”Vi kan inte ha ett normalt privatliv”

Göran Persson vill inte synas tillsammans med sin förlängda BMW 750. För Aftonbladet erkänner han att han inte vill fotograferas med sin bil. ”När jag åker långt, så har jag fått väldigt ont i mina knän. Därför måste jag åka i BMW:n”, säger han om den bepansrade, tolvcylindriga bilen. Foto: URBAN ANDERSSON

  – Om jag kan övertyga 250 personer i Borås kring vår politik, så är jag ganska säker på att 120 av dom på måndagen talar om det här på sitt jobb. Och dom når i sin tur betydligt fler än om jag skulle gå till deras arbetsplatser.
  Stödet från arbetarrrörelsen märks.
  Kommunalarbetareförbundets kongress i Västerås. I den stora salen sitter flera hundra ombud.
  Göran Persson tar av sig den blå favoritkavajen, och ställer sig i talarstolen i vit skjorta och röd slips.
  Taktik eller inte – posen inger förtroende.
  Men så är han också en mycket duktig talare. Göran Persson lyckas alltid – konsekvent alltid – fånga publikens intresse.
  Hans resonemang är enkla att hänga med i, det finns en klar linje att följa.
  Och efter det timslånga talet går Kommunalarbetarförbundets ordförande Ylva Thörn upp i talarstolen.
  – Det handlar om att banta med Bildt eller plus med Persson, säger hon halvt obegripligt och applåderna vill inte ta slut.
  Inte förrän Göran Persson själv dämpar publiken och går ner från podiet.
  Själv säger Persson till Aftonbladet:
  – Det var länge sedan vi stod inför ett val med arbetarrörelsen så samlad. Om jag inte har mina valarbetare med mig, så vinner vi inte i september.
  
Persson och massmedia
  Det finns en mycket central plats i Göran Perssons offentliga liv.
  En tämligen bedagad, alltmer bladlös grön benjaminfikus utanför riksdagens plenisal.
  ”Riksfikusen” som någon så skämtsamt brukar kalla Sveriges statsväxt.
  Efter frågestunderna i kammaren väljer statsministern alltid att hålla presskonferens uppträngd mot fikusen. Själv förklarar han valet av plats med att han vill ha ryggen fri.
  Massmedias intresse är alltid enormt. Så fort Persson kallar finns alla stora redaktioner på plats.
  Men frågan är om inte Göran Perssons inflytande över dagspolitiken är överskattat.
  – Min makt är definitivt överdriven, säger han själv.
  – Samtidigt som jag talar på presskonferenser och umgås i representativa sammanhang, så sker ju väldigt mycket stort i det tysta.
  Men det går att hitta stora politiska nyheter även i Göran Perssons tal.
  Eftersom han talar fritt, utan förskrivet manus, slinker en och annan nyhet ur honom i bisatser – men eftersom han själv inte gör någon större sak av det han just sagt, uppmärksammas sällan uttalandet i media.
  Även tränade politiska journalister missar ofta avgörande detaljer.
  Så var det i riksdagen då statsministern plötsligt talade om att han av väljarna begär ”ett mandat för full sysselsättning”.
  Trots den uppseendeväckande formuleringen var det tyst i medierna.
  – Sa jag verkligen så? säger Göran Persson förvånat när Aftonbladet undrar vad han egentligen menade.
  – Det ska jag precisera senare. Men du vet hur vi använde uttrycket mandat förra gången. Och vad det har betytt för våra politiska möjligheter, fortsätter han och syftar på socialdemokraternas krav på ett ”öppet mandat” i valrörelsen 1994 för att klara statsfinanserna och jobben.
  Det gäller att kunna sin Persson.
  
Persson och BMW:n
  Göran Perssons förhållande till journalister är oftast avspänt.
  Tills det kommer till BMW:n.
  För två år sedan köpte säkerhetspolisen in en förlängd BMW 750 för att köra statsministern i.
  Sedan Göran Persson tillträdde posten hösten 1996 har han noga undvikt att bli fotograferad med bilen.
  Så fort han har åkt BMW, och inte Volvo, har bilen parkerats ofta flera kvarter från den plats som ska besökas.
  Allt för att fotograferna inte ska få några bilder.
  Så var det under Kommunalarbetareförbundets kongress i Västerås.
  I småländska Konga våren 1997 gick det så långt att Göran Persson efter anförandet i Folkets hus klev in i sin följebil – en Volvo – bara för att femhundra meter längre bort, ute i skogen, kliva över i BMW:n.
  Själv erkänner Göran Persson att han inte vill fotograferas med den tyska bilen.
  – Det finns en uppfattning, som jag delar, att jag i alla lägen ska åka svenskt, säger Göran Persson.
  – Men jag kan inte åka i den Volvo som jag disponerar eftersom jag får ont i mina knän om jag åker längre än en halvtimme i den. Det är mitt stora problem just nu.
  – BMW behöver inte ha reklam av en svensk statsminister. Jag får snart ett säte som fungerar i Volvon.
  Göran Perssons BMW står skriven på rikspolisstyrelsen. Men det är säkerhetspolisen som har köpt in den.
  Säpos generaldirektör Anders Eriksson vägrar dock att svara på vad bilen har kostat skattebetalarna.
  – Vi uttalar oss inte om vår fordonspark, säger han korthugget till Aftonbladet.
  Men enligt BMW:s generalagent i Stockholm, så var grundpriset för den förlängda bilen med tolv cylindrar 927 000 kronor 1996.
  Exklusive bepansring och extra säkerhetsutrustning.
  Om priset säger Göran Persson:
  – Herregud.
Är det ditt beslut att BMW:n köptes in?
  – Nej, nej, nej. Det fanns innan jag kom. Att jag däremot använder den har jag medverkat till själv eftersom den är bekvämare för mig.
  
Persson och oppositionen
  Kanske mer än tidigare kretsar valet i höst kring två personer, två alternativ.
  Carl Bildt eller Göran Persson.
  Under våren har Göran Persson ägnat stor kraft åt angrepp på ”högern”. Framför allt inför de egna på partikongresserna har han angripit ”högerledaren" Carl Bildt.
  Inte moderaten Bildt.
  – Det är ett medvetet ordval. Högern är ett mycket renare och tydligare politiskt begrepp, säger Göran Persson.
  – Det är dessutom mer laddat och höjer på så sätt temperaturen.
  Men de senaste månaderna har Göran Persson tonat ner angreppen på högern.
  I stället är det partisekreteraren Ingela Thalén som har övertagit kampanjen mot Bildt. Från partihögkvarteret faxas ständigt uttalanden till landets redaktioner. Senast ansåg Thalén att ”Carl Bildts kvinnofientliga politik framstår som allt mer systematisk och genomtänkt”.
  Göran Perssons nya måltavla är i stället folkpartiledaren Lars Leijonborg.
  Göran Persson gör närmast narr av honom. Till publikens stora förtjusning.
  – Lars Leijonborg är politikens munterman, sa Göran Persson på Kommunals kongress och publiken vek sig av skratt.
Varför driver du med Lars Leijonborg?
  – Jag är lite elak mot honom. Jag kallar honom för en munterman, och då brister gapskrattet ut, oavsett var jag är. Folkpartiet borde fundera över varför det är så, säger han.
  – Det värsta som finns för en politiker är att förknippas med svartsyn, pessimism, elände, det trista, det går inte, det blir ingenting, ni misslyckas med allt, och nu ska jag sätta betyg på er och gud så dåliga ni har varit. Det finns ingenting som blir godkänt, jo några saker har ni gjort... Den där ansatsen är svårbegriplig för en politiker.
  – Det är möjligheterna som man ska tala om, och när Leijonborg inte gör det, så är det klart att jag lite försynt påpekar att han är en munterman.
  Men angreppen på Carl Bildt har nästan helt uteblivit.
  Faktum är att de båda knappt har träffats någon gång.
  Första gången de möttes var sent hösten 1997 (!)
  – Det kan tyckas märkligt, men beror på att jag är relativt ny i rikspolitiken, säger Göran Persson.
  – Vi känner varandra väldigt dåligt, och jag har ingen anledning att varken tro något gott eller illa om honom.
  
Personlige Persson
  Om ett halvår, i januari, fyller Göran Persson 50 år. I vissa stycken är han, sin relativa ungdom till trots, som hämtad ur det förgångna.
  Han dricker kaffe på bit. Han kallar folk vid efternamn. Han har överhuvudtaget en för sin generation ovanlig bakgrund.
  I sin bok, ”Den som är satt i skuld är icke fri”, berättar han om hur han först som 12-åring – 1961– besökte Katrineholm för första gången, trots att det bara ligger två och en halv mil från hemmet i Vingåker.
  Göran Persson var den första i familjen som fick chans att studera.
  Pappa Thomas var byggnadsarbetare, mamma Karin var hemmafru.
  Göran Persson har gjort en klassresa som förmodligen saknar motstycke i Sverige. Från den lilla eternitvillan på Jägaregatan i Vingåker till statsministerrummet i Rosenbad.
  I dag är hans hemstad Malmö. Men Göran Persson är sällan där. Egentligen är det tveksamt om han ens kan kallas malmöbo.
  
Fortsättning