|
|
|
Att bo i kollektiv är inte så farligt som vissa tror. Puls
Frida Lindqvist
har totalkoll.
Hemma
Isa polotröja, 299 kronor, Indiska. Sebbe har stickad tröja, 1 095 kronor, Brothers. Per har rutiga byxor, 398 kronor, och linne, 49:50 kronor, båda H&M, träningsoverallsjacka, 200 kronor, Say hello to my little friend, tofflor ca 200 kronor från Svexico.
|
Klä dig fint kollektivt
 Klicka för en större bild.
Isa har munkis, 1 849 kronor, 120%, och collegebyxa, 599 kr, Svea. Sebbe har polotröja, 895 kr, Whyred, jeans, 995 kr, Diesel. Per har tröja, 699 kr, Svea, jeans, 499 kr, JC. Linda i kofta, 249 kr, H&M, linne, 499 kr, Diesel, collegebyxa, 599 kr, Svea, benvärmare, 79 kr, Balletshopen. Kaninkudde, soffa klädd med fårkinnsfällar, griskudde och nalle från Ikea.>
Klicka för en större bild.
Per har tröja, 200 kronor, Say hello to my little friend. Linda har stickad tröja, 349 kronor, H&M, manchesterbyxor, 399 kronor, JC. Älg från Ikea.
Klicka för en större bild.
Per på polaroidbilden har tröja, ca 599 kronor, Propaganda/Red Devil. Isa har långkofta, 1 199 kronor, Tara Jarmon
Klicka för en större bild.
Per har tröja, 349 kronor, Boomerang, jeans, 499 kronor, JC. Sebbe i tröja, 995 kronor, Diesel. Fårskinn från Ikea.
|
Nej, jag har aldrig lekt tortyr.
Men jag visste att det fanns stora elaka pinochetar och monster och moderater ute i vida världen. Och jag visste att det fanns hungriga barn i öknen som vi alla måste hjälpa.
Pippi var ingen förbjuden materialistbracka, men däremot tyckte en av mammorna att Madicken var en överklassunge man inte borde befatta sig med.
Och nej, korv var inte kapitalistfödan från helvetet, men mycket rågmjölsgröt blev det.
Jag tillbringade mina allra första år i kollektivet Trolltorp. ”Det största trähuset i hela Bohuslän”, berättade pappa med stolthet i rösten.
Tillsammans med tre andra familjer köpte de det gamla ålderdomshemmet på Orust och målade det lyckligt gult. Dörrarna plockades bort och pappa sågade upp kryphål i väggen för barnen. Jag hade sur get i stället för hund, dagpappa i stället för dagmamma och massor av ungar att leka med. Vi fick vara med de vuxna på kvällarna runt det milslånga matsalsbordet och blev tagna på allvar. ”Vilket parti hejar du på?”, frågade jag nästan alla som kom på besök. Mamma sa att man inte kunde säga så men pappa tyckte att det var en bra fråga.
Jag blev alldeles lycklig av filmen ”Tillsammans”. Jag känner igen planscherna (”Allt vårt handlande är ett enda stridsrop mot imperialismen”, sa snälle gubben Che) och monstera-blommorna. Men så mycket mer är det inte, jag var för liten då kollektivet kraschade.
Nu 22 år senare har jag flyttat in i ett kollektiv på nytt. Ett nybyggt hyreshus på Söder i Stockholm. Alla har egna lägenheter, med dörrarna på plats och ohåliga väggar. Det serveras mat i den gemensamma matsalen tisdag till fredag som man är med och lagar var femte vecka. Det är nästan som vilket hyreshus som helst med skillnaden att man har ovanligt trevliga grannar.
Många tänker direkt på ordet flum när det diskuteras kollektiv. Men ett fungerande sådant är egentligen raka motsatsen. Jag tycker inte att alla borde bo i kollektiv. Däremot tycker jag att fler borde öppna sig för andra lösningar.
Människors närhet är inte farligt. Ensamhet är farligt.
|
|
