Aftonbladet mediecenter: 100 år med Aftonbladet

Till vänster Oscar II vid riksdagens öppnande 1905. Till höger Hjalmar Branting i samspråk med Gustav V 1909.

Foto: AXEL MALMSTRÖM

En ny tid är här

Herman Lindqvist skildrar 1900-talets födelse

När seklet föddes satt Oscar II på tronen i hermelinbrämad mantel. Han hade krona på huvudet och undersåtarna på respektfullt avstånd.

Några år senare hette kungen Gustav V, kronan hade blivit en cylinderhatt och majestätet tvingades lyssna på arbetarrörelsens ledare och folkets krav på makt.

Aftonbladets Herman Lindqvist skildrar här 1900-talets första tio år som kulminerade i storstrejken 1909. En strejk ledd av LO-basen Herman Lindqvist - artikelförfattarens farfar.

Det var en spänd väntan på tolvslaget nyårsnatten 1899. För första gången var majoriteten av de cirka 5 miljoner svenskarna medvetna om - och inväntade - ett sekelskifte. Skiftet från 1700- till 1800-talet var en festdag bara för de besuttna och tidigare sekelskiften hade gått omärkta förbi, men 1899 var det annorlunda. Aldrig hade så stora skaror lockats ut på gatorna i Sveriges städer som nyårsnatten 1899.
  Alla kyrkor var fyllda vid midnatt. Hela den kungliga familjen med Oscar II i spetsen och de flesta av regeringens ledamöter inväntade tolvslaget i Slottskyrkan på Stockholms slott.
  Timmarna innan hade ett mäktigt fackeltåg ringlat ut mot Skansen och då tolvslaget kom läste kandidat Ruben G:son Berg Tennysons dikt ”Nyårsklockan” från Renbergets topp, stadens alla klockor klämtade och på krogarna i centrala Stockholm bröt ett öronbedövande jubel ut. Huvudstaden hade då 300 000 invånare.
  Sverige gick in i det nya seklet i en anda av dynamisk optimism. Ekonomin sköt fart. De ofta alldeles nygrundade företagen exporterade alltfler svenska originaluppfinningar som säkerhetständstickor, separatorer, primuskök, dynamit, skiftnycklar, pappersmassa och telefoner.

Nyårsklockor klämtade och på krogarna bröt jublet ut...

  Tidens hjältar var ingenjörerna, uppfinnarna och upptäcksresandena. De förkroppsligade framtidstron, övertygelsen om att människan kunde besegra naturen och skingra mörkret.
  Det fanns en stor beundran för den ensamme vetenskapsmannen som, ofta missförstådd av alla och med knappa resurser, oförtrutet kämpade vidare för att plötsligt en dag presentera lösningen på de svåra problemen - eller upptäcksresandena som sökte sig allt längre in i de mörka kontinenterna.

Men det fanns starka sociala och politiska spänningar. Sverige industrialiserades sent, men ganska snabbt. Alltfler sökte sig till arbetsplatserna i städerna eller till sågarna och industrierna i Norrland. Ännu 1850 var bara 9,2 procent av befolkningen sysselsatt inom industrin, vid sekelskiftet hade den siffran mer än fördubblats.
  Emigrationen till Amerika var fortfarande stark, vid sekelskiftet hade omkring en miljon svenskar flyttat västerut. Var femte svensk bodde alltså i USA. Enbart i Chicago fanns 150 000 svenskättlingar, fler än i det samtida Göteborg.
  Arbetarrörelsen hade nyligen kommit igång (SAP 1889, LO 1898). Partiets ledare Hjalmar Branting, 30, satt som ensam socialdemokrat i riksdagen.
  Socialdemokrater, liberaler, högermän och bönder, organiserade nykterister och frikyrkor var alla på något sätt engagerade i tidens stora kampfrågor: försvaret och rösträtten.
  Fackliga konflikter pågick över hela landet. Regeringen slog hårt tillbaka mot oppositionen, alla socialdemokratiska chefredaktörer inklusive Branting, hade redan avtjänat fängelsestraff för till exempel ”smädelse av riksdagen.”

Läs fortsättningen