|
|
|
|
|
Rapparen Ken tyckte att hans publik skulle storma slottet våldta prinsessan Madeleine och han påstod att prins Carl-Philip har haft sex med Peter Jöback. Med det menade han egentligen att kungahuset borde avskaffas. Rapparen Ken tycker också att homosexualitet är ”djävla fel” och ”mot naturen” och han skulle inte kunna ha en kompis som är bög. Vad han egentligen menar med det vet jag inte. Hiphop är problematiskt. Hiphop-kulturen kommer från amerikanska förorter som skolkuratorer eller proggfarbröder och få andra svenska medelklassfigurer har en aning om. Det som vi i Sverige kallar jämställdhet, feminism och tolerans går inte att applicera på Bronx eller South Central. Det är en värld med helt andra koder. Där är respekten mellan män och kvinnor individuell och måste förtjänas och inte tvångskommenderas från socialstyrelsen. Med våra mått kan det se ut som att b-boys bara är manschauvunister och att fly girls bara är hårda sexmonster. Men, som jag ser det, visar en b-boy som kallar en fly girl ”bitch” mer respekt än vad Svenne Svensson gör när han tar Anna Andersson på brösten på diskoteket eller när Svenne skriker könsord efter Anna vid en korvkiosk i Åmål. Det är olika sätt, olika kulturer och jag kan förstå att rock ’n’ roll-generationen har svårt att se humorn i exempelvis Eminems låtar. Det är ju råa grejor. Och det är problematiskt att älska vissa till synes kvinnofientliga texter när beatsen och rimmen är oemotståndliga. Saken är att båda kulturerna har styrkor och brister. Ken kombinerar det sämsta av de båda. Ken är och har gjort sig känd som den främste svenska hiphopparen, och man vill gärna förlåta honom och hänvisa till någon slags lokal kulturyttring i Hässelby. Men det går ju inte. Om inte annat är det en förolämpning mot Hässelbyborna. På samma vis som Kens homofobi är en otäck nordic trash-åsikt, på samma sätt bevisar Kens skändning av Madeleine och Carl-Philip att han har en skruv lös. Inte för att jag vurmar speciellt för kungahuset. Men är man 20 år och politisk analfabet ska man passa sig för hur man framför sitt budskap. Det är inte en strukturell samhällsanalys à la proggrörelsen Ken bidrar med, och hans ordval skymmer budskapet. Det var uppmaning om våldtäkt – framför 13-åriga kids. Skärp dig, Ken, snälla. |
|
Skriv till mig!