  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
– Allt går så otroligt lätt
Rockmonster har gjort vinterns tuffaste debutalbum. Och snart kommer två plattor till. – Grejen är nog att vi inte tänker så mycket. Det finns spontanitet hela vägen, säger trummisen Fredrik Wennerlund. Stockholmska Rockmonsters nyligen släppta debutalbum hör till det coolaste och mest kompromisslösa som släppts i Sverige på länge, länge. En svavelosande svart dos primalrock med djupa och generöst exponerade rötter i gammal blues och punk. Trummor och två gitarrer, ibland lite orgel. Ingen bas. ”Ju mindre desto bättre” lyder filosofin. Och trion hycklar inte med sina influenser. De nämner gärna namn som Dr John, Gun Club och Cramps samt RL Burnside, T-Model Ford och de andra hårda bluesgubbarna på skivbolaget Fat Possum. Febrigt och hotfullt Och så Suicide då, den kultförklarade New York-duon som med sitt monotona sound hittade ett eget suggestivt fält mitt i det sena 70-talets punkvåg. Lyssna på ”Frankie Teardrop” från debutalbumet, något lika lysande magnetiskt och på samma gång febrigt hotfullt har sällan hörts på skiva. – Det finns ju nånting väldigt självklart i Suicides musik, vilket förenar dem med oss. Det är ju ett slags förvaltning av bluesarvet och det är det jag gillar. Ett riff upprepas gång på gång, med små diskreta förskjutningar i ljudbilden, och den suggestion som kommer ur det ger en laddning som finns hos väldigt få band, säger sångaren och gitarristen Martin Thomasson. Lånar med stil Rockmonster kan sin rockhistoria och vet hur man lånar i stället för att sno. Och trots att bandet knappt funnits i två år är de inga nybörjare. Fredrik och gitarristen Johan Skugge spelade tidigare i Karlstad-bördiga Singer. Martin, som kommer från Lidköping, var medlem i nu nedlagda Falconetti. Numera trummar Fredrik parallellt i Honey Is Cool medan Johan även är basist i Yvonne. Rockmonster har varit ett spontant projekt från första stund. – En gemensam kompis skulle ha 30-årsfest och Johan ringde mig och frågade om vi skulle göra en spelning där, som duo, berättar Martin. Så vi slängde ihop en tre-fyra låtar och körde. Om det var så bra vet jag inte, men vi tyckte det var kul och bestämde oss för att fortsätta. Sedan bokade de en spelning på nu nedlagda Stockholmsklubben Fritz’s Corner, som Fredrik såg. – Det var precis vad jag alltid velat spela, det här monotona stuket, och efteråt krävde jag mer eller mindre att få vara med, berättar han. Hemkörd produkt Sedan dess har det rullat på, nästan av sig självt. – Allt går så otroligt lätt i replokalen. Om nån kommer på ett riff kan vi ha en låt två minuter senare, säger Fredrik. – Repar vi fem gånger har vi låtar till en hel platta, säger Johan. Rockmonster bemödade sig heller aldrig med att leta skivbolag. Låtarna var ju så bra att de helt enkelt måste ut på skiva. Så bandet lånade en enkel demostudio, spelade in själva och skramlade sedan ihop pengar för att täcka tryck- och pressningskostnader. ”Rockmonster” är således en rent hemkörd produkt, om än med Honey Is Cools etikett Rabid Records på konvolutet. Sedan plattan kom ut har det snurrat på över förväntan (det är långtifrån bara undertecknad som jublat åt Rockmonster i spalterna). Större bolag har ryckt i bandet, men Rockmonster tänker fortsätta vara sina egna. – Annars faller ju hela idén, att göra skivor jättefort och när vi själva vill, säger Johan. – Och den här plattan har ju visat att det fungerar. Nu hoppas vi bara att fler band följer efter. arkiv Rockmonster Band: Rockmonster. Från: Stockholm. Medlemmar: Martin Thomasson (sång, gitarr), Johan Skugge (gitarr, keyboards), Fredrik Wennerlund (trummor). Album: ”Rockmonster” (2000, fyra plus i Puls). På gång: Ytterligare två album lär dyka upp i år. Flera spelningar på sommarens festivaler. |
|
