  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
– Här skiter de
BLENTARP. Tidigare hördes och syntes han mest av alla. Nu är det tyst omkring Ricky Bruch – och knappt någon känner igen honom. – Bara de närmaste får tag i mig, och så ser jag ut som Karl Marx, säger han och skrattar. Ja, det är inte mycket som är sig likt vad gäller 70-talets Ricky Bruch kontra 2000-talets. Under karriären var det show och stora svarta rubriker kring Sveriges bäste diskuskastare genom tiderna. Skandalerna och framgångarna avlöste varandra. Ricky ville vara i fokus – och lyckades alltid. Han var Sveriges svar på Mohammed Ali (det har han själv sagt). Störst, bäst och vackrast. Ricky gick sin egen väg – pressen följde efter. – Jag var som en cirkusartist, jag ville ge åskådarna valuta för pengarna, säger han. Han tjänade också en hel del pengar, men de försvann lika fort. – När jag höll på som värst kunde jag hyra hela hotell. Jag levde upp allt, eller förresten; många hjälpte till. Ingen annan friidrottare tjänade lika bra som jag gjorde på den tiden. Nu lever han i avskildhet i Blentarp utanför Sjöbo i Skåne. Persiennerna är neddragna i villan på Furuvägen. Och huset är välmöblerat om man säger så. – Tycker ni det är rörigt? Kanske för er, men här är det ordnat kaos, säger han och skrattar. Bland annat trängs 25 000 lp-skivor och 25 000 videoband med mängder av böcker. På bordet ligger ett stort tipssystem, som han själv komponerat. – Jag spenderade mycket pengar som aktiv. Tipset lever jag av nu, förutom att jag är sjukskriven, säger han. ”Jag skiter i hur det går på börsen” Munnen går i ett på honom. Ämnena varierar: musik, idrott, religion, historia, litteratur, biologi och universum. Är det inte tipssystem så är det fysikens lagar som gäller. Är du intresserad av allt? – Ja, det mesta. Nej, förresten, hur det går på börsen skiter jag i. Förr tränade jag kroppen – nu tränar jag hjärnan. Men förändringen har kostat. Rampljuset var en stor del av Rickys liv, och omställningen till ett vardagligt var omtumlande. – Efter karriären blev jag rastlös och kände en tomhet, levde i ett vakum. Är livet slut nu? frågade jag mig själv, trots att jag bara hade kommit halvvägs. Men samtidigt var det nyttigt, jag hittade mitt ursprung igen. Så du saknar inte rampljuset nu? – Ställ dig under en 2 000 watts lampa, dygnet runt, så får du se. – Till slut fick jag svårigheter att styra uppmärksamheten. Under intervjuer, flera vid samma tillfälle, kunde jag efteråt läsa fem olika historier. Vem av dem är jag, frågade jag mig själv. Nu för tiden påminner Ricky Bruch mest om en gammal socialistisk agitator, i alla fall utseendemässigt. – Jag liknar Karl Marx med mitt tre decimeter långa skägg, eller en sådan där målning av en tysk skeppare med keps och pipa. – Men det är bökigt om nätterna. Ofta slår jag mig själv på käften eftersom jag tror att någon grannkatt kommit in och hoppat upp i sängen, säger han och skrattar. Vilken bild har svensken av dig tror du? -– Den där Ricky är väl en annorlunda typ. Ofta får jag frågan varför jag är så märkvärdig. Jag är bara mig själv, och vad tråkigt det skulle vara om alla var som tennsoldater. Tänker du tillbaka mycket på karriären? -– Det händer, man var ju med om en del. Min karaktär gjorde mig till en stor kastare, jag var en innovatör. Sett till min fysik och teknik hade jag inte kommit lika långt. Dopningen då? – Jag var en av de första som testade det. Jag blev aggressiv och mådde inte bra och fick stå på händer i badkaret och pinka. En natt hade jag 16 utlösningar. – Men jag la av tidigt. Vid en läkarkontroll sa de att jag skulle bli steril, men jag har fått fyra barn (tre döttrar och en son). Ricky har bara kontakt med en av döttrarna. -– När jag tänker på barnen ibland tycker jag det är tråkigt att vi inte har mer kontakt. Hur ser de ut och vad har det blivit av dem? Men en av tjejerna håller på med dressyr. Det är kul. I övrigt får bara de närmaste tag i honom. I lilla Blentarp får han ro. Oftast är han uppe på nätterna och sover på dagarna. Sedan blir det någon vända till den lokala puben emellanåt. – Här skiter de i vem jag är. Nu bor jag till och med granne med en polis. Håller på med en bok om hjärnan Men Ricky är inte sysslolös, det har han förresten aldrig varit. Filmproduktioner i Italien, idrottsforskare, föredragshållare, skådespelare, författare, radiopratare, videoredigerare är bara en bråkdel av alla olika saker som han har på sitt erfarenhetskonto. – Sedan är jag intresserad av geologi och så har jag ju min egen studio här hemma, där jag sätter musik till bilder. – Jag har en del projekt på gång, bland annat en bok om hjärnan. Till våren satsar jag också på veteran-VM i tyngdlyftning. – Vem vet, snart kanske Ricky Bruch hamnar i fokus igen, säger han och skrattar. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-725 2000 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
