TISDAG 30 NOVEMBER 1999

Född i Norge – av tyska föräldrar Tomas Lindkvist 29 år Askersund Äger och driver vit makt-skivbolaget Svea musik. Dömdes till fängelse för hets mot folkgrupp för att ha spridit rasistisk musik på CD. Torulf Magnusson 30 år Linköping Aktiv inom Nordland. Håller nazistiskt propagandatal som säljs på video. Säljer hakkorsfanor. Tidigare VAM. Peter Melander 29 år, Stockholm Dömd för uppvigling sedan VAM-tidningen Storm hetsat mot en journalist. I dag redaktör för Nordland och arrangör av nazistkonserter. Thomas Möller 35 år Staffanstorp Dömd för att ha hotat en polisman. Dessutom för bland annat misshandel. Ledare för Hells Angels i Sverige. Björn Nord 27 år Karlstad Dömd för hot mot en fängelsechef under straff för mordbrand mot flykting- förläggning. Dessutom andra grova brott. Medlem i Ariska Brödraskapet. Jonas Persson 23 år Örebro Dömd för att ha hotat polisman. Dessutom för våldsamt upplopp och misshandel. NSF-ledare i Örebro. Jimmy Nicklasson 20 år, Stockholm Häktad för mordet på syndikalisten Björn Söderberg i Sätra. Omhändertogs av polisen vid en vit makt-konsert i Brottby i januari 1998 Andreas Olofsson 19 år Klippan NSF-ledare i Klippan ett av organisationens viktigaste fästen. Erik Nilsen föddes i staden Moss i Norge 29 maj 1953. Hans föräldrar är tyska, men han växte upp i Norge sedan hans far fått jobb som ingenjör på ett stort norskt företag. I början av 70-talet läste han juridik vid universitetet i Oslo. Den 1 maj 1976 organiserades den första öppet nazistiska demonstrationen efter andra världskriget i Norge av den högerextremistiska rörelsen Norsk Front, för övrigt bildad av Nilsen. I samband med den demonstrationen höll Nilsen sitt första offentliga tal.   På hösten 1983 flyttade han till Örebro där han fått kontakter via Nordiska Rikspartiet. Erik Nilsen kom så att bli en av grundarna till Bevara Sverige Svenskt (BSS).   Han försörjer sig i Sverige på samma sätt som han nu gjort sedan han var 19 år: genom att producera och sälja musik, naziskrifter, revisionistlitteratur där Förintelsen förnekas. Bland annat har han tryckt Ariska Brödraskapets tidning i vilken mordet på John Hron i Kode försvaras.   Under 80-talets första hälft handlade musiken mest om tyska marscher, men här finns embryot till det som på 90-talet ska göra Nilsen till en huvudperson i den internationell industrin kring vit-maktmusik.   1985 flyttade Erik Nilsen till Helsingborg och bytte namn från Blücher till Nilsen.    Våren 1997 började Nilsen åka landet runt på agitationsturnéer. Ett av de senaste mötena vi spårat Erik Nilsen till ägde rum den 28 augusti i år i Tomelilla.   Det arrangerades likt mötet i Mullsjö av aktiva NSF-medlemmar. Denna gång av Tobias Malvå, känd nazistisk våldsverkare, nyinflyttad i Tomelilla. Han sitter nu tillsammans med två andra nazister häktad för grovt olaga hot. Efter mötet klistrades hakkors på polisstationen    Mötet lockade 150 personer till en lokal utanför Tomelilla, som officiellt hyrts för en kräftskiva. NSF:s propagandachef Björn Björkqvist höll tal, liksom Erik Nilsen.   Sedan hände något i det annars så stilla Tomelilla. Under oktober fördubblades antalet fall av skadegörelse i samhället och bilinbrotten likaså.   Men det var något annat också. Klistermärken med hakkors sattes upp på polisstationen, flygblad från Nationalsocialistisk front med rubriken ”Gemenskap före mångfald” och slogans som ”Integration är folkmord” delades ut i skolor och till boende i kommunen.   Kommunalrådet John Johansson (m) blev alltmer bekymrad.   – Sådant här riskerar att fläcka ner vår stad och ge oss ett rykte vi inte är förtjänta av. Tomelilla är faktiskt en bra plats för den som vill växa upp i lugn och ro.   Det hade Johansson också sagt i en intervju i tidningen Sydsvenskan.   Samma söndag som intervjun publicerades, den 31 oktober, ringde telefonen hemma hos Johanssons.   Den som ringde uppgav sig vara representant för Nationalsocialistisk Front. Han sade inte vad han hette, men ville prata med John Johansson.   – Jag uppfattade det inte som hotfullt då. Han var verbal, pratade om att Förintelsen inte ägt rum och att han ville skicka litteratur som visade det.   Kommunalrådet avböjde erbjudandet med hänvisning till att han litade mer på sina intryck från en rundresa i förintelselägren.   Två dagar senare kom hotet.   Det var tisdag vid lunch och John Johansson hade gått hem för att äta. I brevlådan låg ett brunt kuvert, poststämplat i Malmö. Han sprättade utan närmare tanke upp det.   Sedan blev han iskall. I kuvertet låg ett brev med den nazistiska terrororganisationen Combat 18:s logotype i huvudet. Bredvid fanns en tecknad, beväpnad man i huva och en nazistflagga. I brevet stod att John Johansson och hans familj nu var dömda till döden för förräderi mot fosterlandet.    John Johansson visade inte brevet för sina närmaste utan överlämnade det till polisen. Han försökte först skaka av sig det hela som ett pojkstreck. Sedan kom obehaget.   – Man har ju hört om hur militanta de här grupperna kan vara.   John Johansson säger att han nu kollar posten två gånger innan han öppnar den, men att han fortfarande går rakt över torget utan att gömma sig.   – Jag tänker inte tystna. Jag har sagt det jag sagt om vad jag tycker om rasism och nazism och det står jag för.