Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetPuls
FREDAG 1 JANUARI 1999
  

Men tjejer är ju oftast mycket bättre på att kyssas också.
   – Ja det är dom ibland, killar har så stora munnar. Och så är det ett bra sätt att ragga killar på. Ett tag höll det på att bli en billig raggreplik jag hade: ”Men jag kysser killar också.” Fast jag skiter i att ha pojkvän, det är inte det främsta målet.
Varför tycker du att killar är vidriga?
   – Men det är dom inte. Inte alla. Har jag sagt det?
Ja.
   – Jag säger så mycket konstiga saker och sen ångrar jag mig. Däremot tycker jag att killar är oerhört ointressanta i min ålder och man kan ju inte vara ihop med gamla killar.
Så alla mina kompisar och alla andra äldre killar som tycker du är underbar är chanslösa?
   – De kan ju få hångla med mig om dom är snygga, men kanske inte bli tillsammans med mig.
Varför faller man alltid för killsvin?
   – För att man är så djävla manipulerad, ”du måste ha pojkvän, annars är du ful och fel”. Eftersom jag gillar självförtroende, alltså gillar jag inte meskillarna trots att de säkert är världens bästa människor som säkert blir värsta babsen när de blir äldre. Killsvinen utstrålar något som åtminstone verkar vara styrka. Och det verkar inte finnas en enda kille i lämplig ålder som har självförtoende.
  – Men nu har den här pojkvän-ångesten lagt sig och jag har börjat se igenom den här ”shit vad grym jag är” ytan och se de bajsrädda killarna bakom. Så nu vill jag inte vara ihop med någon alls.
Kärlek är faktiskt helt sjukt. Heter det hångla eller strula förresten?
   – Det diskuterade vi innan vi spelade in ”Fucking Åmål”. Innan inspelningen skulle jag ha sagt att jag strulade med någon, men i filmen sa vi ju hångla så då har jag fortsatt med det. Vet du att jag spelar bandy och bröt fingret i somras förresten?
Nej. Men jag undrar om du är utseendefixerad.
   – Jag var det förut, men det har gått över ganska mycket. Nu behöver jag inte sminka mig så fort jag ska någonstans. Jag har alltid varit mycket mognare än mina klasskamrater, när dom var elva och läste ”Frida” var jag en elvaåring som läste ”Vecko Revyn”. ”Vecko Revyn” har förstört mitt liv.
Hur då?
   – Jag trodde på det dom skrev och testade att banta och sånt fast jag var alldeles för ung. Jag blev också helt utseendefixerad och fick dåligt självförtroende.
  – Vet du att egentligen finns inte du.
Va, jo det gör jag visst!
   – Egentligen är du bara ett hopkok av din mamma, pappa, kultur, dina vänner, massmedia och allting. Och tänk på att varenda atom i din kropp byts ut. Och du är så lättpåverkad att du måste ha en religion. Alla människor måste ha en religion och tro på saker. Det behöver inte vara en traditionell religion, det kan vara konsumtion, utseendefixering, våldsfixering, naturvetenskap... Massmedia är en slags religion som folk rättar sig efter.
Gör folk verkligen det?
   – Ja, men man suger ju upp allting utan ifrågasätta det. Man tror på Big Bang och sånt fast det är en sån sak som man inte vet har hänt egentligen...Eller jag vet inte, jag har inte riktigt slutfört resonemanget i mitt eget huvud, men alla måste tro på någonting annars blir man knäpp.

arkiv Alexandra Dahlström

Namn: Alexandra Dahlström.
Ålder: 14.
Stjärntecken: Vattuman. Men varför skriver man såna saker? Det är ju tråkigt.
Bor: I en Närförort till Stockholm.
Familj: Liten, men ganska rysk.
Röker: Nej.
Dricker: Vatten.
Äter: Billys pan pizza, men utan glädje.
Läser: "1984" av George Orwell.
Ögonfärg: gråblågrön.
Lyssnar på: Bad Cash Quartet. Det finns tusen saker jag vill lyssna på, men inte har köpt. Det är ångest.
Tittar på: Alldeles för lite tv.
Skrattar åt: Mig själv när jag gör konstiga saker.
Hatar: Såna som låter mig vänta i flera timmar utan att be om ursäkt.
Intressen: Har inga. Fast det har jag nog. Men jag vet inte.
Roll du skulle vilja spela: Någon i Lars Von Triers ”Idioterna”.
Tror på: Samhällskritik. Allergi: Salt. Jag får röda utslag.
Lustig sak: Gick omkring med ett fiskben i halsen i två dagar.
Tjänar: Det där är en vuxengrej.
Framtiden: Öööööhhhh
Karriär: "Sanning och konsekvens", "St Mikael", "Fucking Åmål".
Okej. Jag har hört att din mamma är ryska. Har du varit där någon gång?
   – Ja, jag har varit där ganska många gånger. I Moskva och vid Svarta havet där vi har släktingar.
  – Vet du vad jag är rädd för? Att ingen ska vilja ha mig utan bara tycka att jag är en gammal uttjatad Robinson- Åsa. En sån där äcklig kändis som jag själv brukade förakta. Som är med överallt och som man kräks på.
Och att dina 15 minuter är slut eller?
   – Ja, precis. En sak som är konstig är att när folk frågar ”Hur känns det att vara kändis? ” så svarar man med något stereotypt och klyschigt à la Jenny Ulving: ”Nej men jag är fortfarande jordnära, jag står med båda fötterna stadigt på jorden och mina kompisar dom är de samma som dom var förut.” Men det finns ett fint slags kändisskap också och ett sånt är Robinson-Herman.
Men du får inte ljuga för mig. Jag har läst i boken ”Fucking Åmål” att du har en hang-up på gräddfil. Vad är det för någonting?
   – Gräddfil på maten menar du? Jag har värsta barnsmaken när det kommer till kryddor och sånt och under filminspelningen brukade jag alltid äta en ”Aztek”-pizza som var jättestark. Då var jag alltid tvungen att ha gräddfil på.
Vilken barnboksfigur skulle du vilja avrätta?
   – ”Karlsson på taket”, för han är så oförskämd.
Är det något du ångrar?
   – Jag ångrar lite att jag inte är punkare. Jag känner mig så tråkig, mesig och mainstream och jag håller nästan på att kräkas på mig själv. Speciellt när jag är med mina punkarkompisar.
  – Jag tycker att punken är den finaste kulturen för att den är snäll. Jag var jätterädd för punkare från början och trodde att dom var aggressiva. Alla nitar och läderjackor gör ju att man blir rädd, men det ska man inte vara.
  Nej och man behöver inte bli rädd för att Alexandra ska bli en i mängden av ”barnstjärnor” heller. Det ligger nämligen något i det när hon säger: ”Om PJ Harvey, Jennifer Aniston och Nina Persson parade sig– då skulle det bli jag! Eller framför allt mitt hår.”
  Det är star quality.
Marie Birde
Foto: Sara Ringström

   
 MER I PULS