Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
LÖRDAG 1 MAJ 1999
  

Clark Olofsson De stal Erlanders gurkor – och sköt ihjäl en polis


En värsting innan ordet uppfunnits, ett folkhemmets olycksbarn
Det är typiskt att Clark Olofssons brottsbana som vuxen börjar i landsfadern Tage Erlanders trädgård på 60-talet.
  
Hans känsla för drama har genom alla år varit osviklig.
  I 30 år har han – trots sin uppenbara intellektuella begåvning – varit Sveriges mest misslyckade barn av sin tid.
  Det gjorde honom till rebell på 60-talet, idol på 70-talet, nyrik på svart diamanthandel på 80-talet och knarkhandlare på 90-talet.
  Clark Oderth Olofsson föddes i ett alkoholisthem i Trollhättan den första februari 1947.
  När han var åtta år gammal stod hans mamma ensam med tre barn, Clark och två yngre systrar.
  Mamman kollapsade och barnen placerades på fosterhem. När hon repat sig, fått jobb som affärsbiträde samlade hon familjen igen i en lägenhet i Slätta Damm på Hisingen i Göteborg.
  I tidningsklipp om Clark från 60-talet kallas området ”regerat av ligistgäng”.
  Vid en ytlig jämförelse med dagens Norra Botkyrkor, Rosengårdar och Hammarkullar framstår det som rena äppelknyckaridyllen, om än i utpräglad svensk arbetarklassmiljö.
  Den som söker svaret till varför Clark Olofsson blev den han blev finner nog inte särskilt mycket i Slätta Damm.
  När Clark fyllde 15 år gick han till sjöss. Han åkte jorden runt på lastfartyg och kom hem med den bästa musikanläggningen i hela Slätta Damm.
  Ett ligistgäng bröt sig in i familjen Olofssons hem och slog i ett utbrott av avundsjuka sönder den batteridrivna skivspelaren med en yxa.
  Myten säger att Clark Olofsson grät efter detta och bestämde sig för att gå in i gängen och bli tuffast.
  Det är nog en förklaring som mår bra av en rejäl nypa salt. Men klart är att han efter detta börjar en rundgång mellan ungdomsvårdsskolor, rymningar och ständiga stölder av Opel Rekord-bilar.
  Över 20 år senare, från Kumlabunkern 1976, skriver han brev till Aftonbladetjournalisten Gunnar Wesslén. I brevet ställer han frågan ”Varför kom jag fel?” till sig själv.
  Efter att ha beskrivit en ”kommunikationslös” uppväxt med en pappa som söp, slogs och stack hemifrån skriver han om sin första inlåsning 1964:
Tomrummet som uppstod när jag kom till häktet fylldes med barnfängelsets normsystem. Äntligen hade jag fått något jag kunde se och förstå och analysera. Plötsligt hade jag fått – i brist på att få slåss för något positivt – ett klart avgränsat negativt mål att slåss emot, något att vara listig, smart och påhittig emot. Mina fiender var alla som låste in mig: polis, barnavårdsnämnd, vakter, folk, samhälle, alla!”
Hans vuxna brottsbana börjar en augustinatt 1965.
  Clark Olofsson och två kumpaner smyger fram mot statsminister Tage Erlanders bostad på Harpsund.

   Clark är 18 år, på rymmen från ungdomsvårdsskola. En värsting, innan ordet uppfunnits. Men ännu bara ett samhällets olycksbarn i folkhemmet.
   De tre tonåringarna plockar åt sig av statsministerns vindruvor, gurkor och tomater i växthuset.
  Någon av dem kastar en tomat så hårt mot glasväggen att den går i kras.
  De upptäcks av Tage Erlanders trädgårdsmästare. De springer lätt undan, får lift med en bil in till Flen. När dagen gryr sitter de på tåget mot Stockholm.
  De är unga, fria, rebeller som lever sitt äventyr.
  Det är också här hans långa, märkliga väg genom Fängelsesverige, mot stjärnstatus, tar sin början.

Poliserna hör buller inifrån, plötsligt kommer två män rusande
  Den stora världsomspännande ungdomsrevolten låg i luften.
  För de flesta skulle den stanna vid lite hasch, rockmusik och föräldragräl. Och livslångt flumprat om hur just detta förändrat världen.
  För Clark Olofsson ska revolten bli bankrån, evigt utanförskap. Och livslångt flumprat om hur oskyldig han egentligen är.
  Så sett blir han redan tidigt en myt.
  I myten en kompromisslös, överbegåvad outsider som aldrig, aldrig tänker leva Svenssonsliv. I verkligheten, så här 30 år efteråt, var han snarare en arbetargrabb som föraktade knegaren.
  Tre månader efter inbrottet hos Tage Erlander misshandlar Clark Olofsson en polis.
  Den 4 februari 1966 döms han till tre års fängelse, hans tredje dom, och första riktiga fängelsedom.
  På våren 1966 rymmer Clark Olofsson ur ett fängelse – Tidaholm – för första gången.
  Fredagmorgon, 29 juli 1966. Clark Olofsson är fortfarande på flykt. Polismannen Ragnar Sandahl och hans kollega Lennart Mahiasson hör buller inifrån en cykelaffär på Skjutsaregatan i Nyköping.
  Det är inbrott. Plötsligt kommer två ynglingar utrusande på gården.
  Ragnar Sandahl rusar efter. När Mathiasson står vid radiobilen och ska rapportera hör han en skottsalva och ett skrik.
Fortsättningen:
Jakten blev ett folknöje - och myten Clark var född



Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
telefon: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77


   
  FLER NYHETER