|
|
|
|
|
Svensk soldat skadad i kriget
– Men jag är ingen legosoldat. Jämför mig hellre med de svenska frivilliga som åkte över till Finland för att kämpa mot ryssarna under Vinterkriget. – Ingen skulle komma på tanken att kalla dem för legoknektar. Själv har jag inte fått ett öre av UCK. Kim åkte ned för ett par månader sedan. – Det handlade aldrig om att söka Äventyret. Jag såg bilderna på de plågade barnen från Kosovo. Barn är alltid oskyldiga, jag kände att jag måste göra något. Fick gedigen militär utbildning När Aftonbladet träffade honom vid den albanska gränsen för några veckor sedan skrev vi felaktigt att han inte gjort lumpen utan fått sin ”träning på Stockholms gator”. Kim, som tvärtemot vad Aftonbladet uppgav, fick en gedigen militär utbildning under värnplikten, reste tillsammans med en annan svensk, Pelle, som tidigare gjort FN-tjänst i Bosnien. – Vi åkte med en större grupp kosovoalbaner som ville hem och slåss. Kim och Pelle fick befälet över en styrka på 40 man. De tillhörde UCK:s tredje kommando, en elitstyrka med högkvarter i Pades alldeles vid den albanska gränsen mot Kosovo. – De flesta i gruppen hade gjort lumpen i det forna Jugoslavien, en del var veteraner från kriget i Bosnien. Vi skulle operera bakom fiendens linjer inne i Kosovo. Kim är mycket förtegen om vad som egentligen hände. Han vill inte ge serberna mer information än de redan har. – Jag var inne i Kosovo. Jag var med om strider. Jag blev beskjuten, jag sköt tillbaka, jag sårades. – Om jag var rädd? Det kan du ge dig fan på. Man är inte så jävla kaxig när granaterna slår ned omkring en. Han berättar att de utländska UCK-soldaterna bemöttes med stor respekt, ja rent av kärlek. – En alban gav mig sin personliga splitterväst innan jag skulle gå över gränsen. Jag tvivlar på att jag skulle ha gjort samma sak för min brorsa ens. Åkte trots familjens protester Kim säger gång på gång att han åkte ner för att göra en insats; att han kände att det var hans skyldighet. – Familjens protester spelade ingen roll. Han blev än mer beslutsam därnere. När han träffat kosovoalbaner som flytt för livet och fått höra deras historier. – En man hade elva barn. Serberna kom på yngste sonens ettårsdag. Mannen bands och tvingades titta på när serberna sköt tio av barnen. Sen kokade de upp en kittel med vatten och tryckte ner ettåringen. Efter en stund drog de upp den döda babyn: – Ät! Du tackar väl inte nej till den fina födelsedagsmiddagen din son ville ge dig på sin ettårsdag? Han berättar om mamman som sett hela sin familj utom de två minsta utplånas: – Är du trött? Jobbigt att bära på de små? frågade en soldat. Soldaten sköt barnen – Så sköt soldaten barnen och sa ”nu blir det lättare för dig när du inte har så mycket att bära på”. – Sist jag såg henne satt hon bara och stirrade in i en vägg. Kim vet inte hur länge han kommer att vara hemma. Han ser nyheterna på tv. Han hör hur Anna Lindh klagar på att Nato använder för kraftiga bomber. Han tycker att själva kärnfrågan, kosovoalbanernas lidande, håller på att hamna i bakgrunden. – Om bara UCK fick de vapen de behöver skulle de själva kunna driva ut serberna. Flyktingproblemet skulle lösa sig av sig självt. – Som det ser ut nu? Jag känner att jag snart måste åka tillbaka igen. Mina vänner behöver all hjälp de kan få. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 |
|
