Äntligen blir Elisabeth fri
Nu får ”Sveriges farligaste kvinna” flytta till eget hem
I över tre decennier har hon tvingats vara inspärrad inom den psykiatriska tvångsvården.
  Nu är ”Elisabeth”, 44, till sist fri.
  Dagen före nyårsafton flyttar hon från huset på Långbro sjukhus till sin gård i Södertälje.
  – Jag har väntat så länge på den här dagen. Det betyder enormt mycket både för henne och för familjen, säger hennes mamma.
   ”Elisabeth” – som egentligen heter något annat – blev rikskänd 1977, när bilderna på den då 22-åriga flickan, fjättrad vid en träbrits, endast iklädd en svart sopsäck, chockade Sverige.
  Nu har Elisabeth hunnit bli 44 år.
  Efter över 30 års tvångsvård och felbehandling och över 300 vårdare och läkare och experter, såväl i Sverige som utomlands, fick Elisabeth 1990 till slut rätt diagnos: autism.

Har varit ensam patient i två år
   För två år sedan upphävdes tvångsvården, men trots det har Elisabeth tvingats bo kvar som ensam patient i ”Villa 39” på Långbro sjukhusområde.
  Men nu, efter många turer och lång oviss väntan, en väntan som varit jobbig både för Elisabeth och hennes familj, flyttar hon om två veckor till den vackra gården mellan Järna och Gnesta i Södermanland.
  – Allting är klart och personalen är på plats, säger Carita Mandelin, ansvarig för den slutna vården i Stockholms södra sjukvårdsområde.
  För Elisabeth och hennes familj är det en dröm som slutligen går i uppfyllelse.
  – Oh, visst har hon längtat. Hon ser fram emot det väldigt mycket, vi har längtat efter det här i flera år, säger hennes mamma.

Har byggts om efter hennes behov
   Den lilla lantgården vid vattnet köpte Elisabeths föräldrar åt henne när det stod klart att hon inte skulle kunna bo kvar i ”Villa 39” längre.
  Men byråkratin har tagit tid. I somras skrevs de sista avtalen och ombyggnaden, som bekostas av landstinget, kunde börja.
  Bland annat har man gjort en tillbyggnad, anpassad efter Elisabeths behov.
  – Hon har fått vara med och bestämma hur hon vill ha det. Hon är en duktig tjej på många sätt, säger Carita Mandelin.
  I och med flytten tar Södertälje kommun över ansvaret för vården av Elisabeth.
  Åtta vårdare krävs, för att hon ska kunna få det stöd och den hjälp hon behöver dygnet runt.

Minnena tar lång tid att sudda ut
   – Hon kommer i en normal omgivning, även om hon naturligtvis tar med sig sitt handikapp och alla minnen av vad hon har blivit utsatt för i alla de här åren och det går ju inte så fort att sudda ut, säger hennes mamma.
  – Men det blir säkert en stor sak för henne och en förändring, det betyder väldigt mycket för henne.
  Elisabeths mamma, som senast i går pratade med sin dotter i telefon, hoppas att hennes dotter också ska få en ny speciallärare, för att kunna fortsätta utvecklas.
  En dröm – som naturligtvis ligger längre fram i tiden – är att kanske kunna ha djur på gården.

”Kontakten med människor är svår”
   – Ja, det är ju med djur hon har haft mest god kontakt, det är svårare med den sociala kontakten med människor, speciellt som man under alla de här åren inte förstod vad det var för fel och gjorde helt galet. Då fick man ju en reaktion som inte heller var bra, säger hennes mamma.
  – Sedan hon fick sin diagnos har det ju blivit väldigt mycket bättre.
  Det tråkiga är att Elisabeths pappa – som i alla år tillsammans med sin hustru kämpade för att dottern skulle få rätt vård – inte får uppleva detta.
  Han avled i somras, innan flytten blev klar.
  – Det har varit en kamp, en kamp på 30 år, säger Elisabeths mamma.

Betraktades som en psykologisk gåta Hon vårdades redan som nioåring på institution, på grund av sina aggressioner och utbrott. Tolv år gammal flyttades hon till en psykiatrisk klinik vid Långbro sjukhus och har sedan dess vårdats där med få avbrott – med fel diagnos. Bilden av Elisabeth, iklädd en svart sopsäck och fjättrad till händer och fötter, togs med hjälp av en insmugglad kamera 1977. Då var hon 22 år gammal och betraktades som en psykologisk gåta. ”Sveriges farligaste kvinna” har hon kallats. I årtionden trodde läkarna att hon led av en allvarlig psykos. Först 1990 fick hon rätt diagnos – autism – av professor Christopher Gillberg, och fick äntligen rätt behandling. Hon är medveten om sina våldsamma vredesutbrott och kan kontrollera dem bättre. 1997 upphörde tvångsvården.