|
|
|
|
|
Det kan inte vara lätt att vara Leonardo DiCaprio. Eller snarare: Det måste vara lätt att vara Leonardo DiCaprio. Eller egentligen: Det är nog ganska lätt att vara Leonardo DiCaprio, men bortsett från att han har hur mycket pengar som helst och får hångla med vilken tjej han vill så kanske det är lite småjobbigt att vara Leonardo DiCaprio. Nåt fel är det när han väljer att göra ”The Beach”. Alex Garlands bok är ju något av det minst litterära som kommit ut på 90-talet. Det är - i alla fall i Rikard Svartviks översättning och det jag glanat igenom på originalspråk - en väldigt torftigt utförd berättelse, helt befriad från stilistik och skriven som en långrandig dagbok där författaren kort och gott skriver allt han ser. Rätt så plågsamt. Historien om västerländska ryggsäcksflummare i Thailand slog väl an nån slags nerv som generationsbetraktelse, antar jag, eftersom den sålde en hel del, men det beror nog mest på att det är brist på unga författare som lyckas skildra det verkliga 90-talet - bristen på subkulturer, ideologier och alternativa livsstilar (Finns det nån annan än Douglas Coupland som lyckats?) Filmen är bättre än boken, jag såg den på en pressvisning. Danny Boyle som gjorde överhypade ”Trainspotting” och charmiga ”A life less ordinary” har lyckats komprimera dösnacket och fått till en hel del djävulskt snygga bilder och DiCaprio själv var cool nog att lägga till en liten nakenscen med franska stjärnan Virginie Ledoyen så att även pojkarna i publiken får nåt att titta på (jag avundas er tjejer som sannolikt mer uppskattar de tusentals smaskiga bilderna på Leos härligt gyllenbruna bringa och det där charmiga leendet som var så populärt i ”Titanic”). Men det räcker inte. Leo hade såklart ett svårt val när han skulle följa upp Titanic (och nu nämner vi inte ens ”Mannen med järnmasken”...bara titeln garanterade ju flopp) och han fegade ur det betydligt coolare valet att göra ”American psycho” och valde den här varianten som på cocktailpartyns på övre östra Manhattan kanske anses chic men som är ett stort ”jaha”. Lite lagom generationspretto och lite lagom alternativt, men mest fegt. Jag är besviken. Om världens mest lovande filmstjärna inte skulle göra nåt riktigt tufft så hade jag hoppats på en härlig kärlekshistoria. Det tror jag att alla andra också hade hoppats på. ”The Beach” - som går upp 17 mars - blir ingen succé. Min gissning är att den får två eller tre plus av recensenterna världen över och att salongerna blir halvfyllda. Vi säger så. |
Skriv till mig!