Tyck till om Anders Westgårdhs kolumn

Ni vet it-visionärer. Det är såna som sover i tältsängar på kontoret, går klädda i fleece och dricker Jolt-cola. Åtminstone enligt den mytbild som dom själva målat upp.
  I själva verket tror jag att dom mest röker hasch. Åtminstone om man ska döma av vilka idéer dom ibland hasplar ur sig.

I somras fick jag i mig en drink vid namn Long Island Ice Tea. Det skulle jag aldrig ha gjort. Munnen började säga konstiga saker, och barnen skrattade så dom skrek ty dom var med vid detta olämpliga tillfälle. Den rackarns drinken möblerar helt enkelt om stora delar av hjärnan, och man blir fullständigt vimsig.
  Drinken ifråga lär vara ganska populär för närvarande, eventuellt även bland IT-visionärer. Det skulle i så fall förklara en del av alla de befängda uttalanden och idéer som allt oftare sprids från deras kretsar.

En av de bästa källorna om man vill hålla sig uppdaterad med både nyktra och tokiga nyheter från den sköna nya it-världen är tidningen Computer Sweden. Den är som en vanlig nyhetstidning, fast med lite annorlunda rubriker: ”NEC-nalle får stöd av video”, ”Svensk Javaradio på export” och ”Nytt protokoll i väntan på ip version 6” är några typiska exempel.
  Nyheterna handlar ofta om hur det ena företaget ätit upp det andra, men här redovisas också de senaste banbrytande rönen och tankarna.

  Det är fascinerande och stundtals skrämmande läsning för oss som fortfarande har kvar en fot i verkligheten. Vi som ”inte fattar nånting”, vilket är standardargumentet när en ifrågasatt it-visionär blir lite kinkig.

Som den här, saxad ur Computer Sweden:
  ”Världens största tillverkare av bensinpumpar kommer att förvandla våra besök på bensinstationen. Snart kan vi också tanka ner e-posten medan vi väntar på att tanken ska bli full.”
  Företaget bakom denna innovation heter Tokheim (!), och oljebolagen är redan med på noterna. Nya bensinpumpar utrustas med en 10-tums datorskärm, som kunderna ska använda som informationsplats.
  Vänta, vänta, vänta!
Vi ska alltså kolla e-posten samtidigt som vi tankar bilen...

Alla som har tankat en bil vet att det tar cirka tre minuter. Att under den korta tiden få stå svagt framåtlutad med en lätt debil blick är för mig tusenfalt viktigare än att kunna kolla min e-post. Det är ett litet andningshål i vardagen, och jag är tacksam för det.

  När man läser om sånt känns it-visionärernas idérikedom närmast som en komplott. Deras plan är att ockupera varje ögonblick, varje zon i våra liv.

En it-guru vid namn Nicholas Negroponte hävdar att snart sagt allt kommer att vara kopplat mot nätet inom några år. Vanliga leksaksbilar ska över nätet interagera med varandra, och framtidens Barbiedockor ska själva kunna beställa nya kläder via internet.
  Förstod ni vad ni läste? ”...framtidens Barbiedockor ska själva kunna beställa nya kläder via internet”.
  Long Island Ice Tea? Hasch? Jolt cola? Nåt är det.

  Jag gillar it, surfar dagligen och har inget emot uppfinningar som förenklar vardagen. Men jag har en hel del emot den digitala produktgalopp där mänskliga dimensioner, proportioner, behov och önskemål kommer i tolfte hand.

Nu räcker det. Jag går in i barnrummet för att stoppa om dottern. Hon är en typisk Barbie girl. Dockorna sitter, står och ligger över hela rummet. Jag håller upp en av dem och frågar:
  ”Tycker du det skulle vara bra om en Barbie-docka hade inbyggt internet?”
  Hon tittar på mig med medlidsamma ögon.
  ”Pappa, vi kom ju överens om att du aldrig skulle dricka den där konstiga drinken igen”.