Kravaller på Gustav Adolfs Torg Branting gav sig från riksdagsdebatten rakt ut i gatustriderna på Gustav Adolfs Torg den 5 juni 1917.
Foto: AXEL MALMSTRÖM

Vi slapp slakten i skyttegravarna
Gunnar Fredriksson Gunnar Fredriksson om demokratins seger i Sverige
På Europas slagfält slaktades miljoner unga män i första världskriget.
I Sverige ven polisens sablar mot hungrande arbetare som krävde allmän och lika rösträtt.
I andra delen av Aftonbladets 1900-talsserie skildrar Gunnar Fredriksson demokratins slutliga genombrott i Sverige.

Citat:Kungamakt, herremakt eller folkmakt – nu skulle striden stå
Storstrejken 1909 hade försvagat arbetarrörelsen. Strindbergsfejden 1910 började som en litterär strid men kom att handla om nästan alla kontroverser i det svenska klassamhället.
   Fem författare som kallades tiotalister eller borgerliga realister skildrade medelklassens inre liv.
  Första världskriget framkallade hungerkravaller och revolutionära stämningar och decenniet slutade med en dramatisk strid om allmän och lika rösträtt.
  Sverige var ett industrisamhälle i utveckling med djupa fackliga och politiska motsättningar. Men det var ännu för många ett bondesamhälle och 1913 publicerade Anna Maria Roos ”Sörgården”, som svenska skolbarn sedan läste i decennier.
  Stockholmsoriginalet Kolingen, utslagen men skildrad med sympati, skapades av Albert Engström i skämttidningen Strix, som han gav ut åren 1897-1924.
  De radikala kraven på lika rösträtt för alla, till och med för kvinnorna, hade satt skräck i överklassen. Vid valen 1911 gick socialdemokraterna framåt och högern tillbaka och klassmotsättningarna skärptes.

SVENSK POLITISK DEMOKRATI kom sist i Norden. Bara ett fåtal arbetare hade rösträtt. I skämttidningen Naggen kunde man 1918 se en teckning föreställande två herrar som studerar telegram i ett tidningsfönster:
  - Se på tusan, de danska kvinnorna har fått allmän rösträtt! Nu ska du se att de svenska männen kommer att pocka på detsamma!
  Högerledaren, brukspatronen och amiralen Arvid Lindman, hade 1907 genomdrivit en rösträttsreform som högermän benämner allmän rösträtt.
  Men lika rösträtt gällde bara män och andra kammaren. För val till kommuner och landsting och därmed indirekt till första kammaren gällde en 40-gradig skala efter förmögenhet och inkomst.
  Förstakammarhögern kunde därmed kontrollera alla reformer som krävde beslut om statsfinanserna. Det kallades ”garantier” för de besuttna.
  Vanligt folk hatade den 40-gradiga skalan. I den folkliga agitationen diktades visor, t ex om Per Andersson och hans svin:

Per Andersson i en svinagård så fin
sin hela förmögenhet lade,
och tack vare sina femhundrade svin
till riksdagen rösträtt han hade!
När svinen drabbades av pest förlorade han sin rösträtt:
Per Andersson frågar sig ännu idag
och ni skulle se uppå minen:
”Vem var det som rådde om rösträtten
- jag i egen person, eller svinen?”
  Högerns män ansåg att de slog vakt om ansvar och kompetens. Man kan tänka sig att en grosshandlare eller ett hovrättsråd ansåg det absurt att han och hans piga skulle ha en röst var.
  Gustav V och den tyskfödda drottning Victoria samverkade med högern, som ansåg det naturligt att regeringen skulle styra på basis av förtroende hos kungamakten.
  Därmed uppstod den stora striden om parlamentarismen, som pågick till hösten 1918. Socialdemokraterna och liberalerna, under ledning av Hjalmar Branting och Karl Staaff, menade att regeringsmakten skulle bygga på förtroende i ett folkvalt parlament och inte vara beroende av hovintriger. Man talade om kungamakt, herremakt eller folkmakt.

Läs fortsättningen