi se en vackrare värld. Vi säger så. |
|
Skriv till mig!