|
|
|
|
|
 Varje dag tar fem svenskar livet av sig, mer än dubbelt så många som dör i trafiken. I åldrarna 15–44 år är självmord den vanligaste dödsorsaken. Flera forskare har slagit larm om allt fler självmord och självmordsförsök bland barn och ungdomar. – Med utökade resurser skulle vi mycket drastiskt kunna minska antalet självmord i Sverige, säger professor Danuta Wasserman, en av Sveriges främsta självmordsforskare. Hon är chef för ett centrum vid Statens institut för Psykosocial medicin på Karolinska institutet. Hon är också ansvarig för det självmordsförebyggande arbete, som nu håller på att byggas upp i Sverige. Tidigare artiklar:Söndag 14/3: bröstcancer, måndag 15/3: hjärtinfarkt, tisdag 16/3: migrän ”... tänk om hon tar livet av sig” Så märker du om ditt barn är i riskzonen
Hur ser en typisk självmördare ut?
Ja, jag kan nämna några karaktäristika. Det är mer än dubbelt så många män som kvinnor som tar sitt liv. Självmorden är ganska jämnt fördelade i de olika socialgrupperna. I 80–85 procent av fallen har de som tar sitt liv en depression i bakgrunden och de flesta har tidigare sökt vård för detta. Vi missar ofta depressioner – särskilt hos män – och det kan vara en anledning till att vi har så många självmord. Ofta handlar det om en känslig personlighetstyp som har svårt att hantera förödmjukelser, skam och personliga förluster, till exempel skilsmässa. Ska man skiljas, ska man inte abrupt bryta upp från ett långvarigt förhållande, utan försöka planera och göra det då partnern mår någorlunda bra. Alkohol- och drogmissbruk av olika slag är en viktig faktor i en tredjedel av fallen. Skador i centrala nervsystemet har också betydelse.
Hur stort är mörkertalet bland självmorden?
Det finns ju ett stort antal drunkningar och oförklarliga singelolyckor i trafiken som säkert är maskerade självmord. Vi vet inte hur många de är.
Är självmordsförsök för det mesta allvarligt menade eller ett rop på hjälp?
I nio fall av tio är det ett rop på hjälp.
Vad ska jag göra om jag är orolig för att en vän eller anhörig tänker ta sitt liv och inte själv söker hjälp?
Säg till din vän: ”Jag vet att du mår dåligt och behöver hjälp. Det finns hjälp att få och det tänker jag ordna.” Ta sen kontakt med socialtjänst, allmänläkare eller psykiatrisk sjukvård. Håll vännen sällskap och prata med honom tills han fått professionell hjälp. Det minskar den ångest som nästan alltid finns i självmordskriser. Plocka undan alkohol, mediciner, skjutvapen och knivar.
Hur märker jag om mitt eller andras barn är i riskzonen?
Nästan alla ungdomar har någon gång reflekterat över självmordet som en existentiell fråga. Om ett barn umgås med självmordstankar är det ofta syskonen som först får reda på det. Varningssignaler är att barnet drar sig undan, tappar intresset och blir passivt. Om ett barn i en sådan sinnesstämning förlorar en viktig relation eller utsätts för kränkningar och svek kan situationen bli riskabel.
Hur kan jag hjälpa barnet?
Det viktigaste är att inte lämna barnet ensamt. I ett akut läge skall det ha sällskap 24 timmar om dygnet. Ensamheten är vår största ”killer”. Försök skapa kontakt och starta en dialog som går djupare än till enbart hurtfriska tillrop. Lyssna och var inte rädd för tystnaden. I de flesta fall behövs hjälp av psykolog eller psykiater.
Kan du ge några exempel på hur ni jobbar för att förebygga självmord i dag?
Vi stödjer sedan flera år ett projekt i skolorna som går ut på att förebygga psykisk ohälsa. Det riktar sig till högstadie- och gymnasieelever och kallas ”Att utveckla livskompetens”. I föreläsningar och rollspel diskuteras hur man bäst hanterar de livsproblem och livskriser som ungdomar kan råka ut för. Vi har också tagit initiativ till en film om självmordsproblem bland ungdomar som visas i skolorna. Den heter ”Kärleken är den bästa kicken” och handlar om fyra ungdomars liv, kriser och självmordstankar. I de skolor i Stockholmstrakten som genomgått det här programmet har vi kunnat konstatera att antalet självmordsförsök minskat. Vi har också byggt upp ett nationellt nätverk för att förebygga självmord. Det är Sveriges sex sjukvårdsregioner som är indelningsgrunden. Avsikten är att bygga upp lokalt fungerande strategier för att minska antalet självmord. I varje region finns en brett sammansatt ledningsgrupp med en professor i psykiatri som medlem. Den första fasta tjänsten har just inrättats i ett av nätverken. Jag hoppas den följs av flera för det behövs mer resurser till arbetet på gräsrotsnivå. De regionala nätverken möts vartannat år vid nationella konferenser.
Borde vi också ägna de yngre barnen större uppmärksamhet i det här avseendet?
Ja, avgjort. Jag tror att mycket vore vunnet om vi redan på lågstadiet kunde fånga upp de riskbarn som har depressiva tendenser. De här barnen är tungsinta, lättirriterade och isolerar sig gärna. Hos många av de ”stökiga” pojkarna med beteendestörningar ligger också en depression i botten. Nu är det här ett mycket känsligt ämne. Många föräldrar tycker att det är orimligt att börja prata om depressioner hos barn och de är övertygade om att problemen växer bort. Ofta är det tyvärr inte så. Jag skulle vilja att man på ett mycket finkänsligt sätt skulle erbjuda de här barnen en kombination av speciellt anpassad psykoterapi och vid behov medicinering. Det är också väldigt viktigt att omgivningen, framför allt familjen, lär sig att förstå de här barnens problem. Men alla dessa insatser kräver både ökad utbildning och utökade resurser.
Om du fick större resurser till förebyggande arbete, hur många av de drygt 1 600 självmorden per år skulle då kunna förhindras?
Vi har ju också en nollvision precis som i trafiken. Realistiskt tror jag att med stora resurser skulle vi kunna minska antalet självmord till cirka 500 per år. Sedan början av åttiotalet har också antalet självmord minskat successivt. Det kommer alltid att finnas en kärna som vi inte kan rädda, därför att processen gått för långt eller för att missbruket är för djupgripande.
Självmord drabbar de närstående hårt. Hur ska de hantera sin sorg och sina skuldkänslor?
De närstående bär på omskakande upplevelser och djupa sår. De är själva en riskgrupp för ett nytt självmord. Många av dem bör söka professionell hjälp. En mycket viktig källa till hjälp är SPES, som hjälper anhöriga till dem som tagit sitt liv. SPES betyder Sveriges organisation för prevention och efterlevandestöd. Organisationen kan hjälpa till med stöd i krissituationer, föredrag och information.
Är det en mänsklig rättighet att ta sitt liv?
Jag tycker att frågan är felformulerad. Det är en självklarhet att vi ska kunna bestämma vår behandling och det kan i sämsta fall i slutändan betyda ett självmord. Men när vi intervjuar ungdomar, säger de ofta att om man skildrar självmord som en rättighet så bryr man sig inte om det kaos, den ensamhet och de problem som självmordstankarna oftast bottnar i. Däremot kan jag tänka mig att själva tanken på självmord ibland kan vara ett fruktbart sätt att försöka lösa sina livsproblem.
Finns det lugnt, sakligt och rationellt motiverade självmord?
Jag kan mycket väl tänka mig att det finns, men det är ingenting vi möter i sjukvården. Å andra sidan – om man tittar närmare på självbiografisk litteratur, som skildrar självmord, till exempel författaren Arthur Koestlers sista bok, så visar det sig oftast att de till synes rationella självmorden bottnar i ett stort kaos.
Några som försöker ta sitt liv misslyckas av tekniska skäl och vaknar upp med allvarliga skador, ofta handikappade för livet. Vore det oetiskt att informera om hur man tar sitt liv på ett säkert sätt?
Det är riktigt som du säger, men jag vill hellre informera om förebyggande åtgärder och konsekvenser av utebliven hjälp. Jag kan bara konstatera att hälften av dem som hoppar framför tåget i tunnelbanan överlever. Många av dessa får livslånga, allvarliga skador.
Det finns något som brukar kallas ”icke-självmords-kontrakt” där patienten lovar att inte ta sitt liv förrän han kontaktat några personer han själv valt ut. Vad är meningen med detta?
Metoden är ju ett sätt att tvinga fram en kommunikation och kan av den anledningen vara positiv. Men har processen gått för långt existerar ofta bara ett stort kaos och då finns inget utrymme att infria givna löften. Att säga till en självmordsnära person ”att du har rätten att ta ditt liv om du vill” kan många gånger ha den paradoxala effekten att tankarna på och fascinationen inför självmordet avtar.
I Sverige är självmord tabubelagt som samtalsämne, är det likadant på andra håll i världen?
Så är det nog i nästan alla kulturer. I Asien är attityden till och med betydligt mer fördömande än i västerlandet. WHO och dess chef Gro Harlem Brundtland har nyligen pekat ut förebyggande av självmord som en av de insatser som internationellt skall prioriteras i framtiden. Hon har ju själv hudnära och tragiska erfarenheter av självmordsproblematiken sen hennes son tog sitt liv.
Finns det människor som aldrig funderat över att ta sitt liv?
Trots resultaten i alla enkätundersökningar, så tror jag inte det. Jag tror att alla människor någon gång snuddat vid tanken.
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 |
|
