|
|
|
|
|
Glöm myten om Persson
Göran Persson är glad. Han är lycklig med sin Annika, statsfinanserna förbättras – men var är väljarna? Sedan förra valet har partiet tappat över åtta procent. Namnskylten till statsministerns tjänsterum består av en vanlig, enkel Dymo-skylt som vaktmästaren själv har tryckt ut. ”Göran Persson” står det i vitt mot svart bakgrund. Billigast tänkbara skylt, snabbt utbytbar. – Så här har vi det. Vi kan mista jobbet över en natt, säger Göran Perssons sekreterare Barbro Magnusson och skrattar. Men så har också statsministern en reträttpost. Han är fortfarande, trots att han slutade redan i december 1976, tjänstledig från jobbet som studiesekreterare på ABF Sörmland. Fast sannolikheten för att han ska återvända dit är förmodligen inte så särskilt stor... Persson och rörelsen Det senaste halvåret har Göran Persson ägnat mycket tid åt att sluta leden. För att vinna valet i höst måste arbetarrörelsen vara enig. Därför har han på helgerna rest runt på otaliga partidistriktskongresser över hela landet – till Uppsala, till Borås och Borlänge och Södertälje. Han har talat på flera fackkongresser, hos Kommunalarbetareförbundet, hos Seko, hos Lärarförbundet och Byggnads för att ge några exempel. Det handlar om att återvinna förtroendet bland de egna, att återerövra förlorad mark. Med en stark och enig arbetarrörelse bakom sig ska valet vinnas. Däremot syns statsministern aldrig bland ”vanligt” politiskt oengagerat folk. Han håller inga torgmöten, besöker inte arbetsplatser. – Det där är en strategi, säger Göran Persson på terrassen utanför SSU:s kursgård Bommersvik.  Fortsättning
|
Presskonferens på Kommunals kongress i Västerås. Göran Persson håller hov för de församlade journalisterna.”Jag har för många tillfällen att komma ut i massmedia. Jag hade gärna sett att de andra statsråden fått chans att ta en del av min tid.”