|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
|
|
En svensk sjörövarö
I århundraden var Gotska Sandön alla sjömäns fasa. Här lurade lömska sandbankar och Östersjöns sista sjörövare. I dag lockar långgrunda stränder tusentals turister till Sveriges mest isolerade ö. Men resan hit är fortfarande ett äventyr. Många av besökarna återvänder flera år i rad. Och det är lätt att förstå varför de som en gång stigit i land på denna karga ö mitt ute i havet gärna kommer tillbaka. Oavsett varifrån det blåser finns här alltid en sandstrand i lä – Las Palmas åt nordost, Tärnudden i söder eller Bredsandsudde på västra sidan. En egen strand Tidigt och sent på säsongen kan man få en hel strand för sig själv. Och även om de inte är lika öde i juli behöver man aldrig trängas. Hela ön är nationalpark och antalet besökare maximerat till 165 per natt. Innanför stränderna täcks Sandön av mossa, ljung och glest växande tallskog. Det är tillåtet att gå överallt men marken utanför stigarna är mycket ömtålig. Bara ett tunt täcke jord och mossa hindrar ön från att blåsa ut i havet. Ändå växer det orkidéer i skyddade sänkor. Allra vackrast är det kanske på Höga land, ett stycke brant kust på sydsidan. En vindstilla dag ser man här uppifrån tydligt stenarna på havsbotten. Ovanpå vågorna guppar ejdrar med ungar. I det helt genomskinliga vattnet kan man följa dem även under ytan när de dyker efter mat. Specialbyggd båt Anledningen till de senaste årens turistboom heter Madam af Gotska Sandön. Hon är en passagerarbåt byggd speciellt för att klara de grunda landstigningarna. Madam är bekvämare och större än den förra båten, där många blev sjösjuka.
Men det finns fortfarande ingen hamn på ön och var man kommer i land beror på vinden. Bara den norra sidan är djup nog för att Madam ska komma ända in och blåser det nordligt får passagerarna åka gummiflotte sista biten. Dessutom måste man vara beredd på att gå ett par kilometer, ibland en hel mil, för att komma till lägerplatsen. Bagaget hämtas dock med traktor. För den som är intresserad finns här hur mycket som helst att lära om öns fascinerande historia. Enligt sägnen låste Östersjöns siste sjörövare in strandade fartygsbesättningar i ladan på det vackra lövänget bakom lägerplatsen. Det finns bevis för att en länsman från Visby våren 1816 hittade nedgrävt vrakgods på ön. Och för att en Petter Gottberg, som då arrenderade ön, dömdes för vrakplundring senare samma år. Under några somrar på 1920-talet satt tecknaren och författaren Albert Engström ofta och drack punsch på fyrmästarens veranda, i det hus där öns tillsynsmän i dag har sitt kontor. Skänkte krinoliner I jaktstugan som fortfarande ligger vid S:t Annas udde skrev han boken ”Gotska Sandön”. Där får vi bland annat veta hur öns fattiga änka fru Söderlund, får öknamnet Madam när de fina fruarna i Visby börjar skänka henne sina gamla krinoliner. I dag bär den nya båten hennes namn. Och en av livflottarna heter Gottberg.
Maria Ullsten
 En svensk sjörövarö: Gotska Sandön – i århundraden alla sjömäns fasa Resfolk/Mattias Sunneborn: ”Tystnaden är bäst” Nätbokning kan gå snett Tillbaka till öknen Nu vågar charterbolagen satsa på Egypten igen Följ de kvinnliga författarna runt huvudstaden Inbyggt solskydd – i barntröjan Flyg billigt i Europa
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
