Roberto tvingades skjuta sin pappa
På fredag blir det stor final i Rädda Barnens, Aftonbladets och TV 4:s kampanj Barn 2 000. Flera av Sveriges främsta artister uppträder och pengarna som samlas in under den direktsända tv- galan går till Barn 2000-insamlingen. I tre dagar skriver kända författare och debattörer i Aftonbladet om sina erfarenheter av och möten med barn i krig. I dag berättar författaren Henning Mankell den skakande historien om Roberto – 15-åringen som tvingades döda sin egen far under inbördeskriget i Moçambique. Mankell bor i landet sedan mer än tio år och har ett starkt engagemang för krigets barn.



V ad är det värsta övergrepp man kan begå mot ett barn? Är det överhuvudtaget någon mening i att försöka gradera det som ändå är outhärdligt? Var ligger skillnaden mellan sexuella övergrepp, andra former av fysiskt våld, känslomässig utpressning, terroristisk skuldbeläggning? Ändå är frågan verklig. Ty det går en röd tråd mellan de övergrepp som barn ständigt utsätts för. I ett samhälle som befinner sig i det vi kallar ett fredstillstånd och det som sker under krig.
   Det händer att jag skriver texter som föds ur en stor vånda. För några år sen skrev jag en bok som heter Commedia Infantil. I den boken finns en scen där ett spädbarn slängs ner i en stor mortel och stöts till döds i sin mors åsyn. Efter att ha skrivit den texten mådde jag illa i flera dagar. Jag mår fortfarande illa. Kommer alltid att göra det. Min räddning är att det bevisligen hade hänt i verkligheten. Inte en gång, utan otaliga gånger. Under Renamobanditernas bestialiska övergrepp mot lantbefolkningen i Moçambique. Ett tioårigt inbördeskrig som fick sitt slut först 1992.
  Jag har sett så många barn som farit illa av detta krig. Hört dom berätta om sina mardrömmar, sett dom förföljas av egendomliga skuggor som inte är svarta utan röda, och som aldrig lämnar dom ifred.
  Ibland tror jag det faktiskt existerar ett tänkbart svar på den fråga jag ställde i inledningen. Vad är det värsta övergrepp man kan utsätta ett barn för? Det är att tvinga ett barn att döda en annan människa. När vuxna använder barn under tvång som soldater för att offras i de vuxnas konflikter.
B arbariet tycks heller inte ha några gränser. Roberto som nu är 15 år, bor på gatan i Maputo och slipper aldrig ifrån mardrömmarna där han sover i en nerrasad fabriksbyggnad. Han är bara en av många. Han ställdes inför valet, när Renamobanditerna attackerade hans hemby, att antingen bli skjuten själv eller att mörda sin egen far. Han sköt sin far. Och därmed sköt han även sitt eget liv i stycken. Nu sniffar han thinner för att stå ut. Han är femton år. Men hans ögon är en gammal mans. En bitter gammal mans.
V ad som skulle vara värre än detta, barnet som tvingas bli soldat, kanske för att mörda sina egna föräldrar, kan jag nog inte föreställa mig. Bortom det finns ingenting annat än en avgrund där alla föreställningar om mänsklig humanism tar slut. Och nu, i slutet av detta blodiga sekel, detta blodiga tusenår, vandrar fortfarande barnsoldater omkring på jorden, med laddade vapen och strax bakom går deras övervakare som sätter en kula i deras nackar om de plötsligt skulle bli rädda, vägra skjuta, slänga vapnet ifrån sig och försöka fly tillbaka till livet.
   Men barn i krig är naturligtvis också offer, utan att någonsin ha tvingats hålla ett vapen i händerna. I Moçambique i dag existerar fem generationer minor som ingen egentligen vet var dom ligger. Sydafrikanska minor, portugisiska minor, sydrhodesiska minor, Renamos minor och Frelimos minor. Lager på lager. Och de rör sig i jorden. En väg eller stig som kanske leder mot en brunn eller mot en åker, som länge varit säker kan plötsligt bli livsfarlig om häftiga regn skjuter minan uppåt. Ingen vet hur länge dessa minor har sin sprängkraft i behåll. Och vilka drabbas? De fattiga, de som måste ut på åkrarna för att få nånting att äta, de som hämtar vatten, vaktar getter, eller helt enkelt bara är barn som leker.
I modern tid anses att alla vedertagna regler om skydd av civilbefolkningen krossades av nazisternas övergrepp. För detta dömdes och hängdes män i Nürnberg. Men det är naturligtvis inte sant. Barn, kvinnor, icke stridande parter drabbas alltid, förlorar alla krig, även om en avlägsen furste som råkar vara deras egen, har vunnit ett slag eller ett krig.
  Roberto som tvingades mörda sin far för att själv behålla livet lever. Men en stor del av hans inre är dött och ofruktbart som en växande öken. Jag tror knappast han överlever så länge till. Antingen sniffar han ihjäl sig, begår självmord eller hamnar i kriminella kretsar där han på nytt kommer skickas fram i första ledet. För mig är han själva sinnebilden av ett barn i krig. Tillsammans med den unga flickan som haltar fram med bortsprängt ben, och som skriker invärtes när hon ser sina jämnåriga dansa.
B arn i krig är ett av människans största nederlag. Därför är det också en av de viktigaste uppgifterna vi har. Att skydda barn som tvingas bli soldater, straffa de ansvariga, och se till att den folkrätt som trots allt existerar verkligen efterlevs.
  Det är den verkliga humanismens yttersta skans som måste försvaras.
  Försvarar vi inte den, vad försvarar vi då?


SKÄNK EN TIM-LÖN TILL VÄRLDENS BARN
Skicka: Post- eller bankgiro
90 01 00 – 9. Ange Rädda Barnen som betalningsmottagare. Märk talongen ”Barn 2000”.
Eller ring:
0900-109 00 90
samtalet kostar 120 kr som läggs på din telefonräkning. 100 kronor går till Rädda Barnen. 20 kr är en avgift till bland andra Telia.

Allt om barnen, artisterna och hur du skänker pengar på nätet.
Småtjejerna som trotsar männens värld. Rädda barnen arbetar för att flickor inte ska giftas bort innan de slutat skolan.
Se flickornas videodagbok från Hebron
Här hittar du Aftonbladets artiklar om barnens förhållanden runt om världen.