|
|
|
|
|
Lille Alexander dog på sjukhuset
stor – fastnade vid förlossningen Barnet var för stort. På väg ut ur mammas mage fastnade axlarna. Nio dagar gammal dog pojken i sviterna av förlossningen. – Nu säger de att ingen gjort något fel. Hur är det möjligt? undrar Lina Pedersen, 23. Allt är fortfarande som en ond dröm. Barnkläderna ligger kvar i byrån, men fotografierna från sjukhuset håller henne kvar i verkligheten. Alexander finns inte. Han skulle vara drygt ett år nu. – Varför? Varför just vi? Det var det enda man kunde tänka i början, säger Lina Pedersen där hon sitter på köksstolen hemma i Jordbro utanför Stockholm. Hon berättar att det var lugnt på sjukhusets förlossning förmiddagen den 11 juli då hon kom in. Värkarna blev kortare Hon var en vecka tidig, men allt syntes normalt. Barnets hjärtljud avlyssnades regelbundet och värkarbetet gick framåt. Vid halv fyra-tiden på eftermiddagen glesade värkarna ut något och blev kortare. Enligt barnmorskan förstod de att barnet kunde vara stort och att alla inblandade därför följde de rutiner som gäller i dessa fall. Det handlar om ”att motverka och förhindra värksvaghet, samt att förlösa dessa patienter i gyn-läge för att kunna flektera kvinnans ben maximalt och därigenom uppnå maximalt vidgat bäcken”. Lina Pedersen fick värkstimulerande dropp. – Plötsligt tog det stopp. Jag kände att det inte gick längre, att något var fel och sa att jag inte skulle fixa det, säger hon. Efteråt har barnmorskorna förklarat att det är vanligt att kvinnor känner hopplöshet och önskar att man ska avsluta med kejsarsnitt. – Min uppgift som barnmorska är att försöka stötta och peppa kvinnan att ta sig vidare ur denna fas, säger en av dem. Droppet ökades till maxdos. Det hjälpte inte. Hon fick inte till en enda krystvärk till. Babyn satt ordentligt fast Barnets huvud var ute, men axlarna satt som i ett skruvstäd. – Smärtan kommer jag inte ihåg, bara blickarna och ljudet när de klippte upp mig. Jag fick panik och kände plötsligt att barnet kommer att dö, säger Lina Pedersen. Läkaren satte sugklocka på barnets huvud medan barnmorskorna la sig över magen och försökte pressa ut honom. – De grävde med händerna i mig, sedan minns jag bara något blekt och blått som kom ut. Det visade sig vara en rejäl krabat på 5,2 kilo och 58 centimeter lång. Barnet var slappt och saknade såväl andning som hjärtslag. Först efter en halvtimme lyckades läkarna återuppliva honom. Några dagar senare kunde läkarna bara konstatera att pojken fått en allvarlig hjärnskada till följd av syrebrist under förlossningen och hans liv gick inte att rädda.
Alla har gjort allt rätt. Lina och Niklas har dock fått löfte om ett tidigare ingripande och kejsarsnitt om de vågar bli föräldrar igen. – Jo, då. Barn ska vi ha, säger hon bestämt. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 |
|
