|
Jag kände mig som Vi studerade Frank Zappas texter och jag roade mig på kvällarna med att skriva besynnerliga läxprov för hand i mitt block: Ta ut satsdelar ur följande mening: Min lärare är dum i huvudet.Sålunda larvade vi oss igenom två terminer, sedan var den akuta lärarbristen i Göteborg avvärjd och en be-hö-rig ung man anställdes, till ungarnas förtret. De klagade på att de fick gedigna läxor och vissa uppställda krav. Den nye läraren behärskade dock tyska, vilket givetvis var en fördel. Tyckte till och med eleverna. Under min tid på skolan ställde ingen i lärarrummet frågor om min undervisning. De värmde matlådor och skvallrade. Rektorn tackade av mig med en blomkruka och bekände i sitt tal att han hade haft de värsta farhågor beträffande mig: jag undrade förstås hur detta skulle gå... Tja, han kunde ha frågat mig medan experimentet pågick. För hur gick det? Självfallet var jag inte en bra lärare. Inte ens en lärare. Jag var inriktad på att lyfta lön och överleva, utan att någon hatade mig alltför mycket. Känslan av att leva som en vandrande bluff har nog aldrig lämnat mig helt. Ungarna dog inte. Jag är dem evigt tacksam för vad de lärt mig, men de påtvingades en klassföreståndare som aldrig tänkt på att arbeta med barn, som saknade all nödvändig livserfarenhet för att hantera de situationer som gudskelov aldrig uppstod. Nu 20 år senare råder ny lärarbrist, och scenariot upprepar sig. Visserligen: De obehöriga lärarna är inte med nödvändighet de sämsta. Många gånger fungerar obehöriga lärare (alltså, personer som saknar utbildning i pedagogik) bra, rentav bättre än de lärare som sökt sig till yrket för att de själva älskade skolan och passade perfekt under förhållanden som krävde lydnad och anpassning. Jag läser exempelvis i Svenska Dagbladet om Per Levin, 31, som tycker det ska bli väldigt roligt att ta del av elevernas skaparglädje när han blir obehörig lärare på Brandbergsskolan i Haninge. Ingen dum inställning. Han ska få handledning varje vecka och ingå i ett arbetslag lärare. Kanske söker han lärarhögskolan sedan. Det blir säkert bra med Per. Det som upprör mig är vetskapen att ett antal barn just nu får en undermålig utbildning av unga puckon som jag.Att föräldrar och elever är mer rättslösa än någonsin i dagens skola som kommunaliserats vilket innebär att riksdagen släppt sitt ansvar. 80 procent av de skolor som granskats bryter mot skollagen, men till vem ska demonstrationstågen gå? Rektor, kommundelsnämnd, tjänstemän, kommunstyrelse? Jag vet bara att dessa demonstrationståg borde avtåga. Jag förstår inte varför lärarna inte fullständigt går i bitar av raseri över sveket mot barnen. Bilden av läraren är bilden av en utsliten, misshandlad, uppgiven, maktlös och hörselskadad loser som knegar på i ett yrke där löneutvecklingen rusat ifrån dem med minst tiotusen kronor. Är den bilden sann? Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 |
|